Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Gravid uppsagd - facket stämmer för diskriminering

Kvinnan var gravid, hade varit sjukskriven och rekommenderades av läkare att jobba hemifrån. Då krävde arbetsgivaren att hon skulle arbeta från kontoret – samt försökte sänka hennes lön. Unionen har nu stämt företaget för bland annat könsdiskriminering.
Oscar Broström Publicerad
Shutterstock.
Den gravid kvinnan började särbehandlas efter att hon meddelade att hon väntade barn. Bilden är en genrebild Shutterstock.

Kvinnan, som är medlem i Unionen, var en omtyckt marknadschef på ett IT-konsultbolag. I stämningsansökan framgår att cheferna började missgynna henne efter att de fick kännedom om att hon väntade barn och senare skulle vara föräldraledig.

– Hon gick från att vara en uppskattad medarbetare på företaget till att ses som ett problem. Jag kan inte förstå hur en graviditet eller föräldraledighet kan behandlas som ett problem. Det är ju något helt normalt, säger Unionens förbundsjurist, Elisabet Ohlsson, som företräder kvinnan.

Några veckor senare blev kvinnan allvarligt sjuk och inlagd på sjukhus. Hon blev sjukskriven i nästintill en månad. Hennes läkare förordade att hon – eftersom hon var i högriskgrupp – skulle arbeta hemifrån för att undvika att drabbas av covid-19.

Ville sänka lönen med 15 000

Arbetsgivaren fick information om detta, men hörsammade inte önskningen. När kvinnan skulle återgå till arbetet blev hon inkallad till kontoret för ett möte. Hon hoppades att mötet skulle vara en rehabiliteringsplan, men i stället blev hon informerad om att hennes tjänst skulle göras om.

När kvinnan fick en skriftlig rollbeskrivning av tjänsten, insåg hon att den i praktiken bestod av samma arbetsuppgifter – men 15 000 kronor mindre i lön. Utöver det krävde arbetsgivaren att hon skulle arbeta från kontoret, trots att övriga anställda arbetade hemifrån. I stämningsansökan framgår att företaget motiverat beslutet med att ”nya arbetsrutiner kräver invänjning”.

Förbundsjuristen Elisabet Ohlsson menar att arbetsgivaren missgynnat kvinnan.

– Hon behandlades annorlunda och det fanns inga sakliga skäl för det.

Kvinnan blev uppsagd

Efter möte med arbetsgivaren om den nya rollen valde hon att kontakta facket. Det ledde i sin tur till förhandling mellan Unionens ombud och arbetsgivaren. Förhandlingarna slutade i oenighet och kvinnan tackade nej till omplaceringserbjudandet.

Dagen efter förhandlingen blev kvinnan uppsagd på grund av arbetsbrist. Hon blev även behandlad som om hon blivit sparkad, trots att hon hade två månaders uppsägningstid, och företaget tog bort kommunikationsverktyg – till exempel Google Drive och Slack – som hon behövde i arbetet.

"Det är upprörande"

Kort efter att kvinnan blev uppsagd blev hon återigen sjukskriven. Det är hon även nu, efter barnets födelse. Unionen har stämt arbetsgivaren, yrkar att Arbetsdomstolen ska förklara uppsägningen ogiltig och kräver allmänt skadestånd samt diskrimineringsersättning på 220 000 kronor.

– ­Jag tycker att det här är ett väldigt viktigt mål att driva. Det är upprörande att arbetstagare fortfarande blir av med jobbet eller blir missgynnande för att de är föräldralediga eller gravida, säger Elisabet Ohlsson.

Läs mer:

Graviditet blev för dyrt för företaget

Berättade om graviditet – sades upp samma kväll

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz