Det är bara nio år sedan datagurun Steve Jobs förtrollade en hel värld med pekskärmen. Men de senaste åren har vi börjat se paddornas och de smarta mobilernas avigsidor.

Till Patrik Wincent, terapeut specialiserad på internetberoende och författare till boken Den Digitala Drogen, kommer allt ifrån dataspelsmissbrukande ungdomar till personer som vill få ut partnerns mobil ur sängkammaren. Bruket av skärmar, mobiler och spel har blivit missbruk.

Läs mer: Stress som statusmarkör

Han har haft en klient som har trillat ner från perrongen på tågspåret för att han tittade intensivt på mobilskärmen. Han lyckades rädda sig upp två minuter innan tåget kom. Det är ett extremfall, men många av oss kan nog känna igen sig i en lite väl förbehållslös kärlek till elektroniken.

– Sedan pekskärmarna kom har ett nytt, mer eller mindre tvångsmässigt beteende exploderat. Elektronik är fantastiskt, det finns många fördelar. Jag vill inte moralisera, men jag vill minimera riskerna, säger Patrik Wincent.

Generationen som är uppvuxen med nätet är digitala invånare, vi andra är digitala immigranter. Men oavsett vilken generation vi tillhör så fungerar våra kroppar fortfarande som på stenåldern. Patrik Wincent beskriver hur vi i dag reagerar som katter och spänner ryggen när telefonen vibrerar eller ger notisljud ifrån sig. Redo för flykt.

Han började intressera sig för digitalt missbruk när både han och tonårssonen fick ett som han uttrycker det ”knarkigt” förhållande till dataspel.

– Internetberoende är ett brett spektrum. Allt som har med skärmar att göra orsakar digital stress. Precis som med mat gäller det att hitta balans. Det går inte att äta hela tiden, säger han.

Hjärnforskaren och entreprenören Katarina Gospic, som bland annat arbetar med utformning av kontorsmiljöer, förespråkar att vi för att lyckas med dieten ska använda tekniken med intention.

– Det ska finnas ett syfte – man ska inte bara slökolla på mobilen. Man kan stänga av den på möten, ha mobilfria timmar och bestämma tider när man kollar mejlen, säger hon.

Själv lever Katarina Gospic som hon lär. Det ger henne större kickar att vara inne i jobbet i lugn och ro än att hela tiden ha koll på mobilen. Hon stänger av den när hon är i möten och sätter den i flygplansläge när hon vill jobba koncentrerat.

– I dag svarar jag på mejl långsammare, som senast efter några dagar. Man behöver inte svara på direkten eller på helgen.

När vi störs av något så tar det upp till 25 minuter att få fokus igen. Forskning visar att vi tittar på mobilen i genomsnitt 150 gånger per dag. Enligt Katarina Gospic säger det sig självt att den ekvationen inte går ihop. Hon liknar hjärnan vid en muskel, och en sådan behöver emellanåt få vila.

– När vi får de digitala kickarna utsöndras välbefinnandeämnet dopamin. Det är samma ämne som signalerar tillfredsställelse när vi äter godis eller känner oss älskade. Det är trevligt att känna den känslan. Det gör att vi får svårt att begränsa oss, säger hon.

Läs mer: 3 som loggar av

Även Katarina Gospic påpekar att problematiken är ganska ny. En del inser den, andra inte.

– Det finns både chefer och medarbetare som lever i total förnekelse och vill ha mobilen som snuttefilt i stället för att jobba. Till och med de som anlitat mig som föreläsare kan sitta och fippla med mobilen, säger hon. ›

CAJSA HÖGBERG