Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Så bemöter du rasism på jobbet

Att inte agera om du hör ett rasistiskt uttalande på arbetet riskerar att normalisera beteendet. Det menar de experter som Kollega har talat med.
Publicerad
Strukturell rasism är inbäddad i samhällets strukturer på samma sätt som genus eller andra normer. Illustration: Kati Mets

Det är måndag och ni sitter i fikarummet och pratar om vad ni har gjort under helgen, du och kollegorna. Ni skrattar tillsammans och har trevligt.

Men så vindlar samtalet vidare in på annat och plötsligt säger en i gänget att hen är ”så otroligt trött på alla invandrare som inte kan sortera sopor”.

– I soprummet i min bostadsrättsförening dröser det av kartong i restavfallstunnan och glas i komposten! De måste faktiskt ta seden dit de kommer, i Sverige sopsorterar vi, säger kollegan upprört.

"Hörde du verkligen rätt?"

Du blir först ställd. Hörde du verkligen rätt? Visst slarvar en del med sortering och det är ju inte alls bra. Men hur kan kollegan veta vem eller vilka som är skyldiga? Och vad menas med det breda ordet ”invandrare”?

Ingen annan i fikarummet reagerar. Någon nickar i stället instämmande. En annan tittar i taket och sörplar kaffe. Du blir arg. Kanske har du själv någon form av utländsk bakgrund och då kan den där mycket breda anklagelsen faktiskt gälla dig. Eller någon annan i rummet, på arbetsplatsen, i din familj, släkt eller vänkrets.

Tillfället kommer snart att gå dig förbi om du inte säger något. Men vad ska du säga? Och ska du alls säga något, eller är det bättre att helt enkelt ignorera?

– Nej, du bör alltid reagera när någon kränks på din arbetsplats. Låt aldrig rasistiska uttalanden passera oemotsagda. Du ska alltid bemöta, annars riskerar det hela att normaliseras, menar Peter Tai Christensen, som jobbar på Unionen och är teamchef på politiksektionen.

Hans förhållningssätt får stöd av internationell forskning. I en stor forskningsöversikt går några amerikanska forskare igenom vad det finns för vetenskapliga studier bakom. Sammantaget visar resultaten att människor blir mindre benägna att uttrycka fördomar efter att ha blivit konfronterade.

"Att ta konflikter är inte att bråka"

Det här håller även den svenska retorikexperten Elaine Eksvärd med om. Hon har bland annat gett ut boken Vi måste prata: lätta lösningar på svåra samtal, som handlar om hur man kan tackla de jobbiga samtalen, dem vi helst undviker.

– Att ta konflikter är inte att bråka, det är att lösa. Det blir så mycket bättre om vi säger vad vi tycker inför de som gör fel, annars blir det som ett tyst medhåll, menar hon.

En av de amerikanska forskarna bakom forskningsöversikten är Margo J. Monteith, professor vid Purdue universitet i Indiana, USA. För en tid sedan blev hon intervjuad av tidskriften Expo och berättade då att hon vid sina föreläsningar brukar vara noga med att lyfta fram att det faktiskt är vetenskapligt belagt att människor gör skillnad när de bemöter fördomar.

– Folk tänker ofta att det inte spelar någon roll vad de säger. Då betonar vi att du kanske inte ser något resultat i stunden, ingen kommer att säga till dig: ”Jag ber om ursäkt, jag ska ändra mig”, men forskning visar att konfrontation har effekt, säger Margo J. Monteith i Expos intervju.

Be personen upprepa vad hen sa

Ett bra verktyg att ha till hands när någon uttrycker sig tvivelaktigt är, enligt såväl den amerikanska professorn som flera andra experter, att lugnt och vänligt be personen att upprepa vad hen sa. Lägg fram det som om du inte riktigt förstod och faktiskt är nyfiken på att höra det igen. Dels ger det dig en smula betänketid kring hur du ska bemöta uttalandet, dels gör det att personen behöver formulera sig på nytt. Kanske får hen själv då syn på vad som egentligen har sagts och omprövar det.

Om personen ändå håller kvar vid vad den sagt, bör du undvika att gå till personangrepp. Fokusera på sak, inte på person. I stället för att säga: ”Du är rasist”, bör du formulera dig i stil med: ”Ett sådant påstående upplever jag som rasistiskt.”

De flesta människor tycker att det är jobbigt att ta emot negativ kritik, men lyckas du undvika att peka ut den aktuella personen kan det bli mer hanterbart. En strategi som kan göra att du får än större möjlighet att verkligen nå fram kan vara, menar retorikexpert Elaine Eksvärd, att visa att man uppmärksammar det personen sa – utan att låta anklagande. Det skulle exempelvis kunna vara att uttrycka sig bekräftande i stil med: ”Du menar säkert inget illa med det du sa, men ...”

Enligt professor Margo J. Monteith visar forskning att den som lyckas presentera ett argument eller en jämförelse som på olika sätt visar att det som sagts faktiskt var fördomsfullt, får bäst genomslag. I den inledande scenen från fikarummet skulle det kunna vara något i stil med: ”Det finns ingen statistik på att den som är född utomlands är sämre på att sopsortera än någon som är född i Sverige.”

Att ta konflikter är inte att bråka, det är att lösa

Vi lämnar fikarummet och går in på ett annat spår. För vi behöver komma in på att rasism går att förstå på olika sätt. Dels finns den individuella rasismen, som är knuten till en persons åsikter eller handlingar. Men så finns det en annan form också, som är mer abstrakt och svår att sätta fingret på. Den kallas ofta för strukturell rasism och är inbäddad i samhällets strukturer på samma sätt som genus eller andra normer.

"Hello and very welcome"

Vi tar ett exempel för att förstå. Det är första dagen på nya jobbet för en person, vi kan kalla hen för Kim. På förmiddagen kommer en kollega från en annan avdelning förbi den nyanställda. De har aldrig träffats förr.

– Hello and very welcome to this workplace, säger kollegan.

Det kan tyckas harmlöst. Inte minst om företaget vi befinner oss på är internationellt och olika språk ofta hörs i lokalerna. Men för den nyanställda, som råkar vara mörkhyad men precis lika svensk som någon annan, ger uttalandet en klump i magen. Det positiva pirret och förväntningarna inför första arbetsdagen går över i obehag och försvarsmekanism.

– Tack, det ska bli roligt, svarar Kim på klingande dalmål.

Historien skulle kunna ha slutat där, som ett lättsamt skämt att ta upp vid en middag med vänner. En komisk situation som kan uppstå till följd av missförstånd i vardagen, utan någon som helst ond avsikt. Den välkomnande kollegan ville ju bara visa sig trevlig och bjuda in till samtal. Hen skulle aldrig klassa sig som rasist.

Strukturell rasism påverkar alla

Och så behöver det heller inte vara, håller Mikael Öhman Almén, projektledare på Forum för levande historia, med om.

– Nej, inte på ett individuellt plan. Men när man pratar om rasism i arbetslivet, eller i andra delar av samhället, behöver vi komma ihåg att det finns olika förståelse av rasism. En del betonar individer, andra strukturer.

Den strukturella rasismen påverkar oss alla, oavsett vår inställning i frågan. Den är alltså inte i första hand bunden till varken dina eller mina personliga åsikter.

Men oavsett hur vi förstår rasism, och i vilken situation vi än ställs inför där den förekommer, kan vi alla spela en viktig roll för att motverka den, menar Mikael Öhman Almén.

– Ett sätt är att skaffa oss kunskap om rasismens historiska och samtida uttryck. Om vi alla blir mer medvetna om de här frågorna kan vi förhoppningsvis göra stor skillnad tillsammans.

Tillbaka till den nyanställda som blev tilltalad på engelska. Varför kan man då inte bara låta det vara, rycka på axlarna och gå vidare? Man väljer såklart själv hur man agerar, menar Mikael Öhman Almén. Men när den nya kollegan inte förväntas förstå svenska, kan den känna sig inplacerad i ett fack av ”de andra”.

– Om man ständigt bemöts annorlunda på grund av sin hudfärg kan den här typen av situationer sammantaget bli väldigt jobbiga för en människa. Jag tror det är en rätt viktig insikt att ta med sig för oss alla, säger Mikael Öhman Almén.

Fotnot: Forskningsöversikten heter Navigating successful confrontations: what should i say and how should i say it?

 

5 SÄTT ATT HANTERA RASISTPRAT

BEMÖT

Låt aldrig rasistiska uttalanden passera oemotsagda. Du ska alltid bemöta, det är utgångspunkten, annars normaliseras de.

KALLA INTE NÅGON RASIST

Säg i stället: ”Det du just sa var rasistiskt.” På så sätt skiljer du på sak och person. Personen kanske inte menade att vara rasistisk, och kan tänka ett varv till nästa gång.

FÖRKLARA

Alla kanske inte förstår att någon kan ta illa vid sig av vissa ord. ”Det landar inte väl vare sig hos honom/henne eller oss andra i gruppen.”

TOLERERA INTE

Gör klart att du inte tolererar liknande påhopp eller uttryck.

LYFT FRÅGAN

Ta upp händelser du reagerat på med chefen, HR och likabehandlingsombudet eller arbetsmiljöombudet. Ansvaret för att komma till rätta med problemen ligger hos arbetsgivaren.

Källa: Unionen opinion

 

SÅ HÄR KAN DU SVARA

”JAG ÄR SÅ OTROLIGT TRÖTT PÅ ALLA INVANDRARE SOM INTE KAN SORTERA SOPOR”

Tänkbart svar: ”Du menar säkert inget illa med det, men det finns ingen statistik på att den som är född utomlands är sämre på att sopsortera än någon som är född i Sverige.”

Kommentar: Den som lyckas presentera ett argument eller jämförelse som visar att det som sagts faktiskt var fördomsfullt, får ofta bra gehör.

 

”VADÅ, TÅL DU INTE SKÄMT?”

Tänkbart svar: ”Jovisst gör jag det. Men när någon kan uppleva sig kränkt av något så tycker i alla fall inte jag att det är roligt. Särskilt inte här, på vår arbetsplats.”

Kommentar: Det finns skämt, bilder, debattartiklar och inlägg i sociala medier som är roliga och bidrar till en god stämning. Andra är rasistiska och bidrar till att skapa en känsla av otrygghet och exkludering. I det här fallet är det inte skämtet som uttrycksform som är problemet utan det faktum att det är rasistiskt.

 

”HÄR SKA MINSANN MÄRKAS ORD HELA TIDEN”

Tänkbart svar: ”Jo, men jag tänker att det är viktigt att vi försöker tänka oss in i hur den du kallar så upplever det. Jag skulle nog själv bli ledsen. Hur tror du att du själv skulle uppleva det?”

Kommentar: Ord spelar stor roll. Vi behöver alla vara lyhörda för hur andra människor önskar att bli till- och omtalade.

 

”JAG ÄR INTE RASIST, MEN ...”

Tänkbart svar: ”Du säger att du inte är rasist, men så tolkar jag det som du just sa ...”

Kommentar: Det viktiga är inte nödvändigtvis att avgöra om någon är rasist eller inte. Alla kan vi bete oss rasistiskt, säga eller göra saker som bygger på rasistiska föreställningar. Det är inte detsamma som att vi är rasister. Men vi behöver alla ta ett ansvar för vårt agerande och för våra uttalanden.

 

Läs mer:

Ledare: Var inte en liten lort – stå upp mot fördomar och rasism

Utlandsfödda Maria blev mobbad av chefen

 

Text: Tora Villanueva Gran

LÄR DIG MER

FILM

PODDAR

  • Vidga normen-podden
  • No hate-podden (produceras av Statens medieråd)
  • Podden Prata rasism (från Forum för levande historia)
  • Checkpoint med Anbara, Brandon och Nicole
  • Nyfiken brun, avsnitt 31 med gästen Anna Adeniji

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Hon ska göra AI mindre fördomsfull

AI-system är fulla av fördomar och fakta om vita män. Alexandra Wudel har startat ett företag som testar AI-verktyg – och utbildar utvecklare i feministisk AI.
– AI kan bli en drivkraft för hållbarhet och inkludering, säger hon.
David Österberg Publicerad 14 oktober 2025, kl 06:07
Alexandra Wudel
Med sin start-up FemAI skaAlexandra Wudel göra AI-system mindre fördomsfulla. Swetlana Holz

De första krockdockorna utvecklades av män. Dockorna var runt 180 centimeter långa och vägde knappt 80 kilo. En följd av det var att bilar byggdes på ett sätt som skyddade män bättre än kvinnor.

I början av 2020-talet presenterade trafiksäkerhetsforskaren Astrid Linder världens första kvinnliga krockdocka. Den har bröst, bredare höfter, smalare skuldror och är kortare och lättare. Tillsammans med den manliga motsvarigheten kan dockan nu användas för att göra säkrare bilar för både kvinnor och män.

Fördomar byggs in i AI-verktygen

Många AI-system dras med liknande problem som de första dockorna hade. Systemen utvecklas av vita medelklassmän – och tränas på den information som finns tillgänglig i världen. Det innebär att fördomar riskerar att byggas in i AI-verktygen, enligt Alexandra Wudel. Förra året utsågs hon till ”årets AI-person” och är vd för FemAI, en start-up med bas i Berlin. 

– FemAI är ett pilotprojekt för att AI-utvecklare ska kunna testa hur fördomsfria deras AI-verktyg är. Det finns inga helt fördomsfria system, men med vår metod ska man kunna öka medvetenheten om fördomarna, säger hon.

Vad är feministisk AI?

– När vi pratar om feministisk AI fokuserar vi på de mest marginaliserade grupperna. AI är statistisk mönsterigenkänning. Det innebär att vissa människor underskattas eller saknas helt i datamängderna.

AI kan hjälpa oss att skapa en bättre värld

Just medvetenheten om att AI både skapar och återskapar vår värld är central, tycker Alexandra Wudel. Därför ägnar sig hennes företag också åt att utbilda företag och andra om problemen med AI.

– Man kan jämföra med dagens debatt om rasism och sexism. I dag är vi mycket mer medvetna än vi var för tio år sedan. Nu har vi ord som "mansplaining" och "gaslighting". Vi måste skapa samma medvetenhet kring AI-system.

AI-verktygen utvecklas snabbt av företag som vill tjäna pengar. Finns det en risk att teknologin utvecklas för snabbt?

– Jag tror att AI kan hjälpa oss att skapa en bättre värld. Men för att nå dit måste vi samarbeta. Forskning, AI-startups, företag, civilsamhället, politiker – alla måste arbeta tillsammans. Det finns inget annat sätt. Det är som på en julmiddag med familjen: man älskar inte varenda släkting, men man måste få det att fungera.

Diskriminering

Hon ska stoppa ålderismen

Det började med ett inlägg på Linkedin. Nu har Annette Magnusson startat en förening mot ålderism.
– I Sverige är vi fixerade vid ungdom, säger hon.
David Österberg Publicerad 9 oktober 2025, kl 06:00
Handflata och Annette Magnusson
Annette Magnusson, HR-direktör och aktiv på Linkedin, har startat en förening mot ålderism. Colourbox och Headshot.

Agneta Sjödin var programledare på TV4 i nästan 30 år. För ett par år sedan upphörde uppdragen. I flera intervjuer har hon förklarat petningen med att hon blivit för gammal för kanalen.

Agneta Sjödin
Henrik Montgomery/TT

Det där väckte någonting inom Annette Magnusson, HR-direktör på Citymail och aktiv på Linkedin.

– Först tänkte jag att det inte kunde vara sant. Men när jag var hos en rekryteringsfirma för en fika passade jag på att ställa frågan: ”Är jag körd för att jag är 58?” Svaret var att jag var det. Jag skulle inte få några fler jobb. Det handlar inte om att jag har fel kompetens utan om att jag är för gammal. 

Förbannad skrev hon ett inlägg på Linkedin:

”Är jag passé – bara för att jag fyllt 50? Är jag plötsligt mindre attraktiv för arbetsmarknaden för att jag inte är 35 längre? Trots att jag:
 • Har mer kraft och energi än när jag var 20
 • Har levt, jobbat, lärt, fallit och rest mig igen
 • Har livserfarenhet OCH arbetslivserfarenhet
 • Vet vad jag vill, vad jag behöver och vad jag värderar
 • Har inga barn hemma, inga vabb-dagar, ingen tid att “vänta ut” – jag är redo nu”

Responsen var omedelbar.

– Det bara smattrade i telefonen! På två veckor fick jag 330 000 visningar, nästan 10 000 likes och 1 600 kommentarer. Jag har fått så mycket positiv feedback och nya kontakter. Jag tror att det beror på att jag skrev ur hjärtat, att andra kan relatera till det jag skrev.

Ska lansera ålderismens dag

Efter det inlägget har det blivit många fler om ålderism. Och för en tid sedan bestämde sig Annette Magnusson för att – tillsammans med några av sina nyvunna kontakter – göra något åt problemet.  

– Vi har startat en förening mot ålderism. Stadgarna är klara och startstyrelsen är klar. I januari har vi årsmöte och då ska vi välja in fler i styrelsen.

Exakt vad föreningen, som just nu heter Kompetens360, ska göra är inte klart, men planer finns.

  Vi ska anordna utbildningstillfällen i hur man skapar en Linkedin-profil och marknadsför sig på bästa sätt. Vi har också kontakter med personer i andra nordiska länder som driver den här frågan. Tillsammans ska vi lansera den 9 oktober som ålderismens dag och anordna någon form av aktivitet den dagen nästa år.

”Många tror att vi är trötta”

Föreningen har dessutom planer på att utse ”årets företag” – en utmärkelse som ska gå till ett företag som inte diskriminerar.

– Förhoppningsvis deltar vi också på Almedalen.  Vi måste få politiker och medier att förstå att vi inte kan bortse från människor över 50. Pensionsåldern höjs kontinuerligt, men om vi inte får jobba går ju inte ekvationen ihop.

Vad beror diskrimineringen på?

– Jag har inget enkelt svar. Om jag tittar på de kommentarer jag får på mina inlägg så är det många som skriver att de tror att de är för dyra. Är man över 50 har mankanske lite högre lön eftersom man ofta har en högre kompetens, men i övrigt är vi inte för dyra. Jag tror också att många tror att vi är trötta och saknar engagemang och drivkraft för att vi snart ska gå i pension. I Sverige är vi dessutom väldigt fixerade vid ungdom och ålder.

Tror du att ni kan göra skillnad?

– Ja. Nu pratas det ålderism överallt. Nu handlar det om att få politikerna att förstå att de måste fatta beslut för att motverka ålderism. Men också om att jobba mot rekryterande chefer och rekryteringsfirmor. Företagen måste förstå att det är bra med en mix av åldrar på en arbetsplats. Då får de kunskapsöverföringen. Det går inte att lära sig allt genom att läsa i böcker. Vi som är äldre har lärt oss av våra misstag, av att vi har testat.

Diskriminering

Klagade på rasism – blev av med jobbet

En förtroendevald unionenmedlem reagerade på främlingsfientlighet på sin arbetsplats och kallade en av sina chefer rent ut för rasist. Hans engagemang blev så obekvämt för arbetsgivaren att han köptes ut.
Johanna Rovira Publicerad 25 september 2025, kl 06:00
En Unionenmedlem slog larm om rasism på jobbet – och köptes ut. Läs Nicks berättelse om främlingsfientlighet, utanförskap och kampen för rättvisa.Man med låda kontorsprylar.
Rasism på arbetsplatsen: Unionenombud tvingades bort efter kritik. Foto: Colourbox

Nick, som han vill kallas i den här artikeln, vill inte gå ut med sitt riktiga namn i Kollega, delvis på grund av risken att det skulle kunna förvärra hans chanser att få ett nytt jobb.  Det är svårt nog ändå att få nytt arbete när man har utländskt namn och bakgrund, menar han. 

– Jag är svensk på pappret och har bott här i 20 år. Men jag kommer aldrig att betraktas som svensk. Jag har en bra utbildning och har jobbat på många ställen, men får trots det inte komma till intervju, jag blir bortsorterad av arbetsgivarna. 

Utländska namn ratas

Svensk forskning stärker Nicks påstående. Framförallt män med utländska namn blir betydligt oftare bortsållade av presumtiva arbetsgivare visar flera studier gjorda vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. 

Nicks senaste arbetsgivare, ett stort livsmedelsföretag, anställde dock gärna folk med icke-svensk bakgrund. Men nästan enbart som lagerarbetare. 

– 95 procent av alla plockare är födda utomlands. Men bara en enda gruppchef. Jag köper inte att det bland alla dessa anställda inte fanns en enda som skulle kunna vara lämplig chef. I stället anställdes 20-åriga svenskar som knappt hade gått ut gymnasiet som chefer. 

Nick själv var anställd som tjänsteman och han var dessutom vald som arbetsplatsombud för Unionen. Han reagerade på några av chefernas attityd gentemot lagerarbetarna och menade att de behandlades nedlåtande. Det fanns en vi och dom-mentalitet som var svår att smälta. 

Du måste krypa för cheferna

– Cheferna såg ner på plockarna. De kallades inte vid namn utan fick heta somaliern, turken, kurden och så vidare. Lagerchefen sade vid ett tillfälle: ”Dom kan ju inte ens bokstavera sina namn, man kan inte förvänta sig att de ska fylla i rapporter”. Jag kan inte tolka deras beteenden som annat än rasism. Har du inte svensk bakgrund har du inget att komma med. Du måste krypa för dem.

Nick anser att lagerchefen styrde verksamheten med ”rena maffiametoderna”. Han anställde gärna asylsökande till lagret och stack inte under stol med att dessa var mer fogliga eftersom de hade hotet om utvisning vilande över sig. Flera kvinnor utsattes dessutom för sexuella trakasserier, menar Nick. 

– Trots att lagerchefen var gift inledde han förhållanden med flera anställda. Det ska ju inte vara förbjudet att flirta på jobbet, men det finns en gräns och man ska inte utnyttja sin ställning. Kvinnor pressades till att säga upp sig. Jag försökte hjälpa dem men tyvärr vågar ingen av dem berätta om vad de varit med om. 

Nick hamnade ofta klinch med lagerchefen, även efter att hans mandat gått ut. Han skrädde inte orden utan anklagade lagerchefen öppet för att vara rasist. 

– Till slut spårade det ur. Jag var inte professionell för fem öre, men företaget visade klart och tydligt att man ville bli av med mig. 

Strax före sommaren, efter förhandlingar på central nivå, skrev Nick motvilligt under ett avtal om utköp och står nu utan jobb vid 44 års ålder. 

Besviken på arbetsgivaren

– Jag är så jävla förbannad och besviken på min arbetsgivare som håller lagerchefen om ryggen. Jag saknar inte arbetsmiljön där för fem öre, men jag saknar mina arbetsuppgifter och mina kollegor.

Han har svårt att förlika sig med att människor i Sverige behandlas nedlåtande på grund av sin etniska bakgrund. I Tyskland, där han också bott och jobbat, upplevde han inte alls samma främlingsfientlighet.

– Bär du företagets logga är du en kollega och jag skiter i vad du har för nationalitet.  Jag har upplevt rasism åt båda hållen under mitt arbetsliv – du kan vara främlingsfientlig fast du har invandrarbakgrund och jag har träffat landsmän som ser ner på svenskar också. 

– Men du får tycka hur du vill så länge du inte har en ledande roll. Av en chef förväntar jag mig mer, säger Nick.