Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Victoria Leclér har jobbat på olika kommunikationsbyråer och webbyråer i många år och har kompetens inom kommunikation såväl som digital projektledning och it-förvaltning. När hon var 57 år såldes det företag hon då jobbade på och arbetsgivaren började säga upp folk.
– Jag var en av de första som fick gå och Unionen hjälpte mig att få extra uppsägningstid. Jag blev arbetslös i oktober 2023 och jag klarade mig ganska bra ekonomiskt till en början, tack vara inkomstförsäkringen.
– Men att söka jobb var en katastrof.
Victoria Leclér var nitisk i sitt jobbsökande. Hon översteg kravet från arbetsförmedlingen på att söka 6 jobb i månaden med råge och skickade minst 20 jobbansökningar. I den mån det fanns jobb att söka vill säga.
– Det var som om luften började pysa ut i min bransch. Även kollegor i 30-årsåldern började få svårt att hitta jobb. Heta techbolag gjorde sig av med folk en masse, så konkurrensen om de lediga jobben var stenhård.
En arbetsplats hon sökte jobb hos meddelade att hon var en av 600 sökande. Men det var sällan hon fick veta något alls om de jobb hon sökte.
– Oftast fick jag inte någon som helst respons på mina ansökningar. Ibland fick jag automatiska svar. Jag skrev faktiskt och tackade de fåtal arbetsgivare som bemödade sig att svara.
Hopplöshetskänslan tog över - hon tog tystnaden och ointresset från arbetsgivarna personligt. Tänkte att det var henne det var fel på, hennes ansökningar och framför allt hennes ålder.
– Det är självklart att jag har åldern emot mig, det tar jag för givet. Både IT- och kommunikationsbranschen är typiska ungdomsbranscher och jag blir bara äldre, i år fyller jag 60.
– Ett tag ville jag bara krypa ihop i fosterställning och försvinna. Det var jäkligt svart under förra våren och jag kände mig pressad från alla håll och kanter, säger hon.
Det som räddade henne från att tappa modet helt var en coach från Kammarkollegiet (som ger omställningsstöd till den som blir uppsagd från en arbetsplats utan kollektivavtal), som hjälpte henne att vidga vyerna och tänka bredare, att söka sig till nya områden och branscher där hon inte jobbat tidigare. Och, skulle de visa sig, till branscher där hennes ålder inte låg henne lika mycket i fatet.
– I början när jag sökte jobb skrev jag ut min ålder i ansökan, men på slutet upphörde jag med det. Jag vet inte om det påverkade mina chanser eller inte. I alla fall fick jag napp, ett föräldravikariat visserligen, men ett jätteroligt jobb som inte har något som helst med IT att göra.
Hennes nuvarande, temporära arbetsgivare var på det klara med att man ville ha en senior projektledare. De arbetsgivare som enbart stirrar sig blinda på ungdom går miste om mycket, anser Victoria Leclér.
– Förutom erfarenhet så representerar äldre både ett vidare perspektiv och en långsiktighet. Som äldre är man mer effektiv och lugnare, coolare eftersom man har varit med om mycket och känner igen sig i olika situationer. Jag tycker själv att jag med åren har blivit bättre på att förstå andra människor och deras perspektiv - som ung var jag mer otålig.
– När jag var yngre tänkte jag också hela tiden på vad folk tyckte om mig – det är ett jäkla ok att bära omkring på och det stjäl mycket energi.
Som äldre blir man förvisso också mer frispråkig och medveten om vad man själv vill, vilket inte alltid är så uppskattat av arbetsgivarna, menar Victoria Leclér. Möjligtvis finns det hos både arbetsgivare och i samhället i stort, dessutom en romantisk bild om ungdom som spirande. Åldrande representerar något vissnande och man rationaliserar därför bort äldre och tanken att äldre kan bidra med något, misstänker hon.
– Själv har jag alltid gillat och haft höga tankar om äldre och deras kompetens. Men uppenbarligen delar inte arbetsgivarna den synen. Annars skulle de ha skrikit efter mig och gjort allt för att få anställa mig, säger Victoria Leclér.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
