Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
När Unionen bildades 2008 hade förbundet ungefär 35 000 förtroendevalda och 3 325 fackklubbar. Sedan dess har antalet yrkesverksamma medlemmar i förbundet ökat med närmare 200 000, samtidigt som de förtroendevalda ute på arbetsplatserna har minskat till 27 300. Klubbarna har blivit 800 färre till antalet än för 15 år sedan. Det innebär – lite förenklat – att färre fackrepresentanter måste representera fler medlemmar.
Enligt Unionens förbundsordförande Martin Linder finns det flera förklaringar till utvecklingen.
– Att det blivit svårare att få medlemmar att engagera sig är inte unikt för Unionen utan en generell trend för de flesta föreningar och fackförbund de senaste tio, tjugo åren. Vi ser att våra medlemmar har ett alltmer pressat arbetsliv där det är svårt att få loss tid till ett fackligt uppdrag. Men det får inte bli en ursäkt och det är därför som vi nu har lagt in en högre växel för att få till en förändring, säger han.
Den högre växel som Martin Linder syftar på är en uttalad målsättning från Unionens sida att nå 50 000 förtroendevalda år 2027, alltså nästan en fördubbling mot i dag.
Anders Tilly, som samordnar Unionens stöd till förtroendevalda på regional nivå, anser att utvecklingen är bekymmersam men förståelig.
– Vi konkurrerar om engagemanget i alla delar av samhället. Står man i valet mellan att rädda idrottsföreningen där barnen är engagerade eller att engagera sig fackligt på sin arbetsplats är det inte så konstigt att det ibland väger mot det förstnämnda, säger han.
Förutom ett mer pressat arbetsliv där det kan vara svårt att balansera ett fackligt uppdrag med ordinarie arbetsuppgifter möter Unionen också många som känner en oro för den egna karriären.
– Att vara förtroendevald kan vara utsatt och många medlemmar hyser farhågor att deras relation till arbetsgivaren kan komma att försämras om man tar ett fackligt uppdrag. Därför är det viktigt att arbetsgivarna ser till att skapa rätt förutsättningar, vilket de också är skyldiga att göra, säger Anders Tilly.
Att få fler förtroendevalda är helt nödvändigt för att facken ska kunna påverka medlemmarnas vardag på arbetsplatserna, menar Martin Linder. Om utvecklingen inte vänder riskeras i förlängningen den svenska modellen.
– Vår förmåga att påverka arbetslivet för Unionens medlemmar bygger på att vi har många medlemmar och många kollektivavtal. Till det kommer en tredje pusselbit: Vår förmåga att agera lokalt för att påverka i våra medlemmars vardag. Om vi saknar facklig närvaro på många arbetsplatser får vi en försvagad styrka och möjlighet att förändra i de frågor som är viktiga för medlemmarna, säger han.
Förutom att värva nya förtroendevalda fokuserar Unionen parallellt på att behålla de förtroendevalda man redan har.
– Det hjälper inte om vi får nya förtroendevalda om vi tappar i andra änden, så det är jätteviktigt att stötta dem vi har. Att bli fler som kan dela på uppdragen gör det mindre betungande och gör att fler orkar stanna kvar, säger Anders Tilly.
Att nå målet på 50 000 förtroendevalda om fem år kommer innebära stora utmaningar för Unionen som organisation. För att lyckas måste förbundet prioritera bort vissa saker som man gör i dag.
– Det är en lång trend som ska brytas, det gäller att vi är uthålliga och inte hittar enkla lösningar. Vi inom Unionen måste inse att om vi vill nå förändring måste vi göra saker på nya sätt och sluta med vissa saker. Det handlar om fokus på att stötta förtroendevalda genom exempelvis utbildningar och bra digitala stöd, så att den tid de har kan läggas på rätt saker, som att prata med medlemmar, säger Martin Linder.
Enligt Anders Tilly saknar många unga på arbetsmarknaden kunskap om hur den svenska modellen fungerar och vad ett fackligt uppdrag innebär. Han tror den största utmaningen blir att nå ut med information om vinsten med ett lokalt inflytande.
– För att lyckas måste vi fånga upp engagemanget – på varje arbetsplats. Vilka är de viktiga frågorna just där? Det gäller också att få arbetsgivarna att inse fördelarna med fackligt engagemang – att ett större inflytande bland medarbetarna leder till nöjdare personal, lägre sjuktal och mindre personalomsättning.
Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?
Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.
Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.
På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.
– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.
Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.
Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.
Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.
– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”
För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.
Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.
Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.
– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.