Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Produktchefen Anneli Kullberg fick orden inpräntade från dag ett: säkerheten först. Det gällde dygnets alla timmar och på arbetsplatsens alla sektioner.
Men något skavde. Tunnor med avfall som skulle hämtas var omärkta, ämnen separerades inte som de skulle och när återvinningsföretaget hon jobbade på, Stena Recycling, kom och skulle tömma avfall med tankbil hos batteritillverkaren Northvolt var de iklädda heltäckande skyddsdräkter. Kundens anställda jobbade i t-tröja.
– Jag blev förskräckt och oroad. Speciellt eftersom arbetsmiljö är en så viktig del av jobbet, säger Anneli Kullberg.
Att Northvolt i Skellefteå hade valt just Stena Recycling som återvinningspartner sommaren 2021 var stort. Batterifabriken var en storkund, med ljus framtid. Den gröna omställningen från fossilt bränsle till förnybar energi spillde över på alla affärspartner. Och det var viktigt att behålla sin guldkalv.
– Det var mycket godhetssignalering. Utåt såg allt bra ut, men inåt såg man mellan fingrarna. När jag påtalade att jag hade krav på mig men inga resurser, tyckte man från ledningen att jag skulle prioritera bort saker och att jag var en jobbig typ som upprepade mantrat om allvarliga säkerhetsbrister, säger Anneli Kullberg, som i rollen som produktchef på Stena Recycling hade fokus på att skapa en säker arbetsmiljö i den nyetablerade organisationen.
Till slut handlade det om att ha huvudet över vattenytan och hoppas att ingen skulle dö
Tiden gick och hon fick inget gehör. Efter möten med kunden Northvolt berättade hon om sin oro kring säkerheten för de anställda, men tyckte inte att hon fick uppbackning av sina chefer.
I stället berättade de att kunden ansåg att hon var samarbetsovillig. Känslan av osäkerhet smög sig på, att inte duga trots att hon visste att hon hade rätt. Hade hon fel i sin känsla?
– Med tiden kom en skam och en känsla av att vara anklagad för något. Det enda jag ville var att vi skulle dela med oss av vår kunskap och inte ha skygglappar om vi ser att något är fel. Men till slut handlade det om att ha huvudet över vattenytan och hoppas att ingen skulle dö, säger hon.
Att missförhållanden sopas under mattan är ett tydligt exempel på att en tystnadskultur har smugit sig in på en arbetsplats, menar Susanne Hydén, som är en av författarna till boken "Tystnadens pris".
– En tystnadskultur skapar selektiv information. Bara ”rätt” saker tillåts och tycker du något annat så censureras det. Effekten blir rädda medarbetare som inte vågar säga vad de tycker, lösa problem eller komma med kreativa idéer.
Att befinna sig på en arbetsplats med stark tystnadskultur menar hon påminner om att vara i en relation där det förekommer våld. Allt sker i små steg, ändrar ditt sätt att tänka om dig själv och din omgivning, samtidigt som du inte vill ge upp något du investerat mycket tid i.
– Vårt jobb är en stor del av vår identitet. När du hamnar i en skadlig miljö du inte förstår är det lätt att tänka: är det JAG som gör fel? Men jag vill säga: du inte är ensam, du är inte galen och du förtjänar bättre, säger Susanne Hydén.
Tystnadskulturer frodas överallt. Men vissa ingredienser gör att de växer med extra kraft, menar Susanne Hydén. Som täta omorganisationer som är dåligt förankrade hos mellanchefer utan beslutsmandat, utländsk ledning där manegementkulturer krockar och digitala lösningar som lägger stort ansvar hos medarbetare.
– Det är ingredienser som skapar forum för missförstånd, hierarkier och stress. Det kan manifesteras både som en organisationsbunden tystnadskultur, där hela ledningen är marinerad i tystnaden som sipprar nedåt i leden, eller personbunden, där det kan vara en chef som har med sig ett dåligt ledarskap och bara vill ha saker på sitt sätt. Det skapar rädda och nervösa medarbetare, säger Susanne Hydén.
Inslag som göder tystnadskultur är också de tysta medlöparna. Kollegor som inte säger ifrån eller höjer rösten, av rädsla för att själva drabbas av reprimander.
– Vår hjärna är skapt för att vi ska överleva och då måste vi bygga relationer. Vi vill inte hamna utanför gruppen eller bli bortstötta och gör allt i vår makt för att höra till. Det kan innebära att vara tyst när någon blir utskälld, fast man egentligen skulle vilja säga ifrån.
Du inte är ensam, du är inte galen och du förtjänar bättre
Att jobba på ett företag där det råder en utbredd tystnadskultur får effekt på både arbetsplatsen och individen. Anställda blir mindre produktiva, rädda att påtala brister och utveckla organisationen. I längden kanske företaget förlorar anställda som ger upp hoppet om förändring.
Så blev det för Anneli Kullberg. Efter en tid på Stena Recycling blev hon uppkallad till sin närmaste chef som berättade att Northvolt inte tyckte att samarbetet mellan henne fungerade.
Anneli Kullberg hade under de månader hon arbetat på Stena observerat många allvarliga risker hos Northvolt och lyft dessa både till sin chef och till kunden.
– Kunskapen om arbetsmiljö hos Northvolt var oerhört begränsad. Deras egen personal led i det tysta och jag hoppades att Stena Recycling skulle kunna samverka med kunden i frågor som belastningsergonomi och kemiska arbetsmiljörisker. Tyvärr fanns ingen vilja.
– Jag hade önskat att Stena stått upp för sina värderingar, gentemot kunden och för mig som påtalat risker, men det fanns inget intresse av det. Jag fick lämna Stena Recycling och Skellefteå och har nu flyttat tillbaka till Göteborg. Men jag har börjat plugga till arbetsmiljöingenjör, så kanske kan jag dra nytta av de här lärdomarna, säger hon.
Per Brännström, filialchef på Stena Recycling, känner inte igen bilden av en tystnadskultur på företaget. Tvärtom anser han att både Stena Recycling och Northvolt hjälper varandra i arbetet med säkerheten.
– Ser vi avvikelser så rapporteras det direkt och samma sak om något av våra kundföretag skulle upptäcka brister hos oss. Vi vill ju det, eftersom motsatsen skulle orsaka onödiga olyckor, säger han.
Stena Recycling har, som lagen kräver, en intern visselblåsarkanal dit anställda kan larma om missförhållanden och oegentligheter. De anställda får gå utbildningar om hur man ska använda den och hur avvikelser i arbetet ska rapporteras in. Företaget har även avstämningsmöten med sina kunder, där säkerheten är en av punkterna.
Är det viktigt att era kunder har samma värderingar kring säkerhet som er?
– Det är jätteviktigt att jobba med kunder som har samma värderingar som oss, annars skulle ett samarbete inte fungera. Vi säger alltid att moral och miljö går före pengar och det tar vi på största allvar.
Finns det en tystnadskultur på Stena Recycling?
– Nej, vi har ingen tystnadskultur. Tvärtom försöker vi att hitta personer som vågar säga sin mening. En tystnadskultur på en arbetsplats som vår skulle få förödande konsekvenser.
Även Northvolt anser att samarbetet med Stena Recycling har fungerat bra genom åren och att de har en öppen dialog kring säkerhet och förbättringsförslag. Matti Kataja, kommunikationsansvarig på Northvolt, svarar Kollega via mejl att de inte känner igen händelser där säkerheten brustit.
”Det är svårt för oss att bemöta allmänna påståenden om sådant vi inte känner igen. Eftersom vår arbetsplats befinner sig i ständig utveckling arbetar vi hela tiden för att fånga upp förslag som kan leda till förbättringar, exempelvis om dagliga avstämningar, möten med lokala fackliga företrädare och kompetensutveckling.”
Även Northvolt har forum för medarbetare där det kan lämna synpunkter på verksamheten.
”Det finns många möjligheter för medarbetare att lämna synpunkter och få svar på sina frågor. Vi har regelbundna forum där alla medarbetare kan ställa frågor i realtid till ledningen, och det går självklart även att lämna synpunkter anonymt till företaget om någon önskar det. Det finns en struktur och rutin för hur vi tar emot sådana synpunkter” skriver han.
Så vad ska man göra för att lyfta på locket och få anställda att våga höja rösten? Enligt experten Susanne Hydén handlar det om vardagliga saker. Att mötas och prata i korridorerna, fika och luncha tillsammans. Våga prata om verksamheten och det dagliga arbetet. Som chef är det också viktigt att inte fjärma sig från medarbetarna.
– Att prata om tystnadskultur borde vara lika naturligt att ta upp som om någon dricker för mycket, eftersom det påverkar arbetsmiljön, säger Susanne Hydén.
Tips (ur boken TYSTNADENS PRIS) på hur en företagsledning kan agera.
* Skapa en öppen kommunikationskultur. Uppmuntra medarbetarna att tala öppet om problem och förbättringsförslag. Var tillgänglig för feedback och visa, i ord och handling, att de uppskattar öppenhet.
* Var medveten om maktobalanser. Se till att dina medarbetare känner att deras röster hörs och att deras åsikter är viktiga, oavsett hierarkisk ställning.
* Öka medvetenheten om tystnadskultur. Utbilda dina medarbetare om vad tystnadskultur är och varför det är skadligt för arbetsplatsen. Påminn dem om att de inte ska tiga om problem utan i stället rapportera det till dig eller HR.
* Skapa strukturer för feedback. Etablera en systematisk process för feedback, både från chefer och medarbetare. Var noga med att både ta emot och ge feedback på ett konstruktivt, inlyssnande och respektfullt sätt.
* Var en förebild. Visa öppenhet, ärlighet och tillit själv. Var transparent kring dina beslut och handlingar, samt acceptera feedback och kritik.
* Hantera konflikter proaktivt. Konflikter kan leda till tystnadskultur om de inte hanteras på ett effektivt sätt. Se till att ha en struktur för att hantera konflikter och att du tar tag i dem tidigt för att förhindra att de växer. En fjäder blir lätt en höna – ett rykte blir snart sanning.
1. Toppstyrning med fokus på ekonomiska resultat.
2. En hårt slimmad verksamhet som präglas av brist på långsiktighet och kommunikation.
3. De som vill skapa förändring utses till syndabockar samt anses vara orsaken till att konflikter uppstår.
4. Mängden medberoende, alltså de som biter ihop och jobbar på i tysthet inom verksamheten. De möjliggör att tystnadskulturen kan fortgå.
Lagsporten uppfanns för 3,5 miljarder år sedan. Då bestämde sig två celler för att för första gången i jordens historia börja samarbeta. De tog på sig samma lagtröja och evolutionen exploderade. Plötsligt kunde det skapas högre livsformer och vips så fanns det både civilisation och melodifestival. Men för att vi skulle överleva behöver vi mer än syre, sömn och makaroner. Vi behöver relationer, skriver poeten och föreläsaren Bob Hansson i sin nya bok, där han tittat på vad forskningen säger om snälla människor.
– Forskning visar att en snäll människa är bättre på sitt jobb, är en bättre ledare, partner och förälder och anledningen är enkel: för att uppnå framgång behövs samarbete och för ett lyckat samarbete krävs snällhet, säger han.
Att vara vänlig och kunna samarbeta sker dock inte i en handvändning. Det kräver övning och det sker varje dag. Ta bekräftelse till exempel. Har du gett ett förslag på ett möte som möts av tystnad eller blickar som riktar sig bort? Chansen för att du ska komma med en idé på nästa möte minskar rejält. Eller att du hälsar på någon men får ett snäsigt svar tillbaka. Det påverkar oss, får oss att krypa ihop och undra om det är något fel.
Bob Hansson kallar det för pupilltid, alltså hur vi möter någons blick och bekräftar att den är värd att lyssna på.
–Snällhet genomsyrar allt det. Det är när jag känner mig sedd, när jag har fokus på någon annan än mig själv. När jag visar att jag ser dig och lägger energi på att lyssna.
Vi tillbringar oerhört mycket tid med våra kollegor. Ibland mer tid än med vår familj. När relationerna fungerar på jobbet är vi mer produktiva och mår bättre.
Ändå tenderar vi att lägga rätt lite energi på våra arbetskamrater. Vi går till jobbet för att få en lön och sedan gå hem. Är det ett kul jobb är det en bonus. Men att skapa en snällhetskultur på jobbet går rätt fort, med små handlingar.
– Starta en enmansgerilla i snällföring. Öppna dörren till någon, hämta en kopp kaffe, bjud på en pralin, möt blickar och le till okända människor. Gå in till din chef och berätta att din kollega gjort något bra. Och som chef eller kollega belöna snällheten.
Hurdå?
– Synliggör den. Varför inte ha en stor jävla plastbanan. Gå runt med den till personer som är snälla, det är ju skitkul. Forskningen är tydlig på den punkten, snabba tydliga belöningar av snällhet får den att öka.
Bob Hansson menar att det även är intelligent att vara snäll. När man gjort studier på vilka team som fungerar bäst blev svaret att det är de team som hjälper varandra. De som frågar om råd, bollar idéer och ventilerade sådant de inte förstod. De grupper som misslyckas är de som vill lösa allt själva.
Men att ha ett klimat där det går att ställa frågor och ”visa sig dum” kräver också att det finns några andra variabler, psykologiskt trygghet och tillit till exempel. Om stämningen i ett rum är vänlig så är den också tillåtande för att blotta svagheter.
– Jag blir bättre på att lösa en uppgift om jag inte känner mig stressad och trängd. Men det handlar inte om att allt ska vara bekvämt. Du ska bli utmanad, du ska bli arg, du ska känna att saker blir obekväma - för det är så vi lär oss. Men du ska kunna lära dig i en trygg miljö.
Snällhet är även en grogrund för kollektiv intelligens. Du kan lägga hur mycket energi som helst på att anställa intelligenta personer utan att få till fungerande team. För att få personer att fungera i grupp har forskningen enats om att det behövs åtminstone två parametrar: empati alltså förmågan att läsa av andra människor och att man håller sitt eget kakhål stängt ibland och låter andra tala.
– Om en person babblar igenom möten så sjunker den kollektiva intelligensen. Och i en grupp där snällhet och empati är eftersatt skapas en gruppdynamik där medarbetarna slutar att lära sig saker.
Ska vi bara gå runt och vara snälla mot andra hela tiden? Nej, inte bara mot andra. Lika viktigt är det att vara snäll mot sig själv, enligt Bob Hansson, som till vardags även håller ”snällhetskurser”.
– Det handlar om att reflektera över vad jag gör bra, vad jag behöver för att växa, vad mitt hjärta längtar efter och när jag känner mig som mest stark. Det är kanske inte mycket pengar jag behöver eller titeln chef. Men jag är en glad jävel, hur mår du själv?
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.