Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Så bemöter du rasism på jobbet

Att inte agera om du hör ett rasistiskt uttalande på arbetet riskerar att normalisera beteendet. Det menar de experter som Kollega har talat med.
Publicerad 10 november 2021, kl 06:00
Strukturell rasism är inbäddad i samhällets strukturer på samma sätt som genus eller andra normer. Illustration: Kati Mets

Det är måndag och ni sitter i fikarummet och pratar om vad ni har gjort under helgen, du och kollegorna. Ni skrattar tillsammans och har trevligt.

Men så vindlar samtalet vidare in på annat och plötsligt säger en i gänget att hen är ”så otroligt trött på alla invandrare som inte kan sortera sopor”.

– I soprummet i min bostadsrättsförening dröser det av kartong i restavfallstunnan och glas i komposten! De måste faktiskt ta seden dit de kommer, i Sverige sopsorterar vi, säger kollegan upprört.

"Hörde du verkligen rätt?"

Du blir först ställd. Hörde du verkligen rätt? Visst slarvar en del med sortering och det är ju inte alls bra. Men hur kan kollegan veta vem eller vilka som är skyldiga? Och vad menas med det breda ordet ”invandrare”?

Ingen annan i fikarummet reagerar. Någon nickar i stället instämmande. En annan tittar i taket och sörplar kaffe. Du blir arg. Kanske har du själv någon form av utländsk bakgrund och då kan den där mycket breda anklagelsen faktiskt gälla dig. Eller någon annan i rummet, på arbetsplatsen, i din familj, släkt eller vänkrets.

Tillfället kommer snart att gå dig förbi om du inte säger något. Men vad ska du säga? Och ska du alls säga något, eller är det bättre att helt enkelt ignorera?

– Nej, du bör alltid reagera när någon kränks på din arbetsplats. Låt aldrig rasistiska uttalanden passera oemotsagda. Du ska alltid bemöta, annars riskerar det hela att normaliseras, menar Peter Tai Christensen, som jobbar på Unionen och är teamchef på politiksektionen.

Hans förhållningssätt får stöd av internationell forskning. I en stor forskningsöversikt går några amerikanska forskare igenom vad det finns för vetenskapliga studier bakom. Sammantaget visar resultaten att människor blir mindre benägna att uttrycka fördomar efter att ha blivit konfronterade.

"Att ta konflikter är inte att bråka"

Det här håller även den svenska retorikexperten Elaine Eksvärd med om. Hon har bland annat gett ut boken Vi måste prata: lätta lösningar på svåra samtal, som handlar om hur man kan tackla de jobbiga samtalen, dem vi helst undviker.

– Att ta konflikter är inte att bråka, det är att lösa. Det blir så mycket bättre om vi säger vad vi tycker inför de som gör fel, annars blir det som ett tyst medhåll, menar hon.

En av de amerikanska forskarna bakom forskningsöversikten är Margo J. Monteith, professor vid Purdue universitet i Indiana, USA. För en tid sedan blev hon intervjuad av tidskriften Expo och berättade då att hon vid sina föreläsningar brukar vara noga med att lyfta fram att det faktiskt är vetenskapligt belagt att människor gör skillnad när de bemöter fördomar.

– Folk tänker ofta att det inte spelar någon roll vad de säger. Då betonar vi att du kanske inte ser något resultat i stunden, ingen kommer att säga till dig: ”Jag ber om ursäkt, jag ska ändra mig”, men forskning visar att konfrontation har effekt, säger Margo J. Monteith i Expos intervju.

Be personen upprepa vad hen sa

Ett bra verktyg att ha till hands när någon uttrycker sig tvivelaktigt är, enligt såväl den amerikanska professorn som flera andra experter, att lugnt och vänligt be personen att upprepa vad hen sa. Lägg fram det som om du inte riktigt förstod och faktiskt är nyfiken på att höra det igen. Dels ger det dig en smula betänketid kring hur du ska bemöta uttalandet, dels gör det att personen behöver formulera sig på nytt. Kanske får hen själv då syn på vad som egentligen har sagts och omprövar det.

Om personen ändå håller kvar vid vad den sagt, bör du undvika att gå till personangrepp. Fokusera på sak, inte på person. I stället för att säga: ”Du är rasist”, bör du formulera dig i stil med: ”Ett sådant påstående upplever jag som rasistiskt.”

De flesta människor tycker att det är jobbigt att ta emot negativ kritik, men lyckas du undvika att peka ut den aktuella personen kan det bli mer hanterbart. En strategi som kan göra att du får än större möjlighet att verkligen nå fram kan vara, menar retorikexpert Elaine Eksvärd, att visa att man uppmärksammar det personen sa – utan att låta anklagande. Det skulle exempelvis kunna vara att uttrycka sig bekräftande i stil med: ”Du menar säkert inget illa med det du sa, men ...”

Enligt professor Margo J. Monteith visar forskning att den som lyckas presentera ett argument eller en jämförelse som på olika sätt visar att det som sagts faktiskt var fördomsfullt, får bäst genomslag. I den inledande scenen från fikarummet skulle det kunna vara något i stil med: ”Det finns ingen statistik på att den som är född utomlands är sämre på att sopsortera än någon som är född i Sverige.”

Att ta konflikter är inte att bråka, det är att lösa

Vi lämnar fikarummet och går in på ett annat spår. För vi behöver komma in på att rasism går att förstå på olika sätt. Dels finns den individuella rasismen, som är knuten till en persons åsikter eller handlingar. Men så finns det en annan form också, som är mer abstrakt och svår att sätta fingret på. Den kallas ofta för strukturell rasism och är inbäddad i samhällets strukturer på samma sätt som genus eller andra normer.

"Hello and very welcome"

Vi tar ett exempel för att förstå. Det är första dagen på nya jobbet för en person, vi kan kalla hen för Kim. På förmiddagen kommer en kollega från en annan avdelning förbi den nyanställda. De har aldrig träffats förr.

– Hello and very welcome to this workplace, säger kollegan.

Det kan tyckas harmlöst. Inte minst om företaget vi befinner oss på är internationellt och olika språk ofta hörs i lokalerna. Men för den nyanställda, som råkar vara mörkhyad men precis lika svensk som någon annan, ger uttalandet en klump i magen. Det positiva pirret och förväntningarna inför första arbetsdagen går över i obehag och försvarsmekanism.

– Tack, det ska bli roligt, svarar Kim på klingande dalmål.

Historien skulle kunna ha slutat där, som ett lättsamt skämt att ta upp vid en middag med vänner. En komisk situation som kan uppstå till följd av missförstånd i vardagen, utan någon som helst ond avsikt. Den välkomnande kollegan ville ju bara visa sig trevlig och bjuda in till samtal. Hen skulle aldrig klassa sig som rasist.

Strukturell rasism påverkar alla

Och så behöver det heller inte vara, håller Mikael Öhman Almén, projektledare på Forum för levande historia, med om.

– Nej, inte på ett individuellt plan. Men när man pratar om rasism i arbetslivet, eller i andra delar av samhället, behöver vi komma ihåg att det finns olika förståelse av rasism. En del betonar individer, andra strukturer.

Den strukturella rasismen påverkar oss alla, oavsett vår inställning i frågan. Den är alltså inte i första hand bunden till varken dina eller mina personliga åsikter.

Men oavsett hur vi förstår rasism, och i vilken situation vi än ställs inför där den förekommer, kan vi alla spela en viktig roll för att motverka den, menar Mikael Öhman Almén.

– Ett sätt är att skaffa oss kunskap om rasismens historiska och samtida uttryck. Om vi alla blir mer medvetna om de här frågorna kan vi förhoppningsvis göra stor skillnad tillsammans.

Tillbaka till den nyanställda som blev tilltalad på engelska. Varför kan man då inte bara låta det vara, rycka på axlarna och gå vidare? Man väljer såklart själv hur man agerar, menar Mikael Öhman Almén. Men när den nya kollegan inte förväntas förstå svenska, kan den känna sig inplacerad i ett fack av ”de andra”.

– Om man ständigt bemöts annorlunda på grund av sin hudfärg kan den här typen av situationer sammantaget bli väldigt jobbiga för en människa. Jag tror det är en rätt viktig insikt att ta med sig för oss alla, säger Mikael Öhman Almén.

Fotnot: Forskningsöversikten heter Navigating successful confrontations: what should i say and how should i say it?

 

5 SÄTT ATT HANTERA RASISTPRAT

BEMÖT

Låt aldrig rasistiska uttalanden passera oemotsagda. Du ska alltid bemöta, det är utgångspunkten, annars normaliseras de.

KALLA INTE NÅGON RASIST

Säg i stället: ”Det du just sa var rasistiskt.” På så sätt skiljer du på sak och person. Personen kanske inte menade att vara rasistisk, och kan tänka ett varv till nästa gång.

FÖRKLARA

Alla kanske inte förstår att någon kan ta illa vid sig av vissa ord. ”Det landar inte väl vare sig hos honom/henne eller oss andra i gruppen.”

TOLERERA INTE

Gör klart att du inte tolererar liknande påhopp eller uttryck.

LYFT FRÅGAN

Ta upp händelser du reagerat på med chefen, HR och likabehandlingsombudet eller arbetsmiljöombudet. Ansvaret för att komma till rätta med problemen ligger hos arbetsgivaren.

Källa: Unionen opinion

 

SÅ HÄR KAN DU SVARA

”JAG ÄR SÅ OTROLIGT TRÖTT PÅ ALLA INVANDRARE SOM INTE KAN SORTERA SOPOR”

Tänkbart svar: ”Du menar säkert inget illa med det, men det finns ingen statistik på att den som är född utomlands är sämre på att sopsortera än någon som är född i Sverige.”

Kommentar: Den som lyckas presentera ett argument eller jämförelse som visar att det som sagts faktiskt var fördomsfullt, får ofta bra gehör.

 

”VADÅ, TÅL DU INTE SKÄMT?”

Tänkbart svar: ”Jovisst gör jag det. Men när någon kan uppleva sig kränkt av något så tycker i alla fall inte jag att det är roligt. Särskilt inte här, på vår arbetsplats.”

Kommentar: Det finns skämt, bilder, debattartiklar och inlägg i sociala medier som är roliga och bidrar till en god stämning. Andra är rasistiska och bidrar till att skapa en känsla av otrygghet och exkludering. I det här fallet är det inte skämtet som uttrycksform som är problemet utan det faktum att det är rasistiskt.

 

”HÄR SKA MINSANN MÄRKAS ORD HELA TIDEN”

Tänkbart svar: ”Jo, men jag tänker att det är viktigt att vi försöker tänka oss in i hur den du kallar så upplever det. Jag skulle nog själv bli ledsen. Hur tror du att du själv skulle uppleva det?”

Kommentar: Ord spelar stor roll. Vi behöver alla vara lyhörda för hur andra människor önskar att bli till- och omtalade.

 

”JAG ÄR INTE RASIST, MEN ...”

Tänkbart svar: ”Du säger att du inte är rasist, men så tolkar jag det som du just sa ...”

Kommentar: Det viktiga är inte nödvändigtvis att avgöra om någon är rasist eller inte. Alla kan vi bete oss rasistiskt, säga eller göra saker som bygger på rasistiska föreställningar. Det är inte detsamma som att vi är rasister. Men vi behöver alla ta ett ansvar för vårt agerande och för våra uttalanden.

 

Läs mer:

Ledare: Var inte en liten lort – stå upp mot fördomar och rasism

Utlandsfödda Maria blev mobbad av chefen

 

Text: Tora Villanueva Gran

LÄR DIG MER

FILM

PODDAR

  • Vidga normen-podden
  • No hate-podden (produceras av Statens medieråd)
  • Podden Prata rasism (från Forum för levande historia)
  • Checkpoint med Anbara, Brandon och Nicole
  • Nyfiken brun, avsnitt 31 med gästen Anna Adeniji
Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.

Diskriminering

Programmerare över 35 anses för gamla

Unga är bra på att programmera. Äldre är långsamma och har svårt att tänka nytt. Digital ålderism är ett problem för anställda i teknikbranschen – och för hela samhället.
David Österberg Publicerad 20 december 2023, kl 06:03
En person med rullator, till vänster. Till höger en datorprogrammerare vid sin skärm.
Programmerare och över 35? Ledsen - då är du "för gammal". Ålderismen inom techbranschen är också ett samhälls- och demokratiproblem. menar forskare. Foto: Claudio Bresciani/TT/Henrik Montgomery/TT.

Teknikbranschen domineras av unga, vita, heterosexuella män. Under flera år har företagen arbetat med att bredda rekryteringen och har delvis lyckats. I dag finns en ökad medvetenhet om vikten av att även inkludera kvinnor, hbtqi-personer och funktionsnedsatta. Men åldersdiskrimineringen lever i hög grad kvar, enligt den nyutkomna antologin ”Digital ageism – How it operates and approaches to tackling it”. 

En av författarna är Jakob Svensson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

Jakob Svensson, Malmö Universitet. Porträttbild, svartvit.
Jakob Svensson. Foto: Malmö Universitet.

– Ålderism är den gömda och glömda diskrimineringsformen i teknikbranschen. Det märkte jag tydligt när jag pratade med programmerare i Silicon Valley. När jag frågade folk om ålder var många helt oförstående: ”Men jag känner en programmerare i ett team som är 38, han är gammal.” Man reflekterar inte ens över att branschen är ung och tycker att frågan är konstig. Vid 35 går man från att vara ung till att vara gammal och det finns ingen medelålder, säger han.

"Ska inte hämta barn klockan fem"

Att det går så snabbt att åldras som programmerare har flera förklaringar. En är den speciella arbetskulturen i branschen. Kulturen är som starkast i just Silicon Valley, men finns över hela världen, inklusive Sverige.

– Teknikbolagen har villkor som på många sätt är fantastiska. De har cykelverkstäder där du kan få din cykel lagad, de har biosalonger, de har gym, pingisbord, restauranger. Syftet är att du ska tillbringa all din tid i närheten av arbetsplatsen. Om du känner dig trött ska du inte gå hem och du ska inte hämta barn klockan fem. Då ska du gå på bio eller till gymmet och sedan gå tillbaka till jobbet. 

För den som skaffar barn blir det en svår ekvation att få ihop. Följden blir att många programmerare i 35-årsåldern får andra roller på företagen eller går över till att frilansa.

Ett problem för demokratin

En annan förklaring är teknikbranschens vurm för det som är nytt, föränderligt, modernt och häftigt. 

– Branschen genomsyras av det som vi förknippar med det ungdomliga, inte med ålderdom, vishet eller eftertänksamhet. Där finns en entreprenöriell kultur med ett uppror mot det gamla: ”vi vill förändra världen”, ”vi ska utveckla något som förändrar hela marknaden”, ”vi ska lösa världens alla problem.”

Att programmerare över 35 betraktas som för gamla för yrket är förstås ett problem för programmerare. Men det är också ett samhälls- och demokratiproblem. 

– Unga män kommer att utveckla saker för unga män och deras problem. Inte för att programmerare är dumma eller ogillar gamla utan för att man gör det man känner till bäst och kan bäst. Vi lever i ett teknikdominerat samhälle och har stora förhoppningar om att tekniken ska vara med och lösa många av de stora utmaningar vi står inför, som klimatförändringar och ökad polarisering. Då kan det inte vara så att det bara är en liten grupp som är med och tar fram ny teknik. Jag anser att det är av största vikt att man diversifierar de här teamen, dels ur ett företagsekonomiskt perspektiv, dels ur ett demokratiskt perspektiv, säger Jakob Svensson.

Hur gör man det?

– Det finns en viss självreglering när företagen ser att det finns pengar att tjäna på äldre och genom att anställda i teknikbolagen blir äldre. Men jag tror att företagen behöver arbeta med insatser för att locka till sig fler personer i olika skeden av livet och få fler att stanna. Det handlar också om att fler behöver bli medvetna om frågan. Programmerare vill gärna ta till sig nya perspektiv.