Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Japans arbetsliv leder till döden

Japan har en arbetskultur som bokstavligt talat tar livet av folk. Varje år dör tusentals människor som en direkt följd av att de arbetat övertid - eller av självmord relaterat till krävande jobb.
Publicerad
Johnér
I Japan viger anställda sina liv åt arbetsgivaren. Arbetsdagarna är extremt långa och semestern kort. Johnér

Det japanska undret, hur landet efter andra världskriget byggde upp sin ekonomi och började resan mot att bli en av världens största ekonomier, är en framgångssaga. Men priset har varit, och fortsätter att vara, högt. För Japan är inte bara ett av de länder i världen som har mest övertid – man har sannolikt även rekord i antalet arbetsrelaterade dödsfall på grund av stress.

Det finns till och vedertagna begrepp för detta: karoshi – att dö av för mycket arbete, och karojisatsu – självmord relaterat till för mycket jobb.

Japan är känt för en arbetskultur där anställda skänker större delen av sitt liv för företagens bästa. Det är långa arbetsdagar och kort semester. Och de regler som begränsar hur många timmar en person får jobba är alltför lätta att kringgå.

En undersökning som den japanska regeringen har gjort visar att så många som en av fem japaner riskerar att dö i förtid på grund av att de arbetar för mycket.

1 av 5 japaner riskerar att dö i förtid på grund av jobbet

Nästan en fjärdedel av företagen i undersökningen uppgav att 80 övertidstimmar i månaden är det normala. På hela 12 procent av företagen arbetar personalen regelbundet mer än 100 timmar övertid i månaden.

Yayoi Okamura är biträdande generalsekreterare på Japan Center for Health and Safety of Working People, en organisation som strävar efter att förbättra situationen för japanska arbetare och tjänstemän.

– Karoshi blev allt vanligare för runt 25 år sedan. På den tiden växte ekonomin snabbt, folk arbetade mycket övertid, utan avbrott, och nya dödsfall på grund av blodproppar i hjärta och hjärna ökade dramatiskt.

Yayoi Okamura tror att en av de främsta orsakerna bakom karoshi är att antalet obetalda övertidstimmar har ökat i Japan under de senaste decennierna. För att hålla produktiviteten och lönsamheten fortsatt höga, och slippa avskeda trots en dålig makroekonomisk situation, kräver företagen ofta att de anställda jobbar långt utöver den stipulerade ordinarie arbetstiden.

Läs mer: När färre ska göra mer

– Samtidigt är den interna konkurrensen stenhård. Team får klagomål från ledningen om en enskild anställd inte uppnår sina mål. Alla känner sig tvingade att jobba extra hårt för att inte halka efter. Det gör också att de som vantrivs på jobbet håller kritiken inom sig.

Att jobba över utan att beklaga sig är dessutom viktigt inför löneförhandlingar och för att bli befordrad. Till det kommer att 40 procent av landets totala arbetskraft är visstidsanställda eller konsulter. Även de tiger, av rädsla för att inte få förlängda kontrakt.

– Ju hårdare du arbetar, desto högre lön och position får du i företaget. De rankar dig, och baserat på sådana kriterier kommer det alltid att finnas människor på botten, säger Yayoi Okamura.

Men intern konkurrens kan även göra att japanska arbetstagare låter bli att hjälpa varandra.

– Om jag visar kollegan bredvid mig hur man gör en viss sak snabbare så förlorar jag arbetstid och kollegan blir effektivare, säger Yayoi Okamura.

Den nästan sjukliga lojaliteten med arbetsgivaren hänger ihop med hur det ser ut i övrigt i det japanska samhället. Exempelvis tar bara 2,3 procent av japanska män ut föräldraledighet. Det kan te sig en smula förvånande med tanke på att Japan har en av världens mest frikostiga pappaledighetsregleringar – nyblivna pappor kan ta ut upp till tolv månaders föräldraledighet med upp till 60 procents bibehållen lön.

Men den nakna sanningen är förmodligen att landet har råd med dessa generösa regler just för att så få män tar ut sin pappaledighet. Nyligen blev Kensuke Miyazaki den första japanske parlamentarikern någonsin att ta ut föräldraledighet.

Läs mer: På Bombardier har många fått nog

De japanska männen jobbar i stället, mycket och länge. Och för att det så kallade livspusslet ska gå ihop får ofta kvinnorna bli hemmafruar och ta hand om hemmet när man har skaffat barn. Samhället bygger till och med på detta och till exempel förskolesystemet är inte särskilt väl utbyggt.

I protest mot det extremt konservativa arbetslivet väljer nu många japanska kvinnor som vill göra karriär att avstå från att skaffa barn. Resultatet är att japanerna i dag föder alltför få barn för att upprätthålla befolkningsnivån. Dessutom får landet allt svårare att försörja den mycket stora gruppen äldre i landet.

Läs mer: Fler apotek men färre anställda

Sent omsider har emellertid den japanska regeringen börjat reagera på de arbetsrelaterade dödsfallen, det ojämlika arbetslivet och den demografiska utmaningen. År 2010 instiftades lagen ”Act 36”, som förbjuder mer än åtta timmars övertid per dag. Tyvärr kom den inte att följas i någon högre utsträckning.

– Lagen säger nämligen också att man mellan företaget och fackförbundet kan diskutera fram hur mycket övertid som de anställda ändå kan få arbeta, säger Yayoi Okamura.

En ny och förbättrad lag antogs 2014, med målet att skapa nolltolerans mot dödsfall på grund av övertidsarbete. Lagen inkluderade krav på åtgärder för regioner och myndigheter, samt bestämmelser om kompensation för drabbades familjer.

Många detaljer kvarstår dock att specificera. Man kan säga att lagen framför allt kan ses som en vision eller en avsiktsförklaring om bättre arbetstagarvillkor i landet. Det går att se positiva effekter, men de är små och utvecklingen går långsamt.
 

Text: Joakim Rådström

Mördande tempo

1969 dokumenterades det första fallet av vad som kom att kallas karoshi på japanska – att dö av för mycket arbete. Begreppet har satt ord på det fenomen som sedan kom att växa explosionsartat i Japan, där många alldeles för unga människor dör exempelvis av en plötslig blodpropp i hjärtat eller hjärnan.

För runt 25 år sedan – i samband med recessionen i slutet av 1980- och början av 1990-talet – började sedan många människor arbeta extra mycket för att inte förlora jobbet. Nu blev dödsfallen alarmerande många.

Dessutom finns det relaterade fenomenet karojisatsu – självmord relaterat till för mycket jobb.

Statistiken visar att det bara under 2013 var 133 människor som dog på grund av karoshi, och ett 70-tal på grund av karojisatsu. Denna statistik länkas till beslut kring ersättning till efterlevande, och siffrorna är därför att anse som de striktaste och lägsta bedömningarna.

Mörkertalet är sannolikt enormt. Sociologiprofessorn Scott North vid universitetet i Osaka pekar på att så många som 8 000 av Japans 30 000 självmord per år kan vara arbetsrelaterade, och att mörkertalet för karoshi-dödsfall uppgår till över 10 000 fall per år.

4 TYPISKA FALL

Internationella arbetsorganisationen ILO har i ett material om karoshi exempel på verkliga fall.

  • Herr A arbetade hos en större snackstillverkare, ofta så länge som 110 timmar i veckan, och dog av hjärtattack vid 34 års ålder.
  • Herr B arbetade som busschaufför, med en arbetstid på över 3 000 timmar per år. Han hade inte varit ledig en enda dag på 15 år när han dog av en stroke vid 37 års ålder.
  • Herr C arbetade på ett stort tryckeriföretag i Tokyo och hade en årsarbetstid på 4 320 timmar, inklusive nattarbete. Han dog av stroke vid 58 års ålder, men hans änka fick inte någon kompensationsbetalning förrän 14 år efter makens död.
  • Fröken D, en 22-årig sjuksköterska, dog av en hjärtattack efter 34 timmars sammanhängande tjänstgöring fem gånger på en månad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Därför snackar vi skit på jobbet – tystnad värre än skitsnack

Snackas det skit på jobbet? Lugn – skitsnack i lagom doser är bara nyttigt. Men det finns en gräns och det gäller att vara på observant på när den är nådd.
Johanna Rovira Publicerad 13 oktober 2026, kl 06:00
Tre kvinnor som pratar runt fikabordet
"Vi snackar om allt mellan himmel och jord, både om sådant som är bra, men också sådant som vi är missnöjda med", säger Maria Cutova (i mitten), grupp- och konferenssäljare på Idre fjäll. Foto: Klas Sjöberg

Alla, eller åtminstone det stora flertalet av oss gör det. Snackar skit bakom ryggen om kollegans mystiska frånvaro, om chefens reaktion på senaste mötet eller ledningens enögda syn på kontorsmiljön. 

– Så klart vi snackar skit på jobbet, säger Maria Cutova, grupp- och konferenssäljare på Idre fjäll. 

– Vi snackar om allt mellan himmel och jord, både om sådant som är bra, men också sådant som vi är missnöjda med. Det finns ju skavanker på alla arbetsplatser. 

Brist på skitsnack får varningsklockan att ringa

Skitsnack på jobbet är otroligt spritt, men inte en naturlag. Det finns arbetsplatser där det inte snackas skit alls och då börjar varningsklockorna ringa hos beteendevetaren Nina Jansdotter.

Nina Jansdotter
Nina Jansdotter Foto: Jens C Hilner

– Total tystnad på en arbetsplats är mycket värre än skitsnack. Det innebär att det råder en tystnadskultur där alla har garden uppe och ingen litar tillräckligt mycket på någon annan för att våga säga något negativt. 

Skitsnack skapar sammanhållning

För skitsnack i lagom doser kan vara nyttigt, menar Nina Jansdotter. Att våga blotta sig för någon annan och få bekräftelse på sina olustkänslor kan skapa samhörighet kollegor emellan, en känsla av att man sitter i samma båt. 

– Skitsnack kan ge en känsla av lättnad för den som känner sig vilsen. Det fungerar som en ventil där man låter stress och oro pysa över och skapar ett gemensamt kitt mellan kollegor, säger Nina Jansdotter. 

– Att snacka skit kan dessutom leda till något konstruktivt. Om man märker att fler faktiskt tycker samma sak kan det ge någon modet att lyfta upp det som skaver på dagordningen och kanske lösa några knutar. 

Maria Cutova är inne på samma linje: 

– Jag tror det är viktigt att snacka skit i den närmaste gruppen, för det betyder att vi är ärliga mot varandra. För att åstadkomma förändring måste man kunna lyfta det som bubblar under ytan. Merparten av alla bra lösningar kommer från sådana diskussioner.

Svårt veta var gränsen går

Men det finns en gräns för skitsnacket som man bör vara observant på så inte skitsnacket går överstyr, menar Nina Jansdotter. 

– Exakt var gränsen går är svårt att säga, det är en gråzon. Men om skitsnacket blir elakt och med avsikt att såra är det inte okej. Om man till exempel märker att någon inte är ute efter att lösa något, utan går bakom ryggen på andra av ren illvilja, sprider rykten och lögner och utser syndabockar. 

Nina Jansdotter tycker att man ska ställa sig frågan: Vem gagnar skitsnacket? 

Det förekommer att folk har en agenda med sitt etter, och försöker manipulera andra, kanske i konkurrenssyfte. Om någon ideligen talar bakom ryggen på en kollega utan att någonsin försöka ge feedback direkt till denne, så har man inte gett vederbörande en chans att ändra sitt beteende. 

Du bör sätta ner foten när du upplever att skitsnacket blivit för skadligt, anser Nina Jansdotter.  

– Man kan behöva sätta stopp för egen del och fundera på om det är något i arbetslivet jag saknar som jag fyller skvallret eller skitsnacket med. Men ibland kan man behöva stoppa andra genom att säga: Jag känner mig inte bekväm att prata så om henne när hon inte är här och kan ge svar på tal. 

Otydlig organisation göder skitsnack

Skitsnackandet kan också behöva tacklas på chefsnivå. Inte genom att lägga locket på, för det fungerar inte, enligt Nina Jansdotter, men genom att se över hur organisationen kan förbättras. 

– Råder det oklarhet och ovisshet i organisationen? Det är då skitsnacket tar fart. De som leder måste komma med mer information och tydligare riktlinjer för att minska skvaller och skitsnack. Kanske kan man hitta en gemensam vision framåt i stället, säger Nina Jansdotter. 

Så hanterar du skitsnack på jobbet

  • Fråga dig vem skitsnacket gagnar och om samtalet kan leda till en lösning.
  • Undvik att sprida rykten, lögner eller utse en kollega till syndabock.
  • Ge den berörda personen återkoppling direkt i stället för att bara prata bakom ryggen.
  • Sätt stopp om samtalet blir elakt: Jag känner mig inte bekväm med att prata så om henne när hon inte är här och kan svara.
  • Fundera på om missnöjet visar att något behöver förändras i arbetet eller organisationen.
  • Vid återkommande skitsnack behöver chefen minska ovissheten genom tydligare information och riktlinjer.