Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Japans arbetsliv leder till döden

Japan har en arbetskultur som bokstavligt talat tar livet av folk. Varje år dör tusentals människor som en direkt följd av att de arbetat övertid - eller av självmord relaterat till krävande jobb.
Publicerad
Johnér
I Japan viger anställda sina liv åt arbetsgivaren. Arbetsdagarna är extremt långa och semestern kort. Johnér

Det japanska undret, hur landet efter andra världskriget byggde upp sin ekonomi och började resan mot att bli en av världens största ekonomier, är en framgångssaga. Men priset har varit, och fortsätter att vara, högt. För Japan är inte bara ett av de länder i världen som har mest övertid – man har sannolikt även rekord i antalet arbetsrelaterade dödsfall på grund av stress.

Det finns till och vedertagna begrepp för detta: karoshi – att dö av för mycket arbete, och karojisatsu – självmord relaterat till för mycket jobb.

Japan är känt för en arbetskultur där anställda skänker större delen av sitt liv för företagens bästa. Det är långa arbetsdagar och kort semester. Och de regler som begränsar hur många timmar en person får jobba är alltför lätta att kringgå.

En undersökning som den japanska regeringen har gjort visar att så många som en av fem japaner riskerar att dö i förtid på grund av att de arbetar för mycket.

1 av 5 japaner riskerar att dö i förtid på grund av jobbet

Nästan en fjärdedel av företagen i undersökningen uppgav att 80 övertidstimmar i månaden är det normala. På hela 12 procent av företagen arbetar personalen regelbundet mer än 100 timmar övertid i månaden.

Yayoi Okamura är biträdande generalsekreterare på Japan Center for Health and Safety of Working People, en organisation som strävar efter att förbättra situationen för japanska arbetare och tjänstemän.

– Karoshi blev allt vanligare för runt 25 år sedan. På den tiden växte ekonomin snabbt, folk arbetade mycket övertid, utan avbrott, och nya dödsfall på grund av blodproppar i hjärta och hjärna ökade dramatiskt.

Yayoi Okamura tror att en av de främsta orsakerna bakom karoshi är att antalet obetalda övertidstimmar har ökat i Japan under de senaste decennierna. För att hålla produktiviteten och lönsamheten fortsatt höga, och slippa avskeda trots en dålig makroekonomisk situation, kräver företagen ofta att de anställda jobbar långt utöver den stipulerade ordinarie arbetstiden.

Läs mer: När färre ska göra mer

– Samtidigt är den interna konkurrensen stenhård. Team får klagomål från ledningen om en enskild anställd inte uppnår sina mål. Alla känner sig tvingade att jobba extra hårt för att inte halka efter. Det gör också att de som vantrivs på jobbet håller kritiken inom sig.

Att jobba över utan att beklaga sig är dessutom viktigt inför löneförhandlingar och för att bli befordrad. Till det kommer att 40 procent av landets totala arbetskraft är visstidsanställda eller konsulter. Även de tiger, av rädsla för att inte få förlängda kontrakt.

– Ju hårdare du arbetar, desto högre lön och position får du i företaget. De rankar dig, och baserat på sådana kriterier kommer det alltid att finnas människor på botten, säger Yayoi Okamura.

Men intern konkurrens kan även göra att japanska arbetstagare låter bli att hjälpa varandra.

– Om jag visar kollegan bredvid mig hur man gör en viss sak snabbare så förlorar jag arbetstid och kollegan blir effektivare, säger Yayoi Okamura.

Den nästan sjukliga lojaliteten med arbetsgivaren hänger ihop med hur det ser ut i övrigt i det japanska samhället. Exempelvis tar bara 2,3 procent av japanska män ut föräldraledighet. Det kan te sig en smula förvånande med tanke på att Japan har en av världens mest frikostiga pappaledighetsregleringar – nyblivna pappor kan ta ut upp till tolv månaders föräldraledighet med upp till 60 procents bibehållen lön.

Men den nakna sanningen är förmodligen att landet har råd med dessa generösa regler just för att så få män tar ut sin pappaledighet. Nyligen blev Kensuke Miyazaki den första japanske parlamentarikern någonsin att ta ut föräldraledighet.

Läs mer: På Bombardier har många fått nog

De japanska männen jobbar i stället, mycket och länge. Och för att det så kallade livspusslet ska gå ihop får ofta kvinnorna bli hemmafruar och ta hand om hemmet när man har skaffat barn. Samhället bygger till och med på detta och till exempel förskolesystemet är inte särskilt väl utbyggt.

I protest mot det extremt konservativa arbetslivet väljer nu många japanska kvinnor som vill göra karriär att avstå från att skaffa barn. Resultatet är att japanerna i dag föder alltför få barn för att upprätthålla befolkningsnivån. Dessutom får landet allt svårare att försörja den mycket stora gruppen äldre i landet.

Läs mer: Fler apotek men färre anställda

Sent omsider har emellertid den japanska regeringen börjat reagera på de arbetsrelaterade dödsfallen, det ojämlika arbetslivet och den demografiska utmaningen. År 2010 instiftades lagen ”Act 36”, som förbjuder mer än åtta timmars övertid per dag. Tyvärr kom den inte att följas i någon högre utsträckning.

– Lagen säger nämligen också att man mellan företaget och fackförbundet kan diskutera fram hur mycket övertid som de anställda ändå kan få arbeta, säger Yayoi Okamura.

En ny och förbättrad lag antogs 2014, med målet att skapa nolltolerans mot dödsfall på grund av övertidsarbete. Lagen inkluderade krav på åtgärder för regioner och myndigheter, samt bestämmelser om kompensation för drabbades familjer.

Många detaljer kvarstår dock att specificera. Man kan säga att lagen framför allt kan ses som en vision eller en avsiktsförklaring om bättre arbetstagarvillkor i landet. Det går att se positiva effekter, men de är små och utvecklingen går långsamt.
 

Text: Joakim Rådström

Mördande tempo

1969 dokumenterades det första fallet av vad som kom att kallas karoshi på japanska – att dö av för mycket arbete. Begreppet har satt ord på det fenomen som sedan kom att växa explosionsartat i Japan, där många alldeles för unga människor dör exempelvis av en plötslig blodpropp i hjärtat eller hjärnan.

För runt 25 år sedan – i samband med recessionen i slutet av 1980- och början av 1990-talet – började sedan många människor arbeta extra mycket för att inte förlora jobbet. Nu blev dödsfallen alarmerande många.

Dessutom finns det relaterade fenomenet karojisatsu – självmord relaterat till för mycket jobb.

Statistiken visar att det bara under 2013 var 133 människor som dog på grund av karoshi, och ett 70-tal på grund av karojisatsu. Denna statistik länkas till beslut kring ersättning till efterlevande, och siffrorna är därför att anse som de striktaste och lägsta bedömningarna.

Mörkertalet är sannolikt enormt. Sociologiprofessorn Scott North vid universitetet i Osaka pekar på att så många som 8 000 av Japans 30 000 självmord per år kan vara arbetsrelaterade, och att mörkertalet för karoshi-dödsfall uppgår till över 10 000 fall per år.

4 TYPISKA FALL

Internationella arbetsorganisationen ILO har i ett material om karoshi exempel på verkliga fall.

  • Herr A arbetade hos en större snackstillverkare, ofta så länge som 110 timmar i veckan, och dog av hjärtattack vid 34 års ålder.
  • Herr B arbetade som busschaufför, med en arbetstid på över 3 000 timmar per år. Han hade inte varit ledig en enda dag på 15 år när han dog av en stroke vid 37 års ålder.
  • Herr C arbetade på ett stort tryckeriföretag i Tokyo och hade en årsarbetstid på 4 320 timmar, inklusive nattarbete. Han dog av stroke vid 58 års ålder, men hans änka fick inte någon kompensationsbetalning förrän 14 år efter makens död.
  • Fröken D, en 22-årig sjuksköterska, dog av en hjärtattack efter 34 timmars sammanhängande tjänstgöring fem gånger på en månad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också.

Carl Cederström
Carl Cederström är författare till Kontoret - en historia om arbetsplatserna som format Sverige. Foto: Karl Nordlund/Bonnier

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.