Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Ministern: ”Arbetsgivarna har yttersta ansvaret”

Regeringen tittar nu på hur arbetslivet kan bli längre och mer hållbart. Men konkreta förslag för att minska åldersdiskrimineringen saknas.
David Österberg Publicerad
Paulina Brandberg.
Den lagstiftning som finns är tillräcklig, enligt Paulina Brandberg (L), jämställdhets- och arbetslivsminister. Foto: Christine Olsson/TT.

Paulina Brandberg, L, är jämställdhets- och arbetslivsminister. Hon säger till Kollega att mycket tyder på att åldersdiskriminering på svensk arbetsmarknad är ”ett ganska omfattande problem”. Huvudförklaringen, tror hon, är fördomar om äldres kompetens.

Paulina Brandberg anser att arbetsgivarna borde göra mer för att minska åldersdiskrimineringen.

– Det är ju ytterst de som måste se till att fördomar inte styr deras rekryteringsprocesser. Det huvudsakliga ansvaret vilar just på arbetsgivarna.

Kan ändra DO:s inriktning

Förra året tog regeringen emot en departementsskrivelse som innehåller förslag på hur arbetslivet kan bli mer hållbart och längre. De förslagen tittar regeringen på just nu.

Finns det något konkret som regeringen gör nu för att minska åldersdiskrimineringen?

– Lagstiftningen är på plats. Det är inte tillåtet att diskriminera någon på grund av ålder. Men vi måste också se till att lagstiftningen fungerar i praktiken. I departementsskrivelsen finns förslag på hur vi kan rikta Diskrimineringsombudsmannens arbete och det tittar vi på just nu. 

Har DO ett tillräckligt tydligt uppdrag?

– Ja. Vi har en myndighet vars uppgift är att arbeta med de här frågorna och jag ser inga oklarheter vad gäller uppdraget. Men vi behöver förstås följa noga vilka möjligheter Diskrimineringsombudsmannen har att jobba med det här.

Borde det vara billigare att anställa äldre? Redan idag är till exempel arbetsgivaravgiften lägre för en anställd som fyllt 66. 

– Vi har inget sådant förslag just nu. Nu tittar vi på de förslag som finns i departementsskrivelsen.

Oklart hur stort problemet är

Flera av de experter Kollega har pratat med lyfter arbetsgivarnas ansvar för diskrimineringen. Ann Öberg är vd på arbetsgivarorganisationen Almega. Till Kollegas systertidning Chef och Karriär säger hon att det är svårt att veta hur stort problemet är.

– Våra medlemmar är ju inte arbetstagare utan arbetsgivare. Deras stora utmaning är att få tag i rätt kompetens så de har knappast råd att välja bort någon jobbsökande med rätt kvalifikationer. Samtidigt, åldersdiskriminering existerar och som arbetsgivare måste du vara insatt i problematiken och dess konsekvenser.

Dyrt att investera i kompetensutveckling

Ann Öberg tror att en orsak till att äldre generellt har sämre möjligheter på arbetsmarknaden är att kompetens och färdigheter åldras.

– Därför är kompetensutveckling mer betydelsefullt än vad många tror. Ett problem är att det fortfarande är billigare att investera i maskiner än i människor, vilket vi vill lösa med ett kompetensavdrag där rätten till skatteavdrag även ska gälla utbildningskostnader, säger hon.

Vilket ansvar har Almegas medlemsföretag i att motarbeta åldersdiskriminering?

– All diskriminering är såklart helt förkastlig och dessutom olaglig. Som arbetsgivare måste man först och främst vara medveten om problematiken och därefter se till att man inte på något sätt särbehandlar någon utifrån diskrimineringsgrunderna.

Unionen gör enkät om åldersdiskriminering

Även Unionen kan göra mer för att minska åldersdiskriminering, enligt Olle Brynja, utredare på Unionen. Han arbetar med ett projekt om just det. 

Tanken är att göra en enkätundersökning bland medlemmarna om hur de upplever åldersdiskriminering och sedan utgå från den. Förhoppningen är att kunna ge bättre information, tips och råd till både förtroendevalda och medlemmar.

DO har tillsyn över att arbetsgivarna gör det arbetet. Gör DO tillräckligt?

– Nej, det tycker vi inte. Ena halvan av diskrimineringslagen handlar just om att arbeta med aktiva åtgärder. Lagstiftningen är bra men behöver stöd i en tillsynsmyndighet. DO kan såklart inte granska alla arbetsgivare, men stickprovskontroller går bra och det görs alldeles för lite. Nuvarande DO fokuserar mer på förbudsdelen i diskrimineringslagen och att driva ärenden i domstol. Det är i och för sig också viktigt, men det måste finnas en balans.

Men har det förebyggande arbetet verkligen effekt? Finns inte risken att det mest blir en pappersprodukt?

– Den risken är jättestor. Om man som arbetsgivare inte vill samverka med fackligt förtroendevalda och om man som arbetsgivare vill göra en papperstiger, så är det fullt möjligt. Men de flesta arbetsgivare, i kombination med duktiga förtroendevalda, vill göra något bra och se över risker för diskriminering. Det finns bra stöd på DO:s hemsida för hur man kan göra. Det är inte så svårt som man kanske tror.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Kollegan tafsade på Amanda: ”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

När mannen tryckte sig mot Amanda skrek hon ”Backa!” och två kollegor ingrep. Chefen såg till att förövaren fick lämna arbetsplatsen för gott.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
En person tar en annan person på rumpan.
Sexuella anspelningar gick längre och längre. En dag tafsade den nya kollegan på Amanda i lunchrummet. Foto: Colourbox.

Sexuella trakasserier kan ske subtilt, men också väldigt öppet. För Amanda var det så.

– En hand på låret och sedan rumpan – något jag absolut inte hade sagt okej till – är att gå över alla gränsar som finns. Jävlar vad arg och kränkt jag blev.

Hade kul ihop först

Amanda, 25 år, arbetar på ett stort företag. Det är en mansdominerad arbetsplats, men där tjejerna blir alltfler. Företaget jobbar målmedvetet med jämställdhet och mångfald. Men, som Amanda säger, trots uttalad nolltolerans mot trakasserier av alla slag så händer tråkiga saker där människor finns. Som tur är sker de mer sällan.

– Det är min erfarenhet i alla fall, jag tycker att vi har en schyst arbetsmiljö, men inte perfekt. Jag har fått korkade kommentar som ”lilla stumpan” och sådant. Men jag har aldrig blivit utsatt för sexuella närmanden, förrän i höstas.

Det var en ny kille, anställd hos en extern entreprenör, som hade fått ett uppdrag som skulle pågå i några månader. Han skulle främst arbeta med Amandas team.

– Han var inte så många år äldre än mig så vi hade kul ihop på jobbet. Men jag märkte att han var ganska flirtig med mig. Så jag markerade omgående att jag inte var intresserad av honom på det sättet.

Sa hon var het och sexig

Men en eftermiddag när hon kommer ut från omklädningsrummet, uppklädd och sminkad för att hon skulle träffa kompisar på en aw, står han utanför. Han började busvissla och säga saker som att hon är het och sexig. Amanda svarade med ett ”lägg av” och en av mannens kollegor puttar till honom på axeln för att också visa att det inte var okej.

Hon tänker att det här ska hon konfrontera honom med på måndag när de ses igen.

Du tänkte aldrig att du skulle berätta för din chef direkt?

– Nej, jag tänkte att det är lika bra att jag säger ifrån och att vi löser det på en gång. Men så sågs vi inte så mycket den kommande veckan, så jag glömde väl bort.

Försökte nafsa på halsen

Men det som sedan inträffar gick inte att glömma. Amanda ska ta en fika. Mannen och två andra kollegor är också i fikarummet. Det är fredag och stämningen uppsluppen.

När Amanda ska sträcka sig efter en kopp så står han plötsligt bakom henne. Allt går på några sekunder. Hon känner när han trycker sig mot henne, hon flyttar sig undan men han följer efter, hela tiden nära hennes kropp. Hon känner en hand mot låret som snabbt rör sig mot hennes rumpa som han smeker och han försöker nafsa henne på halsen.

– Jag kände att han hade stånd när han tryckte sig mot mig. Och hans flin – han trodde verkligen att det var fritt fram. Det var så absurt och äckligt. Jag puttade bort honom hårt och skrek att han skulle backa.

Kollegorna fantastiska

Två kollegor blev vittne till händelsen och agerade fantastiskt, berättar Amanda. Den ena ställde sig framför mannen och den andra sade åt Amanda att de nu tillsammans skulle gå raka vägen till chefen.

Amanda var fortfarande arg, men nu började hon darra. Hos chefen kom tårarna och han agerade omedelbart.

Fick lämna jobbet direkt

Mannen fick lämna anläggningen direkt eftersom det fanns vittnen till det som hade hänt. Hans chef kontaktades. Inom ett dygn fattades beslutet att han inte fick jobba kvar på Amandas arbetsplats.

– Eftersom han inte var anställd hos oss blev det ju en fråga för hans arbetsgivare. Men jag vet att han fick en varning – och jag vet också att han aldrig mer kommer att sätta sin fot hos oss. Det räcker för mig.

Hon fick jättebra stöd från jobbet. Arbetsgivaren uppmanade henne att även polisanmäla eftersom händelsen också kunde handla om sexuellt ofredande, som är ett brott.

– Jag valde att inte göra det. Men hade jag inte fått uppbackningen från jobbet och hade mannen varit kvar då hade jag nog polisanmält.

Hur mår du i dag?

– Jag mår jättebra och det gjorde jag ganska snabbt. Ord stod aldrig mot ord. Jag blev aldrig ifrågasatt. Men sådant här ska inte hända någonstans och särskilt inte på jobbet. Där ska man ju känna sig trygg.

Fotnot: Amanda heter egentligen något annat.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.