Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Att pendla är att dö en smula

Det kostar på att resa till jobbet. Inte bara ekonomiskt. Pendlare mår sämre, väger mer och skiljer sig oftare.
Johanna Rovira Publicerad
Tåg på bro över bilväg.
Foto: Stefan Nilsson/SJ

Hur känner man igen en långpendlare? Svar: Det är den där kollegan som kommer till jobbet som en urvriden trasa, inte sällan överviktig och singel, sannolikt arg och frustrerad.

Att pendla är att dö en smula – forskning visar faktiskt att pendling kan förkorta livet. (Och då har man ändå inte snuddat vid de lättare sjukdomar som gärna sprider sig mellan kraxande och snörvlande medpassagerare i en överfull buss eller tågvagn.)

Under de senaste 30 åren har fler och fler anställda börjat pendla. Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, pendlar närmare 1,6 miljoner personer dagligen till sina jobb i Sverige (vissa även utanför landets gränser). SCB:s definition på pendling är dock bred – man räknar in alla som tar sig över kommungränsen för att jobba, vilket kan få till följd att även de som har fem minuters promenad till sina jobb betraktas som pendlare.

Erika Sandow, kulturgeograf vid Umeå universitet, har forskat kring pendling och då koncentrerat sig på anställda som hade mer än 45 minuters resväg från dörr till dörr, vilket var 11 procent av alla anställda i landet när undersökningen gjordes.

– Pendlingen ökar stadigt eftersom arbetsmarknaden har utvecklats i den riktningen. Vill man ha jobb som matchar ens kvalifikationer måste man ofta pendla, säger Erika Sandow.

Hon har undersökt pendlingens effekter på inkomst och relationer och funnit att pendlare skiljer sig oftare än andra. Under en tioårsperiod löper pendlarna 40 procents högre risk att deras förhållande ska spricka.

– Pendlingen tar tid från annat och det får sociala konsekvenser. Samtidigt finns det naturligtvis många pendlare som får livspusslet att gå ihop.

En studie vid Lunds universitet visar att pendlare också löper högre risk att drabbas av stress och sömnsvårigheter och är mindre socialt aktiva än de som slipper trängas i kollektivtrafiken, reta upp sig på medpassagerare eller våndas i en bilkö.

Kristoffer Mattisson, doktor i folkhälsovetenskap vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, har i sin forskning sett att ju längre restid man har, desto mer negativa effekter blir det av pendlingen. Och det gäller oavsett om man pendlar kollektivt eller med bil.

För att ha hälsan i behåll menar forskarna att man ska försöka använda restiden till något meningsfullt.

– Man måste hitta strategier för att hantera pendlingen och dess konsekvenser, säger Erika Sandow.

Att det finns bra, fungerande kollektivtrafik hjälper pendlarna att få ihop sina livspussel, menar hon. Men arbetsgivarna kan också bidra till att göra tillvaron smidigare för anställda med lång resväg:

– Arbetsgivarna kan låta pendlingen ingå i arbetstiden för dem som kan jobba under resan till och från jobbet. De kan också ge större möjligheter för anställda att jobba hemifrån om arbetsuppgifterna tillåter det, säger Erika Sandow.

 

NORBERG–AVESTA
PATRIK SUNDELL

Pendlar: Med bil.

Sedan: Tolv år.

Restid: 20 minuter.

Kostnad: Bensinen går på en tusenlapp i månaden.

På önskelistan: Bättre väg från Norberg till Borlänge dit jag måste åka ibland. Om det fanns en bra cykelväg mellan Norberg och Avesta skulle jag faktiskt cykla.

Pendla livet ut?: Ja, med nya vägen känns 20 minuter knappt som en belastning.

 

UPPSALA–STOCKHOLM
RAGNHILD ODIN

Pendlar: Med tåg.

Sedan: Tio år.

Restid: Cirka en timme från dörr till dörr – när allt klaffar.

Kostnad: 2 071 kronor i månaden.

På önskelistan: Fler spår mellan Uppsala och Stockholm, så att systemet blir mindre sårbart om något krånglar. Nyare tåg och lite mobiltäckning skulle heller inte skada.

Pendla livet ut?: Ja, det kan jag tänka mig.

 

LINKÖPING–NORRKÖPING
ULF ANDERSSON

Pendlar: Med tåg och buss.

Sedan: Snart uppe i tolv år.

Restid: En timme med cykel, tåg och buss.

Kostnad: Cirka 750 kr i månaden, eller runt 9 000 kronor med årskort.

På önskelistan: Att tågen går i tid – men det gör de för det mesta. Och att jobbet skulle ligga på gångavstånd.

Pendla livet ut?: Nej, det skulle jag vilja slippa.

 

FALKENBERG–MÖLNDAL
CAIZA ALMÉN WRANNING

Pendlar: Med tåg.

Sedan: 16 år.

Restid: En timme och 25 minuter.

Kostnad: 2 200 kronor i månaden.

På önskelistan: Att få ett jobb inom promenadavstånd från hemmet!

Pendla livet ut?: Nej, det har jag svårt att tänka mig.

FÖRSENADE PENDELTÅG KOSTAR ENORMA BELOPP

  • Sträckan Uppsala–Stockholm är landets mest trafikerade med 44 000 dagliga pendlare. Unionens tidigare chefsekonom Gösta Karlsson har räknat ut kostnaden för produktionsbortfallet av en tiominutersförsening på ett fullt pendeltåg: 70 000 kronor.
  • Pendlare som reser mellan Göteborg och Halland har anmält de underdimensionerade tågen som trafikerar sträckan till Transportstyrelsen. Resenärerna anser att trängseln utgör en säkerhetsrisk och rapporterar att pendlare svimmat i de överfulla vagnarna.
  • Du kan bara få avdrag på skatten för resor till och från arbetet för den del av kostnaden som överstiger 10 000 kronor. Och bara om arbetsplatsen ligger minst två kilometer från bostaden. Avdraget gäller kostnaden för det billigaste färdsättet.
  • Pendlar du med bil får du avdrag för kostnaden över 10 000 kronor om avståndet är minst fem kilometer och du tjänar minst två timmar per dag på att ta bilen jämfört med att åka kollektivt. Eller om det saknas kollektivtrafik och avståndet är minst två kilometer.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.

Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.