Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Stress som statusmarkör

Ju högre tempo och stress, desto större chans att lyckas. Tror vi. Men forskning visar tvärtom att vägen till framgång är att ta det lugnt och må bra.
Publicerad 12 maj 2017, kl 14:11
Figurer pratar i ett stökigt kontorslandskap.
Fulltecknad kalender och ständigt på språng med tusen bollar i luften – bilden av en lyckad karriär. Men alla blir effektivare av att ta det lugnare, och det gäller i synnerhet chefer. Illustration: Linda Lovisa Fernqvist

Vi har lärt oss att vi måste dundra fram i full fart för att lyckas. Och småskryter gärna över hur lite sömn vi får och att vi jobbar när vi egentligen skulle ha varit lediga. Stress har helt enkelt blivit en statusmarkör som signalerar styrka.

Men stopp och belägg! Det här bygger på ett gigantiskt missförstånd. Vi blir nämligen ännu mer framgångsrika utan stress. Det menar Emma Seppälä, forskningschef vid Center for Compassion and Altruism Research vid Stanforduniversitetet i USA, och författare till boken Lev lyckligare:

– Ja, den som prioriterar ledighet och glädje lyckas bättre på jobbet än den som ständigt stressar.

Detta är i sin tur extra viktigt i dag när allt fler företag söker efter kreativitet när de anställer. Kreativitet frodas i avkoppling, men trivs inte alls med stress.

Trots det ger vi oss själva inte förutsättningar att bli mer kreativa, menar Emma Seppälä. Det är till exempel lätt att tro att dagdrömmeri är slöseri med tid, men då är vår hjärna i aktivt problemlösarläge. Att leka, meditera och tillbringa tid i naturen är alla saker som boostar våra lyckonivåer men som också befrämjar vår kreativitet.

Ändå sitter alltså de flesta av oss fast i en luthersk kultur med en framgångssyn där vi fortfarande mäter vårt värde i produktivitet.

Men det är inte bara gamle Martin Luther som är förklaringen till våra höga krav som leder till stress. En stor bov i dag är den nya tekniken som möjliggör att vi ständigt, dygnet runt, har möjlighet att vara uppkopplade.

– Vi tar in motsvarande 34 gigabyte information varje dag i våra hjärnor. Det skulle kunna få en bärbar dator att krascha på en vecka. Inte konstigt att vi är sönderstressade. Vi måste lära oss att koppla ner och koppla av, säger Emma Seppälä.

Dessvärre handlar vi oftast tvärtom. För att orka med höga krav och stress – inte minst från mejl, sociala medier och mobil teknik – lever vi på ett sätt som tvingar in oss i ännu mer stress. Vi hamnar i onda cirklar med kortsiktiga belöningar.

Den som prioriterar ledighet och glädje lyckas bättre på jobbet än den som stressar

Vi biter ihop, bälgar kaffe, äter skräpmat och sötsaker för att snabbt bli pigga och försöka öka våra prestationer. På lång sikt leder dessa snabbfiler bara till mer stress och sjukdom. Och kronisk stress gör att vi presterar sämre.

– Inte minst blir du en sämre chef, eftersom förmågan att lösa problem minskar, framhåller Emma Seppälä.

Hennes lösning är att vi i stället hittar ett hållbart sätt att handskas med stressen. Vägen till det är återhämtning och, inte minst, vår medfödda resiliens, förmågan att snabbt komma igen efter stressfyllda situationer.

– Titta på barn och djur – de återhämtar sig snabbt och utan ansträngning. Men många av oss vuxna har glömt vår naturliga resiliens. Dessutom värdesätts det inte i vår kultur, säger Emma Seppälä.

Om vi regelbundet ser till att få återhämtning kan vi också dra nytta av den ”goda” stressen, som gör att vi under korta perioder blir taggade och presterar bra.

Hur återvinner vi då denna resiliens? Svaret låter nästan löjligt enkelt: Ta hjälp av kroppen, eller närmare bestämt andningen. Det är den enda autonoma kroppsfunktion som vi själva kan styra.

Emma Seppälä menar att upptäckten att vi kan förändra vårt mående genom att använda andningen är revolutionerande. Det är ju svårt att ”resonera bort” ilska eller oro. Och andningsövningar är ett effektivt verktyg för att hantera stress och få kreativiteten att flöda.

Att andas långsamt gör oss inte bara lugna, det höjer också vår energinivå. Detta är dock ett faktum som många har svårt att ta till sig. I vår överansträngda kultur förknippar vi ju vanligtvis en hög energinivå med att vara spända, inte avspända.

Detta gäller kanske särskilt den som är chef, menar Emma Seppälä:

– Om du försöker vara lugn kommer du att behålla din energi, bli mindre trött, fatta bättre beslut och relatera och kommunicera bättre med din omgivning. Jag tycker också att du som ledare ska uppmuntra dina medarbetare att koppla ner efter jobbet. Då kommer de att återvända kreativare, gladare och friskare!

Gertrud Dahlberg

3 SÄTT ATT NÅ FRAMGÅNG UTAN ATT STRESSA

1. Koppla bort arbetet när du inte jobbar. Släpp tankarna på jobbet när du är ledig, annars riskerar de att äta upp tiden du behöver för återhämtning. Forskare har funnit att du blir mer produktiv om du ägnar dig åt aktiviteter som motion, att vistas i naturen eller att försjunka i en hobby.

2. Sluta lura kroppen att den är pigg genom att dricka kaffe, energidrycker, äta snabbmat och godis. Det ökar stresshormonerna, vilket gör att du har svårt att koppla av även när du inte jobbar. I värsta fall behöver du dricka alkohol, äta sömnmedel och lyckopiller för att lugna ned dig och kunna sova, vilket kan bli en ond cirkel.

3. Aaaaandas lugnt! Det kan kanske kännas lite fånigt att göra andningsövningar. Men det är ett både enkelt och effektivt sätt att behålla lugnet och minska stressen. Ta en stund varje dag när du sluter ögonen och lägger märke till andningen. Är den snabb, långsam, ytlig eller djup? Hur förändras den med dina känslor? När du blir medveten om din andning och lär dig att andas lugnare får du också bättre kontroll över exempelvis stress, rädsla och oro. Glöm inte att då och då under dagen ta några djupa andetag.

Stress

”Jag golvades av hur kroppen reagerade”

Anna Hildestam Jonsson är en av siffrorna bakom stresstatistiken. För henne förenades vägen tillbaka till arbetslivet med en omvärdering av vad som är viktigt i livet. Ett bra sätt att öka sin livskvalitet efter kraschen, säger stressexperten Giorgio Grossi.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2023, kl 13:58
En kvinna tittar sig i spegeln
Att inte känna igen sig själv eller sina känslor är inte ovanligt vid en stressreaktion. Illustration: Emma Hanquist

Vem är den här människan i spegeln som inte kan formulera ord, glömmer viktiga saker och inte kan koncentrera sig?

Vid långvarig stress reagerar både kroppen och knoppen – vi blir trötta trots att vi sovit, får humörsvängningar och har svårt att hålla en röd tråd. Symptom som är helt logiska, men också väldigt skrämmande.

Giorgio Grossi
Giorgio Grossi

– Det är naturligt att bli rädd om du hamnar i en situation du aldrig befunnit dig och dina vanliga resurser inte fungerar. Men det är också viktigt att inte låta känslorna ta över, för då startar en snöbollseffekt av tankar som leder ned i en negativ spiral, säger Giorgio Grossi, psykoterapeut vid Stressmottagningen och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.

På mottagningen i Stockholm möter Giorgio Grossi människor som är sjukskrivna på grund av långvarig stress. Ibland är den orsakad av jobbet, ibland av hemsituationen och inte sällan en kombination av de två.

Det är naturligt att bli rädd

En person med en stöttande partner, förstående arbetsgivare och mildare ångestproblematik kan vara på banan ganska snabbt. Men för den som saknar en plats för återhämtning, har otydliga arbetsuppgifter och en oförstående chef kan stressen bli kronisk och vägen tillbaka lång och full av hinder.

Anna Hildestam Jonsson
Anna Hildestam Jonsson

För Anna Hildestam Jonsson sade kroppen ifrån efter en rad omständigheter som sammanträffade – en hektisk tid på jobbet med ett otryggt ledarskap, en nära anhörig som dog och födseln av sitt andra barn. Saker som var för sig var omvälvande, men tillsammans blev överväldigande.

– Jag golvades av hur kroppen reagerade. Jag orkade inte promenera, fick yrsel, tappade bort saker och hade svårt att reglera mina känslor. Samtidigt fylldes jag av skamkänslor av att inte orka och kände mig misslyckad både som mamma och människa.
 

Sorg och uppgivenhet att inte orka

Sjukskrivningen på grund av stress var ett faktum, trots att hon till en början hade svårt att acceptera läget. Hon var van att prestera och leverera, nu kunde hon inte göra någotdera.

– Till en början var det mycket sorg och uppgivenhet. Jag ville vara glad och orka med livet, men det gick inte, säger hon.

Vägen tillbaka kom i små steg, genom att träffa familj och vänner som fanns där trots att hon inte alltid orkade prata och genom att träffa andra som var i samma situation. De pratade om varför de hamnat där de hamnat och hur vägen dit såg ut.

– Jag fick förståelse för hur mina val och mitt agerande bidragit till utmattningen. Vi pratade om hur kroppen reagerar på stress och vikten av återhämtning. Hur de egenskaper som ofta är en styrka även kan föra oss närmare en utmattningsdiagnos. Att vara en person som vill prestera på topp och nå uppsatta mål är något bra, men beteendet kan bli skadligt om du inte sätter gränser.

Jag ville vara glad och orka med livet, men det gick inte

Vid tillfrisknandet märkte Anna Hildestam Jonsson också att vägen tillbaka inte var spikrak. En dag av energi kunde följas av en ”aktivitetsbaksmälla” med trötthet. Hon märkte också att omgivningen hade svårt att se hur hon mådde och fick träna på att beskriva det med ord.

– Det är en ensam sjukdom som inte alltid syns. Det är lätt att tro att någon som ler och ser glad ut inte mår dåligt. Men det kan pågå något helt annat på insidan. Jag fick påminna framför allt mig själv, men även andra, om att jag inte var frisk bara för att jag hade en bättre period.


Randiga dagar bra för välmående

För psykoterapeuten Giorgio Grossi handlar mycket i tillfrisknandet av en utmattningsdiagnos om att kartlägga vanor och göra anpassningar. Hur ser livs- och arbetssituationen ut? Finns det möjlighet till återhämtning? Vad skapar stress och vad skapar återhämtning?

– Vi brukar prata om randiga dagar. Det är när aktivitet varvas med vila för att inte belasta kroppen och knoppen för mycket.

Vid insjuknandet kan det kännas långt bort att komma tillbaka till jobbet, men här är långsiktighet nyckeln. Du startar gradvis med anpassade uppgifter, gärna på en plats som är skyddad från intryck, tränar på att ta pauser och gå hem i tid. När du går upp i arbetstid är det bra om inga arbetsuppgifter läggs till i början, för det är en omställning varje gång en förändring sker.

– Omställningen är otroligt tröttande och kan leda till en tillfällig ökning av symptomen igen. Det är viktigt att tänka på att det inte är farligt utan förväntat. Ett sätt att underlätta för kroppen är att dra ner på andra aktiviteter under den här tiden du ökar på arbetstiden, säger han.

Att bakslag kommer att komma är inte en fråga om när, utan i vilken skepnad, menar Giorgio Grossi. Men i motgången finns mycket information att hämta.

– Försök att inte värdera händelsen utan se det som en lärdom. Vad var det som gjorde att du började må dåligt? Och tänk likadant när du mår bra – vad är det som får dig att fungera?

När Anna Hildestam Jonsson skulle ut i arbetslivet efter sin föräldraledighet hade hon omvärderat mycket kring vad hon tyckte var värdefullt i arbetslivet. Rätt kultur och ledarskap blev viktigare än specifika arbetsuppgifter. Redan i rekryteringsprocesser har hon varit tydlig med sina prioriteringar: familjen kommer först, hon jobbar bara sina arbetstider och när hon ser strukturer som inte är hälsosamma så tar hon upp det.

– Jag ser det inte som en svaghet att säga till om det blir för mycket eller att påpeka när något är fel. Jag upplever att arbetsgivare är tacksamma för att jag är transparent med det jag behöver. Men det har krävts övning för att våga vara det, säger hon.

Men hälsa ligger också i betraktarens öga

Så när blir man frisk från en utmattningsdiagnos? Enligt Giorgio Grossi är det en knivig fråga. En lindrig krasch kan innebära att symptom försvinner ganska snabbt. Men hälsa ligger också i betraktarens öga.

– En person som känner av symptom vid överbelastning men ser dem som hjälpredor för att inte krascha igen kommer att leva ett gott liv och betrakta sig själv som rimligt frisk. En annan person med samma symtom kanske betraktar dessa som tecken på sjukdom, blir uppskrämd, går in i ältande av skuld och skam och mår därigenom väldigt dåligt.

– Att förlika sig med sakernas tillstånd och finna värden som ger livet mening efter kraschen är ett bra sätt att öka sin livskvalitet, säger han.

Även om Anna Hildestam Jonsson gärna hade fått sina erfarenheter på ett mindre smärtsamt sätt är hon tacksam för de lärdomar de gett. Att hon har blivit bättre på att sätta gränser, säga ifrån, vara tydlig och lyssna på kroppen. Om hon skulle möta sig själv i sin värsta period skulle hon lägga en tröstande hand på sin axel.

– Jag ser tillbaka på den personen med kärlek. Det var en människa som fick utstå mycket under kort tid och som inte hade verktyg att hantera det. Jag skulle säga att det inte är skamfyllt att vara där hon är och att det kommer att bli bättre.