Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Arbetsmiljön har fått kritik av Unionens klubbar på Apotek Hjärtat, Apoteket och Kronans apotek. Fackombuden har också berättat om anställda som är rädda att berätta om problem på sin arbetsplats.
Apotek Hjärtats HR-chef Per Bergman känner inte igen att det skulle finnas tystnadskultur på företaget.
Vågar anställda ta upp problem i arbetsmiljön öppet med apotekschefer och facket?
– Min övergripande bild är att vi har en kultur där man verkligen lyfter vad man tänker och tycker. Det är jätteviktigt att få signaler både om det som fungerar bra och om det är en utmaning, säger han.
Har Apotek Hjärtat tillräcklig bemanning för att säkerställa en god arbetsmiljö?
– Vi gör ett gediget arbete för bemanning på apoteken. Utmaningen är en farmaceutbrist på totalen i hela branschen.
Utlån till andra butiker – är det frivilligt?
– Ja, in- och utlåning bygger alltid på frivillighet.
Riskerar man något som anställd genom att säga nej?
– Nej. Sedan ser ju vi att det är en fördel ju mer vi kan jobba på det sättet. Det är ett bra sätt att kunna hjälpa varandra när det är tajt.
Hinner medarbetarna sitta ner och ta pauser under arbetsdagen?
– Självklart ska man kunna ta sin lunchrast och ta paus. Mycket bygger på samarbete och kommunikation - hur ser kundtrycket ut?
Har medarbetare stolar att sitta på i alla butiker, eller tas de bort ibland?
– Jag känner inte igen det. Självklart, behöver man ha en stol så ordnar vi en stol.
Vad gör företaget för att motverka en eventuell tystnadskultur?
– Vi har månadsmöten där arbetsmiljö är en stående punkt. Vi har utbildning för alla våra chefer. Regionchefer ska också jobba med det här för att säkra att signaler kommer fram.
Bäst är att börja prata om arbetsmiljön i dialog med sin närmaste chef tycker Per Bergman.
– Att prata om arbetsmiljöproblem med HR är också jättebra. Kontaktar man sitt fack är det också i grunden positivt. När vi får signaler kan vi göra saker, säger han.
Hur är dialogen med Unionens företrädare?
– Väldigt bra, vi har täta kontakter. Vi har olika uppdrag, men vill ju i grunden samma sak: att medlemmar som är medarbetare ska må bra.
Unionens ordförande i fackklubben på Hjärtat, Lena Svensson, har inte samma positiva bild.
Hur är dialogen med arbetsgivaren?
– Vi fackliga upplever en frostigare och hårdare stämning än för några år sedan. Det tror vi beror mycket på den slimmade bemanning vi har, säger hon.
När Kollega söker företrädarna för Apoteket och Kronans apotek vill de endast svara på frågor via mejl.
Sofie Almqvist Gärtner, HR-direktör på Kronans apotek, skriver att hur bemanningen ser ut beror på geografin, men att vakanser bemannas med konsulter.
Alla utlån av personal till andra butiker är frivilliga enligt HR-direktören. När det gäller pauser krävs dialog och att man ”pratar ihop sig" lokalt.
Hon förtydligar att schemaförändringar enligt avtal kan göras med två veckors framförhållning.
Kronans apotek listar företagets insatser för att minska stress och sjukskrivningar: Medarbetarsamtal som kallas ”må bra-samtal” fyra gånger per år. Utbildningar - som självledarskapsutbildningar för alla och en självreflektionspodd samt ledarskapsutbildningar i arbetsrätt, arbetsmiljö och frisknärvaro.
När det gäller tystnadskultur skriver Sofie Almqvist Gärtner att hon vill att medarbetarna alltid ska känna sig trygga att uttrycka sin åsikt till sin ledare, till fackliga representanter eller HR.
Anna Rogmark är direktör för HR och juridik på Apoteket. Hon svarar Kollega att när det gäller personaltätheten kan de också ha svårt att rekrytera på mindre orter.
Om fackenkäten som visat att en tredjedel uppger att de inte hinner ta dagliga pauser skriver hon att företagets "ambition" är att alla medarbetare ska ha möjlighet till pauser utöver sin lunchrast och att de jobbar aktivt med att förenkla arbetssätt för att skapa tid för pauser.
"Vi har fokus på detta men behöver helt klart göra mer för att nå målet", svarar Anna Rogmark.
Hon medger att det finns problem med stress och anser, liksom de två andra HR-cheferna, att det beror på farmaceutbristen. Hon hoppas att den satsning Apoteket nu gör inom rekrytering på sikt kommer förbättra den stress som "finns på vissa apotek".
När det gäller utlån till andra butiker ingår det i mångas schema och ibland kan man inte säga nej enligt Apotekets HR-direktör.
Anna Rogmark skriver att grunden är frivillighet vid utlån men att det undantagsvis kan "uppstå situationer där medarbetaren inte kan säga nej till en utlåning, det kan exempelvis handla om att medarbetaren behöver stötta upp vid sjukdom på ett annat apotek i närområdet.”
När det gäller tystnad upplever Anna Rogmark att företaget har ett öppet klimat där åsikter och tankar är välkomna.
HR-direktörerna på både Kronans apotek och Apoteket hänvisar också till sina anonyma medarbetarenkäter och visselblåsartjänster som kanaler där problem kan lyftas. Dialogen med de fackliga klubbarna beskrivs som god på båda kedjorna.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket