Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Läkaren som slåss för de mest utsatta

Jenny Fjell har en uppgiven blick men i rösten går det att ana styrka och en återhållsam vrede när hon pratar om sjukförsäkringen som ett system som sparkar på dem som redan ligger. Reglerna tär på vårt främsta kapital, människor.
Petra Rendik Publicerad

Jenny är läkare, mamma och initiativtagare till nätverket Resurs (Respekt för de sjukas och utsattas rätt i samhället). Som doktor och snart färdig psykiatriker möter hon samhällets bräckligaste människor. När hon blev mamma blev hon patient. Pojken var förkyld under hela sitt första år och sömnen blev därefter. Jenny blev sjukskriven och hennes man fick vara pappaledig.

- Vi fick göra scheman för att orka handa mat eller tvätta. Energin räckte inte ens till det mest basala. Jag var så skör och det var jobbigt att vistas ute i parkerna. Jag undrade vad folk tyckte om mig. Att vara mamma och ändå inte orka...

Upplevelsen, hur tuff den än var, har ändå gett henne en erfarenhet som ingen läkarutbildning kan ge. Det var också då tanken på ett nätverk för de allra mest utsatta började ta form. En motkraft mot ett allt mer cyniskt samhällsklimat.

- Idén föddes av en stark nöd för hur människor med sjukdom har det. Jag blev mycket upprörd över vissa ledarskribenters sätt att utrycka sig raljerande om sjuka och brottades mycket med dessa frågor. Så en natt såg jag namnet "Resurs" nästan som i eldskrift, säger Jenny och skrattar.

Idag har Resurs över 2 000 medlemmar och varje dag tillkommer fler. När nätverket bildades 1 mars 2008 var de nya sjukförsäkringsreglerna ännu inte en realitet och Jenny trodde in i det sista att regeringens planer aldrig skulle gå igenom.

Men några månader senare blev det verklighet. Den som varit sjuk i 6 månader ska få sin arbetsförmåga testad mot hela arbetsmarknaden. En nattsvart dag för Sverige menar Jenny och ett helvete för de redan svaga.

- Det som är så absurt i det hela att man satt ett datum då du ska arbeta och det har inget med vilket tillstånd du befinner dig i. Du kanske inte ens kan tillgodogöra dig arbetsförmedlingens introduktionsprogram. Många kommer att känna sig än mer misslyckade.

Men är det inte bra att får hjälp att komma ut i arbetslivet efter att ha gått sjukskriven länge?

- Många har velat komma ut och de har bett om hjälp. Tidigare fanns ett tydligt rehabiliteringsansvar hos arbetsgivaren. Men där orkade man inte ta itu med problemen och landstinget kände att de inget hade att erbjuda. Nu ligger ansvaret på den sjuka, nu ska de straffas för att ingen ville hjälpa dem tidigare.

Jenny är hård i sina omdömen. Fuskdebatten som banade vägen för de nya sjukreglar gör henne knappast mildare i sinnet. Tidningarna svämmade över med löjeväckande exempel på de så kallade "sjuka" som ertappades med att dansa ute på lokal fast de var sjukskrivna. Det pågick en lobbykampanj i media som många köpte anser Jenny. "Försäkringen över utnyttjades och de sjuka behövde en spark i baken". Attityden hårdnade, de som var friska och jobbade, varför skulle de betala för andras ryggvärk?

- Jag minns själv när jag hade en fulltecknad agenda, när man har fullt upp är det svårt att förstå att andra inte orkar.

Men nu vet Jenny. Hon inser också vilken tur hon har haft. Hon som läkare visste genvägar till hjälp när hon blev sjuk. Hon kunde också göra sin egen rehabiliteringsplan när det var dags att börja jobba.

Den turen har långt ifrån alla säger hon själv.

Hon målar upp en dyster framtid där många kommer att hamna i ett utanförskap. Hon har redan sett följderna av de nya reglerna.

En redan dålig ekonomi blir ännu sämre när sjuka människor blir av med sin sjukpenning för att tvingas ut på arbetsmarknaden, en arbetsmarknad som inte ens kan erbjuda jobb till friska. Jenny har fått ta emot desperata samtal från människor som vill ta livet av sig. Resurs får mejl som är rena avskedsbrev. Gruppen långtidssjukskrivna domineras av människor med psykisk ohälsa, där risken för självmord är högre. Många av de kommer att bli hemlösa för att de inte har råd att betala hyran och en ökad dödlighet är inte ett omöjligt scenario.

Konsekvensen av sjukreglerna ser vi först om fem tio år, tror Jenny. Det var som efter den förra finanskrisen på 90-talet. När ekonomin började komma fötter, gick en stor grupp människor in i väggen.

- Fakturan kommer sen och den kommer att bli dyr. Många kommer att bita ihop och skärpa sig. Man visar inte tecken på svaghet, för det kan kosta en jobbet.

Jennys roll som läkare är att inge hopp och ge rätt behandling. Men med sjukregler som stressar sjuka ut i jobb och stjälper deras ekonomi, försvåras hennes arbete. Ekonomisk trygghet är en grund för att medicin och behandling ska fungerar, menar hon. Det går inte att förvänta sig positiv effekt om patienten upplever stark ångest och oro inför det faktum att de inte kommer att kunna försörja sig.

- Du har inte råd att äta vettig mat och du dras med skammen över att vara fattig. Man opererar svåra tillstånd och behandlar med dyra mediciner men det är bortkastade pengar om man inte har råd att ta hand om sig själv, säger Jenny upprört.

Men hur ser det ultimata sjukförsäkringen ut? Jo, möjligtvis som den var innan de nya reglerna trädde i kraft. Men under förutsättning att arbetsgivaren tar sitt ansvar, tror Jenny. Det ska vara självklart att den som är sjuk får den tid som behövs för att återhämta sig.

Jenny har en dröm om det perfekta samhället. Ett samhälle där vi ser på varandra med omtanke och vänlighet snarare än misstro och fördömande. Att vi kan acceptera oss själva och våra medmänniskor med styrkor och svagheter. Att vi tillåter oss svackor i livet. 

- Jag önskar att det inte skulle vara så skamligt att prata om de behov man har. Om det skulle det vara så, tror jag att fler kommer ut i arbetslivet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Styrketräning efter 50 kan minska risken för en för tidig död

Styrketräning är den viktigaste träningsformen efter 50. Att lyfta tungt bygger muskelmassa som längre upp i åldern minskar risken för fall och en för tidig död. Och den bästa nyheten av alla: det är aldrig för sent att börja.
Ola Rennstam Publicerad 8 september 2026, kl 06:00
Två personer över 50 utför styrketräning med hantlar respektive en träningsställning.
Styrketräning efter 50 kan bromsa den åldersrelaterade förlusten av muskelmassa. För att träningen ska ge effekt behöver belastningen vara tillräckligt tung och träningen återkomma över tid. Foto: Colourbox

När din kropp åldras blir dina leder och muskler stelare. Du förlorar också muskelmassa snabbare än tidigare. Muskelförtviningen börjar faktiskt redan efter 30, men sker då så långsamt att du inte märker det. Men i medelåldern går förlusten allt snabbare – och vips upptäcker du att du inte orkar göra saker du förr klarade utan problem.

Men misströsta inte - det finns hopp. Sebastian Edman är postdoktor vid Karolinska institutet och forskar om hur muskelmassan förändras med åldern. Hans budskap är tydligt:

– Att förlora muskelmassa är en naturlig del av åldrandet, men du kan bromsa den processen betydligt genom att träna styrka regelbundet. Det är en konstant kamp som man måste hålla i över tid.

Muskelmassan avgörande vid sjukdom och skador

Särskilt efter 50 blir styrketräning avgörande, understryker han. Genom att få in det i din vardag bygger du en grund som du har nytta av resten av livet, och som till och med kan minska risken för en för tidig död.

– En bra muskelmassa minskar risken för fall, och skulle du halka på en isfläck klarar du dig bättre. Individer med en frisk muskelmassa som drabbas av något allvarligt, som exempelvis cancer eller hjärtproblem, tenderar också att klara sig bättre än andra. Musklerna är en proteinreserv som behövs vid en akut kris.
 

Kvinnor bygger muskler lika bra som män

Sebastian Edmans forskning visar att äldre har lika god förmåga att bygga muskelvävnad som yngre personer. Och kvinnor har, tvärtemot vad många tror, samma relativa förmåga som män att öka sin muskelmassa.

– Det där är lite av en myt. Kvinnor har mindre muskelmassa, men den ökar procentuellt lika mycket som för en man vid styrketräning. Och både män och kvinnor förlorar muskelmassa i lika hög utsträckning. Mitt budskap till kvinnor är att de ska våga lyfta tyngre.

”Många gör felet att de tar i lagom mycket”

 

Nybörjare kan se resultat snabbt

Om du tillhör kategorin som drar dig för att gå till gymmet finns det skäl att tänka om: nybörjare har faktiskt ett övertag.

– Som nybörjare får man faktiskt en extra skjuts i muskeluppbyggnaden, och det går att se resultat på en gång. Så det är med andra ord aldrig för sent att börja styrketräna. Men det är viktigt att hålla i över tid. Att träna en gång i veckan under fem år är bättre än tre gånger i veckan under två år.

Så mycket krävs för att behålla musklerna

Att ha varit fysiskt aktiv större delen av livet ger dig inte automatiskt en bättre förmåga att bygga muskler än en soffpotatis. Skillnaden sitter någon annanstans.

– Det är ingen skillnad på vad som händer inne i själva muskeln. Men den som varit aktiv tidigare i livet har en bättre kroppskännedom, större tilltro till sin egen förmåga och vet hur man ska göra på ett gym. Det leder i många fall till bättre resultat, förklarar Sebastian Edman.

Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet är att personer över 65 år bör röra på sig minst 2,5 timmar i veckan. För att förhindra förlust av muskler krävs det, enligt Sebastian Edman, minst ett styrkepass i veckan. För att öka massan krävs fler pass än så.

För att bygga muskler måste du ta i

En nyckel för att styrketräningen ska få effekt är att våga ta i.

– Det ska vara ordentligt tungt. När du gjort tio repetitioner ska du inte orka fler och vara rejält flåsig. Många gör felet att de tar i lagom mycket.

Kan styrketräning kompensera för en stillasittande kontorstillvaro?

– Tveksamt. Att styrketräna någon dag i veckan är inget fripass för att ta bilen till jobbet och sitta still en hel arbetsdag. Men om man kan kombinera det med att ta trapporna på jobbet och ta sig dit på cykel får det positiv effekt.

3 VIKTIGA STYRKETIPS

  • Våga ta i och bli flåsig – du klarar mer än du tror. Det ska vara ordentligt tungt de sista repetitionerna. Öka vikten om du orkar fler repetitioner.
  •  Ta hjälp. En personlig tränare är inte nödvändig, men se till att få instruktioner av någon under ett par pass för att komma i gång och lära dig styrkeövningarna så du inte gör fel.
  • Gå inte ut för hårt i början. Glöm inte att vila. Kombinera gärna styrketräningen med skonsam träning som yoga, eller simning. 
Hälsa

Bluffsyndrom på jobbet: Så blir du av med känslan

Tror du att framgångarna på jobbet bara beror på tur och oroar du dig för att bli avslöjad som en bluff? Psykologiprofessorn Alexander Rozental förklarar vad bluffsyndrom är och hur du kan hantera självtvivlet.
Gertrud Dahlberg Publicerad 7 september 2026, kl 06:00
Person i kontorsmiljö lutar huvudet mot en glasvägg och speglas i glaset.
Den som har bluffsyndrom tvivlar på sin kompetens trots att resultaten visar något annat. Känslan är särskilt vanlig i nya och krävande situationer. Foto: Colourbox

Hjälp, jag är en bluff! Jag förtjänar inte det beröm och den framgång jag får på jobbet. Snart kommer jag att bli avslöjad som den värdelösa nolla jag verkligen är. 

Känner du igen dig? Då är du långt ifrån ensam. Till och med ett av världshistoriens största snillen, Albert Einstein, kände sig obekväm över den uppskattning hans livsverk rönte och upplevde sig själv som en ”ofrivillig svindlare”.

Fenomenet fick ett namn på 1970-talet: imposter syndrome. Översatt till svenska benämns det bluffsyndromet.

Men varför känner vi så? Och vad kan vi göra åt den gnagande känslan?

Vi bad Alexander Rozental, professor i klinisk psykologi vid Luleå tekniska universitet, bena ut vad bluffsyndrom egentligen handlar om. 
 

1. Vad är bluffsyndrom?

– Det innebär att en person tvivlar på sin kompetens fast det inte finns någon objektiv anledning. Det är en inre upplevelse som ofta följs av en rädsla för att bli avslöjad och att den egna framgången enbart beror på tur. 

– Det är ingen klinisk diagnos på någon sjukdom utan mer ett allmänmänskligt tillstånd. Däremot kan bluffsyndromet ibland vara en del av en underliggande sjukdom och psykiatrisk diagnos, till exempel depression eller någon typ av ångestsyndrom. 

 

2. Varför får man bluffsyndrom?

– Många, kanske till och med de flesta, människor upplever sig någon gång som en bluff och tvivlar på sig själva. Det är ofta förknippat med övergångar i livet, till exempel att byta jobb eller att börja plugga. Situationer när vi ställs inför för nya sammanhang och krav. Ofta försvinner känslan i takt med att vi tar oss an och klarar våra nya uppgifter. 

– I grunden handlar bluffsyndromet om en djupt rotad evolutionär rädsla för att inte höra till och riskera att bli bortstött från gruppen.

 

3. Vilka drabbas oftare av bluffsyndrom?

– Ja, det är mer vanligt hos människor med vissa personlighetsdrag, exempelvis neuroticism, det vill säga att ha lätt till negativa känslor som ilska, oro, ångest, stress och nedstämdhet. 

– Det tycks också i större utsträckning drabba minoritetsgrupper. Exempelvis att vara ensam kvinna i mansdominerad miljö. Eller att vara den enda personen med en annan etnisk eller kulturell bakgrund än den övriga gruppen.

- Jag och mina kollegor på Umeå Universitet har gjort forskning som visar att studenter på prestigefyllda utbildningar, där det sedan råder stor konkurrens om jobb, ofta upplever sig själva en bluff och därför överpresterar. 

 

4. Kan bluffsyndrom ha positiva sidor?

– Ja, motsatsen, det vill säga att aldrig reflektera över dig själv och vad du kanske skulle kunna göra bättre, är inte heller optimal. 

– Det finns också studier som visar att personer som känner sig som en bluff ofta fungerar bättre i grupp och är bättre på att samarbeta jämfört med andra. 

 

5. Så kan du hantera känslan av att vara en bluff

– Prata med andra. Då inser du sannolikt att du inte är ensam om att ibland känna dig som en bluff. 

– Ett annat sätt är att öva på att så kallad självmedkänsla och försöka vara lika stöttande mot dig själv som du är mot din bästa vän. Det kan mildra de självkritiska tankarna.

– Utsätt dig också för det du är rädd för i stället för att undvika det. Det kan handla om att du vågar tacka ja till en ny tjänst trots att du är rädd för att känna dig som en bluff.

– Försök också öva upp förmågan att ta emot beröm och känna stolthet.

 

6. Kan bluffsyndromet försvinna?

– Kanske inte helt, men det går att på egen hand få en mer balanserad syn på din egen förmåga. Att du ibland misslyckas och kan bli bättre innebär inte att du är en bluff. Du kan samtidigt vara kompetent och duktig. Det är inte svart eller vitt. Att någon gång känna sig som en bluff drabbar de flesta av oss och är något vi måste acceptera.

 

7. När ska man söka hjälp för självtvivlet?

– När tvivlet på din egen förmåga dominerar din inre dialog till den grad att du avstår och tackar nej till en massa möjligheter i livet. Då bör du söka hjälp och få behandling.

 

Text: Gertrud Dahlberg.

Så kan du hantera känslan av att vara en bluff

  • Prata med andra om hur du känner.
  • Öva på självmedkänsla.
  • Utsätt dig stegvis för sådant du är rädd för.
  • Träna på att ta emot beröm.
  • Tillåt dig att känna stolthet över det du klarar.