Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Därför mår unga chefer dåligt

Unga chefer upplever sin arbetsmiljö och psykiska hälsa som sämre än äldre chefer. Det visar ny forskning – som resulterat i en guide med tips för att stötta unga ledare.
Publicerad
Man hänger bredvid kvinna med tablet.
En ny guide med tips ska stötta unga chefer för till en bättre arbetsmiljö och psykisk hälsa. Bild: Colourbox

Många unga chefer går igenom ett stålbad i början av sina karriärer.

Susanne Tafvelin

– Prövningen i chefsrollen blir tuffare än för äldre, eftersom det sticker ut från normen att chefen är en äldre person med erfarenhet. Det gör att unga chefer ställer väldigt höga krav på sig själva och strävar efter att visa sig dugliga i en ”senior roll”, säger Susanne Tafvelin, projektledare för forskningsstudierna vid Umeå universitet och Karolinska institutet.

I forskningen ingår intervjuer med chefer i åldern 19-29 år. Forskarna har kartlagt samspelet mellan deras arbetsmiljö, hälsa och ledarskap. Resultaten visar att yngre chefer i högre grad än äldre chefskollegor uppger att de är mer stressade och utmattade. De upplever också chefsrollen som otydlig och mer känslomässigt krävande.

– Vi ser brister i arbetsmiljön som orsaker till den psykiska ohälsan. Många upplever till exempel att det är känslomässigt svårt med personalfrågor och att de saknar stöd i organisationen.

"Viktigt våga pröva, misslyckas och be om hjälp"

Forskningsprojektet har utmynnat i en guide med konkreta tips till unga chefer och till organisationer som vill förebygga ohälsa bland sina yngre chefer.

– Flera tips handlar om hur viktigt det är att ge unga chefer stöd. Det bästa är när det finns en närmaste chef eller HR-avdelning i närheten, så att det går snabbt och lätt att fråga om hjälp. Äldre chefer skulle också kunna vara mentorer och dela med sig av chefs- och livserfarenheter.

Andra åtgärder kan handla om att ha ordentliga introduktionsprogram för unga chefer, så att de successivt kommer in i sin roll. Och att skapa en trygg organisationskultur där det finns utrymme att våga pröva, misslyckas och be om hjälp.

I enkätundersökningen kom det fram dystra uppgifter om hur det är att vara ung chef. Men när forskare därefter intervjuade unga chefer förändrades bilden.

– Vi märkte att unga chefer har ett stort driv och en vilja att utvecklas. Jag hoppas att våra tips kan underlätta för unga chefer att använda sin potential.

Text: Kristina Karlberg

4 framgångsfaktorer

  • Ge kontinuerlig och konstruktiv feedback till mindre erfarna chefer.
  •  Gör chefsrollen så tydlig som möjlig: vilket ansvar och mandat som ingår och vilka förväntningar som finns.
  • Hjälp unga chefer att hitta en balans mellan att vilja framåt och att stanna upp och lära.
  •  Utforma stödsystem, till exempel mentorskap, till unga chefer.

Guiden finns att ladda ner på Umeå universitets hemsida.

 

Vad är din största utmaning som ung chef?

Jenny Felldin, 29, Head of transformation, Tietoevry.

Jenny Felldin

– Att inte springa på för fort, utan hinna reflektera innan jag tar mig an nya uppgifter. För mig handlar det om att hitta en bra balans. Uppgifterna får inte bli övermäktiga, samtidigt som jag vill utmanas och utvecklas. Med ökad självinsikt har jag lagt ett inplanerat avbrott efter varje arbetsdag då jag tränar eller gör någon annan aktivitet. Det hjälper mig att få distans till arbetet och lättare kunna avgöra vilka uppgifter som kan vänta.

 


Måns Sjögren, 28, it-chef, Gpa flowsystem.

Måns Sjögren

– Det är det klassiska dilemmat, att jag som ung chef i högre grad känner ett behov av att bevisa något och få respekt. Nu har jag arbetat på företaget i tio år och dem jag arbetar nära vet vad jag kan, då känns min roll mer naturlig.

Men när jag möter personal från andra avdelningar eller nya konsulter kan det vara svårare att få samma mottagande. Många förväntar sig att det ska vara en äldre person som är den beslutsfattande chefen.


Moa Crantz, 29, områdeschef, Manpower matchning.

Moa Crantz

– Bristen på erfarenhet. Jag hamnar ibland i situationer när jag snabbt måste hitta lösningar där och då. Det kan till exempel handla om personalfrågor. Då saknar jag åren med erfarenheter från liknande situationer.

För mig är det en trygghet att jag alltid kan ringa någon av mina chefskollegor om jag behöver råd. De har hjälpt mig in i chefsrollen. Jag hoppas att jag kommer att kunna stötta nya unga chefer på liknande sätt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Mellanchefen – arbetsplatsens kameleont

Mellanchefen ska vara lojal mot ledningen och samtidigt stå på god fot med medarbetarna. Att ständigt växla mellan olika roller gör positionen till jobbets kameleont, vilket skapar både stress och en känsla av otillräcklighet.
Lina Björk Publicerad 3 december 2025, kl 06:02
kameleont
Likt en kameleont kan mellanchefen behöva navigera i olika sätt att bete sig beroende på vem den pratar med. Foto: Colourbox

Kameleonter kan, nästan som en superkraft, ändra färg beroende på vilken omgivning den befinner sig. Och visst har de en likhet med mellanchefer, menar Daniel Tyskbo, som forskat kring deras roll på arbetsplatsen. 

Daniel Tyskbo
Foto: Malin Tengblad

– Mellanchefer är intressanta eftersom de ofta befinner sig i ett slags ingenmansland i organisationen. De är varken ”på golvet” eller i högsta ledningen, utan ska balansera lojaliteter åt båda håll – uppåt och nedåt. De förväntas vara tydliga chefer och samtidigt lyhörda medmänniskor. Det skapar en situation där de får ta ansvar men inte alltid har mandat att påverka, vilket bidrar till en särskilt komplex arbetsmiljö, säger han.

Mellanchefen är klämd likt en hamburgare mellan två bröd. Det kan i värsta fall leda till att man behöver agera i strid mot sina värderingar. Vid en nedskärning kan arbetsgivaren exempelvis har valt ett spår som drabbar verksamheten hårt, samtidigt som du som chef har kämpat för ett annat alternativ. I det fallet kan det vara tufft att gå tillbaka till gruppen med det beskedet, samtidigt som du ska vara språkrör för beslutet.

 

Mycket att säga till om och stort ansvar

Mellanchefen Kalle Löfqvist har Ikea som arbetsgivare och har skrivit en roman med den dramatiska titeln ”Mellanchefens hämnd”. Boken handlar om mellanchefen Veronica som efter många år på samma arbetsplats känner att hon hamnat i kläm – i ett vakuum mellan sina medarbetare och ledningen.

Detta är dock inget Kalle upplever på sin arbetsplats. Däremot känner han igen sig i att ibland vara verktyget som utför något arbetsgivaren har bestämt. Och att veta mer än han kan berätta. 

Mellanchef är en spännande titel då du har mycket att säga till om samtidigt som du har mycket ansvar. Det är en stor uppgift att vara lagom detaljerad vid förändringar. Du vill inte hålla de anställda ovetandes om vad som är på gång, men samtidigt inte skapa oro i onödan. Där handlar det mycket om hur man kommunicerar om beslut och sedan föregå med gott exempel, säger han. 

Kalle Löfqvist
Mellanchefen Kalle Löfqvist på Ikea tycker att det är en utmaning att vara lagom detaljerad vid förändringar. Foto: Sebastian Borg

Kompis och befälhavare

I sin forskning har Daniel Tyskbo identifierat två stora utmaningar för mellanchefer. Den första är ”ledare–följare-pendlingen” där de både ska leda sina medarbetare och följa sina egna chefer. Den andra är växlingen mellan att vara ”kompisen” som skapar relationer och ”befälhavaren” som fattar beslut. Att hela tiden byta mellan rollerna riskerar att skapa osäkerhet kring identiteten som chef. Precis som kameleonten anpassar sig efter sin omgivning, tvingas mellanchefer ständigt ändra språk, stil, ledarskap – beroende på vem de talar med. Det är en kompetens, men det kan också bli en belastning om man inte får stöd i att hantera det.

Den här typen av beteende kan leda till en känsla av otillräcklighet. Många mellanchefer uttrycker att de aldrig riktigt känner att de räcker till – inte för ledningen, inte för medarbetarna och ibland inte ens för sig själva. Det här kan i förlängningen påverka både motivation, psykisk hälsa och lojalitet till yrkesrollen.

Lösningen på problemet är mer komplext än ledarskapsutbildningar menar Daniel Tyskbo. Ett första steg är i stället att synliggöra de spänningar som mellanchefer lever med varje dag och prata öppet om vad som förväntas av rollen. 

Ett enkelt sätt kan vara att ”nu pratar jag som chef, nu pratar jag som din kollega” för att skilja på hattarna. På det sättet minskar risken att hamna i en otydlig mittenzon.

Kalle Löfqvist håller med. 

Det är viktigt att inte förlora sig själv i rollen. Det finns ingen anledning att förställa sig. Jag brukar tänka på en rimlig mittenväg: det är inte viktigt att bli kompis med alla, men att stå för en värdegrund och ryggrad som är empatisk.  

Han trycker också på att som chef inte dras med i de känslostormar som kan uppstå vid förändringar. 

Även om det är svårt så försöker jag alltid försöka bygga upp en känsla av positiv rörelse i förändringar. Att själv hamna i gnäll och missnöje tillsammans med en arbetsgrupp, kommer bara att förlänga problemen, säger Kalle Löfqvist.

 

Mänskliga stödet viktigast för mellanchefen

En annan viktig punkt är, enligt forskningen, att hitta ett förhållningssätt till sina egna gränser. Att acceptera att du inte kommer att göra alla nöjda – och att våga kommunicera både uppåt och neråt om vad som fungerar och inte fungerar.

Det som underlättar är ett situationsanpassat ledarskap där man kan växla mellan närhet och tydlighet. Att kunna vara empatisk utan att ge avkall på sitt uppdrag. Men det kräver också reflektion och forum där mellanchefer kan prata om dilemman med andra i samma roll – inte för att hitta rätt svar, utan för att känna igen sig och normalisera det som annars lätt känns som ett personligt misslyckande.

Verktyg som kan underlätta är exempelvis chefsforum, kollegial handledning och tydliga mandatbeskrivningar, där det blir tydligt vad som förväntas av dig som chef. Men enligt Daniel Tyskbo är det viktigaste stödet det mänskliga – att inte känna sig ensam. 

Det går inte att underskatta trösten i att mötas och inse att andra brottas med samma frågor, och att få ett erkännande för den komplexa roll man har. Från ledningens sida behövs realistiska förväntningar, från kollegor behövs ömsesidigt stöd, säger han.