Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

DO vill att fler anmäler diskriminering

Arbetsgivarna gör inte tillräckligt för att motverka diskriminering. Det anser DO Lars Arrhenius som vill ta fler till domstol.
David Österberg Publicerad
Lars Arrhenius, Diskrimineringsombudsman
Majoriteten av anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen läggs ner. Ändå tycker Lars Arrhenius att alla som utsatts ska anmäla. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Varje år anmäls hundratals fall av åldersdiskriminering till Diskrimineringsombudsmannen, DO. År 2023 handlade 215 av dem om diskriminering i arbetslivet. Men den absoluta majoriteten av anmälningar leder aldrig till någon åtgärd från myndigheten. Sedan ålder infördes som diskrimineringsgrund 2009 har DO gått vidare med ett tiotal ärenden.

 En anledning är att bevisläget är svårt, enligt DO Lars Arrhenius.

– Bristande bevis är ett problem. Som arbetssökande kan man ha en känsla av att ha blivit bortvald på grund av ålder, men vi behöver något mer att gå på. Mitt råd är att begära ut uppgifter för att se vilka meriter den som fick jobbet hade.

Men finns inte risken att arbetsgivaren hävdar att annat än formella meriter vägt tungt, som att personen som fick jobbet var mer socialt kompetent eller liknande?

– Jo, men det är ändå lättare för oss att gå vidare med ett ärende om vi har något mer att gå på. Jag uppmanar alla som upplevt diskriminering att anmäla i högre grad. Sedan jag började som DO 2020 har vi en inriktning på att driva fall. Vi framställer krav, vi går till domstol. Jag tror att det är viktigt eftersom det tydliggör att det finns en lagstiftning och synliggör att diskriminering förekommer. Det visar också att det får konsekvenser att inte följa lagen.

Lars Arrhenius anser att arbetsgivarna inte gör tillräckligt för att motverka diskriminering. Det gäller särskilt den delen av lagen som innehåller krav på att aktivt arbeta mot diskriminering.

– Vi har bestämmelser om aktiva åtgärder, arbetsgivarna ska enligt lagen jobba förebyggande och främjande. Det kan handla om hur man jobbar med löner, befordran, kompetensutveckling. Det är ett arbete som arbetsgivarna måste göra.

Gör de inte det i tillräckligt stor omfattning?

– Nej, den slutsatsen måste man ju dra när så många upplever att de har utsatts för åldersdiskriminering.

Ni har tillsyn över att arbetsgivarna arbetar med aktiva åtgärder. Borde ni arbeta hårdare med tillsynen?

– Lagen finns ju där och det är inte frivilligt att följa den. Men kärnan i vår verksamhet är att utreda anmälningar och det tror jag har en förebyggande effekt. Vi arbetar även med tillsyn, men är en ganska liten myndighet med begränsade resurser.

Eva-Maria Svensson är professor emerita i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet. I en rapport till Delegationen för senior arbetskraft undersökte hon vilka rättsliga verktyg som finns för att hantera fördomar mot äldre.

En av slutsatserna i rapporten är att diskrimineringslagar inte är det bästa sättet att tackla ålderism.

– Ålderism är så väldigt mycket mer än det som specifikt är åldersdiskriminering enligt diskrimineringslagen. En vanlig missuppfattning är att allt som är dålig behandling är diskriminering, men så är det inte. Lagen är väldigt specifikt formulerad och innehåller också flera undantag från det som skulle kunna vara diskriminering, säger Eva-Maria Svensson.

Är lagstiftningen för snäv?

– Lagen innehåller dels diskrimineringsförbud, dels krav på aktiva åtgärder. Det är genom de aktiva åtgärderna man borde arbeta mot ålderism.

Lars Arrhenius håller med om att diskrimineringslagen i sig inte kommer att få bukt med Sveriges ålderism och säger att ”alla måste hjälpas åt”. Men han håller fast vid att DO ska driva ärenden i domstol.

Är det meningsfullt att anmäla när chansen att ens ärende hamnar i domstol är så liten?

– Ja. Vi går igenom och bedömer varje anmälan. Finns det möjlighet för oss att gå vidare gör vi det och utreder fler anmälningar än någonsin. Vi kan också använda oss av den kunskap vi får när vi går igenom anmälningarna för att visa den diskriminering som finns.

Tillåtet att särbehandla någon på grund av ålder

  • Ålder är en av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Lagen innehåller dels förbud mot att diskriminera, dels krav på verksamheter att arbeta aktivt mot diskriminering.
  • Förbudet mot åldersdiskriminering i arbetslivet är inte absolut. Det är tillåtet att särbehandla någon på grund av ålder om särbehandlingen har ett berättigat syfte.
  • Ålderism är ett samlingsord för fördomar, diskriminering och strukturer mot personer på grund av ålder. Att exempelvis förutsätta att någon är på ett visst sätt för att hen har en viss ålder kan vara ålderism, men behöver inte vara åldersdiskriminering.

3 arbetsgivare som fällts för åldersdiskriminering…

  • SAS, 2011.

    Våren 2010 sa flygbolaget SAS upp 49 kabinanställda på grund av arbetsbrist. Samtliga hade fyllt eller skulle snart fylla 60. Anledningen till att företaget valde personer ur den gruppen var att de hade rätt till tjänstepension och därmed hade sin försörjning tryggad.

    DO stämde företaget för åldersdiskriminering i Arbetsdomstolen, AD, och förde talan för 25 personer. AD beslutade att SAS skulle betala 125 000 kronor var till de uppsagda i diskrimineringsersättning och skadestånd.

  • Konsultföretag, 2014.

    Ett konsultföretag skulle anställa och vände sig till en rekryteringsfirma. En kvinna i 50-årsåldern sökte, men fick via rekryteringsfirman veta att företaget ville ha personer i början av karriären i åldern 25 till 30 år. 

    DO företrädde kvinnan och konsultföretaget medgav diskriminering. I förlikningen fick kvinnan 60 000 kronor i ersättning.

  • Transportföretag, 2024.

    En 34-årig man såg en annons för ett företags traineeprogram. Han ringde företaget men fick då veta att han var för gammal för att gå programmet.

    DO företrädde mannen och företaget gick med på att betala 75 000 kronor till honom. Företaget försvarade sig med att personen som pratat med mannen inte hade rätt att företräda bolaget och att mannen inte hade skickat in en formell ansökan.

…och en som klarat sig undan

  • Försvarets flygförarutbildning, 2022.

    Två piloter, 34 och 36 år gamla, sökte till Försvarets flygförarutbildning. De klarade testerna men antogs inte med motiveringen att skolan prioriterade yngre sökande. Enligt Försvarsmakten är det viktigt att piloter efter genomförd utbildning kan utöva yrket under en rimligt lång anställningstid. 

    DO ansåg att Försvarsmakten inte bröt mot diskrimineringslagen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chef utsatte kvinna för sexuella trakasserier – företaget får betala

En chef i ledningsgruppen utsatte en kvinnlig anställd för sexuella trakasserier under en tjänsteresa. Det slår DO fast och begär att arbetsgivaren betalar 50 000 kronor i diskrimineringsersättning.
Elisabeth Brising, Lina Björk Publicerad 26 maj 2026, kl 06:01
DO-logotyp och texten “Diskrimineringsombudsmannen” upplyst mot en mörk bakgrund.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) slår fast att arbetsgivaransvar kan gälla även när händelser sker i arbetsrelaterade sammanhang utanför ordinarie arbetstid. I ärendet betalade bolaget 50 000 kronor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kvinnan hade arbetat på företaget inom byggbranschen i omkring två år. Under tiden uppger hon i en anmälan till DO att både hon och minst två andra kvinnliga kollegor, utsattes för återkommande olämpligt beteende av sexuell karaktär. 

Inviter till sexuella handlingar med kollegor och deras fruar

Händelserna inträffade framför allt i samband med företagsevent utanför arbetstid, där alkohol ofta förekom. Enligt anmälan handlade det om påträngande inviter och förslag från äldre manliga kollegor om sexuella handlingar med dem och även deras fruar. Detta fortsatte trots upprepade tillsägelser från kvinnan. 

Till slut valde den anställda och en kvinnlig kollega att slå larm till arbetsgivaren för att få stopp på beteendet. Efter det upplevde kvinnan att stämningen blev kylig. Enligt bolaget utredde de händelserna noga omedelbart och erbjöd alla medarbetare extra stöd och information om sexuella trakasserier. 

Fick inte förlängd anställning

En kort tid senare kallades kvinnan till sin chef och fick besked om att hennes provanställning skulle avslutas på grund av arbetsbrist. Men enligt kvinnan var det ett svepskäl och hon hade gott om arbetsuppgifter. 

Flera kollegor ifrågasatte också uppsägningen, och vissa uttryckte oro för en tystnadskultur inom bolaget enligt kvinnan. Hon valde sedan att anmäla händelserna till Diskrimineringsombudsmannen hösten 2025. 

Arbetsgivaren berättar i svar till DO att de utrett anklagelserna noga och medger att kvinnan utsatts för sexuella inviter, olämpliga kommentarer och fysisk beröring av sexuell natur av flera kollegor vid flera tillfällen. Bolaget bestrider dock påståendet att avslutandet av provanställningen inte skulle berott på arbetsbrist.  

DO fokuserar på företagets ledningsansvar 

Nu har DO gett sin syn på saken. Deras utredning visar också att kvinnan utsattes för sexuella trakasserier, bland annat av en man i bolagets ledningsgrupp under en tjänsteresa. Myndigheten konstaterar att även om arbetsgivaren i efterhand vidtog rimliga åtgärder har bolaget ändå ett direkt ansvar när personer i ledande ställning sextrakasserar anställda - oavsett om chefen är en direkt arbetsledare eller ej. 

En person med chefsansvar och som dessutom verkar i ett bolags ledningsgrupp måste likställas med arbetsgivaren när den utsätter en medarbetare för sexuella trakasserier, oavsett vilken faktisk beslutanderätt personen haft över medarbetaren. I annat fall urholkas arbetsgivarens ansvar för sexuella trakasserier, säger Sandra Danowsky, processförare på DO:s rättsenhet, i ett uttalande. 

I april 2026 begärde DO att bolaget skulle betala 50000 kronor i diskrimineringsersättning. I början av maj betalades ersättningen ut till kvinnan. 

Vad är diskriminering?

  • I svensk lag finns sju diskrimineringsgrunder.
  • De är: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
  • Diskriminering är, enligt lagens definition, när någon missgynnas eller kränks och det finns ett samband med diskrimineringsgrunderna.
  • Enligt Diskrimineringsombudsmannen är kön den vanligaste formen av diskriminering.
  • Arbetsgivare har enligt lagen ett ansvar för att arbetstagare och arbetssökande inte blir utsatta för diskriminering.