Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Det är måndag och ni sitter i fikarummet och pratar om vad ni har gjort under helgen, du och kollegorna. Ni skrattar tillsammans och har trevligt.
Men så vindlar samtalet vidare in på annat och plötsligt säger en i gänget att hen är ”så otroligt trött på alla invandrare som inte kan sortera sopor”.
– I soprummet i min bostadsrättsförening dröser det av kartong i restavfallstunnan och glas i komposten! De måste faktiskt ta seden dit de kommer, i Sverige sopsorterar vi, säger kollegan upprört.
Du blir först ställd. Hörde du verkligen rätt? Visst slarvar en del med sortering och det är ju inte alls bra. Men hur kan kollegan veta vem eller vilka som är skyldiga? Och vad menas med det breda ordet ”invandrare”?
Ingen annan i fikarummet reagerar. Någon nickar i stället instämmande. En annan tittar i taket och sörplar kaffe. Du blir arg. Kanske har du själv någon form av utländsk bakgrund och då kan den där mycket breda anklagelsen faktiskt gälla dig. Eller någon annan i rummet, på arbetsplatsen, i din familj, släkt eller vänkrets.
Tillfället kommer snart att gå dig förbi om du inte säger något. Men vad ska du säga? Och ska du alls säga något, eller är det bättre att helt enkelt ignorera?
– Nej, du bör alltid reagera när någon kränks på din arbetsplats. Låt aldrig rasistiska uttalanden passera oemotsagda. Du ska alltid bemöta, annars riskerar det hela att normaliseras, menar Peter Tai Christensen, som jobbar på Unionen och är teamchef på politiksektionen.
Hans förhållningssätt får stöd av internationell forskning. I en stor forskningsöversikt går några amerikanska forskare igenom vad det finns för vetenskapliga studier bakom. Sammantaget visar resultaten att människor blir mindre benägna att uttrycka fördomar efter att ha blivit konfronterade.
Det här håller även den svenska retorikexperten Elaine Eksvärd med om. Hon har bland annat gett ut boken Vi måste prata: lätta lösningar på svåra samtal, som handlar om hur man kan tackla de jobbiga samtalen, dem vi helst undviker.
– Att ta konflikter är inte att bråka, det är att lösa. Det blir så mycket bättre om vi säger vad vi tycker inför de som gör fel, annars blir det som ett tyst medhåll, menar hon.
En av de amerikanska forskarna bakom forskningsöversikten är Margo J. Monteith, professor vid Purdue universitet i Indiana, USA. För en tid sedan blev hon intervjuad av tidskriften Expo och berättade då att hon vid sina föreläsningar brukar vara noga med att lyfta fram att det faktiskt är vetenskapligt belagt att människor gör skillnad när de bemöter fördomar.
– Folk tänker ofta att det inte spelar någon roll vad de säger. Då betonar vi att du kanske inte ser något resultat i stunden, ingen kommer att säga till dig: ”Jag ber om ursäkt, jag ska ändra mig”, men forskning visar att konfrontation har effekt, säger Margo J. Monteith i Expos intervju.
Ett bra verktyg att ha till hands när någon uttrycker sig tvivelaktigt är, enligt såväl den amerikanska professorn som flera andra experter, att lugnt och vänligt be personen att upprepa vad hen sa. Lägg fram det som om du inte riktigt förstod och faktiskt är nyfiken på att höra det igen. Dels ger det dig en smula betänketid kring hur du ska bemöta uttalandet, dels gör det att personen behöver formulera sig på nytt. Kanske får hen själv då syn på vad som egentligen har sagts och omprövar det.
Om personen ändå håller kvar vid vad den sagt, bör du undvika att gå till personangrepp. Fokusera på sak, inte på person. I stället för att säga: ”Du är rasist”, bör du formulera dig i stil med: ”Ett sådant påstående upplever jag som rasistiskt.”
De flesta människor tycker att det är jobbigt att ta emot negativ kritik, men lyckas du undvika att peka ut den aktuella personen kan det bli mer hanterbart. En strategi som kan göra att du får än större möjlighet att verkligen nå fram kan vara, menar retorikexpert Elaine Eksvärd, att visa att man uppmärksammar det personen sa – utan att låta anklagande. Det skulle exempelvis kunna vara att uttrycka sig bekräftande i stil med: ”Du menar säkert inget illa med det du sa, men ...”
Enligt professor Margo J. Monteith visar forskning att den som lyckas presentera ett argument eller en jämförelse som på olika sätt visar att det som sagts faktiskt var fördomsfullt, får bäst genomslag. I den inledande scenen från fikarummet skulle det kunna vara något i stil med: ”Det finns ingen statistik på att den som är född utomlands är sämre på att sopsortera än någon som är född i Sverige.”
Att ta konflikter är inte att bråka, det är att lösa
Vi lämnar fikarummet och går in på ett annat spår. För vi behöver komma in på att rasism går att förstå på olika sätt. Dels finns den individuella rasismen, som är knuten till en persons åsikter eller handlingar. Men så finns det en annan form också, som är mer abstrakt och svår att sätta fingret på. Den kallas ofta för strukturell rasism och är inbäddad i samhällets strukturer på samma sätt som genus eller andra normer.
Vi tar ett exempel för att förstå. Det är första dagen på nya jobbet för en person, vi kan kalla hen för Kim. På förmiddagen kommer en kollega från en annan avdelning förbi den nyanställda. De har aldrig träffats förr.
– Hello and very welcome to this workplace, säger kollegan.
Det kan tyckas harmlöst. Inte minst om företaget vi befinner oss på är internationellt och olika språk ofta hörs i lokalerna. Men för den nyanställda, som råkar vara mörkhyad men precis lika svensk som någon annan, ger uttalandet en klump i magen. Det positiva pirret och förväntningarna inför första arbetsdagen går över i obehag och försvarsmekanism.
– Tack, det ska bli roligt, svarar Kim på klingande dalmål.
Historien skulle kunna ha slutat där, som ett lättsamt skämt att ta upp vid en middag med vänner. En komisk situation som kan uppstå till följd av missförstånd i vardagen, utan någon som helst ond avsikt. Den välkomnande kollegan ville ju bara visa sig trevlig och bjuda in till samtal. Hen skulle aldrig klassa sig som rasist.
Och så behöver det heller inte vara, håller Mikael Öhman Almén, projektledare på Forum för levande historia, med om.
– Nej, inte på ett individuellt plan. Men när man pratar om rasism i arbetslivet, eller i andra delar av samhället, behöver vi komma ihåg att det finns olika förståelse av rasism. En del betonar individer, andra strukturer.
Den strukturella rasismen påverkar oss alla, oavsett vår inställning i frågan. Den är alltså inte i första hand bunden till varken dina eller mina personliga åsikter.
Men oavsett hur vi förstår rasism, och i vilken situation vi än ställs inför där den förekommer, kan vi alla spela en viktig roll för att motverka den, menar Mikael Öhman Almén.
– Ett sätt är att skaffa oss kunskap om rasismens historiska och samtida uttryck. Om vi alla blir mer medvetna om de här frågorna kan vi förhoppningsvis göra stor skillnad tillsammans.
Tillbaka till den nyanställda som blev tilltalad på engelska. Varför kan man då inte bara låta det vara, rycka på axlarna och gå vidare? Man väljer såklart själv hur man agerar, menar Mikael Öhman Almén. Men när den nya kollegan inte förväntas förstå svenska, kan den känna sig inplacerad i ett fack av ”de andra”.
– Om man ständigt bemöts annorlunda på grund av sin hudfärg kan den här typen av situationer sammantaget bli väldigt jobbiga för en människa. Jag tror det är en rätt viktig insikt att ta med sig för oss alla, säger Mikael Öhman Almén.
Fotnot: Forskningsöversikten heter Navigating successful confrontations: what should i say and how should i say it?
Låt aldrig rasistiska uttalanden passera oemotsagda. Du ska alltid bemöta, det är utgångspunkten, annars normaliseras de.
Säg i stället: ”Det du just sa var rasistiskt.” På så sätt skiljer du på sak och person. Personen kanske inte menade att vara rasistisk, och kan tänka ett varv till nästa gång.
Alla kanske inte förstår att någon kan ta illa vid sig av vissa ord. ”Det landar inte väl vare sig hos honom/henne eller oss andra i gruppen.”
Gör klart att du inte tolererar liknande påhopp eller uttryck.
Ta upp händelser du reagerat på med chefen, HR och likabehandlingsombudet eller arbetsmiljöombudet. Ansvaret för att komma till rätta med problemen ligger hos arbetsgivaren.
Källa: Unionen opinion
”JAG ÄR SÅ OTROLIGT TRÖTT PÅ ALLA INVANDRARE SOM INTE KAN SORTERA SOPOR”
Tänkbart svar: ”Du menar säkert inget illa med det, men det finns ingen statistik på att den som är född utomlands är sämre på att sopsortera än någon som är född i Sverige.”
Kommentar: Den som lyckas presentera ett argument eller jämförelse som visar att det som sagts faktiskt var fördomsfullt, får ofta bra gehör.
”VADÅ, TÅL DU INTE SKÄMT?”
Tänkbart svar: ”Jovisst gör jag det. Men när någon kan uppleva sig kränkt av något så tycker i alla fall inte jag att det är roligt. Särskilt inte här, på vår arbetsplats.”
Kommentar: Det finns skämt, bilder, debattartiklar och inlägg i sociala medier som är roliga och bidrar till en god stämning. Andra är rasistiska och bidrar till att skapa en känsla av otrygghet och exkludering. I det här fallet är det inte skämtet som uttrycksform som är problemet utan det faktum att det är rasistiskt.
”HÄR SKA MINSANN MÄRKAS ORD HELA TIDEN”
Tänkbart svar: ”Jo, men jag tänker att det är viktigt att vi försöker tänka oss in i hur den du kallar så upplever det. Jag skulle nog själv bli ledsen. Hur tror du att du själv skulle uppleva det?”
Kommentar: Ord spelar stor roll. Vi behöver alla vara lyhörda för hur andra människor önskar att bli till- och omtalade.
”JAG ÄR INTE RASIST, MEN ...”
Tänkbart svar: ”Du säger att du inte är rasist, men så tolkar jag det som du just sa ...”
Kommentar: Det viktiga är inte nödvändigtvis att avgöra om någon är rasist eller inte. Alla kan vi bete oss rasistiskt, säga eller göra saker som bygger på rasistiska föreställningar. Det är inte detsamma som att vi är rasister. Men vi behöver alla ta ett ansvar för vårt agerande och för våra uttalanden.
Läs mer:
Ledare: Var inte en liten lort – stå upp mot fördomar och rasism
Utlandsfödda Maria blev mobbad av chefen
Text: Tora Villanueva Gran
FILM
PODDAR
Kvinnan fick jobb som administratör på ett grossistföretag. Anställningen inleddes med sex månaders provanställning.
På sin andra dag på jobbet satt hon och chefen och pratade och chefen frågade om hon hade några barn. Kvinnan svarade att hon hade ett, varpå chefen svarade att han hoppades att hon inte var gravid. När hon uppgav att hon faktiskt var det sa chefen att han var ledsen och besviken och kallade på den person som gjort anställningsintervjun med kvinnan.
Tillsammans försökte de få kvinnan att säga upp sig, med motiveringen att det inte var lönsamt för företaget att anställa någon som bara kunde jobba några månader. När kvinnan inte ville det skrev de ett dokument som de kallade ”Uppsägning på grund av oriktiga uppgifter”. I det stod att företaget sa upp kvinnan med omedelbar verkan på grund av att hon lämnat oriktiga uppgifter. Hon skrev under och lämnade arbetsplatsen.
Nu har Unionen stämt företaget och kräver 120 000 kronor i skadestånd för brott mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. Förbundet kräver ytterligare 35 000 kronor för brott mot lagen om anställningsskydd och semesterlagen.
Sofia Tot är förbundsjurist på Unionen och den som företräder kvinnan. Hon tycker att det är uppenbart att kvinnan blev uppsagd på grund av graviditeten.
– Bara det att det finns ett tidsmässigt samband på ungefär en timma från det att kvinnan berättar att hon är gravid tills hon blir uppsagd tyder på att det är graviditeten som är anledningen. Vi har heller inte fått några andra skäl från arbetsgivaren, säger hon.
Kan arbetsgivare hävda att någon lämnat oriktiga uppgifter vid anställningsintervjun?
– Arbetsgivaren är fri att avsluta en provanställning utan att ange skäl så länge beslutet inte grundas på diskriminerande omständigheter. Finns en sådan misstanke måste arbetsgivaren på ett övertygande sätt visa att en annan omständighet än diskrimineringsgrunden varit helt styrande, säger Sofia Tot.
En anställd måste inte berätta för arbetsgivaren att hon är gravid. Den som vill vara föräldraledig måste dock berätta det minst två månader i förväg.
Kan du förstå att en arbetsgivare tycker att det är jobbigt att anställda någon som kort efter anställningen ska vara föräldraledig?
– Ja, men man måste förhålla sig till de lagar vi har när man väljer att anställa. När man anställer någon finns alltid en risk att personen inte blir kvar. Personer kan exempelvis bli sjuka, börja studera, säga upp sig eller flytta.
Söker du som är mellan 55 och 74 år jobb i Danmark är chansen dubbelt så stor att du får napp än om du håller dig inom Sveriges gränser. Det visar Pluskommissionens kunskapsöversikt och kartläggning av arbetsmarknadsvillkoren för seniorer.
– Internationellt sticker Sverige enligt andra studier ut som ett av de länder med lägst respekt för äldre, men det är intressant att det kan skilja så mycket mellan länderna i Norden, som ligger så nära varandra och är så väldigt lika i mycket annat, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen, som är ett privat initiativ för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens.
Den privata arbetsmarknaden kan tyckas bättre på att ta vara på erfaren arbetskraft, än den offentliga, men det beror enligt John Mellkvist på att många egenföretagare är äldre. Drygt 40 procent av de yrkesverksamma över 65 år är företagare.
– Många tvingas till att starta eget för att man inte ser någon annan möjlighet. En stor andel äldre slutar söka jobb för att man ser sig som chanslös på arbetsmarknaden.
Chanserna att få svar på en jobbansökning minskar också ju äldre man är enligt rapporten, som lyfter en äldre studie där man skickade ut en mängd fejkade jobbansökningar för att kolla vilka som fick svar.
– Återkopplingsfrekvensen börjar vika redan vid 40-årsåldern och är man över 60 får man i princip ingen återkoppling alls. Det här visar ju tydligt att ålderism existerar. Och den har inte minskat över tid, tvärtom är det en växande företeelse.
Någon quickfix för att få bukt med ålderismen finns inte, enligt John Mellkvist, som dock tror på en quick start.
– Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägvisande exempel och det gäller att jobba med attityder för att förändra synen hos både arbetstagare och arbetsgivare, säger John Mellkvist.
Är du föräldraledig? Då har du rätt att få samma löneutveckling som du skulle ha haft om du hade jobbat. Om du tidigare år har fått höga lönepåslag ska du få det även när du är föräldraledig.
Cecilia Arklid är förbundsjurist på Unionen och reder ut vad som gäller.
Har man rätt till löneförhöjning under föräldraledighet?
– Det avgörande är vilken löneökning du skulle ha fått om du hade jobbat. Hade du fått en löneökning om du hade varit i tjänst ska du som utgångspunkt också ha det om du är föräldraledig, det ska inte vara någon skillnad.
Men är det inte svårt att veta om man skulle ha fått en löneökning om man inte har jobbat?
– Man får dels titta på kollegornas löneökningar, dels på hur man har presterat historiskt. Ens historiska prestationer ligger till grund för löneökningen under föräldraledigheten. Om du historiskt har haft en bra löneutveckling ska du i regel också ha det när du är föräldraledig.
Blir det svårare om man inte har varit på arbetsplatsen så länge?
– Ja. Har du arbetat så kort tid att du inte har hunnit få någon löneökning är det svårare.
Är det okej att man får en låg löneökning som föräldraledig om man historiskt har fått låg löneökning?
– Ja, det är det. Om du exempelvis bara har fått garantibeloppet åren innan föräldraledigheten är det den historiken man tittar på. Då kommer du troligen bara få garantibeloppet även under föräldraledigheten.
Är det okej att ge alla föräldralediga på arbetsplatsen snittpåslaget?
– Nej. Du ska jämföras med kollegorna som jobbar utifrån din historiska löneutveckling. Om du historiskt har haft högre lönepåslag än kollegorna ska du också få det när du är föräldraledig.
Kan man bli utan löneförhöjning som föräldraledig om ens arbetande kollegor inte heller får löneförhöjning?
– Har du kollektivavtal har du rätt till en årlig lönerevision. Det är ingen automatisk lönehöjning utan en översyn av lönen, så länge man inte har ett avtalat garantibelopp. Saknar du kollektivavtal kan arbetsgivaren bestämma att ingen får en löneökning och då blir du som föräldraledig inte missgynnad.
Men om man saknar kollektivavtal och historiskt har fått årliga lönehöjningar bör man få det även som föräldraledig?
– Ja, utgångspunkten är densamma oavsett om du har kollektivavtal eller inte: vilken löneökning skulle du ha fått om du hade varit i tjänst? Du ska inte halka efter för att du är föräldraledig. Det är ett av syftena med föräldraledighetslagen.
Spelar det någon roll hur länge man är föräldraledig?
– Nej, det spelar ingen roll.
Är det vanligt att man missgynnas som föräldraledig?
– Jag har ingen statistik över det, men min gissning är att det är ganska vanligt, framför allt om man har presterat bra historiskt.
Vad ska man göra om man anser att man har missgynnats?
– Finns det lokal facklig representation tar du kontakt med den. Om det inte finns kan du ringa till vår rådgivning. Det kan vara så att arbetsgivaren har brutit mot föräldraledighetslagen och kanske också mot diskrimineringslagen. Då påkallar vi förhandling.