Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
”Övervakning skapar misstro bland anställda”
Allt fler arbetsgivare övervakar sina anställda. Men det är inget nytt fenomen. Etnologen Daniel Bodén, som skrivit en bok om övervakningens historia, menar att fenomenet går att spåra till 1700-talet.
I din bok visar du att arbetsgivare övervakat sina anställda sedan åtminstone 1700-talet. Varför har arbetsgivare känt det behovet?
– Övervakning behövs bara om den som bestämmer målen med en verksamhet är en annan än den som genomför arbetet. Målen behöver inte handla om vinst, men när en har ett intresse av att arbetet utförs och en annan utför det förutsätter den relationen att den som bestämmer målen vill kontrollera att arbetet utförs. I dag finns teknik som på ett väldigt detaljerat sätt kan övervaka arbetstagarna, men det är inte tekniken som driver fram övervakningen. Tekniken har vuxit fram ur behovet att övervaka.
Måste arbetsgivare kontrollera att arbetet utförs eller kan man tänka sig ett arbetsliv utan kontroll?
– Jag tror att det går att organisera arbetslivet på ett sätt som gör att kontrollen inte behövs. I slutet av 60-talet såg vi ett motstånd mot byråkratiseringen av arbetslivet. Man började prata om att riva pyramiderna i arbetslivet, organisationerna skulle vara platta och nätverksorienterade, med fördelning av ansvar och arbetsuppgifter till olika arbetsgrupper. Idén att man kan fördela ansvaret till arbetstagarna tror jag att man kan tillämpa betydligt mer än man har gjort hittills. Men det förutsätter en diskussion om vad som är rimliga mål – är det alltid hög vinst eller finns det annat som kan vara värt att sträva efter – och om hur man utvecklar en företagsdemokrati.
Har arbetstagare i okvalificerade yrken varit mer övervakade?
– Absolut. Ju enklare en arbetsuppgift är desto högre grad av övervakning. Ju mer kvalificerad en arbetsuppgift är desto svårare är det att hitta det som är mätbart, det som genererar produktivitet. Dessutom ställer högkvalificerad arbetskraft ogärna upp på att bli övervakade. Om man utför en enkel tjänst är man ganska utbytbar och okvalificerad arbetskraft kan inte heller välja mellan jobb på samma sätt. Det gör att man accepterar övervakning i högre grad.
Teknikens roll i övervakningen
Kan bättre teknik göra det möjligt att övervaka även högkvalificerad arbetskraft?
– Ja, och det är precis det som händer nu, i synnerhet efter att hybridarbete blivit vanligare och arbetsgivare oroar sig för vad deras anställda gör på dagarna. Antalet företag som anger att de använder sig av mjukvara som övervakar och samlar in data om anställda ökar. Det kan till exempel handla om program som kontrollerar om man sitter framför datorn, tar bilder av skärmen eller räknar tangenttryckningar och musrörelser. Exakt hur vanligt det är vet ingen. Fackförbunden borde jobba med att ta reda på hur användandet ser ut. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samtal om vilken typ av övervakning i arbetslivet vi tycker är okej.
Är det värre att vara övervakad och veta om det eller misstänka att man är det?
– Medarbetare som blir varse att de är övervakade är sällan nöjda med det. Övervakning ger en känsla av att vara misstrodd, att inte vara litad på. Det är demoraliserande: ”Företaget litar inte på att jag gör det jag ska göra.” Då tappar man sugen. Det är ett väldigt starkt mönster i de studier jag har gjort. Jag tror också att fler tycker att det känns okej att bli övervakade när de är på kontoret. Sitter man hemma och blir övervakad upplevs det oftare som ett problem. Gränsen mellan arbetsliv och privatliv suddas ut.
Framtidens arbetsliv: Tillit eller kontroll?
Gör arbetsgivare sig själva en otjänst när de övervakar personalen?
– På kort sikt kan man säkert öka produktiviteten genom övervakning. Men på lång sikt kommer den att urholka arbetstagarnas vilja att anstränga sig och göra sitt bästa. Den kommer att vara demoraliserande och hälsofarlig. Men i yrken där människor är utbytbara i hög utsträckning blir det inte nödvändigtvis ett problem ur arbetsköparens perspektiv eftersom människor blir mer som slit-och-släng-varor. Om någon bränner ut sig kan man ta in någon annan som gör samma jobb. Tillämpar man samma övervakning på högkvalificerade medarbetare är risken att man tappar dem och då blir övervakningen kontraproduktiv.
Frågan uppmärksammas mer nu. Beror det på att övervakningen nu också riktas mot mer kvalificerad arbetskraft?
– Nu ser vi att motsättningen mellan arbetsgivare och arbetstagare blir uppenbar även bland tjänstemännen och att det växer en medvetenhet om att de också kan vara utbytbara. Många tjänstemän har inte sett sig som arbetstagare utan har identifierat sig med de företag de jobbar för.
Har skrivit bok om övervakningens historia
Namn: Daniel Bodén
Gör: Etnolog vid Södertörns högskola
Aktuell: Med boken ”Från vällingklocka till minutjakt”.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
