Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Ministern: ”Arbetsgivarna har yttersta ansvaret”

Regeringen tittar nu på hur arbetslivet kan bli längre och mer hållbart. Men konkreta förslag för att minska åldersdiskrimineringen saknas.
David Österberg Publicerad
Paulina Brandberg.
Den lagstiftning som finns är tillräcklig, enligt Paulina Brandberg (L), jämställdhets- och arbetslivsminister. Foto: Christine Olsson/TT.

Paulina Brandberg, L, är jämställdhets- och arbetslivsminister. Hon säger till Kollega att mycket tyder på att åldersdiskriminering på svensk arbetsmarknad är ”ett ganska omfattande problem”. Huvudförklaringen, tror hon, är fördomar om äldres kompetens.

Paulina Brandberg anser att arbetsgivarna borde göra mer för att minska åldersdiskrimineringen.

– Det är ju ytterst de som måste se till att fördomar inte styr deras rekryteringsprocesser. Det huvudsakliga ansvaret vilar just på arbetsgivarna.

Kan ändra DO:s inriktning

Förra året tog regeringen emot en departementsskrivelse som innehåller förslag på hur arbetslivet kan bli mer hållbart och längre. De förslagen tittar regeringen på just nu.

Finns det något konkret som regeringen gör nu för att minska åldersdiskrimineringen?

– Lagstiftningen är på plats. Det är inte tillåtet att diskriminera någon på grund av ålder. Men vi måste också se till att lagstiftningen fungerar i praktiken. I departementsskrivelsen finns förslag på hur vi kan rikta Diskrimineringsombudsmannens arbete och det tittar vi på just nu. 

Har DO ett tillräckligt tydligt uppdrag?

– Ja. Vi har en myndighet vars uppgift är att arbeta med de här frågorna och jag ser inga oklarheter vad gäller uppdraget. Men vi behöver förstås följa noga vilka möjligheter Diskrimineringsombudsmannen har att jobba med det här.

Borde det vara billigare att anställa äldre? Redan idag är till exempel arbetsgivaravgiften lägre för en anställd som fyllt 66. 

– Vi har inget sådant förslag just nu. Nu tittar vi på de förslag som finns i departementsskrivelsen.

Oklart hur stort problemet är

Flera av de experter Kollega har pratat med lyfter arbetsgivarnas ansvar för diskrimineringen. Ann Öberg är vd på arbetsgivarorganisationen Almega. Till Kollegas systertidning Chef och Karriär säger hon att det är svårt att veta hur stort problemet är.

– Våra medlemmar är ju inte arbetstagare utan arbetsgivare. Deras stora utmaning är att få tag i rätt kompetens så de har knappast råd att välja bort någon jobbsökande med rätt kvalifikationer. Samtidigt, åldersdiskriminering existerar och som arbetsgivare måste du vara insatt i problematiken och dess konsekvenser.

Dyrt att investera i kompetensutveckling

Ann Öberg tror att en orsak till att äldre generellt har sämre möjligheter på arbetsmarknaden är att kompetens och färdigheter åldras.

– Därför är kompetensutveckling mer betydelsefullt än vad många tror. Ett problem är att det fortfarande är billigare att investera i maskiner än i människor, vilket vi vill lösa med ett kompetensavdrag där rätten till skatteavdrag även ska gälla utbildningskostnader, säger hon.

Vilket ansvar har Almegas medlemsföretag i att motarbeta åldersdiskriminering?

– All diskriminering är såklart helt förkastlig och dessutom olaglig. Som arbetsgivare måste man först och främst vara medveten om problematiken och därefter se till att man inte på något sätt särbehandlar någon utifrån diskrimineringsgrunderna.

Unionen gör enkät om åldersdiskriminering

Även Unionen kan göra mer för att minska åldersdiskriminering, enligt Olle Brynja, utredare på Unionen. Han arbetar med ett projekt om just det. 

Tanken är att göra en enkätundersökning bland medlemmarna om hur de upplever åldersdiskriminering och sedan utgå från den. Förhoppningen är att kunna ge bättre information, tips och råd till både förtroendevalda och medlemmar.

DO har tillsyn över att arbetsgivarna gör det arbetet. Gör DO tillräckligt?

– Nej, det tycker vi inte. Ena halvan av diskrimineringslagen handlar just om att arbeta med aktiva åtgärder. Lagstiftningen är bra men behöver stöd i en tillsynsmyndighet. DO kan såklart inte granska alla arbetsgivare, men stickprovskontroller går bra och det görs alldeles för lite. Nuvarande DO fokuserar mer på förbudsdelen i diskrimineringslagen och att driva ärenden i domstol. Det är i och för sig också viktigt, men det måste finnas en balans.

Men har det förebyggande arbetet verkligen effekt? Finns inte risken att det mest blir en pappersprodukt?

– Den risken är jättestor. Om man som arbetsgivare inte vill samverka med fackligt förtroendevalda och om man som arbetsgivare vill göra en papperstiger, så är det fullt möjligt. Men de flesta arbetsgivare, i kombination med duktiga förtroendevalda, vill göra något bra och se över risker för diskriminering. Det finns bra stöd på DO:s hemsida för hur man kan göra. Det är inte så svårt som man kanske tror.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Ålderism leder till tvångspension

Allt fler äldre tvingas gå i pension i förtid på grund av ålderism, visar en ny rapport från pensionsbolaget SPP. En av dessa tvångspensionärer är Ingrid Tauson, som sökt oräkneliga jobb utan att få napp.

Johanna Rovira Publicerad 17 juni 2025, kl 06:01
Ingrid på hundpromenad.
- Att söka jobb är en heltidssyssla, säger Ingrid Tauson, som kommer att kunna ta bättre hand om sin försummade hund, nu när hon tvingats pensionera sig i förtid. Foto: Anna-Lena Lundqvist

– Jag orkar inte längre. 

Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer. 

– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg? 

Sökte 200 jobb på ett år

Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens –  men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.  

– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga. 

Förlorar tusenlappar 

Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar. 

– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag.  Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls. 

Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern. 

– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP. 

Shoka Åhrman SPP
Shoka Åhrman, SPP Foto: Jonas Eng

Välfärden drabbas

– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.  

Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på  11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt. 

– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman. 

Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare. 

– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson. 

 SPP:s rapport visar att: 

  • 7 400 personer över 60 år som är långtidsarbetslösa riskerar ofrivillig pensionering.
  • Hade dessa personer haft jobb hade de bidragit med 11 miljarder i BNP
  • Staten beräknas förlora 240 miljoner/år i skatteintäkter och pensionsavgifter.
  • Den som tvingas till pension förlorar mellan 6 000 och 7 000 kronor per månad livet ut.
  • SPP förordar sänkt arbetsgivaravgift och förstärkt jobbskatteavdrag från 60 år.