Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

”Arbetsgivarna borde skrika efter mig”

Victoria Leclér sökte över 100 jobb innan hon slutligen fick ett vikariat. Hon tror att ålderismen på arbetsmarknaden är främsta orsaken till svårigheten att få arbete.

Johanna Rovira Publicerad
Ålderism på arbetsmarknaden. Victoria Leclér sökte över 100 jobb innan hon slutligen fick ett vikariat.
Victoria Leclér, erfaren kommunikatör och projektledare, kämpade med jobbsökandet efter att ha blivit uppsagd vid 57 års ålder. Foto: Åke Ericson.

Victoria Leclér har jobbat på olika kommunikationsbyråer och webbyråer i många år och har kompetens inom kommunikation såväl som digital projektledning och it-förvaltning. När hon var 57 år såldes det företag hon då jobbade på och arbetsgivaren började säga upp folk. 

Jag var en av de första som fick gå och Unionen hjälpte mig att få extra uppsägningstid. Jag blev arbetslös i oktober 2023 och jag klarade mig ganska bra ekonomiskt till en början, tack vara inkomstförsäkringen. 

Men att söka jobb var en katastrof. 

Victoria Leclér var nitisk i sitt jobbsökande. Hon översteg kravet från arbetsförmedlingen på att söka 6 jobb i månaden med råge och skickade minst 20 jobbansökningar.  I den mån det fanns jobb att söka vill säga. 

– Det var som om luften började pysa ut i min bransch. Även kollegor i 30-årsåldern började få svårt att hitta jobb.  Heta techbolag gjorde sig av med folk en masse, så konkurrensen om de lediga jobben var stenhård.

600 sökande till ett jobb

En arbetsplats hon sökte jobb hos meddelade att hon var en av 600 sökande. Men det var sällan hon fick veta något alls om de jobb hon sökte. 

Oftast fick jag inte någon som helst respons på mina ansökningar. Ibland fick jag automatiska svar. Jag skrev faktiskt och tackade de fåtal arbetsgivare som bemödade sig att svara. 

Hopplöshetskänslan tog över - hon tog tystnaden och ointresset från arbetsgivarna personligt. Tänkte att det var henne det var fel på, hennes ansökningar och framför allt hennes ålder. 

Det är självklart att jag har åldern emot mig, det tar jag för givet. Både IT- och kommunikationsbranschen är typiska ungdomsbranscher och jag blir bara äldre, i år fyller jag 60. 

Kände sig pressad 

Ett tag ville jag bara krypa ihop i fosterställning och försvinna. Det var jäkligt svart under förra våren och jag kände mig pressad från alla håll och kanter, säger hon.  

Det som räddade henne från att tappa modet helt var en coach från  Kammarkollegiet (som ger omställningsstöd till den som blir uppsagd från en arbetsplats utan kollektivavtal), som hjälpte henne att vidga vyerna och tänka bredare, att söka sig till nya områden och branscher där hon inte jobbat tidigare. Och, skulle de visa sig, till branscher där hennes ålder inte låg henne lika mycket i fatet. 

– I början när jag sökte jobb skrev jag ut min ålder i ansökan, men på slutet upphörde jag med det. Jag vet inte om det påverkade mina chanser eller inte. I alla fall fick jag napp, ett föräldravikariat visserligen, men ett jätteroligt jobb som inte har något som helst med IT att göra. 

Hennes nuvarande, temporära arbetsgivare var på det klara med att man ville ha en senior projektledare. De arbetsgivare som enbart stirrar sig blinda på ungdom går miste om mycket, anser Victoria Leclér. 

Många fördelar med äldre

Förutom erfarenhet så representerar äldre både ett vidare perspektiv och en långsiktighet. Som äldre är man mer effektiv och lugnare, coolare eftersom man har varit med om mycket och känner igen sig i olika situationer. Jag tycker själv att jag med åren har blivit bättre på att förstå andra människor och deras perspektiv - som ung var jag mer otålig. 

När jag var yngre tänkte jag också hela tiden på vad folk tyckte om mig – det är ett jäkla ok att bära omkring på och det stjäl mycket energi. 

Som äldre blir man förvisso också mer frispråkig och medveten om vad man själv vill, vilket inte alltid är så uppskattat av arbetsgivarna, menar Victoria Leclér. Möjligtvis finns det hos både arbetsgivare och i samhället i stort, dessutom en romantisk bild om ungdom som spirande. Åldrande representerar något vissnande och man rationaliserar därför bort äldre och tanken att äldre kan bidra med något, misstänker hon. 

Själv har jag alltid gillat och haft höga tankar om äldre och deras kompetens. Men uppenbarligen delar inte arbetsgivarna den synen. Annars skulle de ha skrikit efter mig och gjort allt för att få anställa mig, säger Victoria Leclér. 

Victoria Leclér.
– Det är självklart att jag har åldern emot mig, det tar jag för givet. Både IT- och kommunikationsbranschen är typiska ungdomsbranscher och jag blir bara äldre, i år fyller jag 60. Foto: Åke Ericson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.

Arbetsmarknad

Ira Sjölund måste söka jobb trots cancerdiagnos: ”Systemet kräver att jag är stark när jag är som mest trasig”

Ira Sjölund slåss på två fronter. Det ena slaget är mot en tumör i bukspottskörteln. Det andra mot Arbetsförmedlingens regler som gör att hon måste fortsätta söka jobb för att inte förlora sin ersättning.
Lina Björk Publicerad 19 januari 2026, kl 06:01
Ira Sjölund fick cancer och måste söka jobb
Ira Sjölund har nyligen opererats för sin tumör i bukspottskörteln. Hon konstaterar att det är svårt att navigera i regelverken på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Foto: Åke Ericsson

Men vi backar till maj 2024. Då blev Ira Sjölund, från Stockholm, arbetslös efter att ha jobbat med både projektledning, administration och ekonomi. Ett år senare räknas hon som långtidsarbetslös och får aktivitetsstöd via Försäkringskassan. För att få sin ersättning måste hon söka ett antal jobb varje månad. Det har aldrig varit något problem, förrän i december förra året. Då hittade läkarna en tumör på hennes bukspottskörtel, som måste opereras bort. 

För att inte göra fel ringde Ira Sjölund till Arbetsförmedlingen och frågade vilka regler som gäller när man blir sjuk.  Exempelvis om hon behöver söka jobb under tiden hon väntar på operation och när sjukanmälan ska lämnas in. 

– Jag kunde inte sjukanmälan mig i förtid utan måste göra det dagen jag skrevs in för operation. De hanterade mitt ärende genom att läsa information från hemsidan något jag själv kunde ha gjort. Min situation visar ett systemfel där regler och processer fortsätter som vanligt även när man är i en kris och där synen på arbetslösa riskerar att bli omänsklig.

 

Otydliga besked från Arbetsförmedlingen

Vid jul mådde Ira Sjölund så dåligt att hon ringde sin psykolog, som skrev ut ett sjukintyg från den dagen första operationen var inbokad. Men intyget gällde från mitten av december och inte från när hon fick beskedet och världen vändes upp och ned. 

– Arbetsförmedlingen sa att jag inte var sjuk mellan första och 15:e december och borde sökt jobb då. Jag fick reda på tumören den 4:e och efter det blev det kaos i livet, men det tas ingen hänsyn till mitt psykiska mående. 

Eftersom operationsdatumet har flyttats fram flera gånger har Ira Sjölund varit tvungen att fortsätta söka jobb. Varje gång hon har ringt Arbetsförmedlingen har hon fått en ny handläggare, som enligt henne antingen lämnat motstridiga eller otydliga besked. 

Andreas Malmgren

Andreas Malmgren är verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen. Han beklagar att Ira Sjölund inte känner att hon fått den hjälp hon behövt från myndigheten. Eftersom han inte är bekant med hennes ärende svarar han generellt på vad som gäller när man blir sjuk som arbetssökande. 

– Är man inskriven som arbetssökande och begär ersättning för att man deltar i ett program så medför det ett krav på att söka lämpliga arbeten. Handlingsplanen är individuell och antalet jobb kan variera. Blir du sjukskriven så är det Försäkringskassan som betalar ut sjukpenning, säger han. 

Tar Arbetsförmedlingen någon hänsyn till psykisk ohälsa och att du inte är i stånd att söka jobb, utan att för den skull vara sjukskriven?  

– Det går alltid att ringa till oss om man behöver stöd. Är man exempelvis inskriven i ett program kan man göra nya bedömningar som gör att man undantas från att söka arbete. Vi försöker alltid att utgå från den arbetssökandes situation, säger Andreas Malmgren.

Ira Sjölund vill helst av allt få ett jobb. Men nu anser hon att Arbetsförmedlingens regelsystem jobbar emot henne.

Ira Sjölund tror inte att hon är ensam om att hamna mellan stolarna efter ett sjukdomsbesked. Hon efterfrågar en tydligare samordning av rutiner vid sjukdom och kriser, samt att kraven på den arbetssökande pausas under akuta medicinska processer. 

– Det här är inget enskilt fall och det måste till en förändring. Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom vad jag varit med om. 

I slutet av december blev Ira Sjölund opererad för sin tumör. Hon är sjukskriven nu, men i början av februari får hon veta om tumören innehöll cancer och hon måste få mer behandlingar. Mellan de datumen kommer hon att behöva söka jobb igen för att inte mista sin ersättning. 

– Jag är fortfarande mitt i kampen. Jag försöker återhämta mig men måste samtidigt hantera myndighetskrav för att inte hamna i en ännu värre situation. 

– Min önskning är att de som sätter reglerna ska förstå hur verkligheten ser ut när livet kraschar. Det behövs en politisk översyn av reglerna. För någon måste börja ta ansvaret. Jag vill jobba, men i det här läget är systemet ett hinder i stället för stöd.  

Det här är aktivitetsstöd

  • Aktivitetsstöd är en ekonomisk ersättning som betalas ut av Försäkringskassan till personer som deltar i vissa program via Arbetsförmedlingen.
  • Ersättningen varierar beroende på din tidigare inkomst, men grundbeloppet är 365 kronor per dag.
  • Ersättningsperioden är 300 dagar men kan förlängas efter en omprövning. 

Om du blir sjuk som arbetslös

  • Vid deltagande i program med aktivitetsstöd måste sjukfrånvaro anmälas till Arbetsförmedlingen första sjukdagen. Att inte göra det innebär en förlust av ersättning för sjukdagarna. Vid sjukdom längre än sju dagar krävs läkarintyg. 
  • Det ska framgå i vilken omfattning du inte kan arbeta på grund av din sjukdom.
  • Ansök om sjukpenning. Försäkringskassan behöver ett läkarintyg, senast dag 8, för att kunna utreda om du har rätt till ersättning.
  • De flesta ärenden handläggs inom 30 dagar, men det kan dröja upp till 70 dagar om exempelvis din inkomst behöver utredas. 

Källa: Försäkringskassan