Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Läsarna om arbetslösheten: ”Skönt att inte vara ensam”

”Vad bra att ni tar upp detta”. ”Känns skönt att man inte är ensam i sin hopplösa situation”. ”Unionen behöver vara hårdare mot politikerna”. Kollegas temavecka om arbetslösheten med fokus på tjänstemän har väckt massor av reaktioner.
Ola Rennstam Publicerad
Kollage över artiklar om arbetslösheten från Kollegas papperstidning
Kollega har i en rad artiklar speglat den svåra situationen på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetens spöke ligger som en våt filt över Sverige. Under veckan har Kollega publicerat en rad artiklar på temat arbetslöshet där vi fångat röster och öden. 

Vår bevakning kunde visa att det inte enbart är lågutbildade eller de som står långt från arbetsmarknaden som det handlar om. 
Allt fler högutbildade tjänstemän hamnar i långtidsarbetslöshet – och det tar allt längre tid för den att få ett nytt jobb.
Här är ett axplock av reaktionerna i sociala medier och i direktkontakt med oss på redaktionen:

Artikeln om arbetslösa Christina Bundy i Stockholm, som står på ruinens brant efter två år utan arbete väckte mycket engagemang hos läsarna.

”Så sjukt samhället blivit. Alla människor behöver få ha ett jobb. Denna arbetslöshet visar en stor brist hos landets styre att få ett land i balans.”

”Att tvinga långtidsarbetslösa in i fattigdom är cyniskt och visar på en människosyn som iallafall skrämmer livet ur mig.”

”Håller tummarna att det löser sig för dig!”

”Hemlösheten kommer att öka. Kriminaliteten kommer att skena än mer då folk blir allt mer desperata.”

”Så bra att Ni lyfter detta KAOS.  Även arbetssökande människor måste ju kunna betala räkningar och äta & bo!”

Vi har också träffat arbetslösa Elsa, 22 år, i Skåne, en av alla ungdomsarbetslösa, som sökt över 200 jobb. Många som befinner i samma situation har hört av sig:

”I går sökte jag mitt 300:e jobb på 1,5 år. Känns skönt att läsa att man inte är ensam i sin hopplösa situation”

”Det är tur ändå att vi är många som sitter i samma båt.”

”Det är skönt att inte vara ensam”

”Är inte det här väldigt konstigt? Är du ung då saknar du arbetslivserfarenhet och blir inte anställd. Men hur ska en ung person få erfarenhet om ingen chansar?”

”Arbetslös för första gången och även om det finns en del jobb att söka får jag sällan komma på intervju. Ersättning från a-kassan har jag inte fått än och snart varit arbetslös tre månader. Jag klarar mig men det hade varit tufft som ensam.”

”Så ser det ut för många människor därute, tyvärr. Och värre kommer det att bli så länge denna regering inte jobbar för lösningar och alternativ.”

 ”Allt fler är arga på Arbetsförmedlingen, regeringen, rekryteringens processer, ålderismen och synen på arbetslösa som lata .”

Vi har pratat med Unionen som tycker att regeringens hårdare krav på arbetslösa är fel väg att gå. Intervjun med chefsekonomen Tobias Brännemo om vad regeringen borde göra istället väckte många reaktioner. Alla höll dock inte med honom:

”Tack Tobias Brännemo! Väldigt bra artikel! Härligt att se Unionen reagera på nya villkoren.”

”Vad bra att ni tar upp detta.”

”Tänk om de istället förutsätter att folk vill jobba och gör åtgärder som hjälper de som söker jobb i stället för idag förutsätta att du valt att bli arbetslös och gå på bidrag. Handlar väldigt mycket om vilken människosyn man har.”

”Bra att Unionen engagerar sig i frågan! Unionen behöver vara mer synlig i debatten och tydligt uttrycka sin ståndpunkt om arbetslöshetsförsäkringen och den hårda nedtrappningen. Unionen behöver vara hårdare mot politikerna för att synliggöra de ekonomiska konsekvenserna för sina medlemmar.”

”Det här är människor som tidigare aldrig blev långtidsarbetslösa. Att dessa blir långtidsarbetslösa är tecken på att något allvarligt är fel och att hårdare krav på arbetslösa absolut inte är lösningen.”

”Lösningen är varken mera krav på arbetslösa eller meningslösa utbildningar eller sysselsättningar utan lösningen är att göra det lönsammare att anställa folk som INTE är bidragsfinansierade och det går enbart om skatter och sociala avgifter sänks.”

”Samtliga fackförbund borde sluta upp. Är glad ett fackförbund som vågar lyfta på locket!”

”Många som jobbat och bidragit till samhället hela sina liv och drabbas av ofrivillig arbetslöshet - de straffas nu och får leva i fattigdom sista åren innan de får ta ut en alldeles för låg förtidspension. Människor kommer få låna, tigga, söka försörjningsstöd eller leva på sambo, make/maka.”

Kollegas har även skrivit om Maria Westin som har autism som är långtidsarbetslös. Marias starka berättelse och att arbetslivet ofta missar att ta vara på kompetens hos personer med NPF väckte engagemang hos läsarna.

”Artikeln gjorde mig både glad och nedstämd. Glad över att få bekräftelse på att jag inte är ensam, och nedstämd för att få bekräftelse på att om man inte passar mallen blir man bortsorterad.”

”Det är upplyftande att du ser Maria som en vuxen, kapabel människa vilket ofta inte är fallet kan jag intyga. Fortsätt gärna belysa problemet för oss med kapacitet (men inte räknas som helt 100 ;-)) men som ständigt blir bortvalda.”

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Arbetslösa kvinnor stöttar varandra i nätverk

I snart ett år har en grupp arbetslösa kvinnor i Stockholmstrakten träffats regelbundet för att hjälpa och stötta varandra i jakten på nytt jobb. Flera av dem har hittat ny sysselsättning.
Johanna Rovira Publicerad 24 februari 2026, kl 06:00
Arbetslösa akademikerkvinnor 55+ i Stockholm som bildat ett nätverk för att hitta ny sysselsättning.
Kim Ross, Erika Charbonnel, Catharina Lind af Hageby, Elisabeth Damour. Feyrouz Abdel-Baki, Anneli Andersson och Suzann Fritz utgör ungefär halva gruppen av arbetssökande kvinnor som stöttar varandra.
Foto: Kim Ross

När Erika Charbonnel blev arbetssökande efter en omorganisation förra året fick hon äntligen tid att återknyta kontakten med gamla vänner och bekanta. Det visade sig att flera av de hon hörde av sig till också blivit av med sina jobb.  Raskt snodde Erika Charbonnel ihop ett nätverk. 

– Fler och fler anslöt till gruppen och på ganska kort tid blev vi drygt tio, femton deltagare. Samtliga är kvinnor över 55 år och akademiker, berättar Erika Charbonnel på sitt stamfik på Kungsholmen i centrala Stockholm. 

Hit har hon kommit närapå dagligen under tio års tid för att dricka morgonkaffe. Sedan hon blev av med jobbet som publik chef  på ett museum i fjol, har kaféritualen blivit ännu viktigare, förklarar hon. För att behålla någon slags rutin och en känsla av tillhörighet. 

Så hjälper kvinnorna varandra i jakten på nytt jobb

Minst lika viktig för samhörighetskänslan har nätverket för arbetslösa 55-plussare varit. Nätverket träffas var tredje vecka, en gång i månaden, för att diskutera hur man skriver cv:n, jämföra svaren man får (eller snarare inte får),  från arbetsgivarna, men också för att stötta, tipsa och hjälpa varandra i jakten på ny sysselsättning. 

– Senast pratade vi om vad som händer när a-kassan tar slut. Själv är jag inte där än, men jag har redan sålt min bostad och flyttat till hyresrätt utifall att. Jag har alltid tidigare haft lätt att få jobb men nu är arbetsmarknaden tuff. Jag har sökt hundra jobb men  känns det som det är helt stopp. 

En av kvinnorna i nätverket, den äldsta av dem, har faktiskt fått jobb. En annan har startat en klädkollektion, en tredje påbörjat en utbildning och två har långt framskridna planer på att öppna en gemensam revisionsbyrå. 

– De flesta av oss har haft egna företag vid sidan av våra jobb sedan tidigare, men dessa har legat vilande nu under arbetslösheten. Det majoriteten av oss har landat i just nu är att väcka liv i företagen igen för att kunna försörja oss. 

Eget företag eller anställning? Nya vägar efter 55

– Jag har själv funderat på att starta en coachverksamhet, även om jag mycket hellre skulle vilja ha en anställning. Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan. I dag har jag tiden, lugnet, tålamodet och erfarenheten. Dessutom har jag mer distans och är mer professionell, säger Erika Charbonnel. 

Hon har också en uppenbar handlingskraft, är en obotlig optimist och besitter en nyfikenhet som bland annat yttrat sig i att hon tagit tag i en gammal dröm och sökt in på scenskola. 

 Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan.

Samt startat upp ytterligare ett nätverk för arbetssökande. 

– I början låg jag rätt lågt med att gå ut offentligt med mitt arbetssökande men den strategin fungerade inte. Så jag lade nyligen ut ett inlägg om vårt nätverk på Linkedin och fick genast 60 000 visningar. 20-25 personer hörde av sig och ville vara med i nätverket och det slutade med att jag bjöd in alla som kunde komma hit till fiket. Vi träffades här och det skapades ett nytt nätverk. 

– Vårt ursprungliga nätverk befinner sig ju lite i slutfasen, eftersom flera av oss har gått vidare och hittat sysselsättning, säger Erika Charbonnel.