Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Få kollektivavtal i dataspelsbranschen

Kollektivavtalen fortsätter lysa med sin frånvaro i spelutvecklingsbranschen. Endast en handfull av 400 svenska spelutvecklarföretag omfattas av avtal, visar Kollegas genomgång.
Oscar Broström Publicerad
Shutterstock
Totalt sett är ungefär 6 000 personer anställda i dataspelsbranschen i Sverige. Shutterstock

Spelutvecklingen är en av Sveriges snabbast växande branscher, med en årsförsäljning på runt 25 miljarder kronor. Experter menar att den är en ny slags basindustri och att den kan bli en av Sveriges viktigaste exporter.

Branschen går på högvarv och så verkar även spelens utvecklare göra. I Unionens rapport om spelbranschen från 2020 uppgav 77 procent av de svarande att de har crunch – det vill säga perioder av omfattande övertid – på sin arbetsplats. 50 procent svarade att de hade ohälsosamt mycket crunch.

Läs mer: Spelutvecklares villkor - fokus för ny forskning 

Samtidigt är det få företag i branschen som har kollektivavtal. Kollega har gått igenom intresseorganisationen Dataspelsbranschens drygt 70 medlemsföretag, samt bett Unionen om uppgifter på företag med kollektivavtal, och hittar bara några få som är anslutna.

  • Två av EA:s (Electronic Arts) svenska studios – Dice (EA Digital Illusions CE) och EA Gothenburg – har avtal.
  • Paradox, Toca Boca och Thunderful Games är ytterligare företag som har tecknat kollektivavtal.
  • Göteborgsbaserade Thunderful Games är en sammanslagning av Zoink och Image & Form och äger dessutom Karlshamnstudion The Station.

Läs mer: Spelföretaget Zoink fick kollektivavtal efter fem år

Det är svårt att veta exakt hur många spelutvecklarföretag som finns och är aktiva. Enligt Dataspelsbranschen rör det sig om runt 450. Unionen angav i sin rapport 400. En siffra däremellan ger en kollektivanslutningsgrad på ungefär en procent.

”Finns ingen motvilja”

Per Strömbäck, talesperson på Dataspelsbranschen, menar att en anledning till att så få företag har kollektivavtal är att branschen är ung.

– Det är de etablerade bolagen som tecknar kollektivavtal. Och de företag som tecknar kollektivavtal är nöjda med det. Det är ganska nyligen som företagen i vår bransch har börjat ansluta sig till kollektivavtal, och även om det är ganska få just nu så ökar antalet. I takt med att företagen blir större och mer etablerade blir den här frågan mer aktuell.

Strömbäck säger att det ”generellt inte” finns någon motvilja från företagen att skaffa kollektivavtal. Däremot menar han att det finns frågetecken i branschen kring innehållet i avtalen, bland annat hur avtalet är utformat för utländsk arbetskraft – en stor grupp bland spelutvecklare – samt arbetsmiljön för distansarbetare.

– Vi har stött på att förväntningarna på vad som ska finnas i våra kollektivavtal inte riktigt har infriats. Det finns frågor som arbetsgivaren vill ha hjälp med i vår bransch, som inte ryms inom ramen för kollektivavtalen.

Trots få kollektivavtal menar Strömbäck att villkoren inom branschen är tämligen goda. Det råder just nu stor arbetskraftsbrist, vilket enligt honom gynnar spelutvecklarna.

– Våra medlemmar slåss om att hitta de bästa medarbetarna och fler medarbetare. Det är den största bristen just nu. Det är ingen brist på efterfrågan, kapital eller idéer, utan vi skulle anställa många fler om det fanns fler att anställa. Det är en bra utgångspunkt för löntagare. De har ett bra förhandlingsläge.

Unionen: De vill inte ha fackligt inflytande

Yvonne Lo-Alfredsson är ombudsman på Unionen och arbetar för att fler spelföretag ska skaffa kollektivavtal. Enligt henne finns det motstånd från vissa företag att ansluta sig.

– Det ena är att företaget inte vill ha fackligt inflytande. Man vill kunna bestämma själv över sitt företag och organisation. Man vill inte ha kravet att behöva förhandla om organisationsförändringar, säger hon.

Det andra är att kollektivavtal anses vara ”lite mossigt”, berättar Lo-Alfredsson. Hon säger att företagen hellre än att teckna avtal, exempelvis lägger tjänstepension på samma nivå som kollektivavtalet, ger anställda sjuk- och föräldralön, samt erbjuder andra förmåner.

Det är i sig bra, menar Lo-Alfredsson, men det ger inte samma trygghet för de anställda som ett avtal.

– Om det inte står i arbetsgivaravtalet att de har rätt till förmånerna är det ensidigt. De kan försöka matcha kollektivavtalet med lika hög tjänstepension, eller att de erbjuder föräldra- och sjuklön, men står det inte i avtalet behöver företaget inte hålla det om det går dåligt för företaget. Då kan de ta bort det.

”Vi kan slåss för våra medlemmar”

Paradox, ett av Sveriges största spelföretag, tecknade kollektivavtal för ett år sedan. Sedan dess har rätt mycket blivit bättre: De har mer inflytande, fått bättre regler och villkor för övertidsarbete, bonusar räknas in till pensionen, de får högre pension och lägre avgift.

Henrik Hansson, fackklubbsordförande på Paradox, om kollektivavtalet:

– Det känns som att vi kan slåss för våra medlemmar. En chef kan inte bara göra vad den vill, utan de måste följa de policys och procedurer som finns på företaget mer noggrant. Och om något går fel finns vi där och kan hjälpa våra medlemmar. Vi kan starta förhandlingar och be om information om det är en grupp av medlemmar som känner att arbetsmiljön inte är bra.

Foto på Per Strömbäck: Björn Mattisson

Läs mer: 10 datorspel som gör dig till en bättre chef

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.