Kvinnan fick jobb som administratör på ett grossistföretag. Anställningen inleddes med sex månaders provanställning. 

På sin andra dag på jobbet satt hon och chefen och pratade och chefen frågade om hon hade några barn. Kvinnan svarade att hon hade ett, varpå chefen svarade att han hoppades att hon inte var gravid. När hon uppgav att hon faktiskt var det sa chefen att han var ledsen och besviken och kallade på den person som gjort anställningsintervjun med kvinnan.

Försökte få kvinnan att säga upp sig

Tillsammans försökte de få kvinnan att säga upp sig, med motiveringen att det inte var lönsamt för företaget att anställa någon som bara kunde jobba några månader. När kvinnan inte ville det skrev de ett dokument som de kallade ”Uppsägning på grund av oriktiga uppgifter”. I det stod att företaget sa upp kvinnan med omedelbar verkan på grund av att hon lämnat oriktiga uppgifter. Hon skrev under och lämnade arbetsplatsen.

Nu har Unionen stämt företaget och kräver 120 000 kronor i skadestånd för brott mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. Förbundet kräver ytterligare 35 000 kronor för brott mot lagen om anställningsskydd och semesterlagen.

Sofia Tot är förbundsjurist på Unionen och den som företräder kvinnan. Hon tycker att det är uppenbart att kvinnan blev uppsagd på grund av graviditeten. 

– Bara det att det finns ett tidsmässigt samband på ungefär en timma från det att kvinnan berättar att hon är gravid tills hon blir uppsagd tyder på att det är graviditeten som är anledningen. Vi har heller inte fått några andra skäl från arbetsgivaren, säger hon.

Kan arbetsgivare hävda att någon lämnat oriktiga uppgifter vid anställningsintervjun?

– Arbetsgivaren är fri att avsluta en provanställning utan att ange skäl så länge beslutet inte grundas på diskriminerande omständigheter. Finns en sådan misstanke måste arbetsgivaren på ett övertygande sätt visa att en annan omständighet än diskrimineringsgrunden varit helt styrande, säger Sofia Tot.

Man måste inte berätta att man är gravid

En anställd måste inte berätta för arbetsgivaren att hon är gravid. Den som vill vara föräldraledig måste dock berätta det minst två månader i förväg.

Kan du förstå att en arbetsgivare tycker att det är jobbigt att anställda någon som kort efter anställningen ska vara föräldraledig?

– Ja, men man måste förhålla sig till de lagar vi har när man väljer att anställa. När man anställer någon finns alltid en risk att personen inte blir kvar. Personer kan exempelvis bli sjuka, börja studera, säga upp sig eller flytta.

Söker du som är mellan 55 och 74 år jobb i Danmark är chansen dubbelt så stor att du får napp än om du håller dig inom Sveriges gränser. Det visar Pluskommissionens  kunskapsöversikt och kartläggning av arbetsmarknadsvillkoren för seniorer. 

– Internationellt sticker Sverige enligt andra studier ut som ett av de länder med lägst respekt för äldre, men det är intressant att det kan skilja så mycket mellan länderna i Norden, som ligger så nära varandra och är så väldigt lika i mycket annat, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen, som är ett privat initiativ för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens.

Den privata arbetsmarknaden kan tyckas bättre på att ta vara på erfaren arbetskraft, än den offentliga, men det beror enligt John Mellkvist på att många egenföretagare är äldre. Drygt 40 procent av de yrkesverksamma över 65 år är företagare. 

– Många tvingas till att starta eget för att man inte ser någon annan möjlighet. En stor andel äldre slutar söka jobb för att man ser sig som chanslös på arbetsmarknaden. 

Äldre ghostas av arbetsgivarna

Chanserna att få svar på en jobbansökning minskar också ju äldre man är enligt rapporten, som lyfter en äldre studie där man skickade ut en mängd fejkade jobbansökningar för att kolla vilka som fick svar.

– Återkopplingsfrekvensen börjar vika redan vid 40-årsåldern och är man över 60 får man i princip ingen återkoppling alls. Det här visar ju tydligt att ålderism existerar.  Och den har inte minskat över tid, tvärtom är det en växande företeelse. 

Någon quickfix för att få bukt med ålderismen finns inte, enligt John Mellkvist, som dock tror på en quick start. 

– Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägvisande exempel och det gäller att jobba med attityder för att förändra synen hos både arbetstagare och arbetsgivare, säger John Mellkvist. 

Transpersoner diskrimineras på många delar av den nordiska arbetsmarknaden. Det är slutsatsen i en ny rapport från Nordiska ministerrådet. Rapporten bygger på en samling av tidigare forskning och intervjuer med frivilligorganisationer.

Det främsta fyndet är att transpersoner möter hinder att över huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är dubbelt så hög jämfört med befolkningen i övrigt. Transpersoner har också oftare låglönejobb och osäkra anställningar. Mental ohälsa uppges vara ett hinder, liksom diskriminering i rekryteringsprocesser.

Felköning och brist på kunskap

På själva arbetsplatserna är den vanligaste diskrimineringen felköning, och det görs oftast av utomstående personer – kunder, patienter och klienter. Rapporten visar också att det saknas kunskap om transpersoners livsvillkor hos både chefer, kollegor, HR-avdelningar och fackliga representanter.

Ett annat fynd är att den fysiska arbetsmiljön – exempelvis tillgång till könsneutrala toaletter och omklädningsrum och flexibla klädkoder – har en stor påverkan för transpersoners upplevelse av sin arbetsmiljö.

Regeringen: Sverige ska vara världsbäst

Situationen som beskrivs i rapporten är ”fullständigt oacceptabel”. Det skriver jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) i ett mejl till Kollega.

”Alla människor ska ha goda arbetsvillkor och åtnjuta samma möjligheter att delta på arbetsmarknaden, oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det är något vi aldrig kan kompromissa med. Det är en minoritet som blir utsatta, men vi vet att det kan få oerhört svåra konsekvenser för de som drabbas.”

Brandberg skriver att arbetsgivares ansvar är ”helt centralt”. Diskrimineringslagen kräver att arbetsgivare har aktiva åtgärder för att komma åt problemet.

Hur jobbar regeringen med den här frågan och vad finns det för mål i det arbetet?

”Sverige ska vara världens bästa land för hbtqi-personer; vi kan inte ha någon lägre ambition än så. Målet är självklart – lika rättigheter och möjligheter för alla. Inte ibland, inte lite grann, utan fullt ut.”

Hon skriver att regeringen arbetar med en handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, som ska gälla åren 2024-2027. Den förra handlingsplanen gällde 2020-2023 och den nya har ännu inte presenterats. Det innebär att det inte finns någon offentlig handlingsplan som gäller just nu.

När kan transpersoner i Sverige förvänta sig att regeringens mål är uppnått?

”Med hjälp av den nya handlingsplanen kan jag konstatera att vi kommer kunna stärka ställningarna för hbtqi-rättigheter i Sverige. Samtidigt finns det ju ingen quick-fix på det här problemet, hur mycket jag än önskar att det gjorde det. Vi behöver fortsätta arbeta aktivt och på bred front för att se till att vi kommer framåt. Det finns mycket kvar att göra och det är många som behöver göra sin del i det arbetet.”

Tolv svenska myndigheter har också utsetts till ”hbtqi-strategiska” – däribland Folkhälsomyndigheten, som har ett uppdrag att hitta luckor i kunskapsläget om hbtqi-personers livsvillkor.

Är du transperson och har erfarenhet av det som beskrivs i artikeln? Hör av dig till Kollega genom att klicka på reporterns mejladress nedan. Information om hur du kan tipsa anonymt finns i menyn längst upp på sajten.