Hon började i Moskva. Efter att ha läst ryska på gymnasiet och på universitetet reste Ulrika Öberg till dåvarande Sovjetunionen för vidare studier. Under en period jobbade hon på Radio Moskva som översättare och uppläsare. Av en slump kom hon i kontakt med Adoptionscentrum.
- Lokalanställda i de olika adoptionsländerna brukar vara inhemska, men jag var på plats i Moskva och kunde ryska. Jag hade ingen som helst koppling till adoptioner tidigare. Jag upptäckte en fantastisk värld. Att kunna förena barn som behöver föräldrar och föräldrar som vill ha barn är väldigt tillfredsställande.
Minns du din första adoption?
- Ja, mycket väl. Det var i oktober 1993. I Moskva pågick just då ett kuppförsök. Vi skulle hämta en sexårig flicka utanför stan och där var det lugnt men när vi kom tillbaka hörde vi skottlossning. Jag skulle in på det regionala utbildningsministeriet med några papper. Inrikesministeriet ligger intill och där var det rätt kaotiskt.
Ulrika Öberg bodde i Moskva fram till 1995. Då kände hon att det var dags att flytta hem. Hon började som landassistent på Adoptionscentrum i Stockholm.
Godkänner ni vilka som ska få bli föräldrar?
- Nej, det är de sökandes hemkommun som gör utredningen. Först när de är godkända kommer de till oss eller någon av de andra adoptionsorganisationerna.
Enligt er hemsida var antalet sökande 3 117 förra året men det blev bara 381 adoptioner.
- Det är långa väntetider. Många länder har blivit duktigare på att placera barnen inom landet. Konkurrensen om barnen har blivit hårdare. Fler länder vill adoptera de barn som behöver en familj, i bland annat Spanien är efterfrågan mycket större än tidigare.
Vilken utbildning behövs?
- Adoptionskonsulenterna är socionomer eller psykologer, de som jobbar på informationsavdelningen är informatörer, ekonomiavdelningen har ekonomer och så vidare. Min tjänst har inga specifika krav mer än att man gärna ska ha erfarenhet av arbete i andra länder och kulturer och att man brinner för frågorna. Förutom ryska har jag läst polska, statskunskap och internationella relationer.
Vilka egenskaper är bra att ha?
- Man måste vara strukturerad och kunna prata med människor på alla nivåer, från ministeriefolk till gräsrötter. Man måste vara öppen och mottaglig för intryck.
Vad har du för arbetsuppgifter?
- Jag jobbar med tre biståndsprojekt, två i Vitryssland och ett i Makedonien. Våra projekt finansieras av Sida. Vi samlar in pengar till egeninsatsen genom stiftelsen Föräldralösa barn. Vi samarbetar i alla länder med mycket duktiga lokala organisationer.
- De vitryska barn som växer upp på institution flyttas minst tre gånger under sin barndom eftersom barnhemmen är uppdelade i olika åldersgrupper. Första gången de rycks upp är de tre år. Det får till följd att de får dålig självkänsla och har svårt att knyta an. Ingen vuxen har följt deras utveckling och de tappar sitt förflutna. Vi har tagit fram en livsbok som ska följa barnen och som ska hjälpa dem att minnas. Personalen får utbildning i dessa frågor och vi arbetar även med att lära barnen att kommunicera, laga mat och tycka bättre om sig själva. De måste få hjälp att anpassa sig till livet utanför annars är de lätta byten för den kriminella världen. Vi försöker också stärka en grupp flickor som bor hemma men som har alkoholiserade föräldrar.
- Vi arbetar inom projekten även med stöd till ensamstående mammor som själva har varit barnhemsbarn och att bistå familjebarnhem, där fosterföräldrarna kan ha upp till tio barn. De försöker göra ett bra jobb men de är på gränsen till utbrändhet. Vi är också med och arrangerar självhjälpsgrupper liknande AA och erbjuder individuell rådgivning till alkoholiserade föräldrar vars barn antingen har omhändertagits eller kan komma att tas omhand av myndigheterna. I första skedet är barnet på ett jourbarnhem i sex månader och föräldrarna ska under den tiden visa att de kan ändra sina liv och ta hand om barnen, annars förlorar de vårdnaden. På jourbarnhemmen genomförs också utbildning av personalen för att de bättre ska förstå alkoholproblematiken.
- I Skopje i Makedonien arbetar vi med gruppverksamhet för både personal och barn på en institution. Visst är det bra att personalen ser till att barnen inte bråkar och slår varandra, men de ska också kunna tillföra nya kunskaper till barnen och stärka dem att se sina egna möjligheter. Vi hjälper dem att bli bättre på det.
Hur ofta besöker du dina projekt på plats?
- Jag reser fyra fem gånger om året till Vitryssland och en gång till Makedonien, knappt en vecka åt gången, ibland tillsammans med en specialist på något område, men oftast ensam.
Vad har du för arbetstider?
- Jag har 39-timmarsvecka och flextid. Vi har två olika avtal, ett handläggaravtal med sex veckors semester och ingen övertidsersättning och ett assistentavtal med fem veckors semester och ersättning för övertid. Arbetsgivaren har framfört att de vill ha enbart ett handläggaravtal men jag är inte så säker på att det är bra att förhandla bort övertiden. Många skulle kunna förlora på det. I så fall skulle vi börja med en provperiod.
Vad är bäst med ditt jobb?
- Det är väldigt roligt och stimulerande att jobba med engagerade människor runt om i världen. Att arbeta för att barn ska få växa upp i en familj är fantastiskt, för barnhem är inget hem för barn.
...och sämst?
- Ibland är nöden oerhört stor i världen och det kan kännas tungt att inte kunna hjälpa mer.
Ta du med dig jobbet hem på kvällarna?
- När jag var landassistent hade jag många sömnlösa nätter då jag var frustrerad över att jag inte kunde påverka själv. Numera kan jag koppla av lättare på fritiden.
Är du nöjd med din lön?
- När jag bytte arbetsuppgifter fick jag 27 370 kronor i månaden. Vi har traditionellt låga löner vilket märks genom att det är svårt att rekrytera och vi, både arbetsgivaren och våra två fackklubbar, är överens om att vi måste se över detta. Vi har påbörjat en kartläggning för att hitta jämförbara tjänster. Det är mest kvinnor som jobbar här (endast 5 män) och när vi häromåret anställde en manlig adoptionskonsulent fick han några tusen mer än sina kvinnliga kollegor. Det resulterade, efter förhandlingar, i att alla löner för adoptionskonsulenterna höjdes.
Vad har ni för förmåner?
- Frukt, kaffe och skorpor. Vi får motionsbidrag på 800 kronor per termin.
Fakta
Varje år får cirka 400 barn från ett 20-tal länder nya föräldrar i Sverige genom Adoptionscentrum, som har ungefär femtio anställda. Organisationen verkar inom tre områden: Internationella adoptioner, som medlemsorganisation för adoptivfamiljer och adopterade samt har biståndsverksamhet i 12 länder.
