Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Skärpt lag mot diskriminering

Reglerna för likabehandling i arbetslivet har utökats. Det kan faktiskt göra ditt jobb som chef enklare och ge positiva spinoff-effekter.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 maj 2017, kl 06:00
Illustration: Annika Huett
Det är fyra grupper som inte får diskrimineras av arbetsgivaren: arbetstagare, arbetssökande, praktikanter och inhyrd arbetskraft. Det inte längre bara diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet och trosuppfattning som omfattas av kraven. Nu ingår även könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Illustration: Annika Huett

Som chef ska du givetvis inte diskriminera dina medarbetare, men ditt ansvar är numera större än så.

– Chefen sätter ribban för vad som är ett gångbart och önskvärt beteende på arbetsplatsen och ska se till att alla medarbetare får samma rättigheter och möjligheter. Som chef kan man exempelvis förmedla en känsla av att det är okej att vara hemma med sjukt barn – det gör det mycket lättare för den som vabbar att koppla bort jobbet och ägna sig åt det man behöver i stunden. Den känsla man förmedlar som chef betyder väldigt mycket, säger Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert.

Får man som chef inte ens med en min antyda att man ogillar att medarbetarna vabbar?
– Det ska mycket till för att en min eller ett tonfall i ett samtal ska räknas som ett missgynnande, men det är definitivt inte bra. Däremot vore det olagligt om chefen krävde att man infann sig på arbetsplatsen eller sa att man skulle få sämre löneutveckling om man vabbar.

Peter Tai Christensen anser att alla chefer bör känna till diskrimineringsförbuden, eftersom det minskar riskerna för att man ska göra fel och diskriminera eller missgynna någon av medarbetarna.

Diskrimineringsförbuden innebär i korthet att fyra grupper inte får diskrimineras av arbetsgivaren: arbetstagare, arbetssökande, praktikanter och inhyrd arbetskraft.

Chefen ska se till att medarbetarna får samma rättigheter och möjligheter

Inga underligheter, utom möjligtvis den fjärde punkten.

– Anställningsvillkor och löner är det uthyrande företagets ansvar. Men saker som händer på arbetsplatsen, det vill säga arbetsförhållandena, är det inhyrande företagets ansvar, säger Peter Tai Christensen.

Vid årsskiftet kom ett antal nyheter i diskrimineringslagen. Bland annat har arbetet med aktiva åtgärder mot diskriminering utökats, liksom kravet på dokumentation. Men det behöver inte betyda mer arbete för arbetsgivare och chefer än tidigare.

– Nej, arbetsåtgången ökar inte markant. Det här arbetet har seriösa arbetsgivare gjort redan tidigare. Man kan också tänka på att det ger positiva effekter i form av ökad trivsel, lönsamhet och innovationskraft i företaget.

Vad händer då om företaget trots allt inte sköter sig? När DO, diskrimineringsombudsmannen, ringer ska dokumentationen kunna visas upp. Ett litet företag med färre än tio anställda har inget krav på dokumentation, men måste kunna redogöra för vad som gjorts, annars väntar ett vitesföreläggande. Vitesbeloppen anpassas efter företagets storlek och omsättning, men det ska vara kännbart.

Om en medarbetare på en arbetsplats skulle diskrimineras kan den tilldömas en ersättning från arbetsgivaren.

5 NYHETER I LAGEN

1. Kraven på att aktivt motverka diskriminering och ge alla samma rättigheter och möjligheter har förstärkts. Tidigare gällde kraven bara kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Nu ingår även könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det gör att arbetet med aktiva åtgärder måste granskas utifrån fler perspektiv än tidigare.

2. Hur det arbetet ska gå till har också preciserats. Först ska man undersöka riskerna för diskriminering. Sedan ska man se vilka orsakerna är, för att kunna åtgärda problemet. Efteråt ska ärendet följas upp och utvärderas. Arbetet omfattar fem områden:

  • Arbetsförhållanden
  • Löner och anställningsvillkor
  • Rekrytering och befordran
  • Utbildning och kompetensutveckling
  • Möjligheter att kunna kombinera arbete och föräldraskap.

3. Kravet på en årlig lönekartläggning har återinförts.

4. Kravet på dokumentation skärps. Företag som har minst 25 anställda ska skriva en rapport om aktiva åtgärder man vidtagit och om lönekartläggningen. För företag med 10–24 anställda räcker det att dokumentera lönekartläggningen. Har man färre än 10 anställda krävs ingen skriftlig rapport.

5. På en punkt förtydligas lagen. Arbetsgivaren måste studera löneskillnader mellan arbetstagare som utför kvinnodominerat arbete och de som inte gör det men som får högre lön trots lägre krav i arbetet.

TÄNK SÅ HÄR

● Arbetet med aktiva åtgärder behöver inte vara ett eget spår. Arbetsförhållanden, rekrytering och lön är sådant många företag redan arbetar med – ta in de sju diskrimineringsgrunderna i det också. Då undviks dubbeljobb.

● Att arbeta systematiskt mot diskriminering ger positiva effekter som ökad trivsel, lönsamhet och innovationskraft.

● Som man frågar får man svar. Eftersom det inte finns krav på exakt vilken sorts information man ska ta fram ställs det stora krav på den som undersöker förhållandena på arbetsplatsen.

– Se exempelvis på arbetet mot sexuella trakasserier. Bara för att det finns noll anmälningar kan man inte dra slutsatsen att problemet inte existerar. Antagligen har man missat dem som har upplevt att de blivit sexuellt trakasserade, men som inte anmält. Det kan finnas en tystnadskultur på arbetsplatsen eller så kan man ha blivit trakasserad av en chef och inte vågat anmäla, säger Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert.

– Vill man veta om företaget är föräldravänligt räcker det inte att fråga facket vad de tror att folk tycker. Man måste fråga dem som är föräldrar.

● Om man tänker förebygga diskriminering bör någon utses att sköta det. Det är också viktigt att skilja på den som har ett övergripande ansvar och den som är operativt ansvarig.

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.

Diskriminering

Programmerare över 35 anses för gamla

Unga är bra på att programmera. Äldre är långsamma och har svårt att tänka nytt. Digital ålderism är ett problem för anställda i teknikbranschen – och för hela samhället.
David Österberg Publicerad 20 december 2023, kl 06:03
En person med rullator, till vänster. Till höger en datorprogrammerare vid sin skärm.
Programmerare och över 35? Ledsen - då är du "för gammal". Ålderismen inom techbranschen är också ett samhälls- och demokratiproblem. menar forskare. Foto: Claudio Bresciani/TT/Henrik Montgomery/TT.

Teknikbranschen domineras av unga, vita, heterosexuella män. Under flera år har företagen arbetat med att bredda rekryteringen och har delvis lyckats. I dag finns en ökad medvetenhet om vikten av att även inkludera kvinnor, hbtqi-personer och funktionsnedsatta. Men åldersdiskrimineringen lever i hög grad kvar, enligt den nyutkomna antologin ”Digital ageism – How it operates and approaches to tackling it”. 

En av författarna är Jakob Svensson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

Jakob Svensson, Malmö Universitet. Porträttbild, svartvit.
Jakob Svensson. Foto: Malmö Universitet.

– Ålderism är den gömda och glömda diskrimineringsformen i teknikbranschen. Det märkte jag tydligt när jag pratade med programmerare i Silicon Valley. När jag frågade folk om ålder var många helt oförstående: ”Men jag känner en programmerare i ett team som är 38, han är gammal.” Man reflekterar inte ens över att branschen är ung och tycker att frågan är konstig. Vid 35 går man från att vara ung till att vara gammal och det finns ingen medelålder, säger han.

"Ska inte hämta barn klockan fem"

Att det går så snabbt att åldras som programmerare har flera förklaringar. En är den speciella arbetskulturen i branschen. Kulturen är som starkast i just Silicon Valley, men finns över hela världen, inklusive Sverige.

– Teknikbolagen har villkor som på många sätt är fantastiska. De har cykelverkstäder där du kan få din cykel lagad, de har biosalonger, de har gym, pingisbord, restauranger. Syftet är att du ska tillbringa all din tid i närheten av arbetsplatsen. Om du känner dig trött ska du inte gå hem och du ska inte hämta barn klockan fem. Då ska du gå på bio eller till gymmet och sedan gå tillbaka till jobbet. 

För den som skaffar barn blir det en svår ekvation att få ihop. Följden blir att många programmerare i 35-årsåldern får andra roller på företagen eller går över till att frilansa.

Ett problem för demokratin

En annan förklaring är teknikbranschens vurm för det som är nytt, föränderligt, modernt och häftigt. 

– Branschen genomsyras av det som vi förknippar med det ungdomliga, inte med ålderdom, vishet eller eftertänksamhet. Där finns en entreprenöriell kultur med ett uppror mot det gamla: ”vi vill förändra världen”, ”vi ska utveckla något som förändrar hela marknaden”, ”vi ska lösa världens alla problem.”

Att programmerare över 35 betraktas som för gamla för yrket är förstås ett problem för programmerare. Men det är också ett samhälls- och demokratiproblem. 

– Unga män kommer att utveckla saker för unga män och deras problem. Inte för att programmerare är dumma eller ogillar gamla utan för att man gör det man känner till bäst och kan bäst. Vi lever i ett teknikdominerat samhälle och har stora förhoppningar om att tekniken ska vara med och lösa många av de stora utmaningar vi står inför, som klimatförändringar och ökad polarisering. Då kan det inte vara så att det bara är en liten grupp som är med och tar fram ny teknik. Jag anser att det är av största vikt att man diversifierar de här teamen, dels ur ett företagsekonomiskt perspektiv, dels ur ett demokratiskt perspektiv, säger Jakob Svensson.

Hur gör man det?

– Det finns en viss självreglering när företagen ser att det finns pengar att tjäna på äldre och genom att anställda i teknikbolagen blir äldre. Men jag tror att företagen behöver arbeta med insatser för att locka till sig fler personer i olika skeden av livet och få fler att stanna. Det handlar också om att fler behöver bli medvetna om frågan. Programmerare vill gärna ta till sig nya perspektiv.