Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Arbetslösa Elsa: ”Jag får leva på mina sparpengar”

Hur är det att vara ung i arbetslöshetens Sverige i dag? Elsa Alm i Skåne har sökt 200 jobb utan att få napp.
Petra Rendik Publicerad
Elsa Alm från Lund.
På Tiktok delar Elsa Alm från Lund med sig av sin vardag som ung arbetssökande. Foto: Mats Andersson.

När Elsa Alm kom in på en utbildning till digital analytiker vid en yrkeshögskola i Malmö kände hon sig säker på att hon valt rätt. Arbetsmarknaden lät lovande, nio av tio får jobb, fick hon veta.

– Ska jag lägga tid på en utbildning ska det vara något som leder till jobb, jag vill gärna komma ut på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt, säger Elsa Alm.

Men redan under skolgången märkte hon att det var svårt att få en praktikplats. Hon började ana att det var en annan verklighet som väntade efter examen som hon tog i maj i år. Så hon började söka jobb redan i januari medan studierna pågick för att maxa chanserna till arbete efter skolan.

– Jag har nog sökt över 200 jobb i Skåne och Danmark, främst inom mitt utbildningsområde, men även till exempel butiksjobb, utan att bli kallad till en enda intervju, säger Elsa Alm.

Får inte svar på jobbansökningarna

Majoriteten av gångerna fick hon inte ens svar på sina ansökningar och om hon fick några lät de på samma sätt: ”Vi har gått vidare med andra sökande.”

Elsa Alm är inte ensam. I oktober uppgick ungdomsarbetslösheten till 9,7 procent i Skåne, vilket är högst i landet.

Att ständigt få avslag när man söker jobb dödar motivationen att fortsätta. Ännu tuffare är det att ta klivet in i vuxenvärlden, som man som ung längtar efter att ta – det känns långt borta, berättar Elsa Alm.

– Jag har precis pluggat, jag är under 25 och har inte rätt till a-kassa. Jag har tur som har en sambo som har jobb, annars hade det inte gått ekonomiskt. Jag har fått leva på mina sparpengar som jag hade velat använda till att köpa en lägenhet.

Hon upplever att det finns en uppfattning att ungdomar i dag är krävande, lata och inte tar vilka jobb som helst. Det märker hon av inte minst genom kommentarerna hon får på Tiktok, där hon delar med sig av sin vardag som ung arbetssökande. De allra flesta är positiva, men inte alla.

– Det finns en 13 sidor lång tråd om mig på Flashback där många skriver hemska saker. Att jag är trög eller så får man en massa självklara tips som ”har du testat göra så här?”  Tro mig, jag har testat allt.

Lågkonjunktur, men också arbetsgivare som är obenägna att anställa personer med rätt utbildning men utan erfarenhet, det är anledningar till att unga har svårt att få jobb, tror Elsa Alm.

"Se unga som en tillgång"

Hon önskar att fler arbetsgivare i stället kunde se unga som en tillgång – och att man som ung får chansen att skaffa sig erfarenhet, i stället för att mest ses som en belastning.

– Vi unga är oerhört driftiga och kommer in med en annan syn än äldre. Om man slutar blanda generationer på arbetsplatsen stannar ju all utveckling av.

Eftersom Elsa Alm inte ser någon möjlighet att få jobb inom digital analys har hon börjat plugga igen på högskolan i Halmstad. Förhoppningsvis ökar ytterligare studier hennes jobbchanser, men hon känner en oro att hamna i samma situation igen nästa år.

Hur håller du humöret uppe?

– Det gör jag ju inte alltid. Jag blir arg och frustrerad. Det är skit, rent ut sagt. Men jag försöker motivera mig hela tiden och inte ge upp. Jag är så taggad på att få börja jobb och bidra.

ELSA ALM

Ålder: 22.

Bor: Lund.

Arbetsplats: Arbetssökande.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Arbetslösa kvinnor stöttar varandra i nätverk

I snart ett år har en grupp arbetslösa kvinnor i Stockholmstrakten träffats regelbundet för att hjälpa och stötta varandra i jakten på nytt jobb. Flera av dem har hittat ny sysselsättning.
Johanna Rovira Publicerad 24 februari 2026, kl 06:00
Arbetslösa akademikerkvinnor 55+ i Stockholm som bildat ett nätverk för att hitta ny sysselsättning.
Kim Ross, Erika Charbonnel, Catharina Lind af Hageby, Elisabeth Damour. Feyrouz Abdel-Baki, Anneli Andersson och Suzann Fritz utgör ungefär halva gruppen av arbetssökande kvinnor som stöttar varandra.
Foto: Kim Ross

När Erika Charbonnel blev arbetssökande efter en omorganisation förra året fick hon äntligen tid att återknyta kontakten med gamla vänner och bekanta. Det visade sig att flera av de hon hörde av sig till också blivit av med sina jobb.  Raskt snodde Erika Charbonnel ihop ett nätverk. 

– Fler och fler anslöt till gruppen och på ganska kort tid blev vi drygt tio, femton deltagare. Samtliga är kvinnor över 55 år och akademiker, berättar Erika Charbonnel på sitt stamfik på Kungsholmen i centrala Stockholm. 

Hit har hon kommit närapå dagligen under tio års tid för att dricka morgonkaffe. Sedan hon blev av med jobbet som publik chef  på ett museum i fjol, har kaféritualen blivit ännu viktigare, förklarar hon. För att behålla någon slags rutin och en känsla av tillhörighet. 

Så hjälper kvinnorna varandra i jakten på nytt jobb

Minst lika viktig för samhörighetskänslan har nätverket för arbetslösa 55-plussare varit. Nätverket träffas var tredje vecka, en gång i månaden, för att diskutera hur man skriver cv:n, jämföra svaren man får (eller snarare inte får),  från arbetsgivarna, men också för att stötta, tipsa och hjälpa varandra i jakten på ny sysselsättning. 

– Senast pratade vi om vad som händer när a-kassan tar slut. Själv är jag inte där än, men jag har redan sålt min bostad och flyttat till hyresrätt utifall att. Jag har alltid tidigare haft lätt att få jobb men nu är arbetsmarknaden tuff. Jag har sökt hundra jobb men  känns det som det är helt stopp. 

En av kvinnorna i nätverket, den äldsta av dem, har faktiskt fått jobb. En annan har startat en klädkollektion, en tredje påbörjat en utbildning och två har långt framskridna planer på att öppna en gemensam revisionsbyrå. 

– De flesta av oss har haft egna företag vid sidan av våra jobb sedan tidigare, men dessa har legat vilande nu under arbetslösheten. Det majoriteten av oss har landat i just nu är att väcka liv i företagen igen för att kunna försörja oss. 

Eget företag eller anställning? Nya vägar efter 55

– Jag har själv funderat på att starta en coachverksamhet, även om jag mycket hellre skulle vilja ha en anställning. Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan. I dag har jag tiden, lugnet, tålamodet och erfarenheten. Dessutom har jag mer distans och är mer professionell, säger Erika Charbonnel. 

Hon har också en uppenbar handlingskraft, är en obotlig optimist och besitter en nyfikenhet som bland annat yttrat sig i att hon tagit tag i en gammal dröm och sökt in på scenskola. 

 Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan.

Samt startat upp ytterligare ett nätverk för arbetssökande. 

– I början låg jag rätt lågt med att gå ut offentligt med mitt arbetssökande men den strategin fungerade inte. Så jag lade nyligen ut ett inlägg om vårt nätverk på Linkedin och fick genast 60 000 visningar. 20-25 personer hörde av sig och ville vara med i nätverket och det slutade med att jag bjöd in alla som kunde komma hit till fiket. Vi träffades här och det skapades ett nytt nätverk. 

– Vårt ursprungliga nätverk befinner sig ju lite i slutfasen, eftersom flera av oss har gått vidare och hittat sysselsättning, säger Erika Charbonnel.