Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

På Bombardier har många fått nog

Hos flyg- och tågtillverkaren Bombardier minskar antalet anställda stadigt. Detsamma gäller dock inte mängden arbete. Många upplever att de går på knäna.
Johanna Rovira Publicerad
Annika Huett
Annika Huett

Helena Åsell har jobbat på Bombardier i snart 28 år. Efter flera neddragningar och omorganisationer är det fortfarande fullt upp att göra och tjänstemännen har högre arbetsbelastning än någonsin.

– Alla här har stark press på sig att klara allt inom budgeten, oavsett om det är realistiskt eller inte. Arbetsanhopningen syns inte i statistiken – jag tror att många kollegor skriver att de jobbar åtta timmar trots att de jobbar mycket mer, säger Helena Åsell.

– Eller så låter de bli att skriva upp övertid eftersom de inte vill belasta projekten med mer tid eftersom all tid ifrågasätts uppifrån.

Pressen kommer från koncernledningen i Europa. Företaget går visserligen bra och levererar vinst, men inte tillräckligt för att aktieägarna ska bli nöjda. Ledningen, som inte är på plats och ser vilka konsekvenser dess beslut får, kräver att företaget ska bli än mer konkurrenskraftigt och effektivt. Det har inneburit att folk plockas bort för att målen ska uppnås.

– Tidigare hade vi till exempel tjänster som produktionsansvarig. När de tjänsterna försvann spreds arbetsuppgifterna ut på andra funktioner. Det gör att man lätt missar något och att det helt plötsligt inte fungerar. Jag tvivlar på att neddragningarna blir kostnadseffektiva, för oftast har det gått lite för fort och man har inte tänkt igenom konsekvenserna.

Men sjuktalen skulle kunna vara högre.

– Jag tror att många helt enkelt inte vågar känna efter. Sedan är det nog många som inte vågar berätta att de mår dåligt, av rädsla för att hamna på listan över dem som får gå vid nästa neddragning – även om det kanske inte finns fog för den oron, säger Helena Åsell som också är regionordförande i Unionen Mälardalen.

Själv kände hon sig slut i våras, efter att ha tagit över ett projekt i ett rätt tufft ekonomiskt läge med hård press från alla håll och kanter. När symtomen på överansträngning blev för många för att kunna ignoreras tog hon upp sin vacklande hälsa med sina närmaste kollegor. De avlastade henne genom att ta över en del av ansvaret.

– Tack vare deras support och hjälp står jag fortfarande upp. Det jag kan göra som projektledare är att föregå med gott exempel. Att jag var öppen mot dem jag jobbar med innebär att de kan visa förtroende tillbaka och säga till när det blir jobbigt.

Senast i oktober aviserade Bombardiers ledning nya neddragningar – 7 500 tjänster ska bort. Hur många av dessa som finns i Västerås är i skrivande stund oklart, men de anställda är oroliga och många har fått nog och börjat söka sig härifrån, enligt Helena Åsell.

– Engagemanget och arbetsglädjen minskar. Man gör det man ska, inte mer. Bastryggheten är försvunnen eftersom det kommit besked om neddragningar med jämna mellanrum under flera år. 

Röster om arbetsmiljö

”De enklare jobben har försvunnit. I dag är tjänsterna mer specialiserade och unika, på gott och ont” 
Arbetsmiljöombud

”Det är klart att vi ser en ökad sjukskrivning. Tar man bort ett jobb måste arbetsuppgifterna ju göras av någon annan” 
Huvudskyddsombud

”Det är inte alltid man kan ta lagstadgade fyra veckors sammanhängande semester under sommaren, eftersom det inte funkar för verksamheten” 
Förtroendevald

”I slutänden är det alltid kunderna som drabbas – vi kan helt enkelt inte leverera i den takt vi behöver” 
Arbetsmiljöombud

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.