Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Sjuk av stress: Malin gick sönder på föräldrarnas soffa

En enkel fråga fick Malin Häggs utmattade kropp att sätta stopp. Vägen tillbaka skedde i små steg. En inkännande arbetsgivare hjälpte henne omedvetet.
Lina Björk Publicerad
En kvinna står och lutar sig mot ett staket
Malin Hägg har lärt sig mycket av att bli sjuk av stress. Bland annat vilka signaler hennes kropp ger ifrån sig när saker börjar snurra för snabbt. Foto: Magnus Liam Karlsson

En söndag för nio år sedan satt Malin Hägg på sina föräldrars soffa och grät. Inte stillsamt och lugnt utan högt och fult. Orsaken var en fråga hennes mamma hade ställt under lunchen: Vad ska du göra i veckan?

Det öppnade dammarna till en port som hade varit stängd för länge och som hade sin orsak på jobbet.

Och nu gick hon sönder, mitt framför sina föräldrar.

– Jag var så orimligt trött och utmattad att allt jag kunde göra var att gråta och det gick inte att sluta. Mina föräldrar blev nog chockade av att en enkel fråga kunde starta sådant kaos. 

Arbetsmiljön på jobbet var tuff och personalomsättningen hög. Egentligen hade hon inte för mycket att göra, men stämningen var tryckt och kunde skifta snabbt. Att navigera i det krävde mycket energi.

– Jag hade en bild av att den som går in i väggen har högar med papper framför sig och är överhopad med jobb. Men för min del handlade det mer om en psykologisk påfrestning. Samtidigt kände jag att alla har det väl tufft på jobbet ibland? Jag har i alla fall ett jobb.

Efter samtalet på föräldrarnas soffa gick allt snabbt. Telefonsamtal till vårdcentralen. Väntrum med fiskar i akvarium och en läkare i snurrstol som såg bekymrat på Malin Hägg och började med orden: ”Vad du än kommer att berätta nu så kommer jag att sjukskriva dig i två veckor.”

– Det var så oerhört skönt att slippa slåss för att vila. Jag fick utrymme att andas och samla tankarna.

Jag tänkte att om jag är sjukskriven ska jag sitta hemma under en filt, men han sa tvärtom

Alternativen var inte så många. Antingen säga upp sig och börja söka nytt jobb eller gå tillbaka till det gamla. Malin Hägg kunde inte föreställa sig något av alternativen. Sjukskrivningen förlängdes lite i taget. Hon började prata med en terapeut och äta antidepressiv medicin. Hennes sociala nätverk gav henne tid att vara ledsen och trött utan följdfrågor. Och hennes läkare kom med ett gott råd: Bara för att du är sjukskriven från jobbet ska du inte sluta leva. Gör det som får dig att må bra.

– Jag tänkte att om jag är sjukskriven ska jag sitta hemma under en filt, men han sa tvärtom. Gå på en fotbollsmatch, drick vin med dina väninnor. Det som ger energi kommer att hjälpa dig att må bättre, säger Malin Hägg. 

Och så blev det. Sakta men säkert. I små steg reste hon sig från trötthet och ångest. Från att ha slagits ur banan och svävat fritt, utan riktning och mål, började vägen att snitsla sig igen. Hon sade upp sig från sitt destruktiva jobb och började söka nytt, med några nya prioriteringar i bakhuvudet: Jag ska jobba där jag mår bra, får respekt och är värdesatt.

  Jag hamnade på bra jobb, men insåg att jag skulle behöva jobba med mig själv också, jag hade tappat allt självförtroende, kände att jag inte kunde fatta beslut eller boka ett möte. Det tog tid att återfå en känsla av att duga igen.

Hur ärlig var du med dina tidigare erfarenheter när du sökte nytt jobb?

– Jag berättade inte allt. Dels tänkte jag att de inte behöver veta allt om mig och mitt privatliv utan vill veta om jag klarar av mitt jobb. Dels ville jag inte snacka skit om en tidigare arbetsgivare. Det finns också så många föreställningar kring personer som gått in i väggen och jag ville inte få en stämpel på mig.

Kvinna sitter och jobbar vid sitt skrivbord
Att vara egenföretagare är inte en universallösning på stress. Men det har fungerat för Malin Hägg.

Att komma tillbaka tog längre tid än Malin Hägg hade väntat sig. Egentligen kände hon sig inte redo att börja jobba. Hon var rädd för bakslag och att det som hänt i hennes föräldrars soffa skulle hända igen.

– Jag var kanske naiv i att tro att jag skulle vakna en dag och vara ”frisk” men så är det såklart inte. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att komma tillbaka, om man i med det syftar på hur jag var innan sjukskrivningen. Jag lever ett helt annat liv nu. 

Bakslagen kom, men i mildare form. Även lång tid efter sin sjukskrivning kunde Malin känna sig slutkörd, bryta ihop för småsaker och få ångestpåslag inför vissa arbetsuppgifter. Men där hjälpte hennes nya arbetsgivare henne utan att vara medveten om det.

– Jag hade turen att min första arbetsplats efter sjukskrivningen var väldigt bra. Jag tror inte att de förstod det, men de hjälpte mig verkligen i återhämtningen genom att vara inkännande, förstående och uppmuntrande även om jag inte hade berättat allt om min bakgrund.

Det tog tid att återfå en känsla av att duga igen

I dag jobbar Malin Hägg för sig själv. Det innebär att hon kan styra sin tid kring det som känns viktigt. Hon har lärt sig att – som den gamla klyschan – ”jobba för att leva och inte leva för att jobba”.

När hon ser tillbaka på de signaler som hennes kropp gav henne för nio år sedan, inser hon att det inte gick från noll till hundra. Hennes kropp viskade åt henne att ta det lugnt, varva ned och återhämta sig. Men det var inte förrän på hennes föräldrars soffa den satte ned foten och skrek: nu räcker det!

– Jag sov dåligt, grät ofta, glömde vad jag höll på med. Egentligen visste jag att det var ohållbart men körde på ändå. Jag vill verkligen inte säga att lösningen på en sjukskrivning för stress är att starta eget, för det är det inte. Att driva eget företag kommer med helt andra utmaningar och det passar verkligen inte alla. Men det passar mig.

Skulle hon möta sitt yngre jag skulle hon ändå vara förlåtande. Det är inte så lätt att navigera i ett arbetsliv som kräver mycket av dig.

– Jag skulle säga till mitt yngre jag att hon är starkare än hon tror, att våga lyssna på sig själv och att allt kommer att bli bra.



Del 2 i Kollegas serie Sjuk av stress kommer i morgon, tisdag 27 maj.  
Där slår psykologen Sandra Lindström hål på 7 olika myter om stress.  

Vad i rehabiliteringen hjälpte dig?

Katrin Hagman, Västerås. 

Katrin

– Att byta arbetsmiljö och arbetsplats hjälpte mig mest. Hjärnan kanske inte har följt med mig som jag önskat kring att lära in nytt, men det har gått bra ändå. Mina kollegor accepterar mig som jag är. Bra arbetskamrater är till stor hjälp.

– Att gå med i Facebookgrupper kring utbrändhet har fått mig att känna mig mindre ensam, liksom stresshanteringen via Hälsocentrum och föreläsningar om min adhd-diagnos. 

– Acceptans har varit den svåraste biten men jag försöker att prata med mina hjärnspöken och vara snäll mot mig själv. Vila får jag genom att se på serier och bara boka in en sak på agendan varje vecka.


Eva Lindahl, Växjö. 

– För mig innebär skogspromenader harmoni. Då går jag och bollar med mina tankar. Det är himla skönt. Har jag en hund med mig är det ännu bättre för djur ställer inga frågor eller kräver svar på saker.

– En annan sak som hjälper mig är min dotter. Hon pratar aldrig illa om någon eller något och det gör mig lugn och glad.



 

Peter von Stöckel, Stockholm.

– När det blir för mycket och tankar och funderingar på jobbet följer med till privatlivet så påverkar det framför allt min sömn, möjligheten att somna på kvällen. En ljudbok eller podcast kan vara en lösning, men ofta är de för intressanta och då somnar jag i stället inte på grund av det.

- Det finns en podcast som faktiskt är gjord för att somna till, Somna med Henrik. Den har hjälpt mig många gånger på senare år. Den är tillräckligt intressant för att distrahera från andra tankar, men inte tillräckligt intressant för att hålla mig vaken.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

7 myter om stress och hur du slår sönder dem

Ställ inte så höga krav på dig själv. Lär dig att säga nej. Som psykolog har Sandra Lindström mött alla typer av myter kring stress. Hon bemöter dem med forskning. ”Kärlek har aldrig plockat ur en diskmaskin eller vikt en hög med tvätt”
Lina Björk Publicerad 27 maj 2025, kl 06:01
En hand som skrynklar ihop ett papper och psykologen Sandra Lindström
Foto: Colourbox

När Sandra Lindström jobbade kliniskt som psykolog träffade hon hundratals utmattade människor som alla bar på en gemensam skam: Varför kan inte jag hantera livet som alla andra?

Att bemöta påståenden om stress med fakta, forskning och statistik har därför blivit något av hennes kall. Framför allt ur ett jämställdhetsperspektiv, eftersom utmattning på jobbet och i hemmet ofta hänger samman.

Här kommenterar hon sju svårutrotade myter från både arbetsliv och hemmavid.

 

1. Du måste lära dig att säga nej. 

– Nej, det måste du inte. Det är svårt att säga nej när någon ber dig göra något. Om du är en person som tar ansvar så kommer du att bli tillfrågad oftare och säga ja oftare. Om det är uppgifter på en arbetsplats som är prioriterade så ska det fördelas på alla, annars kommer det att vara samma personer som alltid tar stafettpinnen. Fripassagerarna kommer i sin tur att skapa irritation och osämja.

– Sedan kan det såklart finnas skäl till att vissa personer inte kan göra alla arbetsuppgifter, men då ska det kommuniceras tydligt.

 

2. Du måste sänka kraven.

– Nej, ha precis så höga krav du vill, men förstå att om du prioriterar upp något får du prioritera ned något annat. Ur ett jämställdhetsperspektiv pratar vi ofta om att kvinnor måste sänka kraven för att inte bli utbrända, men samtidigt vässa armbågarna för att ta sig fram i arbetslivet. Det blir ett dubbelt skuldbeläggande. 

 

3. Du är extra skör och känslig.

– Det är du inte. Jag möter ofta folk som tror att skörhet är en egenskap hos vissa, men inte hos andra. Skörhet skapas av dåliga arbetsförhållanden och långvarig stress och press.

– Det är viktigt att tänka på att vi har en könssegregerad arbetsmarknad där kvinnodominerad sektor har sämre arbetsmiljö. Sätter man en man i samma sektor löper han samma risk att må dåligt.

 

4. Stress är farligt.

– Nej, det är inte farligt att känna stress, det gör vi varje dag. Och det är fysiskt omöjligt att sluta känna sig stressad.

– Det som däremot är farligt är om man prioriterar bort tid för återhämtning. Det går inte att bunkra återhämtning eller skjuta på det till senare. När jag möter människor som säger: ”Vila kan jag göra i graven” så säger jag att då kommer du att hamna där tidigare än du tänkt. 

 

5. Någon annan kommer att göra arbetsuppgiften. 

– Ja, någon kommer att göra det, men risken är att det är samma person som alltid gör sysslor som är osynliga och icke-meriterande.

– Gör det synligt vem som tar anteckningar, fixar med fika eller samlar in pengar till födelsedagspresenter. Finns det uppgifter som ska göras, få upp dem på bordet och prata om vem som gör vad.

 

6. Kärleken löser allt.

  Nej, det gör den inte. Kärlek har aldrig hämtat eller lämnat barn på förskolan. Kärlek har aldrig plockat ur en diskmaskin eller vikt en hög med tvätt. Den är grunden för att leva med varandra, men den fördelar inte sysslor i hemmet.

 

7. Kvinnor vill bestämma i hemmet.

  Nej, det är inte sant. Här har man blandat ihop att bestämma och ta ansvar. Kvinnor tar ofta ett större ansvar för pliktsysslor i hemmet. Sysslorna i sig är inte ett problem, men man måste ställa sig frågan: Har vi lika mycket tid att umgås med vänner eller gå och träna?

– Traditionellt manliga sysslor som att byta däck på bilen har ofta en tydlig start och ett tydligt slut, medan traditionellt kvinnliga sysslor är mer flytande och gränslösa.