Hoppa till huvudinnehåll
Stress

"Jag kunde varken äta eller duscha själv"

Tomas Strand är superkarriäristen som blev utbränd och bokstavligen låg hopkrupen hemma i pojkrummet i fyra år. Vägen tillbaka var lång. I dag varvar han intensivt jobb med intensiv vila för att inte åka dit igen.
Publicerad
Jessica Sunmo
Tomas Strand var en streber som levde i turbofart - tills han en dag landade i pojkrummet hos föräldrarna, sjuk av stress. Nu har han hittat ett sätt att balansera tillvaron, säger han. Jessica Sunmo

Fyrtiofem minuter – mer tid än så får det inte ta. Tomas Strand klämmer in intervju och fotografering i ett späckat schema. Det är lätt att tro att den i dag 45-åriga delägaren i PR-byrån Abby Priest fortfarande stressar.

– Alla funkar olika och jag har hittat sätt att balansera tillvaron, säger han.

Hans solbränna skvallrar om den ena metoden. Han går till och från alla möten, det kan bli promenader upp till två timmar per dag. På sistone har det blivit extra mycket, eftersom stressen vaknade till liv igen.

– Det var första gången på tio år. Då vänds mitt lugn och självförtroende till motsatsen och jag blir sämre på att lösa problem, säger han.

Orsaken till stressen var ”jobbgrejer” kombinerat med en nygammal tillvaro som småbarnsförälder. Hans första dotter är vuxen. Nu hade han inte anpassat sig efter livet med en ett och halvt-åring.

Läs mer: Stress som statusmarkör

Paradoxalt nog är det ändå dottern Vanessa som hjälper honom att hitta balans. Han hämtar nästan varje dag. Promenaden från dagis och hem, som egentligen bara tar sju minuter, blir då en timslång upptäcksfärd.

– De där stunderna tar också. Men allt sammantaget är de min största energikälla, säger Tomas Strand.

Riktigt så resonerade inte när han som 22-åring fick sitt första barn. Han var en streber som levde i turbofart. Han jobbade 50 timmar i veckan som vd på ett familjeföretag, drev ett nätverk, hade barn på halvtid, tränade tre dagar i veckan och festade två. Till slut landade han som 31-åring i pojkrummet hos föräldrarna, sjuk av stress.

– Jag gick inte utanför dörren och kunde varken äta eller duscha själv, säger han.

Så när kom vändpunkten? Tomas Strand säger att det inte finns någon konkret vändpunkt. Han kastades in i rehabiliteringsmaskineriet med psykologer, läkare och Försäkringskassa. Varken terapi eller mediciner hjälpte fullt ut.

– När de till slut ville ge mig elchocker tog mina föräldrar hem mig. Men jag hade turen att ha anhöriga som hjälpte mig.

Han beskriver den hopplösa situationen när man känner sig som ett jagat djur och ska vara hos läkaren klockan tio en dag för att inte förlora sin sjukpenning.

– Jag önskar att det fanns som en motsvarighet till ”personlig bankman” – fast sådana ju egentligen inte längre finns – inom vården, säger han.

En dag reste han sig i alla fall upp och tog jobb som dörrvakt. I dörren mötte han gamla affärskontakter.

– Det gjorde mig inget. Det var som ett reningsbad. Jag var som en nyfödd vuxen.

Han återerövrade livet steg för steg, och startade en PR-byrå som han har låtit växa sakta.

– Visst har vi misslyckats även här och det har förekommit sjukskrivningar. Vi jobbar i en slavdrivarbransch, men här förväntar vi oss inga 60-timmarsveckor.

Han har aldrig mörkat kring sin stressjukdom. Och det finns en öppenhet kring känslor och privatliv på Abby Priest. Han och partnern upptäcker tidigt om någon mår dåligt.

Läs mer: Utbränd - på olika sätt

För ett år sedan berättade Tomas Strand om sin utbrändhet i en branschtidning.

– Det blev en anstormning utan dess like, troligen för att jag är man.

Han fick tacksamma mejl, sms och telefonsamtal från andra män i karriären. Innan hade de trott att de var ensamma om att må dåligt.

– Själv är jag uppmärksam på både duktiga flickor och duktiga pojkar.
 

Cajsa Högberg
brev@kollega.se

Vägen tillbaka

Tomas Strand har några konkreta råd till den som vill komma tillbaka efter en utbrändhet.

  • Låt det ta tid. Ha inte för bråttom – då är det lätt att bli sjuk igen.
  • Plocka ner prestigen och stoltheten kring den du har varit – börja om från början.
  • Gå inte i fällan att tidigt vilja börja hjälpa andra – det har jag sett många göra. Du måste vara själv vara frisk först.
  • Var öppen och våga prata om din sjukdom – det är tungt att upprätthålla en fasad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.