Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Johanna och Behroz Yazdi vågade tack vare pandemin ta steget och lämna Stockholm i början på 2021, för att bosätta sig i Karlstad. Jobben behöll bägge på distans från Stockholm. Drygt två år senare bor de fortfarande kvar och stormtrivs, även om en del förändringar skett jobbmässigt.
– Jag har kvar mitt gamla jobb som riskanalytiker i finansbranschen och åker till Stockholm några gånger i månaden. Resten av tiden arbetar jag på distans, vilket fungerar fint för både mig och min arbetsgivare, säger Behroz.
Johanna jobbade tidigare som affärsutvecklare på H&M, men efter att familjen fått sitt tredje barn valde hon att söka ett nytt jobb på plats i Karlstad.
– Vi som fått okej med att jobba på distans under pandemin fick fortsätta med det efter att rekommendationen om hemmajobb hävts. Samtidigt befann sig H&M i en omorganisation, vilket såklart kan innebära förändringar. Jag kände att jag ville kunna cykla till jobbet och tyckte det var kul att jobba på plats. Så numera jobbar jag på Karlstad kommun med verksamhetsutveckling och digitalisering, säger hon.
Behroz Yazdi tror att hela synen på arbetsmarknaden har förändrats efter pandemin, och att erbjuda distans och flex är viktiga faktorer för företag som vill vara en attraktiv arbetsgivare.
– En stor del av hela min arbetskarriär har varit på distans och jag tycker att det fungerar utmärkt. Kanske beror det på att mina universitetsstudier påminner mycket om hemmaarbete där det var viktigt att ha en bra studieteknik och självdisciplin mellan de lärarledda föreläsningarna. Nu tappar jag nästan mer fokus när jag är på kontoret som definitivt har blivit en plats för det sociala.
Calle Rosengren är docent i arbetsmiljöteknik på Lunds universitet forskar om digitalisering och arbetsmiljö. Han håller med om att distansarbetet är här för att stanna. Däremot anser han att den sociala interaktionen är viktig för individers välmående.
– Det vi har sett vid distansarbete är att de kreativa mötena och mikropauserna, småsnacket vid kaffeautomaten försvinner. Det är lätt att bli sittande hela dagen och gränserna mellan privatliv och arbete flyter gärna ihop, vilket har visat sig att vara problematiskt för många.
Han tror att arbetshubbar, så kallade co-working spaces, kan vara en del av lösningen i framtiden. Själva konceptet finns både i flera europeiska storstäder och på landsbygden. Där kan anställda från olika företag hyra in sig för att jobba på distans utan att sitta hemma.
Oftast finns det en bristande ergonomi i hemmet
– Det kan vara ett sätt att lyckas etablera rutiner och få en tydlig gränsdragning mellan arbete och fritid. Och en möjlighet att få småsnacka med andra jobb-hubbare. Oftast finns det även en bristande ergonomi i hemmet.
Calle Rosengren ser framför allt arbetshubbarna som ett möjliggörande för folk att bo längre från städerna och tror att logiken i att dela ytor kommer växa fram allt mer.
– Nu finns lantliga co-workers först och främst i turist-attraktiva områden. I framtiden kan vi förhoppningsvis befolka även andra delar av glesbygden. En annan vision är att engagera samhället, låta kommunen och lokala företag skapa nätverk och tillhandahålla lokaler, något som skulle minska både bilpendling och arbetslöshet.
När Pernilla Skeppström skickades hem från kontoret i början av pandemin, gick flytten nästan omedelbart från Stockholm till Undersåker. Där hon kunde ägna sig åt sin största hobby skidåkning. Sedan dess har det blivit tre flyttar mellan storstaden och Jämtland.
– Efter att rekommendationerna om hemarbete släppts i februari 2022 ville min dåvarande uppdragsgivare att vi skulle vara tillbaka på kontoret två dagar i veckan, så det var bara att pallra sig tillbaka till Stockholm och kontoret.
Pernilla Skeppström, som arbetar som konsult inom IT, menar att det är högst ologiskt att transportera nästan två miljoner människor genom en storstad för att alla måste ses i fysisk form på ett kontor två dagar i veckan.
– I min bransch är det uppdragsgivarna som sätter villkoren, så det är bara att rätta sig efter det som efterfrågas. För de uppdrag som ligger ute just nu vill de flesta uppdragsgivare att man ska vara på plats några dagar i veckan, vilket jag tycker är ytterst märkligt då allt samarbete ändå måste ske via Teams eftersom det nästan alltid är någon som är på distans.
Varför tror du att det är så?
– Många chefer vet inte hur de ska leda personalen på distans, de känner sig tryggare om de har sina medarbetare på plats. Dessutom tror jag att många chefer inte orkar ta den individuella dialog som distansarbete kräver, därför säger de nej.
För tillfället har Pernilla Skeppström ett uppdrag där uppdragsgivaren godtar att hon arbetar på distans, så nu befinner hon sig i Jämtland igen.
– Jag har uppdragskontrakt till och med juni, därefter vet jag inte vad som händer. Det mest troliga är att jag skaffar mig ett helt nytt yrke för att kunna bo kvar här. Självklart kommer jag försöka få ett uppdrag på distans i första hand. I värsta fall får jag flytta tillbaka till Stockholm igen, jag måste ju försörja mig.
Vi båda kunde få jobb i princip var som helst
Lisa Westerlund och hennes man Claes bestämde sig strax före pandemin att lämna lägenheten i Göteborg och bosätta sig i en prästgård vid Höga kusten. Paret är friluftsmänniskor och en önskan om att ha naturen in på knuten var en bidragande orsak till flytten.
– Jag är civilingenjör och Claes är läkare, så vi båda kunde få jobb i princip var som helst. Claes hade aldrig varit i Härnösand innan vi flyttade hit, men vi tänkte att det är väl bara att flytta tillbaka ifall vi inte trivs, säger Lisa Westerlund.
Lisa säger att hon redan innan flytten fått tre jobberbjudanden i Härnösand och att teknikbranschen skriker efter folk norröver. Det anordnas jobbmässor och event där arbetsgivare inom olika branscher presenterar sig.
– Det finns många jobb att söka söderut också, men samtidigt är det fler sökande där som konkurrerar om jobben. Det finns betydligt fler spännande och innovativa teknikjobb här i norr än vad folk söderöver förstår.
En flyttstudie utförd av Region Stockholm förra året visar att Stockholmsregionen sedan 2018 haft ett negativt inrikes flyttnetto, fler har lämnat länet än flyttat in.
Studien visar att de senaste årens möjlighet till distansarbete har haft effekt på flyttarnas beteende. En tredjedel av utflyttare som arbetar anger att möjligheten till distansarbete påverkat beslutet att flytta i stor utsträckning.
De utflyttare som kunde arbeta 50 procent på distans, eller mer behöll sina jobb i Stockholms län efter flytten i högre utsträckning, än andra utflyttare.
Enligt undersökningen så var möjligheten att flytta längre men behålla sitt gamla jobb, i högre grad gällande för en grupp egenföretagare och högutbildade, som kunde utföra sina arbetsuppgifter på distans.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.
Lunchrestaurangen Gourmedia har varit en viktig samlingspunkt för personalen på public service-bolagen i Stockholm. Varje dag har krogen med det ordvitsiga namnet serverat 1 000 - 1 500 lunchportioner till hungriga anställda på SVT, SR och UR. Restaurangen stängdes tidigare i år och nu har ledningen beslutat att ingen ny kommer i dess ställe. Tidigare har även restaurangen i radiohuset försvunnit. Stängningen av de båda matställena har nu lett till att personalen tvingas ägna stor del av sin lunch åt att köa till mikrovågsugnar för medhavd mat och till de automater som placerats ut.
− Våra medlemmar är väldigt upprörda över situationen - detta har blivit ett stort arbetsmiljöproblem. Vi har korta raster och folk är pressade tidsmässigt. Gärdet ligger för avsides för att man ska hinna gå ut och äta på ett annat lunchställe, säger Maria Fornemo, vice ordförande i Unionenklubben på SVT.
Förutom en mindre kaféteria i tv-huset kan man också köpa mat från en vagn i ett trapphus i Radiohuset.
− Köerna ringlar långa i trappan, och man kan inte sitta där utan man får vandra i väg med sin tallrik och äta i andra utrymmen. Utbudet i automaterna är begränsat, särskilt för personer som har olika allergier, berättar Maria Fornemo.
Antalet mikrovågsugnar är underdimensionerat i de olika byggnaderna på Gärdet och bristen på sittplatser har lett till att många äter vid sina skrivbord istället. Unionenklubben är kritiskt:
− Att få gå iväg en stund och äta lagad mat är jätteviktigt för återhämtningen. Restaurangen var en plats där man träffade och socialiserade sig med kollegor från andra avdelningar, precis det ledningen uppmanar oss att göra. Nu har det blivit svårare att möta människor över redaktionsgränserna.
Unionenklubben på SVT har tillsammans med de andra facken inom public service drivit för att få arbetsgivaren att ändra sig i lunchfrågan.
− Vi får ingen respons, det verkar som att arbetsgivaren inte riktigt tar det här på allvar. Vi är en så pass stor arbetsplats att det känns befogat att det finns en restaurang, det är ovärdigt att stå och köa i en trappuppgång, säger Maria Fornemo.
Johannes Ekström, ekonomidirektör på SVT, har svarat på Kollegas frågor via mejl.
Vad är orsaken till att ni valde att stänga lunchrestaurangen Gourmedia? Vad är anledningen till att ni inte ersätter den med en ny personalmatsal?
− För att minska företagets miljöpåverkan och kunna erbjuda ändamålsenliga lokaler flyttas alla medarbetare in i Tv-huset. När Kontorshuset är tomt ska det hyras ut till Polismyndigheten. Det gör att Public Service-bolagen inte längre har tillgång till Gourmedias gamla lokaler.
− När SVT nu har mindre utrymme saknas möjlighet för en lunchrestaurang motsvarande Gourmedia. Istället erbjuder vi andra alternativ och fortsätter att arbeta för att hitta ännu bättre lunchlösningar för våra medarbetare.
Många i personalen är upprörda över att de måste ägna stor del av sin lunch åt att köa till automater eller mikrovågsugnar. Delar du bilden av de långa köerna? Vad tänker ni konkret göra åt situationen?
− Under den värsta lunchrusningen kan det bli en del köbildning, det har jag noterat. Och jag har absolut förståelse för frustrationen detta leder till. Det är inte bra att medarbetarna känner att lunchrasten blir stressig och obekväm.
− SVT arbetar för fullt tillsammans med SRF och övriga public service-bolag med att förbättra lunchmöjligheterna. Planen är att ha ett förslag under hösten. Vi har tagit till oss av återkopplingen från medarbetarna och ökar antalet mikrovågsugnar och lunchplatser i de delar av huset som återstår att renovera, jämfört med den ursprungliga planen.
Gourmedia var en plats där medarbetarna kunde få en stunds återkoppling och mötas över redaktionsgränserna. Delar ni fackens oro för att det nuvarande sättet som personalen intar sina luncher riskerar att leda till mindre av socialisering mellan avdelningarna?
− Ambitionen är att hitta lösningar som kommer vara naturliga mötesplatser både över avdelnings- och bolagsgränser. Vi uppmuntrar också våra medarbetare på SVT att ibland välja en annat matplats för att äta med kollegor från andra avdelningar.