Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Forskning: Svårare att få jobb efter 40
Åldersdiskriminering drabbar nästan alla. Redan efter 40 minskar möjligheten att bli kontaktad av en arbetsgivare, enligt forskningen.
Stefan Eriksson är nationalekonom och forskar vid Uppsala universitet. För några år sedan genomförde han och forskarkollegan Magnus Carlsson en stor studie av hur ålder påverkar ens chans att gå vidare i en rekryteringsprocess.
I studien skickade de ut 6 000 fiktiva jobbansökningar och angav ålder på de sökande. Resultatet: Redan i 40-årsåldern minskade chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare. Chansen sjönk sedan med stigande ålder och för den som närmade sig pensionsålder var sannolikheten att bli kontaktad av arbetsgivaren mycket låg.
– Vi hade nog trott att det skulle finnas en effekt, men det som förvånade mig mest var att den satte in så pass tidigt. I den allmänna debatten påstås ofta att åldersdiskriminering uppstår runt 50-55, men vi kunde se att redan i 40-årsåldern minskade sannolikheten att bli kontaktad, säger Stefan Eriksson.
Säljare blev oftare bortvalda
De fiktiva sökanden var både personer som hade jobb och inte hade jobb.
– Effekten var ungefär lika stark för båda grupperna. I studien riktade vi in oss på låg- och medelkvalificerade yrken. Jobben hittade vi på Platsbanken, Arbetsförmedlingens söktjänst. Det var allt från kroppsyrken till administrativa yrken. Vi såg inget tydligt mönster baserat på yrke. Man hade kanske kunnat tro att fler skulle bli bortvalda på grund av ålder i mer fysiska yrken, men så var det inte. Effekten var störst bland kockar, förare och företagssäljare. Två av dem är mer fysiska men att sälja är ju ett rent administrativt jobb.
I projektet ingick också en enkätundersökning. I den fick arbetsgivare en enkät där de fick svara på hur de uppfattade folk i olika åldrar.
– För några egenskaper, som ”flexibilitet”, ”förmåga att lära sig nya saker” och ”driven och initiativrik”, var man mest skeptisk till äldre personer. Om man tror att äldre inte har de egenskaperna – och man tycker att de egenskaperna är viktiga – då är ju det en förklaring till varför man väljer bort dem.
Mindre chans att bli befordrad
I Stefan Erikssons studie undersöktes just rekrytering. Men risken är att åldersdiskriminering också påverkar den som redan har ett jobb.
– Man kan ju tänka sig att stereotyper påverkar när man exempelvis ska göra befordringar, välja vilka som ska gå internutbildningar eller när man tvingas dra ner på arbetsstyrkan. Om man tittar på hur arbetsgivare agerar när de varslar om arbetsbrist så försöker de ofta få äldre personer att lämna med hjälp av olika lösningar, som avgångsvederlag och liknande. Det tyder ju också på att man inte uppskattar äldre personer riktigt lika mycket, säger han.
De senaste åren har riktåldern för när vi ska gå i pension höjts. I framtiden måste vi förmodligen jobba ännu längre. Men om ingen vill anställa äldre blir ekvationen svår att få ihop, säger Stefan Eriksson.
– Om vi vill att folk ska ha ett långt arbetsliv blir det ett problem om det i det närmaste är omöjligt för en äldre arbetslös att hitta ett nytt jobb. Till slut kan man mer eller mindre tvingas gå i pension. Vi uppmanas väldigt starkt att jobba längre, men det är ju svårt att uppnå det om arbetsgivarna är ovilliga att anställda äldre. Det måste finnas en vilja hos personer att arbeta, men det måste ju också finnas en vilja hos arbetsgivarna att anställa.
Skickade 6 000 ansökningar
- 6000 fiktiva jobbansökningar skickades ut till cirka 2 000 arbetsgivare.
- Ålder angavs på de sökande.
- För både kvinnor och män sjönk sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare redan i 40-årsåldern. I 65-årsåldern var sannolikheten att bli kontaktad nära noll.
- För kvinnor sjönk sannolikheten snabbare än för män att med stigande ålder bli kontaktad.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”
Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.
– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.
Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.
– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.
– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.
Sällan svar på jobbansökan
Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.
Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.
– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.
Får inte ens enklare jobb
Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.
– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.
Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.
Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.
– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.
Chefer inte förskonade från ålderism
Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.
Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade.
Text: Katarina Markiewicz
