Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
När Linnea Fältström började jobba på callcentret Releasy i Borlänge för ett tiotal år sedan var det fackliga engagemanget litet. Även om många var medlemmar i Unionen satt endast tre i klubbstyrelsen och få gick på årsmötena. När hon ändå beslöt att vara med på ett sådant 2018 blev hon genast vald till vice ordförande i styrelsen.
– Även om jag tyckte att det var viktigt att ställa upp så hade jag ingen större koll på vad uppdraget innebar. Därför höll jag mig i bakgrunden. Men ett år senare avgick ordföranden och då trillade det uppdraget över på mig. Och eftersom jag inte hade koll blev jag faktiskt panikslagen då, säger hon.
Efter att ha gått några av Unionens fackliga kurser kände Linnea Fältström sig säkrare i rollen. Men hon upplevde ändå att ordförandeskapet ofta var ensamt, tråkigt och tungt. Men inför det senaste årsmötet, i februari i år, lyckades hon ändå få med ett par kollegor dit.
Och då visade det sig också att fler hörsammat styrelsens önskemål om att fler skulle engagera sig i styrelsearbetet. Därför var man tio på årsmötet, där samtliga också blev invalda i styrelsen. Däribland Johan Skarp som tog på sig ordföranderollen.
– Jag vet faktiskt inte varför så många ville vara med nu. Själv beslöt jag engagera mig efter att det hänt en del saker på jobbet som inte kändes okej. Då insåg jag hur viktig klubben är och att det fanns risk att den kunde läggas ned om inte fler engagerade sig, säger han.
Att kunna ha diskussioner med så många
gör det fackliga så mycket roligare
För Linnea Fältström har tillskottet av ledamöter inneburit en stor förändring.
– Som ordförande blev jag ibland väldigt stressad över allt jag behövde ta tag i själv. Men nu har vi alla egna ansvarsområden och hjälps åt med allt. Och att kunna ha diskussioner med så många gör det fackliga så mycket roligare, säger hon.
I dagsläget är klubbens synlighet på arbetsplatsen högprioriterad.
– Ett problem har varit att de många unga som börjar här ofta har haft dålig kunskap om vad facket är och gör. Därför presenterar vi oss och välkomnar till Unionenklubben så snart det kommer en nyanställd, för att alla ska veta att det finns en klubb. På det viset hoppas vi också kunna växa och få mer engagerade medlemmar, säger Johan Skarp.
Andra nya insatser är att man skickar ut regelbundna månadsbrev, där man även uppmanar medlemmarna att ge feedback och föreslå vad klubben ska jobba med, och att alla i styrelsen går runt på callcentret när tillfälle ges för att inbjuda till samtal med medlemmarna.
Nu förhandlar även klubben med ledningen, och har som mål att ha en bestämd tid varje vecka då någon i styrelsen kan sitta med öppen dörr så att alla medlemmar vet att man kan komma och prata då. Enligt Johan Skarp har den ökade synligheten och de olika insatserna gett resultat.
– Vi har redan både fått fler medlemmar och fler frågor och synpunkter, säger han.
Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?
Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.
Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.
På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.
– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.
Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.
Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.
Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.
– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”
För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.
Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.
Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.
– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.
Ulrika Johansson är ny andre vice ordförande i Unionen. Det är förbundets tredje högsta maktposition. Johansson jobbar som verksamhetsutvecklare på fordonssäkerhetsföretaget Gestamp Hardtech i Luleå och sitter sedan tidigare i Unionens förbundsstyrelse.
Vad kommer du tillföra Unionens högsta ledning?
– Först och främst känns det oerhört hedrande att ha blivit vald. Jag har mycket kunskap om vad som händer och sker i norra Sverige. Jag kan även mycket om industrisektorn, jag har jobbat på ett industriföretag i 33 år och sitter med i IndustriAll som representant för Unionen.
Vilka är dina fackliga hjärtefrågor?
– På senaste tid har det blivit mycket kring hbtqi-frågor. Mitt äldsta barn har kommit ut som transtjej för några år sedan.
Vilka utmaningar ser du framöver för Unionen?
– Det som blir absolut viktigast att fokusera på nu är att få fram 50 000 förtroendevalda. Där kan jag komma med kreativa idéer och hjälpa till att pusha för att fler medlemmar ska engagera sig.
Ni var flera i förbundsstyrelsen som slogs om den här posten. Hur kommer det att påverka styrelsens arbete framöver?
– Haha. Ja, det var många kandidater men jag tror att det kommer att gå bra, vi har alltid bra diskussioner i förbundsstyrelsen.
Johansson valdes av knappt 150 delegater på det så kallade förbundsrådet. Hon ställdes mot flera andra personer i Unionens förbundsstyrelse. Efter en andra omröstning fick hon en tydlig majoritet av rösterna.
Näst mest röster fick Daniel Landin, regionordförande i Unionen Småland och socialdemokratisk lokalpolitiker i Osby.
Peter Hellberg, Unionens förbundsordförande, är nöjd med valet av Ulrika Johansson.
– Hon är en stabil och förståndig person. Ulrika har stor erfarenhet från industrin och jag ser fram emot att hon ska fortsätta inom IndustriAll, där hon varit aktiv i många år, och även i Facken inom Industrin.
Victoria Kirchhoff, förste vice ordförande instämmer:
– Ulrika är en trygg person som kommer hjälpa oss i presidiet att navigera när det blåser. Som presidieledamot ska man kunna representera alla medlemmar men med det sagt finns det en viss finess med att Unionens ledning nu får en person från norr, vilket vi inte haft tidigare.
Ulrika Johansson tar över efter Martin Johansson, som valdes till andre vice ordförande på Unionens senaste kongress men avgick i somras, efter knappt ett år på posten.
I och med den nya rollen lämnar Ulrika Johansson sin ordinarie plats i förbundsstyrelsen. Det innebär att Edvin Arnby Machata, som valdes till suppleant på Unionens senaste kongress, blir ordinarie ledamot.