Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

DO vill att fler anmäler diskriminering

Arbetsgivarna gör inte tillräckligt för att motverka diskriminering. Det anser DO Lars Arrhenius som vill ta fler till domstol.
David Österberg Publicerad
Lars Arrhenius, Diskrimineringsombudsman
Majoriteten av anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen läggs ner. Ändå tycker Lars Arrhenius att alla som utsatts ska anmäla. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Varje år anmäls hundratals fall av åldersdiskriminering till Diskrimineringsombudsmannen, DO. År 2023 handlade 215 av dem om diskriminering i arbetslivet. Men den absoluta majoriteten av anmälningar leder aldrig till någon åtgärd från myndigheten. Sedan ålder infördes som diskrimineringsgrund 2009 har DO gått vidare med ett tiotal ärenden.

 En anledning är att bevisläget är svårt, enligt DO Lars Arrhenius.

– Bristande bevis är ett problem. Som arbetssökande kan man ha en känsla av att ha blivit bortvald på grund av ålder, men vi behöver något mer att gå på. Mitt råd är att begära ut uppgifter för att se vilka meriter den som fick jobbet hade.

Men finns inte risken att arbetsgivaren hävdar att annat än formella meriter vägt tungt, som att personen som fick jobbet var mer socialt kompetent eller liknande?

– Jo, men det är ändå lättare för oss att gå vidare med ett ärende om vi har något mer att gå på. Jag uppmanar alla som upplevt diskriminering att anmäla i högre grad. Sedan jag började som DO 2020 har vi en inriktning på att driva fall. Vi framställer krav, vi går till domstol. Jag tror att det är viktigt eftersom det tydliggör att det finns en lagstiftning och synliggör att diskriminering förekommer. Det visar också att det får konsekvenser att inte följa lagen.

Lars Arrhenius anser att arbetsgivarna inte gör tillräckligt för att motverka diskriminering. Det gäller särskilt den delen av lagen som innehåller krav på att aktivt arbeta mot diskriminering.

– Vi har bestämmelser om aktiva åtgärder, arbetsgivarna ska enligt lagen jobba förebyggande och främjande. Det kan handla om hur man jobbar med löner, befordran, kompetensutveckling. Det är ett arbete som arbetsgivarna måste göra.

Gör de inte det i tillräckligt stor omfattning?

– Nej, den slutsatsen måste man ju dra när så många upplever att de har utsatts för åldersdiskriminering.

Ni har tillsyn över att arbetsgivarna arbetar med aktiva åtgärder. Borde ni arbeta hårdare med tillsynen?

– Lagen finns ju där och det är inte frivilligt att följa den. Men kärnan i vår verksamhet är att utreda anmälningar och det tror jag har en förebyggande effekt. Vi arbetar även med tillsyn, men är en ganska liten myndighet med begränsade resurser.

Eva-Maria Svensson är professor emerita i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet. I en rapport till Delegationen för senior arbetskraft undersökte hon vilka rättsliga verktyg som finns för att hantera fördomar mot äldre.

En av slutsatserna i rapporten är att diskrimineringslagar inte är det bästa sättet att tackla ålderism.

– Ålderism är så väldigt mycket mer än det som specifikt är åldersdiskriminering enligt diskrimineringslagen. En vanlig missuppfattning är att allt som är dålig behandling är diskriminering, men så är det inte. Lagen är väldigt specifikt formulerad och innehåller också flera undantag från det som skulle kunna vara diskriminering, säger Eva-Maria Svensson.

Är lagstiftningen för snäv?

– Lagen innehåller dels diskrimineringsförbud, dels krav på aktiva åtgärder. Det är genom de aktiva åtgärderna man borde arbeta mot ålderism.

Lars Arrhenius håller med om att diskrimineringslagen i sig inte kommer att få bukt med Sveriges ålderism och säger att ”alla måste hjälpas åt”. Men han håller fast vid att DO ska driva ärenden i domstol.

Är det meningsfullt att anmäla när chansen att ens ärende hamnar i domstol är så liten?

– Ja. Vi går igenom och bedömer varje anmälan. Finns det möjlighet för oss att gå vidare gör vi det och utreder fler anmälningar än någonsin. Vi kan också använda oss av den kunskap vi får när vi går igenom anmälningarna för att visa den diskriminering som finns.

Tillåtet att särbehandla någon på grund av ålder

  • Ålder är en av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Lagen innehåller dels förbud mot att diskriminera, dels krav på verksamheter att arbeta aktivt mot diskriminering.
  • Förbudet mot åldersdiskriminering i arbetslivet är inte absolut. Det är tillåtet att särbehandla någon på grund av ålder om särbehandlingen har ett berättigat syfte.
  • Ålderism är ett samlingsord för fördomar, diskriminering och strukturer mot personer på grund av ålder. Att exempelvis förutsätta att någon är på ett visst sätt för att hen har en viss ålder kan vara ålderism, men behöver inte vara åldersdiskriminering.

3 arbetsgivare som fällts för åldersdiskriminering…

  • SAS, 2011.

    Våren 2010 sa flygbolaget SAS upp 49 kabinanställda på grund av arbetsbrist. Samtliga hade fyllt eller skulle snart fylla 60. Anledningen till att företaget valde personer ur den gruppen var att de hade rätt till tjänstepension och därmed hade sin försörjning tryggad.

    DO stämde företaget för åldersdiskriminering i Arbetsdomstolen, AD, och förde talan för 25 personer. AD beslutade att SAS skulle betala 125 000 kronor var till de uppsagda i diskrimineringsersättning och skadestånd.

  • Konsultföretag, 2014.

    Ett konsultföretag skulle anställa och vände sig till en rekryteringsfirma. En kvinna i 50-årsåldern sökte, men fick via rekryteringsfirman veta att företaget ville ha personer i början av karriären i åldern 25 till 30 år. 

    DO företrädde kvinnan och konsultföretaget medgav diskriminering. I förlikningen fick kvinnan 60 000 kronor i ersättning.

  • Transportföretag, 2024.

    En 34-årig man såg en annons för ett företags traineeprogram. Han ringde företaget men fick då veta att han var för gammal för att gå programmet.

    DO företrädde mannen och företaget gick med på att betala 75 000 kronor till honom. Företaget försvarade sig med att personen som pratat med mannen inte hade rätt att företräda bolaget och att mannen inte hade skickat in en formell ansökan.

…och en som klarat sig undan

  • Försvarets flygförarutbildning, 2022.

    Två piloter, 34 och 36 år gamla, sökte till Försvarets flygförarutbildning. De klarade testerna men antogs inte med motiveringen att skolan prioriterade yngre sökande. Enligt Försvarsmakten är det viktigt att piloter efter genomförd utbildning kan utöva yrket under en rimligt lång anställningstid. 

    DO ansåg att Försvarsmakten inte bröt mot diskrimineringslagen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Nekades intervju på grund av ålder – får ersättning

En 60-årig kvinna sökte jobb som marknadsansvarig. Företaget svarade att de sökte någon som befann sig ”där hon var 1994”. Nu får hon 50 000 kronor i ersättning.
David Österberg Publicerad 26 oktober 2026, kl 06:00
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.
Diskriminering

Myndigheten utan uppgifter – fem ärenden på 17 år

Nämnden mot diskriminering ska pröva frågor om vitesförelägganden på initiativ av DO. Men på 17 år har DO aldrig utnyttjat möjligheten. Nämnden har bara haft fem ärenden, varav tre har återkallats.
David Österberg Publicerad 20 oktober 2026, kl 06:00
Upplyst skylt med DO:s logotyp och texten Diskrimineringsombudsmannen på en mörk husfasad.
DO kan anmäla arbetsgivare som struntar i att arbeta förebyggande mot diskriminering. Men det händer aldrig. Fredrik Sandberg/TT

Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Det kan till exempel handla om att göra lönekartläggningar, ha rutiner mot trakasserier, främja jämn könsfördelning eller se över hur lokalerna är utformade.

I diskrimineringslagen kallas arbetet för aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som har tillsyn över att arbetsgivarna följer lagen.

Vanlig med brister vid tillsyn

När DO gör sin tillsyn upptäcker de nästan alltid brister. Förra året granskades till exempel tolv statligt ägda bolag. Bara två av dem levde upp till lagens krav. 

2022 inleddes tillsynen av tio statliga myndigheter. En av dem följde lagen.

När DO upptäcker brister uppmanar de arbetsgivarna att rätta till bristerna – och följer sedan upp arbetet. Då brukar arbetsgivarna ha bättrat sig.

Om en arbetsgivare struntar i DO:s uppmaningar att arbeta med aktiva åtgärder kan DO anmäla arbetsgivaren till den statliga myndigheten Nämnden mot diskriminering. Efter utredning kan nämnden förelägga arbetsgivaren att, med hot om vite, arbeta med aktiva åtgärder. 

Nämnden används dock inte av DO. 

De senaste tio åren har den inte tagit emot en enda framställan om vitesföreläggande från DO. 

Sedan 2009, när nämnden bildades, har Nämnden mot diskriminering endast haft fem ärenden, varav tre återkallats.

”Skulle kräva väldigt mycket resurser”

Enligt Karin Ahlstrand Oxhamre, chef för rättsenheten på DO, beror det på DO:s sätt att arbeta.

– När vi har konstaterat en brist gör vi en uppföljande tillsyn. Då ser vi att arbetsgivarna rättar sig efter våra beslut och har ett fullgott arbete med aktiva åtgärder. Att arbeta med ett vitesföreläggande för något som redan har hänt skulle kräva väldigt mycket resurser, säger hon.

Dessutom finns runt 300 000 arbetsgivare i Sverige. Att granska allas arbete med aktiva åtgärder skulle vara en omöjlighet. Karin Ahlstrand Oxhamre tycker att det vore bättre att DO hade rätt att utfärda sanktionsavgifter.

Det behövs strängare sanktioner

– Det finns stora brister i arbetet med aktiva åtgärder. Men lagen kan inte upprätthållas genom att vi gör tillsyn hos alla arbetsgivare i Sverige. Det behövs strängare sanktioner för att arbetsgivare ska förstå allvaret i att man inte arbetar med aktiva åtgärder. 

– Man kan exempelvis jämföra med de sanktionsavgifter som finns för arbetsgivare som bryter mot GDPR eller konkurrenslagstiftningen, säger hon.

Behövs inte Nämnden mot diskriminering?

– Det är inte upp till mig att uttala mig om nämnden behövs eller inte, men jag kan konstatera att vi inte ser skäl att använda oss av den.

Ineffektivt att ha en instans som inte används

Att Nämnden mot diskriminering inte har något att göra uppmärksammades i en statlig utredning redan för sex år sedan. 

Utredaren ansåg att nämnden inte bidrog till att minska risken för diskriminering: ”Eftersom nämnden så sällan prövar ärenden framstår det också som rent allmänt ineffektivt att ha en instans som inte används. En sådan ordning innebär att en organisation måste hållas i gång utan att i någon högre grad kunna bidra till de mål som lagstiftningen har.”

Utredningen föreslog ändå att nämnden skulle vara kvar eftersom alternativen ansågs sämre.

Kostade drygt 300 000 kronor

Myndigheten har en liten budget och saknar lokal. I årsredogörelsen för 2025 står att nämnden inte har tagit emot något ärende om vitesföreläggande, men att ledamöterna har ”besvarat brev och telefonsamtal från allmänheten.” 

Kammarkollegiet sköter nämndens bokföring. Enligt den kostade nämnden skattebetalarna 327 000 kronor förra året. Av dem gick 250 000 kronor till ledamöternas arvoden och sociala avgifter. Resten är kostnader som Kammarkollegiet har haft för att utföra nämndens administrativa uppgifter.

Kollega har sökt Nämnden mot diskriminering. Nämnden har avböjt kommentar. 

Så säger diskrimineringslagen

  • Alla arbetsgivare ska undersöka, analysera, vidta åtgärder och följa upp och utvärdera arbetet för att förebygga diskriminering.
  • DO är ansvarig för tillsynen.
  • DO kan anmäla en arbetsgivare som bryter mot lagen till myndigheten Nämnden mot diskriminering. Nämnden kan sedan utfärda ett vitesföreläggande.
  • Även fackförbunden kan anmäla arbetsgivare dit. Liksom den som fått ett vitesföreläggande riktat mot sig av DO.
  • Nämnden består av 13 ledamöter.