Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Konspirationsteorier

Vem sköt Olof Palme? Blev Elvis Presley bortförd av utomjordingar? Är månlandningen en bluff och är svininfluensan i själva verket påhittad av ett läkemedelsbolag?
Lina Jonsson Publicerad

Ibland händer det saker som är alldeles omöjliga att förklara. Någon dör plötsligt och oväntat, ett fartyg sjunker, en byggnad sprängs eller en hel befolkning insjuknar i en okänd sjukdom.

Kaos är farligt, och saker som endast kan förklaras utifrån slumpen känns tunga. Det innebär ju att det oväntade skulle kunna inträffa igen och igen. Nej, det måste finnas någon djupare förklaring: en sammansvärjning, en konspiration och ett mål med eländet.

En av de tidigaste konspirationsteorierna skapades redan under 1300-talet. Digerdöden, eller den svarta döden som den också kallades, drabbade nästan var tredje person i Europa. Den smittade fick bölder under armarna och i ljumskarna för att senare dö en plågsam död -  ofta inom loppet av några dagar.

Att något så kraftfullt skulle utplåna så enormt många människor måste ha en förklaring i det övernaturliga. Och snart hade man hittat sina syndabockar, som bestod av två aktörer: Gud och judarna. Den allsmäktige hade helt enkelt skapat pesten som straff för att människorna betedde sig illa, och till sitt redskap hade han judarna, som européerna upptäckt inte smittades i samma omfattning som resten av befolkningen. Att detta berodde på att judarnas renhetslagar gjorde dem mer hygieniska än genomsnittet var det ingen som tänkte på. Resultatet blev en judeförföljelse i åratal därefter.

En annan sjukdomskonspiration, närmare i tiden, är svininfluensan. Den ska egentligen inte kunna smitta människor, men efter en mutering i början av 2009 började gamla och unga insjukna och dö. Tidningsrubrikerna skrek ut varningsord och snart hade ett vaccin framställts, som alla skulle injiceras med. Läkemedelsföretaget Baxter hade till och med haft vänligheten att framställda vaccinet ett år innan det första utbrottet konstaterades, och hade dessutom varit försiktiga nog att skaffa rättslig immunitet mot att bli stämt för eventuella biverkningar. Detta skapade snart en teori om att Baxter i själva verket skapat hela influensan, för att sedan mirakulöst komma fram med ett botemedel.

De stora konspirationsteorierna verkar dock vara förbehållna stora stjärnor i allmänhet, och män i synnerhet. Eller vad sägs om att den store gitarristen Jimi Hendrix inte dog av en slump utan egentligen blev mördad av sin manager, att Elvis inte gick hädan, förstoppad på sin toalett, utan i själva verket blev bortförd av utomjordningar, och att den mytomspunna Jim Morrison, sångare i The Doors, inte dog av en hjärtattack utan stora mängder astmamedicin och påtvingad alkohol. Både Jim Morrison och Jimi Henrix dog för övrigt vid 27 års ålder, något som skapat det mytomspunna 27 club, som Kurt Cobain, Janis Joplin och Rolling Stones-gitarristen Brian Jones också är medlemmar i.

Sveriges största konspirationsteori handlar så klart om Olof Palme. Den 28:e februari 1986 var den dåvarande statsministern på väg hem från en bio tillsammans med sin hustru Lisbet Palme. När paret nådde korsningen Sveavägen/Tunnelgatan sköts Palme i ryggen, och förklarades död drygt en timme senare. Vem som sköt statsministern eller vilket motivet var är ännu oklart, vilket skapat en oändlig rad teorier.

Höll Palme kanske på att avslöja en muthärva kring den svenska vapentillverkaren Bofors och tystades av dess ekonomiska krafter? Gav hans kritik mot den chilenska militärjuntan tillräckliga skäl för dess ledare Augusto Pinochet att plocka upp pistolen, eller var det till och med polisens egen spaningsledare Hans Holmér som var inblandad? Troligen får vi aldrig veta men varje år dyker en ny förklaring upp.

Är det bara dumheter? Kanske. Men många konspirationsteorier har i slutändan visat sig ha högre sanningshalt än de officiella versionerna. Och får det möjligen de små grå hjärncellerna att ta ett extra varv, så varför inte?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.

Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.