Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Roks chef vet allt om mäns våld mot kvinnor

Våld har varit centralt större delen av Jenny Westerstrands yrkesliv. En energisk jurist som konsekvent undvikit att ta ansvar för andra, har nu ansvar för tusentals utsatta kvinnors väl i organisationen Roks.
Johanna Rovira Publicerad 13 september 2019, kl 11:22
Karl Nordlund
”Det bästa som hänt Roks”, säger en medarbetare om Jenny Westerstrand som ledare. Karl Nordlund

Jenny Westerstrand är sen.

– Hon är välsmord i käften och har många bra egenskaper, men att passa tiden hör inte till dem, säger en av de anställda på Roks kontorslokaler vid Mariatorget i Stockholm.

Vi rörde oss i samma kretsar en gång i tiden, när hon just vuxit ur sin första scoutuniform. Då var Jenny Westerstrand en kaxig figur – frispråkig, självsäker och rolig. Bilden av henne har kompletterats av underhållande betraktelser och vassa kommentarer på Facebook genom åren – inte minst kängor mot journalistskrået, som hon anser saknar självinsikt.

Vi som medverkat i utredningen blev hatade och hotade

Det dröjer inte länge förrän hon dyker upp och hoppar rakt in i att berätta om Roks utmaningar. Hon är i grund och botten scout – således alltid redo.

Jenny Westerstrand har fostrats av såväl scouterna som den kvinnoseparatistiska organisationen Roks.

– På ett sätt tror jag att scoutmetoden präglat mig mer än något annat. Min scoutledare var en viktig förebild, och trots att scoutrörelsen är hierarkisk är den också demokratisk – alla hjälps åt.

– De drivande krafterna bakom kvinnojourerna i Uppsala och Umeå har också varit mina mentorer, jag har fått i mig Roks-tänket från början.

Nu har hon en paus i scoutandet och är arvoderad ledare över sina forna mentorer.

Jenny Westerstrand har aldrig varit volontär på någon av Roks 100 riksomfattande kvinno- och tjejjourer. Men hon vet det mesta som finns att veta om mäns våld mot kvinnor, eftersom det har varit den röda tråden i hela hennes mångåriga forskningsvärv.

Varför just våld?
– För att det var så laddat och obekvämt. När man ställde frågor om våld så blev det obehagligt, och som forskare ska man ställa sig där det känns som mest obehagligt.

Det blev obehagligt med råge. Innan Jenny var klar med juristexamen hoppade hon in som forskningsassistent i utredningen Slagen dam, som bland annat visade att 46 procent av alla kvinnor utsatts för våld efter 15-årsdagen.

– Det var ett hyperstörande resultat som kom sig av att vi ställt frågor väldigt noggrant. Först blev vi nedtystade och det blev pinsamt. Efter tre år kom tv-programmet Könskriget och då exploderade det. Våra belackare har förlöjligat, förvridit och förvrängt vår forskning och professor Eva Lundgren, som ledde utredningen, anklagades för forskningsfusk.

Vid den tiden höll Jenny som bäst på att doktorera om prostitution och kvinnohandel. Plötsligt under ett av hennes seminarier stormade polisen in efter att universitetet mottagit ett bombhot.

När jag först kom till Roks uppfattades jag som burdus

Sent en annan kväll bröt sig missnöjda vandaler in på institutionen och slog sönder inredningen. Jenny gömde sig.

Eva Lundgren granskades sedermera – och friades. Siffran 46 procent har figurerat i senare forskningsstudier men inte förrän för något år sedan, när Metoo drog i gång, bestyrkte vittnesmålen resultaten från Slagen dam – utredningen hade bara varit före sin tid.

– Forskningen vi presenterade i Slagen dam visade sig ha en grund i kvinnors livssituation, men det är väldigt störande att det numera betraktas som ”common knowledge”, så var det ju inte. Det var otroligt hätsk stämning och vi som medverkat blev hatade och hotade.

– De explosiva krafterna i Metoo visar inte bara hur utsatta unga kvinnor är, utan också hur utbrett det är. Vittnesmålen har varit skakande att läsa, men inte förvånande.

Slagen dam har satt sina spår i Jenny Westerstrands yrkesliv – eller hennes negativa karriär, som hon säger. Hon blev något av en ensamvarg och hon kände sig så i grunden ifrågasatt att noggrannhet blev hennes signum. Denna hennes yrkesskada gör att hon tenderar att bli långrandig och bemöta allt, vilket inte alls funkar i en organisation som Roks, som är väldigt lösningsorienterad.

– Det är ett otroligt roligt uppdrag att få tänka stort och strategiskt och möta häftiga kvinnor.

Hennes första instinkt när hon erbjöds uppdraget var dock att tacka nej. Hon har två gånger tidigare nobbat ordförandeklubban i andra förbund. Hon har dessutom konsekvent undvikit jobb där hon behöver ta ansvar för andra – en av orsakerna till att hon aldrig velat jobba som jurist och inte jobbat ideellt på kvinnojour.


 Roks pressekreterare Ghita Huldén har nära kontakt med sin ordförande. Foto: Karl Nordlund

– Min stora skräck är att sabba någon annans liv. Jag är rätt flyktig och kvinnorna som söker hjälp behöver stabilitet och närvaro. I den teoretiska världen låser man aldrig fast något, i den verkliga världen kan saker bli oåterkalleliga och att blanda in mig är inte någon bra idé. Tänk om jag inte dyker upp när någon behöver mig?

Ända sedan lekis, då hon kom en dag för tidigt till en maskerad, har hon intalat sig själv att hon är dålig på att hålla ordning. Men trots dessa insikter om brist på struktur och stabilitet och trots att hon, åtminstone i teorin, gillade den akademiska världen och aldrig längtat efter att bli chef, tackade hon till sist ja till att leda hundra anställda och otaliga ideella krafter.

– Universitetet är fyllt av förfärliga chefer, där hittar jag ingen förebild. Men mina chefer på Ica Stubinen i Gottsunda, där jag jobbade extra under studietiden, var så genuint intresserade av affären och hade en sådan arbetsglädje att man sögs med och kände stolthet över att fixa fina rader av gurkorna i grönsaksdisken.

Hur är du själv som chef?
– När jag först kom till Roks uppfattades jag som burdus. Även om jag tagits emot väl av alla blev det en kulturkrock mellan hur de jobbat tidigare och hur jag har velat leda. Några medarbetare valde att sluta.

De som stannade talar dock om komplettering snarare än en krock. ”Hon är det bästa som hänt Roks”, säger en medarbetare.

Själv beskriver hon sig som enveten, någon som borrar sig in i problem och sedan är i gång tills det är löst – eller hon stupar. För några år sedan stupade hon bokstavligen. Hon ramlade när hon skulle av en båt, bröt näsan och drabbades därefter av en tvåsidig hjärnblödning. Något som lämnat spår, inte bara i form av två operationsärr i huvudet, utan också av att hon numera försöker slå av på takten en smula.

Roks säger aldrig åt kvinnor vad de ska göra – vi ger dem redskap att bestämma över sina egna liv

– Jag börjar tröttna på att alltid vara i gång, det kanske beror på ålder också. Tidigare hatade jag att diska för att det hindrade mig från att läsa, numera tänker jag att vardagliga bestyr ska få ta plats utan stress över känslan att förlora något viktigt.

Men Roks-anställda hävdar att det är rent nys att hon slagit av på takten. Det är omöjligt att jobba mer än hon gör, hävdar de.

– Det är lite hurtigt att hon dessutom har tränat innan hon kommer hit på morgonen, säger en medarbetare som pressats till att säga något negativt om Roks ledare.

Organisationen befinner sig i en knepig situation – eftersom jourerna utför vissa myndighetsuppgifter ställer socialtjänsten allt högre krav på dem.

– Att vissa jourer erbjuder skyddat boende innebär att vi får betalt men samtidigt att vi lyder under lagen om offentlig upphandling, med allt vad det innebär. Vi blir på något sätt sönderrivna när vi ska behöva förklara varför vi är viktigare än de privata vårdföretag som gärna lägger till terapi i offerten, eftersom de därmed kan ta mer betalt.

Roks kan inte konkurrera med privata vårdgivare. Det betyder på intet sätt att man är oproffsiga, tvärtom, jourkvinnor utbildas fortlöpande och är världsledande på kvinnojourkunskap.

Den som kommer till våra jourer möter en kvinna som vet hur det är att vara kär i den som slår

Roks bygger på närhet och igenkännande. Kvinnor och tjejer som hjälper andra kvinnor och tjejer utan att forska i vad som hänt, fördöma eller ifrågasätta.

– Den som kommer till en av våra jourer möter en kvinna som vet hur det är att vara kär i den som slår.

Jenny Westerstrand fylls ibland av en social skam – hon kan tycka att det är obehagligt att sitta inne med den kunskap hon har och att behöva framföra den. Arbetet kan också vara ångestfyllt, exempelvis när det handlar om mammor med barn som flyr från våldsamma fäder och som jourerna inte får lov att hjälpa. Kvinnor på Roks som gömt mödrar med barn har dömts för brott, så organisationen vågar inte längre hjälpa mödrar att undanhålla barn. Roks har avradikaliserats av samhället, enligt Jenny.

Däremot blir hon aldrig frustrerad över att utsatta kvinnor väljer att återvända till våldsverkare.

– Uppdraget består i att hjälpa kvinnan att ta tillbaka sitt aktörskap, då blir man inte uppretad när kvinnan faktiskt gör det. Det går heller inte att ha uppfattningar om kvinnor väljer att ha slöja eller stringtrosor, det blir fel.

Det är andra saker som får henne att gå i taket:

– Jag kan bli provocerad av att vi har ett samtalsklimat som jag tycker är snävt. Jag kan bli rasande av knäppa politiska beslut eller hemska domslut. När jag blir uppretad skriver jag ett argt mejl och skickar till mig själv. Det är något befriande i att få trycka på skickaknappen. Och när jag läser mejlet senare kan jag få en kalldusch av att det var så obalanserat, säger Jenny Westerstrand.

 

8 SNABBA: "Jag måste träna på lagarbete"


Jennys nya giv är att freda helgerna – hon tar inte med datorn hem längre, vilket hon alltid tidigare gjort. Foto: Karl Nordlund

Vad gör du när du kommer till jobbet?
– Sätter på datorn och kaffebryggaren och hälsar på medarbetarna. Sedan har jag många möten utanför arbetsplatsen, med departement och Socialstyrelsen, och tar emot besök.

Vilka besökare får ni?
– Senast var det polisstudenter, rådgivare från Cyperns regering, en regeringsdelegation från Georgien. Utomlands är de mycket intresserade av oss – vi anses ligga i framkant när det gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Om du fick spola tillbaka bandet och börja om?
– Jag skulle ha valt den naturvetenskapliga banan, gärna läst geologi.

Varför ska man ledas av dig?
– Jag har stor sakkunskap. Vårt fält är en mångfald av röster, det är viktigt att vi vet hur man förhåller sig till andras och samtidigt kan ha en egen röst.

Jobbar du för mycket?
– Mindre nu än när jag var lektor. Som forskare finns det inga gränser för arbetet. Nu har jag börjat dra gränser och har många duktiga medarbetare som kan avlasta mig. Nytt är att freda helgerna.

Vad behöver du träna på?
– Lagarbete. Jag har varit en ensamvarg, jag måste lära mig att anpassa mig efter andra och följa lagets tempo – varken dra eller släppa efter. Jag behöver också bli bättre på att dela med mig av information. Jag är allergisk mot för mycket information och vill inte tråka ut andra med vad jag gör.

Vad gör du om du får en paus på jobbet?
– Lägger mig i min soffa och läser en bok.

Vad är det sista du gör innan du lägger dig?
– Lyssnar på radio. P1 eller Historiepodden.
 

Debatt: "Våld i hemmet en fråga för facket"

JENNYS KARRIÄRLINJE

1989 Extrajobb på Ica Stubinen i Gottsunda, tar studenten.

1990 Barmaid på vinbaren The Vaults i London. Misslyckade studier i statskunskap, idéhistoria och etnologi.

1993 Börjar studera på juristlinjen.

1995–1997 Ordförande i Uppsala kvinnliga studentförening, jämlikhetsansvarig på Uppsala studentkår.

1999–2001 Forskningsassistent Slagen dam.

2002–2008 Forskar och blir förälder. Disputerar med avhandling om prostitution och människohandel.

2008–2010 Föräldraledig.

2011–2014 Forskningsprojekt på Vetenskapsrådet om hedersvåld. Lärare vid Centrum för genusvetenskap. Forskar om sexuellt våld mot unga kvinnor.

2015–2017 Lektor vid Juridiskt forum, Umeå universitet.

2017 Sjukskriven närmare ett halvår på grund av skallskada. Undervisar i juridik och konventionell rätt på polisutbildningen, Södertörn.

2018 Ordförande för Roks.

Ledarskap

Sofie Allert: ”Alger är framtidens råvara”

Hon är algnörden och ingenjören som byggt en unik havsfabrik på västkusten. Vd:n Sofie Allert vill revolutionera hudvården, öka lagringskapaciteten hos batterier och boosta omställningen med kiselalger.
Elisabeth Brising Publicerad 26 april 2024, kl 06:02
Sofie Allert, vd, Swedish Algae Factory.
Bara kör, tänk inte så mycket, säger Sofie Allert, entreprenör och vd för Swedish Algae Factory. Hon märker när hon rekryterar att kvinnor ofta har en tendens att säga: "Det här klarar nog inte jag, medan män säger: det här kan inte jag än - men snart."

Hur kom du på att sälja algskal?

– Jag gjorde ett arbete om alger på bioteknikprogrammet och blev algnörd på kuppen. Alger är framtidens råvara. Vart femte andetag är skapat av kiselalgers syreproduktion. Arten har ett unikt skal som vi utvinner. Om ingen annan gör det får väl jag sälja materialet, tänkte jag. På Chalmers entreprenörskola träffade jag professor Angela Wulff och vi startade ett forskningsprojekt som sedan blev Swedish Algae Factory.

Algfabriken Swedish Algae Factory.
Algodling på land. Foto: Swedish Algae Factory

Vad gör ni i algfabriken?

– Vi odlar kiselalger, som är en sorts mikroalger, i ett växthus i Kungshamn. Vårt varumärkes produkter säljs framför allt till hudvårdsindustrin som alternativ till mikroplaster och kemiska UV-filter, det finns till exempel i solskydd och fuktgivande ansiktsprodukter. Globalt har vi över 50 hudvårdsföretag som kunder.

Berätta om ert hållbarhetstänk.

– Vi har i nuläget en produktionskapacitet på 250 kilo per år. Materialet har låg densitet och det krävs bara 0,1 gram i en deciliter hudvårdsmedel till exempel. Vi strävar mot en så cirkulär produktion som möjligt. Näringen till fabrikens odling kan förhoppningsvis snart tas från avfallsvatten från den landbaserade fiskodlingen Smögenlax. Koldioxid från Absolut Vodkas produktion ger i dag näring till algerna.

Sofie Allert.
Sofie Allert. Foto: Nicke Messo

Hur är du som chef?

– En nästan irriterande stor optimist. Dyker det upp ett problem ser jag bara möjligheter att bli bättre. Vi har haft många utmaningar – vår anläggning höll på att rasa, algerna slutade växa, men vi löste alla problem på ett bra sätt i slutändan. Jag är passionerad för det vi gör och gillar att inspirera andra att göra sitt bästa på jobbet.

Vad har du för tips till andra unga ledare?

– Bara kör, tänk inte så mycket. Våga tro och satsa. Jag märker ofta när jag rekryterar att kvinnor har tendens att tänka ”det här klarar jag nog inte”, medan män i stället säger: ”Det här kan inte jag än – men snart.” Vill man ha barn får man se till att välja en partner som tycker att det är viktigt att dela på föräldraledighet och sådant. Det har jag.

Hur ser framtiden ut?

– Vår råvara testas av kommersiella aktörer inom flera olika branscher. Kiselalgsskal har visat sig kunna öka kapaciteten i litiumjonbatterier och solpaneler, de prövas som ingrediens i sårvård och biofiltrering. Men det kräver en större algproduktion. Än så länge drivs vi av bidrag, lån och riskkapital, men vi ser att det finns potential att bli vinstgivande inom två år.

Vad har du personligen för relation till havsmiljön?

– Jag är gammal simmare som gillar dykning och brinner för miljöfrågor. Jag känner frustration över att man i onödan släpper ut föroreningar som skadar hav, djur och växter och påverkar vår hälsa negativt. Det känns extra roligt att fokusera på hållbarhet nu när jag har barn som jag vill ska ha det bra efter mig.

SOFIE ALLERT

GÖR: Vd för Swedish Algae Factory med 17 anställda.

ÅLDER: 34 år.

BOR: Torslanda.

KARRIÄR: Bioteknisk ingenjör vid Chalmers, masterexamen i affärsutveckling och entreprenörskap, Chalmers entreprenörskola. Grundade Swedish Algae Factory 2016. Talare vid FN:s konferens för havsmiljö 2017, och The Nobel Week Dialogue 2018. Vinnare av Postcode Lotteries Green Challenge 2019. 

Förebild: Våra alger framförallt. Jag har även mycket släktingar som drivit eget, bland annat åkeri, snickeri och kalkningsverksamhet. 

Fritid: Hitta på saker med min tvååriga dotter och sambo. Dyka, simma, allt med havet.

Algfabriken Swedish_Algae_Factory.
Algfabriken Swedish Algae Factory. Foto: Swedish Algae Factory
Ledarskap

Chefers arbetsmiljö glöms bort

Stress och en ohållbar arbetssituation. Det är vardagen för många av landets chefer. Trots det faller ansvaret för deras arbetsmiljö ofta mellan stolarna. Den slutsatsen drar Arbetsmiljöverket efter att ha inspekterat 1 100 företag.
Ola Rennstam Publicerad 25 april 2024, kl 08:01
Dålig arbetsmiljö för chefer. En kvinnlig chef masserar sin handled och en manlig chef har hela sin datorskärm täckt med kom ihåg-lappar.
När Arbetsmiljöverket inspekterade arbetsmiljön för chefer i privat sektor fann man brister på 65 procent av fallen. Foto: Colourbox.

I juni 2022 inledde Arbetsmiljöverket en stor insats med fokus på chefer inom privat sektor. Sammanlagt gjordes 1 100 inspektioner under ett och ett halvt års tid – och nu är rapporten klar. Den visar att myndighetens inspektörer fann brister i arbetsmiljöarbetet på 65 procent av de inspekterade företagen. 

Insatsen har fokuserat på första linjens chefer, alltså de chefer som är närmast medarbetarna.

– Det är yrkesgrupp som ofta pressas både uppifrån och nedifrån i organisationen, vilket kan leda till stress och en ohållbar arbetsmiljö, säger Malin Cato, arbetsmiljöinspektör vid Arbetsmiljöverket.

Chefers arbetsmiljö glöms bort

Rapporten visar att ansvaret för chefernas arbetsmiljö ofta faller mellan stolarna. Första linjens chefer exkluderas från medarbetarundersökningar, skyddsronder och medarbetarsamtal. Malin Cato anser att chefernas arbetsmiljö behöver lyftas och synliggöras.

Malin Cato, Arbetsmiljöverket

– På många företag är det inte självklart att tänka på cheferna som vanliga arbetstagare. En chef är också en medarbetare, som behöver en bra arbetsmiljö för att kunna vara ett bra stöd åt andra. Om chefen har en bra arbetsmiljö är chansen större att medarbetarna har det, säger hon.

Varför glöms chefernas arbetsmiljö bort?
– Inspektionerna har visat att den person som ansvarar för första linjens chefers arbetsmiljö, det vill säga dennes chef, inte alltid har förstått att det ingår i arbetsuppgifterna. Många saknar också tillräcklig kunskap inom arbetsmiljöområdet. Risken är att de arbetsmiljöfrågor som berör chefer inte tas om hand och det kan i sin tur leda till ohälsa och olyckor.

Arbetsmiljöombud saknas för chefer

Arbetsmiljöverket påpekar att första linjens chefer ofta saknar arbetsmiljöombud*. I många fall finns arbetsmiljöombud på arbetsplatsen men de representerar medarbetarna gentemot arbetsgivaren.

– Cheferna ses ofta som arbetsgivarrepresentanter och som en motpart. Här har arbetsmiljöombuden en viktig roll i att påtala arbetsmiljörisker. Även chefer kan behöva arbetsmiljöombud, säger Malin Cato.

Arbetsmiljöverket understryker att majoriteten av de inspekterade företagen har åtgärdat de påpekade bristerna.

*Inom Unionen benämns rollen "arbetsmiljöombud" men lagstiftningen och Arbetsmiljöverket använder benämningen  "skyddsombud".