Varje år anmäls hundratals fall av åldersdiskriminering till Diskrimineringsombudsmannen, DO. År 2023 handlade 215 av dem om diskriminering i arbetslivet. Men den absoluta majoriteten av anmälningar leder aldrig till någon åtgärd från myndigheten. Sedan ålder infördes som diskrimineringsgrund 2009 har DO gått vidare med ett tiotal ärenden.

 En anledning är att bevisläget är svårt, enligt DO Lars Arrhenius.

– Bristande bevis är ett problem. Som arbetssökande kan man ha en känsla av att ha blivit bortvald på grund av ålder, men vi behöver något mer att gå på. Mitt råd är att begära ut uppgifter för att se vilka meriter den som fick jobbet hade.

Men finns inte risken att arbetsgivaren hävdar att annat än formella meriter vägt tungt, som att personen som fick jobbet var mer socialt kompetent eller liknande?

– Jo, men det är ändå lättare för oss att gå vidare med ett ärende om vi har något mer att gå på. Jag uppmanar alla som upplevt diskriminering att anmäla i högre grad. Sedan jag började som DO 2020 har vi en inriktning på att driva fall. Vi framställer krav, vi går till domstol. Jag tror att det är viktigt eftersom det tydliggör att det finns en lagstiftning och synliggör att diskriminering förekommer. Det visar också att det får konsekvenser att inte följa lagen.

Lars Arrhenius anser att arbetsgivarna inte gör tillräckligt för att motverka diskriminering. Det gäller särskilt den delen av lagen som innehåller krav på att aktivt arbeta mot diskriminering.

– Vi har bestämmelser om aktiva åtgärder, arbetsgivarna ska enligt lagen jobba förebyggande och främjande. Det kan handla om hur man jobbar med löner, befordran, kompetensutveckling. Det är ett arbete som arbetsgivarna måste göra.

Gör de inte det i tillräckligt stor omfattning?

– Nej, den slutsatsen måste man ju dra när så många upplever att de har utsatts för åldersdiskriminering.

Ni har tillsyn över att arbetsgivarna arbetar med aktiva åtgärder. Borde ni arbeta hårdare med tillsynen?

– Lagen finns ju där och det är inte frivilligt att följa den. Men kärnan i vår verksamhet är att utreda anmälningar och det tror jag har en förebyggande effekt. Vi arbetar även med tillsyn, men är en ganska liten myndighet med begränsade resurser.

Eva-Maria Svensson är professor emerita i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet. I en rapport till Delegationen för senior arbetskraft undersökte hon vilka rättsliga verktyg som finns för att hantera fördomar mot äldre.

En av slutsatserna i rapporten är att diskrimineringslagar inte är det bästa sättet att tackla ålderism.

– Ålderism är så väldigt mycket mer än det som specifikt är åldersdiskriminering enligt diskrimineringslagen. En vanlig missuppfattning är att allt som är dålig behandling är diskriminering, men så är det inte. Lagen är väldigt specifikt formulerad och innehåller också flera undantag från det som skulle kunna vara diskriminering, säger Eva-Maria Svensson.

Är lagstiftningen för snäv?

– Lagen innehåller dels diskrimineringsförbud, dels krav på aktiva åtgärder. Det är genom de aktiva åtgärderna man borde arbeta mot ålderism.

Lars Arrhenius håller med om att diskrimineringslagen i sig inte kommer att få bukt med Sveriges ålderism och säger att ”alla måste hjälpas åt”. Men han håller fast vid att DO ska driva ärenden i domstol.

Är det meningsfullt att anmäla när chansen att ens ärende hamnar i domstol är så liten?

– Ja. Vi går igenom och bedömer varje anmälan. Finns det möjlighet för oss att gå vidare gör vi det och utreder fler anmälningar än någonsin. Vi kan också använda oss av den kunskap vi får när vi går igenom anmälningarna för att visa den diskriminering som finns.