Hoppa till huvudinnehåll
Söka jobb

1 av 10 kvinnor får frågor om graviditet på jobbintervjun

Betydligt fler kvinnor än män upplever att de har fått kränkande frågor under en anställningsintervju. Men kvinnor och män får olika slags nedsättande frågor – kvinnor främst om graviditet och män om sjukdom, visar en ny studie.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Aleksandr/Colourbox
Kvinnor får ofta frågor om graviditet under jobbintervjuer. Aleksandr/Colourbox

En av fem kvinnor, 19 procent, upplever att de har fått kränkande frågor under anställningsintervjun. Motsvarande siffra för män är sju procent. En ny Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av rekryterings- och bemanningsföretaget Randstad visar att de kränkande frågor som kvinnor upplevde att de fått främst handlade om graviditet, kön – till exempel om kvinnan klarade av en mansdominerad arbetsmiljö – och ålder.

– Sådana frågor är inte respektfulla och hör inte hemma under en anställningsintervju. De har inte med saken att göra. Syftet med intervjun är att nå den perfekta matchningen utifrån rätt kompetens och erfarenhet, säger Anna Svärdemo Alander, chefsjurist på Randstad.

Hela en av tio kvinnor hade fått en fråga om graviditet under en anställningsintervju.

– Det är dystert. Ses graviditet som ett problem av arbetsgivarna har vi inte kommit långt i samhället, säger Anna Svärdemo Alander.

För den om är gravid eller planerar att skaffa barn kan det vara riskabelt att svara ärligt på frågan.

– Risken med att svara ärligt om man försöker att bli gravid är att man inte får jobbet. Men många vill inte ljuga. Förtroendet och relationen mellan arbetsgivare och anställd skadas om man ljuger eller förtiger något vid anställningsintervjun, säger Gunilla Krieg, central ombudsman på Unionen.

Hon tillägger att den som blir tillsvidareanställd och snabbt därefter blir gravid har ett skydd i diskrimineringslagen – och kan därför inte bli uppsagd på grund av graviditeten.

De kränkande frågorna till männen rörde främst sjukdomar, social tillhörighet och politiska preferenser. Män och kvinnor får alltså inte samma slags kränkande frågor. Av studien framgår inte vad det beror på.

– Men jag tror att det handlar om fördomar och förutfattade meningar hos den som intervjuar, säger Gunilla Krieg.

Det är inte olagligt att ställa frågor om sådant som graviditet, sexuell läggning och religiös tillhörighet under en anställningsintervju.

– Men om kandidaten nekas anställning är det upp till arbetsgivaren att bevisa att svaret på frågan inte var anledningen. Fattar arbetsgivaren ett beslut att inte anställa utifrån svaret på frågan kan det vara ett brott mot diskrimineringslagstiftningen och innebära dryga skadestånd, säger Anna Svärdemo Alander.

Gunilla Kriegs råd till den som har fått en kränkande fråga vid anställningsintervjun:

– Tänk efter om du vill jobba på ett företag som tycker att det är viktigare att undvika gravida och småbarnsföräldrar än att anställa dem som har den bästa kompetensen, säger hon.

Läs mer: När ska jag berätta på jobbet att jag väntar barn?

Anna Svärdemo Alander tycker inte att en arbetssökande ska svara på frågor som känns kränkande under en anställningsintervju.

– Jag tycker att man ska säga ”jag förstår inte varför den här frågan är relevant för tjänsten och för bedömningen av mig som person och min kompetens”. Kränkande frågor kan vara en varningsklocka och göra att intresset för att jobba på arbetsplatsen försvinner, säger hon.

Studien bygger på intervjuer med 1 188 personer i åldrarna 18-65 år gjorda i februari 2019.

Vad har frågorna som du upplevt kränkande handlat om?

Kvinnor

  1. Graviditet (56 %)
  2. Kön (23 %)
  3. Ålder (17 %)

Män

  1. Sjukdom (27 %)
  2. Social tillhörighet (överklass/arbetarklass, etc.) (25 %)
  3. Politisk tillhörighet (23 %)

Randstad

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb

Arbetsprov, tester – och total tystnad

Eleonor Björch Lowe lade många timmar på intervjuer och tester, och två dagar på ett arbetsprov. Sedan hörde hon ingenting. Hennes fall är inte unikt. Hur mycket ska en arbetssökande stå ut med?
Publicerad 30 oktober 2025, kl 06:03
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser utan återkoppling – 'Jag kände mig utnyttjad'. Illustration av ett sportlopp där huvudpersonen får se någon annan ta emot medalj.
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser med tester och arbetsprov – utan återkoppling. Läs Eleonors och Henriks berättelser om hur det känns att bli utnyttjad i jakten på ett jobb. Illustration: Mattias Käll.

Eleonor Björch Lowe hade en pirrig känsla i magen. Hon hade sökt ett spännande jobb i mediebranschen som hon verkligen ville ha, och företaget verkade gilla henne.

– De var jättenöjda efter första intervjun och ville gå vidare med mig. Det skulle först bli personlighetstest, IQ-test och sedan intervju med en högre chef. Och det var ju inga konstigheter, säger Eleonor Björch Lowe.

Processen rullade på, hon kände att hon verkligen hade en chans att få det här jobbet. Förlaget meddelade att de valt ut några få kandidater som skulle få göra ett arbetsprov i form av förslag på tre produkter som bolaget skulle kunna sälja.

– Det var ju en hel del jobb med att kolla marknaden för de här idéerna, hitta potentiella personer som kunde producera och kolla trender utomlands. Det krävdes mycket research och jag ägnade hela två arbetsdagar åt förberedelserna, dessutom under min semester.

Två veckor utan svar efter anställningsintervju

Eleonor Björch Lowe, kritisk till hur företag hanterar kandidater i rekryteringsprocesser.
Eleonor Björch Lowe. Foto: Privat.

Powerpointpresentationen, komplett med marknadsundersökning och allt, gick fint. Eleonor Björch Lowe upplevde att hon hade presterat sitt absolut bästa, cheferna var också nöjda och bad slutligen om referenser som de ringde upp och hade långa samtal med. Sedan hände … ingenting. 
Två veckor gick utan ett pip.

– Det kändes ju rätt konstigt så till slut skickade jag ett mejl, skrev lite glatt att jag var nyfiken på hur det gick.

Svaret som kom några dagar senare från en av cheferna blev en chock. ”Jag är jätteledsen att behöva meddela dig det här, men vi kommer inte tillsätta den här tjänsten.” Men han skrev även att om de hade gjort det, skulle Eleonor Björch Lowe ha fått jobbet. ”Vi var jättenöjda med allting.”

– Jag trodde att han skojade. Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något. Hade de åtminstone sagt att det var ett plötsligt beslut om nedskärningar, eller att jag var en av två slutkandidater och att den andra fick jobbet, så hade jag ju kunnat förstå. Men jag fick ingen förklaring.

Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något

En SEO-specialist (expert på sökordsoptimering) som vi kan kalla Henrik har en liknande upplevelse. Han blev kontaktad av ett företag som tyckte att han skulle passa perfekt hos dem. Kul att testa något nytt, tänkte Henrik.

Först blev det intervju, sedan ett mejl med tio djupgående frågor om hans arbetsprocesser och tidigare erfarenheter. Henrik svarade noggrant.

– Kort efter kom ytterligare tolv frågor som var ännu mer detaljerade, denna gång om Metaannonsering, målgruppsegmentering, kampanjuppföljning, konverteringsdrivande material och ett logiktest. Jag presterade nästan felfritt, berättar Henrik.

När arbetsprov blir obetalt arbete

Slutligen blev han kallad till en andra intervju, där attityden från arbetsgivaren var lite mer nonchalant. Frågorna haglade: ”Om jag ska köpa vårt företagsnamn i Google Sök, hur mycket får jag betala? Hur funkar egentligen budgivningen i Google Ads? Hur hade du ökat klicken i våra nyhetsbrev? Hur ser man vilken målgrupp som klickar var i ett nyhetsbrev?”

Henrik gjorde återigen sitt allra bästa och lite senare hörde företaget av sig och meddelade att de hade gått vidare med andra kandidater. Sådant händer, resonerade Henrik. Däremot efterlyste han feedback, men trots flera påstötningar fick han aldrig något svar på varför han ratats.

– Jag fattar att man inte kan ge feedback till alla som söker ett jobb. Men det var ju de som hörde av sig till mig! Lägger man då lägger ner timmar på långa tester och djupgående frågor borde man väl åtminstone få ett svar?

Han lämnades med en känsla av tomhet: ”Vad gör jag som inte duger? Hur undviker jag att göra samma misstag igen?”

– Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb. Men i dag jobbar jag på ett företag där rekryteringsprocessen var jättesmidig och där jag kände mig både sedd och uppskattad.

Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb

Eleonor Björch Lowe å sin sida,blev förbannad. Även hon kände sig utnyttjad.

– Jag gav dem alla de här idéerna, all min research. Jag säger inte att de tänkte stjäla mina idéer, men det var så det kändes.

Hon mejlade företaget och uttryckte sin besvikelse över hanteringen, och fick ett snorkigt svar från HR som menade att man inte kunde förvänta sig att få ett jobb bara för att man sökt det.

– Men det handlade ju inte om det, vilket jag också svarade dem. Utan om att jag lägger ner så mycket tid, lämnar mina referenser och sedan hör man ingenting förrän man själv kontaktar dem – det är så otroligt dåligt skött. Jag skickade faktiskt en faktura för 16 timmars arbetstid. Förväntade mig inte alls att de skulle betala, det var mest för att markera. Men de betalade.

Lärdomarna tog hon med sig till sitt nuvarande jobb på tidningsförlaget Aller Media, där hon själv har ett visst rekryteringsansvar. Då påminns hon om vikten av att visa respekt för arbetssökande och den tid de lägger ner.

– Man kan inte svara alla som söker personligen, men ett automatiserat mejl är bättre än inget alls. Viktigast av allt är att vara tydlig från början med hur rekryteringsprocessen går till, och att höra av sig även om det är för att meddela att man ännu inte har något besked.

Text: Pernilla Fredholm.