Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

DO vill att fler anmäler diskriminering

Arbetsgivarna gör inte tillräckligt för att motverka diskriminering. Det anser DO Lars Arrhenius som vill ta fler till domstol.
David Österberg Publicerad
Lars Arrhenius, Diskrimineringsombudsman
Majoriteten av anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen läggs ner. Ändå tycker Lars Arrhenius att alla som utsatts ska anmäla. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Varje år anmäls hundratals fall av åldersdiskriminering till Diskrimineringsombudsmannen, DO. År 2023 handlade 215 av dem om diskriminering i arbetslivet. Men den absoluta majoriteten av anmälningar leder aldrig till någon åtgärd från myndigheten. Sedan ålder infördes som diskrimineringsgrund 2009 har DO gått vidare med ett tiotal ärenden.

 En anledning är att bevisläget är svårt, enligt DO Lars Arrhenius.

– Bristande bevis är ett problem. Som arbetssökande kan man ha en känsla av att ha blivit bortvald på grund av ålder, men vi behöver något mer att gå på. Mitt råd är att begära ut uppgifter för att se vilka meriter den som fick jobbet hade.

Men finns inte risken att arbetsgivaren hävdar att annat än formella meriter vägt tungt, som att personen som fick jobbet var mer socialt kompetent eller liknande?

– Jo, men det är ändå lättare för oss att gå vidare med ett ärende om vi har något mer att gå på. Jag uppmanar alla som upplevt diskriminering att anmäla i högre grad. Sedan jag började som DO 2020 har vi en inriktning på att driva fall. Vi framställer krav, vi går till domstol. Jag tror att det är viktigt eftersom det tydliggör att det finns en lagstiftning och synliggör att diskriminering förekommer. Det visar också att det får konsekvenser att inte följa lagen.

Lars Arrhenius anser att arbetsgivarna inte gör tillräckligt för att motverka diskriminering. Det gäller särskilt den delen av lagen som innehåller krav på att aktivt arbeta mot diskriminering.

– Vi har bestämmelser om aktiva åtgärder, arbetsgivarna ska enligt lagen jobba förebyggande och främjande. Det kan handla om hur man jobbar med löner, befordran, kompetensutveckling. Det är ett arbete som arbetsgivarna måste göra.

Gör de inte det i tillräckligt stor omfattning?

– Nej, den slutsatsen måste man ju dra när så många upplever att de har utsatts för åldersdiskriminering.

Ni har tillsyn över att arbetsgivarna arbetar med aktiva åtgärder. Borde ni arbeta hårdare med tillsynen?

– Lagen finns ju där och det är inte frivilligt att följa den. Men kärnan i vår verksamhet är att utreda anmälningar och det tror jag har en förebyggande effekt. Vi arbetar även med tillsyn, men är en ganska liten myndighet med begränsade resurser.

Eva-Maria Svensson är professor emerita i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet. I en rapport till Delegationen för senior arbetskraft undersökte hon vilka rättsliga verktyg som finns för att hantera fördomar mot äldre.

En av slutsatserna i rapporten är att diskrimineringslagar inte är det bästa sättet att tackla ålderism.

– Ålderism är så väldigt mycket mer än det som specifikt är åldersdiskriminering enligt diskrimineringslagen. En vanlig missuppfattning är att allt som är dålig behandling är diskriminering, men så är det inte. Lagen är väldigt specifikt formulerad och innehåller också flera undantag från det som skulle kunna vara diskriminering, säger Eva-Maria Svensson.

Är lagstiftningen för snäv?

– Lagen innehåller dels diskrimineringsförbud, dels krav på aktiva åtgärder. Det är genom de aktiva åtgärderna man borde arbeta mot ålderism.

Lars Arrhenius håller med om att diskrimineringslagen i sig inte kommer att få bukt med Sveriges ålderism och säger att ”alla måste hjälpas åt”. Men han håller fast vid att DO ska driva ärenden i domstol.

Är det meningsfullt att anmäla när chansen att ens ärende hamnar i domstol är så liten?

– Ja. Vi går igenom och bedömer varje anmälan. Finns det möjlighet för oss att gå vidare gör vi det och utreder fler anmälningar än någonsin. Vi kan också använda oss av den kunskap vi får när vi går igenom anmälningarna för att visa den diskriminering som finns.

Tillåtet att särbehandla någon på grund av ålder

  • Ålder är en av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Lagen innehåller dels förbud mot att diskriminera, dels krav på verksamheter att arbeta aktivt mot diskriminering.
  • Förbudet mot åldersdiskriminering i arbetslivet är inte absolut. Det är tillåtet att särbehandla någon på grund av ålder om särbehandlingen har ett berättigat syfte.
  • Ålderism är ett samlingsord för fördomar, diskriminering och strukturer mot personer på grund av ålder. Att exempelvis förutsätta att någon är på ett visst sätt för att hen har en viss ålder kan vara ålderism, men behöver inte vara åldersdiskriminering.

3 arbetsgivare som fällts för åldersdiskriminering…

  • SAS, 2011.

    Våren 2010 sa flygbolaget SAS upp 49 kabinanställda på grund av arbetsbrist. Samtliga hade fyllt eller skulle snart fylla 60. Anledningen till att företaget valde personer ur den gruppen var att de hade rätt till tjänstepension och därmed hade sin försörjning tryggad.

    DO stämde företaget för åldersdiskriminering i Arbetsdomstolen, AD, och förde talan för 25 personer. AD beslutade att SAS skulle betala 125 000 kronor var till de uppsagda i diskrimineringsersättning och skadestånd.

  • Konsultföretag, 2014.

    Ett konsultföretag skulle anställa och vände sig till en rekryteringsfirma. En kvinna i 50-årsåldern sökte, men fick via rekryteringsfirman veta att företaget ville ha personer i början av karriären i åldern 25 till 30 år. 

    DO företrädde kvinnan och konsultföretaget medgav diskriminering. I förlikningen fick kvinnan 60 000 kronor i ersättning.

  • Transportföretag, 2024.

    En 34-årig man såg en annons för ett företags traineeprogram. Han ringde företaget men fick då veta att han var för gammal för att gå programmet.

    DO företrädde mannen och företaget gick med på att betala 75 000 kronor till honom. Företaget försvarade sig med att personen som pratat med mannen inte hade rätt att företräda bolaget och att mannen inte hade skickat in en formell ansökan.

…och en som klarat sig undan

  • Försvarets flygförarutbildning, 2022.

    Två piloter, 34 och 36 år gamla, sökte till Försvarets flygförarutbildning. De klarade testerna men antogs inte med motiveringen att skolan prioriterade yngre sökande. Enligt Försvarsmakten är det viktigt att piloter efter genomförd utbildning kan utöva yrket under en rimligt lång anställningstid. 

    DO ansåg att Försvarsmakten inte bröt mot diskrimineringslagen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Kollegan tafsade på Amanda: ”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

När mannen tryckte sig mot Amanda skrek hon ”Backa!” och två kollegor ingrep. Chefen såg till att förövaren fick lämna arbetsplatsen för gott.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
En person tar en annan person på rumpan.
Sexuella anspelningar gick längre och längre. En dag tafsade den nya kollegan på Amanda i lunchrummet. Foto: Colourbox.

Sexuella trakasserier kan ske subtilt, men också väldigt öppet. För Amanda var det så.

– En hand på låret och sedan rumpan – något jag absolut inte hade sagt okej till – är att gå över alla gränsar som finns. Jävlar vad arg och kränkt jag blev.

Hade kul ihop först

Amanda, 25 år, arbetar på ett stort företag. Det är en mansdominerad arbetsplats, men där tjejerna blir alltfler. Företaget jobbar målmedvetet med jämställdhet och mångfald. Men, som Amanda säger, trots uttalad nolltolerans mot trakasserier av alla slag så händer tråkiga saker där människor finns. Som tur är sker de mer sällan.

– Det är min erfarenhet i alla fall, jag tycker att vi har en schyst arbetsmiljö, men inte perfekt. Jag har fått korkade kommentar som ”lilla stumpan” och sådant. Men jag har aldrig blivit utsatt för sexuella närmanden, förrän i höstas.

Det var en ny kille, anställd hos en extern entreprenör, som hade fått ett uppdrag som skulle pågå i några månader. Han skulle främst arbeta med Amandas team.

– Han var inte så många år äldre än mig så vi hade kul ihop på jobbet. Men jag märkte att han var ganska flirtig med mig. Så jag markerade omgående att jag inte var intresserad av honom på det sättet.

Sa hon var het och sexig

Men en eftermiddag när hon kommer ut från omklädningsrummet, uppklädd och sminkad för att hon skulle träffa kompisar på en aw, står han utanför. Han började busvissla och säga saker som att hon är het och sexig. Amanda svarade med ett ”lägg av” och en av mannens kollegor puttar till honom på axeln för att också visa att det inte var okej.

Hon tänker att det här ska hon konfrontera honom med på måndag när de ses igen.

Du tänkte aldrig att du skulle berätta för din chef direkt?

– Nej, jag tänkte att det är lika bra att jag säger ifrån och att vi löser det på en gång. Men så sågs vi inte så mycket den kommande veckan, så jag glömde väl bort.

Försökte nafsa på halsen

Men det som sedan inträffar gick inte att glömma. Amanda ska ta en fika. Mannen och två andra kollegor är också i fikarummet. Det är fredag och stämningen uppsluppen.

När Amanda ska sträcka sig efter en kopp så står han plötsligt bakom henne. Allt går på några sekunder. Hon känner när han trycker sig mot henne, hon flyttar sig undan men han följer efter, hela tiden nära hennes kropp. Hon känner en hand mot låret som snabbt rör sig mot hennes rumpa som han smeker och han försöker nafsa henne på halsen.

– Jag kände att han hade stånd när han tryckte sig mot mig. Och hans flin – han trodde verkligen att det var fritt fram. Det var så absurt och äckligt. Jag puttade bort honom hårt och skrek att han skulle backa.

Kollegorna fantastiska

Två kollegor blev vittne till händelsen och agerade fantastiskt, berättar Amanda. Den ena ställde sig framför mannen och den andra sade åt Amanda att de nu tillsammans skulle gå raka vägen till chefen.

Amanda var fortfarande arg, men nu började hon darra. Hos chefen kom tårarna och han agerade omedelbart.

Fick lämna jobbet direkt

Mannen fick lämna anläggningen direkt eftersom det fanns vittnen till det som hade hänt. Hans chef kontaktades. Inom ett dygn fattades beslutet att han inte fick jobba kvar på Amandas arbetsplats.

– Eftersom han inte var anställd hos oss blev det ju en fråga för hans arbetsgivare. Men jag vet att han fick en varning – och jag vet också att han aldrig mer kommer att sätta sin fot hos oss. Det räcker för mig.

Hon fick jättebra stöd från jobbet. Arbetsgivaren uppmanade henne att även polisanmäla eftersom händelsen också kunde handla om sexuellt ofredande, som är ett brott.

– Jag valde att inte göra det. Men hade jag inte fått uppbackningen från jobbet och hade mannen varit kvar då hade jag nog polisanmält.

Hur mår du i dag?

– Jag mår jättebra och det gjorde jag ganska snabbt. Ord stod aldrig mot ord. Jag blev aldrig ifrågasatt. Men sådant här ska inte hända någonstans och särskilt inte på jobbet. Där ska man ju känna sig trygg.

Fotnot: Amanda heter egentligen något annat.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.