Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Kvinnan, som är medlem i Unionen, var en omtyckt marknadschef på ett IT-konsultbolag. I stämningsansökan framgår att cheferna började missgynna henne efter att de fick kännedom om att hon väntade barn och senare skulle vara föräldraledig.
– Hon gick från att vara en uppskattad medarbetare på företaget till att ses som ett problem. Jag kan inte förstå hur en graviditet eller föräldraledighet kan behandlas som ett problem. Det är ju något helt normalt, säger Unionens förbundsjurist, Elisabet Ohlsson, som företräder kvinnan.
Några veckor senare blev kvinnan allvarligt sjuk och inlagd på sjukhus. Hon blev sjukskriven i nästintill en månad. Hennes läkare förordade att hon – eftersom hon var i högriskgrupp – skulle arbeta hemifrån för att undvika att drabbas av covid-19.
Arbetsgivaren fick information om detta, men hörsammade inte önskningen. När kvinnan skulle återgå till arbetet blev hon inkallad till kontoret för ett möte. Hon hoppades att mötet skulle vara en rehabiliteringsplan, men i stället blev hon informerad om att hennes tjänst skulle göras om.
När kvinnan fick en skriftlig rollbeskrivning av tjänsten, insåg hon att den i praktiken bestod av samma arbetsuppgifter – men 15 000 kronor mindre i lön. Utöver det krävde arbetsgivaren att hon skulle arbeta från kontoret, trots att övriga anställda arbetade hemifrån. I stämningsansökan framgår att företaget motiverat beslutet med att ”nya arbetsrutiner kräver invänjning”.
Förbundsjuristen Elisabet Ohlsson menar att arbetsgivaren missgynnat kvinnan.
– Hon behandlades annorlunda och det fanns inga sakliga skäl för det.
Efter möte med arbetsgivaren om den nya rollen valde hon att kontakta facket. Det ledde i sin tur till förhandling mellan Unionens ombud och arbetsgivaren. Förhandlingarna slutade i oenighet och kvinnan tackade nej till omplaceringserbjudandet.
Dagen efter förhandlingen blev kvinnan uppsagd på grund av arbetsbrist. Hon blev även behandlad som om hon blivit sparkad, trots att hon hade två månaders uppsägningstid, och företaget tog bort kommunikationsverktyg – till exempel Google Drive och Slack – som hon behövde i arbetet.
Kort efter att kvinnan blev uppsagd blev hon återigen sjukskriven. Det är hon även nu, efter barnets födelse. Unionen har stämt arbetsgivaren, yrkar att Arbetsdomstolen ska förklara uppsägningen ogiltig och kräver allmänt skadestånd samt diskrimineringsersättning på 220 000 kronor.
– Jag tycker att det här är ett väldigt viktigt mål att driva. Det är upprörande att arbetstagare fortfarande blir av med jobbet eller blir missgynnande för att de är föräldralediga eller gravida, säger Elisabet Ohlsson.
Läs mer:
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
