Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Anställda på ideella föreningar utan omställningsstöd

Från och med 1 oktober står 9 000 Unionenmedlemmar inom ideella organisationer utan omställningsstöd via kollektivavtalet. Förhandlingarna har strandat mellan PTK och arbetsgivarorganisationen Fremia.
Lina Björk Publicerad
Martin Wästfelt, Unionen och Fremias loggo.
Förhandlingarna mellan PTK och Fremia har strandat. På bilden: Martin Wästfelt, chefsförhandlare för PTK. Foto: Unionen och Creative Common.

I år sammanfaller fler stora ändringar inom svensk arbetsrätt. Bland annat uppdateras lagen om anställningsskydd (las) och ett nytt omställningsstudiestöd börjar gälla i höst. Men för att kunna ta del av det kollektivavtalade stödet måste din arbetsgivarorganisation vara ansluten till PTK:s huvudavtal.

Nu har Fremia, arbetsgivarorganisationen för Unionenanställda inom bland annat ideella organisationer och kooperativa företag, avbrutit förhandlingarna med PTK. Det innebär att de från och med 1 oktober varken omfattas av det nya eller gamla avtalet och inte får någon ekonomisk utfyllnad via kollektivavtalet vid arbetsbrist.  
 

Jesper Neuhaus
Jesper Neuhaus Foto: Fremia

– Vi vill ha det här avtalet på plats, men det måste vara en lösning som bägge parter tror på och där är vi inte i dag, säger Jesper Neuhaus, förhandlingschef på Fremia.

Nu blir det i stället upp till varje arbetsgivare att förmedla hjälp och stöd till de anställda vid en arbetsbrist. Något som kan bli kännbart för mindre företag med färre resurser.

En ny omställningsorganisation blir dyr för medlemmarna

En av stötestenarna i förhandlingarna har varit att Fremia vill att alla anställda ska omfattas av samma förmåner inom en omställningsorganisation, medan PTK anser att Fremia bör bygga upp en egen organisation för tjänstemän, som ska betalas av medlemmarna.

– Det skulle ta tid och kräva mycket kapital. Det är en dyr reform och många av våra medlemmar har små marginaler. Vi hade hellre sett att vår befintliga omställningsorganisation Ciko skulle få ett utökat uppdrag, men där sa PTK nej, säger Jesper Neuhaus.

Martin Wästfelt
Martin Wästfeldt Foto: Juliana Wiklund

Att inte vara ansluten till huvudavtalet innebär också att arbetsrättsliga villkor kan se lite olika ut. Till exempel kan arbetsgivaren inte undanta 15 procent av dem som sägs upp på grund av arbetsbrist, något som en arbetsgivare som är ansluten till avtalet kan göra. För den som tvistar med sin arbetsgivare och går hela vägen till tingsrätten eller Arbetsdomstolen kommer det heller inte finnas möjlighet att få en kompletterande ersättning till a-kassan medan tvisten pågår.

– Det är beklagligt att Fremia valde att lämna förhandlingarna. Vår ambition är att överenskommelsen ska vara så bred som möjligt och såklart möjliggöra för så många medlemmar som möjligt att få stöd och trygghet, säger Martin Wästfelt,  ordförande i PTK:s förhandlingschefsgrupp och förhandlingschef på Unionen

Ännu finns inget datum för att återuppta förhandlingarna.

 

Stöd mellan jobb

Genom omställningsorganisationerna, exempelvis TRR kan den som sagts upp på grund av arbetsbrist eller sjukdom i dag få stöd för att få ett nytt jobb. Ekonomiskt stöd för att studera är en av flera insatser.

Det nya kompletterande studiestödet innebär tillsammans med omställningsstudiestödet en förstärkning av det ekonomiska stödet under studier. Det gäller även dem vars visstid avslutas.

Huvudavtalet

Ett huvudavtal är en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställda som förhandlas och skrivs under av de organisationer som representerar arbetsmarknadens parter. 

Avtalet ligger sedan till grund för de kollektivavtal som förhandlas fram mellan branschernas olika parter på en mer anpassad och lokal nivå.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.