Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Låga löner på callcenter: "Det är en riktig pisslön"

I callcenterbranschen tjänar anställda hälften så mycket som en genomsnittlig medlem i Unionen. Även trotjänare och de som presterar på topp har låga löner. Nu vill till och med arbetsgivarna se en ny lönemodell.
Ola Rennstam Publicerad
Arbetsgivarna möter ofta krav på högre löner med hot om nedläggning eller flytt av verksamheten, enligt Unionen. Illustration: Linnea Blixt

Exakt 41 370 kronor var medellönen bland Unionens närmare 600 000 yrkesverksamma medlemmar förra året. Men det finns yrkesgrupper inom förbundet som bara kan drömma om en inkomst på den nivån.

I callcenterbranschen tjänar tjänstemännen i snitt 26 000 kronor i månaden, enligt Unionens lönestatistik. Men då är all personal – även chefer och personer med mer kvalificerade arbetsuppgifter – inkluderad. För de som arbetar med kundtjänst och support är lönerna betydligt lägre än så – även för dem som varit anställda i över tio år.

Arbetsgivarna använder nämligen avtalens lägsta tillåtna löner, de så kallade lägstalönerna, som tak. Det innebär att en nyanställd tjänsteman går in på lägstalönen, oavsett ålder och erfarenhet, vilket enligt det nya callcenteravtalet innebär 21 320 kronor. För den som ännu inte fyllt 24 år är lägstalönen ännu lägre – 18 400 kronor.

Arvid Taawo, som jobbar med teknisk support på ett callcenter i Umeå, har starka åsikter om lönenivån.

– Det är en riktig pisslön, inte värdig att leva på. Min ekonomi bygger på att jag bor och äter billigt, att spara är omöjligt. Min arbetsgivare har dessutom satt i system att göra alla nyanställningar till 80 procent, så med OB brukar jag få ut cirka 14 000 kronor, säger han.

Trots att kollektivavtalet för branschen har funnits i 20 år ligger lönerna fortfarande mycket lägre än på andra områden.

– Många har det som sitt första jobb och få planerar att stanna kvar, då engagerar man sig kanske inte fackligt.

Måste ha en lön som går att leva på

Arvid Paawo är besviken på Unionens ledning som han tycker fokuserar för mycket på priviligierade yrkesgrupper. Ett första steg till förändring, anser han, är att få bort ungdomslönerna ur avtalen.

– Unionen har glömt bort oss längre ner på stegen. Det skulle behövas mer mobilisering från facket för att få upp de här lönerna. Ungdomslöner är lönedumpande och ovärdiga för oss som tvingas arbeta för dem. Om företagen försöker flytta verksamheten utomlands måste man ta fajten – callcenterarbetare måste ha en lön som går att leva på.

Men långt ifrån alla som arbetar i branschen är unga eller studenter som har det som extrajobb för att dryga ut kassan. På callcentret Sykes i Sveg är 65 procent av personalen över 24 år – många har jobbat länge.

Gunilla Larsson är en av dem. Hon började på Sykes 2007 och har bott i Sveg i större delen av sitt liv. I dag har hon en senior roll inom supporten till flygbolaget SAS Eurobonuskunder.

Hennes månadslön: 24 000 kronor, omräknat till en heltidstjänst. Att lönen är något högre än kollegornas beror på att Gunilla har fått tillgodoräkna sig en tidigare anställning hos SAS.

– Man anpassar sig, men det blir ingen guldkant på tillvaron direkt. Många som bor själva har nog lite svårt att klara sig. Bostäder är billigare här i Härjedalen, men maten kostar lika mycket som i Stockholm. Men det är så klart ett val man gör om man vill bo här, konstaterar Gunilla Larsson, en aning luttrat.

Hon är kritisk till att arbetsgivaren använder lägstalönerna som ett tak, och tycker att en skälig ingångslön borde ligga på tre, fyra tusen mer.

– Vi är många som arbetar backoffice men ändå står och stampar på lägstalön. Den enda höjning man får är, rent krasst, när lägstalönerna höjs. Jag önskar att jag hade ett bra svar på vad man kan göra åt problemet – i dag är enda chansen att få ett tillägg att bli chef.

Möjligheten till löneutveckling i branschen är alltså ytterst begränsad. Medarbetarna anses ha fått sin del av löneökningarna enligt avtalet i och med att lägstalönen höjs. Individuell lönesättning förekommer sällan eftersom alla pengar i lönepotten används till att höja lägstalönen.

Många Unionenklubbar i branschen har varit kritiska till arbetsgivarnas strategi, men det finns också förståelse för att lönenivån är låg. Per Wallin är ordförande i Unionenklubben på Sykes i Sveg med 140 medlemmar:

– Svaret på varför våra löner är så låga är att det är den verklighet vi lever i. Branschen hade inte funnits om den inte är en låglönebransch. Blir det för dyrt väljer kunderna att ha verksamheten i egen regi, eller flytta den utomlands, konstaterar han.

– Min känsla är att vi har varit bortglömda i löneförhandlingarna. En person med samma arbetsuppgifter som jag – som en schemaläggande mellanchef – har dubbelt så hög lön i en annan bransch. Många ser ner på callcenterpersonal, det finns ingen opinion för att vi ska ha en högre lön, som det gör för exempelvis vårdpersonal.

Unionen: "De är absolut inte bortglömda"

Att branschen skulle vara nonchalerad av Unionen håller Max Wivhagen, central ombudsman och ansvarig för branschen, inte med om.

– De är absolut inte bortglömda. Callcenterbranschen var tidigare ett helt oreglerat område, utan någon trygghet. Tack vare kollektivavtalet har våra medlemmar pensionsavsättningar, försäkringar och OB. Det är lyckat.

– Det står klart och tydligt i kollektivavtalen att lägstalöner inte är att betrakta som ingångslöner. Problemet är att företagen använder sig av lägstalöner som ingångslöner oftare än vad som är befogat, utan att Unionen får kännedom om det. Därför blir det inga påföljder. Det påverkar lönepotten negativt och ger sämre löneutveckling.

Anställda Kollega talat med är missnöjda med sina låga löner. Anser Unionen att de nivåerna är rimliga?

– Vi vill självklart att våra medlemmar ska ha så bra löner som möjligt. Det bör finnas karriärmöjligheter även inom callcenter, men som det ser ut nu är det inte den branschen man ska satsa på om man vill göra karriär.

Förklaringen till de låga lönerna är att de som kommer in på jobben i storstäderna är unga utan arbetslivserfarenhet och utbildning. Löneläget leder till hög personalomsättning.

– Då blir lönerna därefter. Men det är arbetsgivarna, inte Unionen, som sätter löner. Vi ser till att våra medlemmar får årlig reallöneökning, och genom höjningen som ”märket” ger är medlemmarna garanterade det.

Kunderna pressar priserna

Eftersom kunderna som anlitar callcenterföretagen kan pressa priserna genom upphandling är det svårt för facket att hitta utrymme till lönehöjningar. Enligt Unionen möts det lokala fackets krav på högre löner ofta med hot om nedläggning eller flytt av verksamheten.

– Vi jobbar stenhårt för att företagen ska dela med sig av de pengarna de tjänar och att kunderna ska vara villiga att betala för den kompetens man köper, säger Max Wivhagen.

Man anpassar sig, men det blir ingen guldkant på tillvaron direkt

Arbetsgivarorganisationen Almega Tjänsteföretagen delar bilden att lönerna är låga jämfört med andra branscher och menar att det är bekymmersamt att de två trappstegen med lägstalön – ett vid 20 år och ett vid 24 år (se faktaruta) – motverkar möjligheterna till löneutveckling.

– De här två stegen har sett ut på samma sätt i 20 år. Eftersom hela löneutrymmet går till att få upp folk i de här trappstegen blir det ingen löneutveckling utifrån prestation, säger Nils Bergh, arbetsrättsjurist på Almega.

Ny lönemodell på gång

Arbetsgivarorganisationen och Unionen kommer nu inleda ett arbete med göra om hela lönemodellen i grunden. Tanken är att fler kommer att stanna i branschen om en arbetsinsats även märks i lönekuvertet.

– Vi behöver hitta en annan modell som ger möjlighet att betala bra prestation med högre lön och därmed skapa långsiktighet i en anställning. Det kommer både företag och individ att tjäna på. Om individer presterar bra, går verksamheten bra och då får man in mer pengar, säger Nils Bergh.

Den låga lönen till trots har Gunilla Larsson valt att stanna kvar på Sykes i alla år.

– Vi har en fin stämning och arbetsuppgifterna är roliga. Det är ändå fasta arbetstillfällen som fyller en funktion, vi behöver inte sälja kalsonger och schampo. På en så här liten ort som Sveg finns det inte så många andra jobb och man vill att de ska finnas kvar. Det är en balansgång.

Arvid Taawo har i grunden samma inställning till yrket som Gunilla Larsson, men har, precis som många andra i branschen, nu sagt upp sig för att börja studera.

– Jag skulle gärna ha stannat om lönen var högre, för jag trivs med kollegor och arbetsuppgifter. Nu när jag får studiebidrag kommer jag ha nästan samma summa i plånboken som tidigare.

Företrädare för Sykes har avböjt en intervju med Kollega.

LÄGSTALÖN ENLIGT CALLCENTERAVTALET

  • För heltidsanställd tjänsteman som senast den 31/10 2022 fyllt 20 år ska lönen lägst vara: 18 400 kronor.
  • För heltidsanställd tjänsteman som senast den 31/10 2022 fyllt 24 år ska lönen lägst vara: 21 320 kronor.

(Undertecknades av Unionen och Almega 31 maj 2021)

LÖNERNA 2020

  • Medellön: 26 000 kronor.
  • Medianlön: 22 800 kronor.

Gäller Unionenmedlemmar i branschen callcenterverksamhet (som innefattar alla befattningar på företagen).

  • Medellön för alla yrkesverksamma inom Unionen: 41 370 kronor.

Unionens lönestatistik

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

”Sverige kommer inte lyckas omförhandla direktivet”

Att Sverige skjuter på direktivet om lönetransparens kan ge miljonböter. Dessutom försvåras framtida samarbeten inom EU, enligt Jaan Paju, docent i europarätt.
– Juridiskt är det här en solklar överträdelse, säger han.
David Österberg Publicerad 22 april 2026, kl 13:01
Bild som symboliserar skillnader i lön och debatten om lönetransparens i EU.
Regeringen vill skjuta upp lönetransparensdirektivet och omförhandla reglerna – men enligt Jaan Paju, professor i straffrätt och docent i europarätt, är det juridiskt sett en överträdelse som kan leda till böter. Foto: Colourbox.

Artikeln i korthet:

  • Sverige bryter mot EU-rätten genom att skjuta upp införandet av lönetransparensdirektivet.
  • Risken för EU-rättsliga åtgärder är stor: om Sverige inte inför direktivet i tid kan EU‑kommissionen väcka ett överträdelseärende, vilket kan leda till kännbara böter – som 2023 då Sverige bötfälldes för vapendirektivet.
  • Den största kostnaden är politisk. Sveriges trovärdighet inom EU skadas, vilket försvårar framtida förhandlingar och minskar landets inflytande inom arbetsrätten.
  • Regeringen har svängt i frågan. Trots tidigare löften om snabb effekt och hanterlig administration vill man nu skjuta upp införandet och driva en omförhandling, med hänvisning till stark kritik från näringsliv och andra aktörer.

Att Sverige skulle lyckas omförhandla direktivet är osannolikt, enligt Jaan Paju, professor i straffrätt och docent i europarätt vid Stockholms universitet.

Jaan Paju
Natalie Oliwsson/Stockholms universitet

  Det tror jag inte, givet att 24 av 27 medlemsstater röstade för direktivet. Det är väldigt märkligt att man fem över tolv, två år efter att direktivet lotsats i hamn, kommer dragandes med att man nu har haft samråd med arbetsmarknadens parter. 

– Det här är en tydlig obstruktion från svensk sida, säger han.

Sverige säger att man har med sig andra länder i kravet på omförhandling. Stämmer det?

– Sverige blev nedröstat 2023 tillsammans med Ungern och Bulgarien. Även om Sverige nu skulle lyckas få med sig några andra länder spelar det ingen roll eftersom direktivet redan är bestämt. Vidare måste man få med sig ett stort antal länder, inte bara några enstaka för att det skulle bli aktuellt med att riva upp direktivet. Så verkar det inte vara.

Sverige kan tvingas att betala böter

Om ett EU-land inte inför ett beslutat direktiv kan kommissionen ta landet till EU-domstolen. Den risken är stor, enligt Jaan Paju.

– Sverige kan såklart be om en omförhandling, men med tanke på kommissionens arbetsbörda är det en process som kan dra ut på tiden i fem, sex år. 

– Givet att de andra EU-länderna snart inför direktivet kommer kommissionen knappast att prioritera att ta ett omtag med direktivet. Under tiden kommer Sverige inte ha införlivat direktivet och därmed finns en risk att kommissionen kommer att driva ett överträdelseärende mot Sverige, säger han.

Senast det hände var 2023. Då fick Sverige betala 100 miljoner kronor i böter för att inte ha infört vapendirektivet i tid.

Hur stor är risken att Sverige kommer att tvingas betala böter?

– Stor. Men den största kostnaden är politisk. Sverige kommer att få svårare i framtida förhandlingar med EU på arbetsrättens område. Det blir svårare att få övriga länder att lita på Sverige och det blir svårare för Sverige att påverka kommande direktiv.

Ministern backade efter kritik

Turerna kring lönetransparensdirektivet (se ruta) har varit många. I januari presenterade regeringen sitt förslag på hur direktivet skulle införas i Sverige. I en intervju med Kollega sa jämställdhetsminister Nina Larsson (L) att hon var övertygad om att de nya reglerna skulle leda till mer jämställda löner. 

I intervjun tydde inget på att ministern var tveksam till regeringens förslag. Tvärtom. På frågan ”När tror du att förslaget får effekt?” blev svaret:

– Inom ett par år bör vi kunna se skillnad.

Tanken var att den nya lagen skulle börja gälla den 1 juli. Men efter kraftig kritik från arbetsgivarhåll om att tidsplanen var för snäv bestämde sig regeringen för att vänta med införandet. Nytt datum blev då 1 januari 2027.

Men den 26 mars, bara några dagar innan riksdagen skulle rösta om propositionen, ändrade sig regeringen igen. 

Enligt det nya beskedet vill Sverige nu förhandla om direktivet för att förenkla reglerna. Först därefter kan det bli aktuellt att införa det: ”Regeringen bedömer att utformningen av EU:s lönetransparensdirektiv är allt för administrativt betungande och därför riskerar att minska jämställdhetsvinsterna”, lät beskedet.

Ministern: ”Reglerna är inte för krångliga” – ändrade sig senare

När Kollega intervjuade Nina Larsson i januari ställde vi frågan om ökad regelbörda. Då höll hon inte med kritikerna om att den administrativa bördan blir för tung.

– Inte alls. Förslaget bygger på det arbete som redan sker på arbetsplatserna. Vi har haft lönekartläggningar sedan 1994, sa hon.

EU-länder är tvungna att införa de direktiv som beslutats av unionen. Lönetransparensdirektivet ska vara infört senast den 7 juni i år.

Regeringen: ”Direktivet är mer betungande än väntat”

Kollega har upprepade gånger bett om en intervju med jämställdhetsminister Nina Larsson. Hennes pressekreterare svarar att det är svårt att hitta en tid eftersom det är påsktider. Ministern lämnar en skriftlig kommentar:

”Under implementeringsarbetet har det (…) blivit tydligt att problemen är större än väntat. Kritiken från både näringsliv och andra aktörer har varit omfattande, och flera delar av regelverket riskerar att skapa en oproportionerligt stor administrativ börda.

Regeringen har försökt begränsa dessa effekter inom ramen för det nationella genomförandet, men det står nu klart att det underliggande direktivet i sig är för betungande. Därför kommer vi nu att arbeta för att skjuta upp ikraftträdandet och samtidigt driva på för en riktad omförhandling på EU-nivå i regelförenklande syfte.”

Det här är lönetransparensdirektivet

  • Syftet med EU:s lönetransparensdirektiv är att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män.
  • Direktivet ska vara infört i alla EU-länder senast den 7 juni i år.
  • Regeringen har utrett hur direktivet ska genomföras i Sverige och presenterat en lagrådsremiss.
  • Enligt den ska arbetsgivare ange lönespann i jobbannonser. Större företag ska göra en årlig lönerapport. Om löneskillnaden är större än fem procent ska skillnaden åtgärdas eller motiveras. Anställda får rätt att begära ut företagets snittlön för personer med liknande tjänst. Det blir förbjudet för arbetsgivare att fråga arbetssökande hur mycket de tjänade på sitt förra jobb.
  • Just nu är det oklart när direktivet införs i Sverige.