Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Skärpt lag mot diskriminering

Reglerna för likabehandling i arbetslivet har utökats. Det kan faktiskt göra ditt jobb som chef enklare och ge positiva spinoff-effekter.
Niklas Hallstedt Publicerad
Illustration: Annika Huett
Det är fyra grupper som inte får diskrimineras av arbetsgivaren: arbetstagare, arbetssökande, praktikanter och inhyrd arbetskraft. Det inte längre bara diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet och trosuppfattning som omfattas av kraven. Nu ingår även könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Illustration: Annika Huett

Som chef ska du givetvis inte diskriminera dina medarbetare, men ditt ansvar är numera större än så.

– Chefen sätter ribban för vad som är ett gångbart och önskvärt beteende på arbetsplatsen och ska se till att alla medarbetare får samma rättigheter och möjligheter. Som chef kan man exempelvis förmedla en känsla av att det är okej att vara hemma med sjukt barn – det gör det mycket lättare för den som vabbar att koppla bort jobbet och ägna sig åt det man behöver i stunden. Den känsla man förmedlar som chef betyder väldigt mycket, säger Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert.

Får man som chef inte ens med en min antyda att man ogillar att medarbetarna vabbar?
– Det ska mycket till för att en min eller ett tonfall i ett samtal ska räknas som ett missgynnande, men det är definitivt inte bra. Däremot vore det olagligt om chefen krävde att man infann sig på arbetsplatsen eller sa att man skulle få sämre löneutveckling om man vabbar.

Peter Tai Christensen anser att alla chefer bör känna till diskrimineringsförbuden, eftersom det minskar riskerna för att man ska göra fel och diskriminera eller missgynna någon av medarbetarna.

Diskrimineringsförbuden innebär i korthet att fyra grupper inte får diskrimineras av arbetsgivaren: arbetstagare, arbetssökande, praktikanter och inhyrd arbetskraft.

Chefen ska se till att medarbetarna får samma rättigheter och möjligheter

Inga underligheter, utom möjligtvis den fjärde punkten.

– Anställningsvillkor och löner är det uthyrande företagets ansvar. Men saker som händer på arbetsplatsen, det vill säga arbetsförhållandena, är det inhyrande företagets ansvar, säger Peter Tai Christensen.

Vid årsskiftet kom ett antal nyheter i diskrimineringslagen. Bland annat har arbetet med aktiva åtgärder mot diskriminering utökats, liksom kravet på dokumentation. Men det behöver inte betyda mer arbete för arbetsgivare och chefer än tidigare.

– Nej, arbetsåtgången ökar inte markant. Det här arbetet har seriösa arbetsgivare gjort redan tidigare. Man kan också tänka på att det ger positiva effekter i form av ökad trivsel, lönsamhet och innovationskraft i företaget.

Vad händer då om företaget trots allt inte sköter sig? När DO, diskrimineringsombudsmannen, ringer ska dokumentationen kunna visas upp. Ett litet företag med färre än tio anställda har inget krav på dokumentation, men måste kunna redogöra för vad som gjorts, annars väntar ett vitesföreläggande. Vitesbeloppen anpassas efter företagets storlek och omsättning, men det ska vara kännbart.

Om en medarbetare på en arbetsplats skulle diskrimineras kan den tilldömas en ersättning från arbetsgivaren.

5 NYHETER I LAGEN

1. Kraven på att aktivt motverka diskriminering och ge alla samma rättigheter och möjligheter har förstärkts. Tidigare gällde kraven bara kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Nu ingår även könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det gör att arbetet med aktiva åtgärder måste granskas utifrån fler perspektiv än tidigare.

2. Hur det arbetet ska gå till har också preciserats. Först ska man undersöka riskerna för diskriminering. Sedan ska man se vilka orsakerna är, för att kunna åtgärda problemet. Efteråt ska ärendet följas upp och utvärderas. Arbetet omfattar fem områden:

  • Arbetsförhållanden
  • Löner och anställningsvillkor
  • Rekrytering och befordran
  • Utbildning och kompetensutveckling
  • Möjligheter att kunna kombinera arbete och föräldraskap.

3. Kravet på en årlig lönekartläggning har återinförts.

4. Kravet på dokumentation skärps. Företag som har minst 25 anställda ska skriva en rapport om aktiva åtgärder man vidtagit och om lönekartläggningen. För företag med 10–24 anställda räcker det att dokumentera lönekartläggningen. Har man färre än 10 anställda krävs ingen skriftlig rapport.

5. På en punkt förtydligas lagen. Arbetsgivaren måste studera löneskillnader mellan arbetstagare som utför kvinnodominerat arbete och de som inte gör det men som får högre lön trots lägre krav i arbetet.

TÄNK SÅ HÄR

● Arbetet med aktiva åtgärder behöver inte vara ett eget spår. Arbetsförhållanden, rekrytering och lön är sådant många företag redan arbetar med – ta in de sju diskrimineringsgrunderna i det också. Då undviks dubbeljobb.

● Att arbeta systematiskt mot diskriminering ger positiva effekter som ökad trivsel, lönsamhet och innovationskraft.

● Som man frågar får man svar. Eftersom det inte finns krav på exakt vilken sorts information man ska ta fram ställs det stora krav på den som undersöker förhållandena på arbetsplatsen.

– Se exempelvis på arbetet mot sexuella trakasserier. Bara för att det finns noll anmälningar kan man inte dra slutsatsen att problemet inte existerar. Antagligen har man missat dem som har upplevt att de blivit sexuellt trakasserade, men som inte anmält. Det kan finnas en tystnadskultur på arbetsplatsen eller så kan man ha blivit trakasserad av en chef och inte vågat anmäla, säger Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert.

– Vill man veta om företaget är föräldravänligt räcker det inte att fråga facket vad de tror att folk tycker. Man måste fråga dem som är föräldrar.

● Om man tänker förebygga diskriminering bör någon utses att sköta det. Det är också viktigt att skilja på den som har ett övergripande ansvar och den som är operativt ansvarig.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Nekades intervju på grund av ålder – får ersättning

En 60-årig kvinna sökte jobb som marknadsansvarig. Företaget svarade att de sökte någon som befann sig ”där hon var 1994”. Nu får hon 50 000 kronor i ersättning.
David Österberg Publicerad 26 oktober 2026, kl 06:00
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.
Diskriminering

Myndigheten utan uppgifter – fem ärenden på 17 år

Nämnden mot diskriminering ska pröva frågor om vitesförelägganden på initiativ av DO. Men på 17 år har DO aldrig utnyttjat möjligheten. Nämnden har bara haft fem ärenden, varav tre har återkallats.
David Österberg Publicerad 20 oktober 2026, kl 06:00
Upplyst skylt med DO:s logotyp och texten Diskrimineringsombudsmannen på en mörk husfasad.
DO kan anmäla arbetsgivare som struntar i att arbeta förebyggande mot diskriminering. Men det händer aldrig. Fredrik Sandberg/TT

Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Det kan till exempel handla om att göra lönekartläggningar, ha rutiner mot trakasserier, främja jämn könsfördelning eller se över hur lokalerna är utformade.

I diskrimineringslagen kallas arbetet för aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som har tillsyn över att arbetsgivarna följer lagen.

Vanlig med brister vid tillsyn

När DO gör sin tillsyn upptäcker de nästan alltid brister. Förra året granskades till exempel tolv statligt ägda bolag. Bara två av dem levde upp till lagens krav. 

2022 inleddes tillsynen av tio statliga myndigheter. En av dem följde lagen.

När DO upptäcker brister uppmanar de arbetsgivarna att rätta till bristerna – och följer sedan upp arbetet. Då brukar arbetsgivarna ha bättrat sig.

Om en arbetsgivare struntar i DO:s uppmaningar att arbeta med aktiva åtgärder kan DO anmäla arbetsgivaren till den statliga myndigheten Nämnden mot diskriminering. Efter utredning kan nämnden förelägga arbetsgivaren att, med hot om vite, arbeta med aktiva åtgärder. 

Nämnden används dock inte av DO. 

De senaste tio åren har den inte tagit emot en enda framställan om vitesföreläggande från DO. 

Sedan 2009, när nämnden bildades, har Nämnden mot diskriminering endast haft fem ärenden, varav tre återkallats.

”Skulle kräva väldigt mycket resurser”

Enligt Karin Ahlstrand Oxhamre, chef för rättsenheten på DO, beror det på DO:s sätt att arbeta.

– När vi har konstaterat en brist gör vi en uppföljande tillsyn. Då ser vi att arbetsgivarna rättar sig efter våra beslut och har ett fullgott arbete med aktiva åtgärder. Att arbeta med ett vitesföreläggande för något som redan har hänt skulle kräva väldigt mycket resurser, säger hon.

Dessutom finns runt 300 000 arbetsgivare i Sverige. Att granska allas arbete med aktiva åtgärder skulle vara en omöjlighet. Karin Ahlstrand Oxhamre tycker att det vore bättre att DO hade rätt att utfärda sanktionsavgifter.

Det behövs strängare sanktioner

– Det finns stora brister i arbetet med aktiva åtgärder. Men lagen kan inte upprätthållas genom att vi gör tillsyn hos alla arbetsgivare i Sverige. Det behövs strängare sanktioner för att arbetsgivare ska förstå allvaret i att man inte arbetar med aktiva åtgärder. 

– Man kan exempelvis jämföra med de sanktionsavgifter som finns för arbetsgivare som bryter mot GDPR eller konkurrenslagstiftningen, säger hon.

Behövs inte Nämnden mot diskriminering?

– Det är inte upp till mig att uttala mig om nämnden behövs eller inte, men jag kan konstatera att vi inte ser skäl att använda oss av den.

Ineffektivt att ha en instans som inte används

Att Nämnden mot diskriminering inte har något att göra uppmärksammades i en statlig utredning redan för sex år sedan. 

Utredaren ansåg att nämnden inte bidrog till att minska risken för diskriminering: ”Eftersom nämnden så sällan prövar ärenden framstår det också som rent allmänt ineffektivt att ha en instans som inte används. En sådan ordning innebär att en organisation måste hållas i gång utan att i någon högre grad kunna bidra till de mål som lagstiftningen har.”

Utredningen föreslog ändå att nämnden skulle vara kvar eftersom alternativen ansågs sämre.

Kostade drygt 300 000 kronor

Myndigheten har en liten budget och saknar lokal. I årsredogörelsen för 2025 står att nämnden inte har tagit emot något ärende om vitesföreläggande, men att ledamöterna har ”besvarat brev och telefonsamtal från allmänheten.” 

Kammarkollegiet sköter nämndens bokföring. Enligt den kostade nämnden skattebetalarna 327 000 kronor förra året. Av dem gick 250 000 kronor till ledamöternas arvoden och sociala avgifter. Resten är kostnader som Kammarkollegiet har haft för att utföra nämndens administrativa uppgifter.

Kollega har sökt Nämnden mot diskriminering. Nämnden har avböjt kommentar. 

Så säger diskrimineringslagen

  • Alla arbetsgivare ska undersöka, analysera, vidta åtgärder och följa upp och utvärdera arbetet för att förebygga diskriminering.
  • DO är ansvarig för tillsynen.
  • DO kan anmäla en arbetsgivare som bryter mot lagen till myndigheten Nämnden mot diskriminering. Nämnden kan sedan utfärda ett vitesföreläggande.
  • Även fackförbunden kan anmäla arbetsgivare dit. Liksom den som fått ett vitesföreläggande riktat mot sig av DO.
  • Nämnden består av 13 ledamöter.