Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

"Fortsatt dålig arbetsmiljö på Apotea"

Arbetsmiljön på Apotea är fortfarande dålig, enligt arbetsmiljöombuden. Största problemet är att medarbetarna tvingas till ständig övertid.
– Övertiden motsvarar mellan 27 och 29 heltidsanställda varje månad, säger Minna Blom, arbetsmiljöombud på Apotea.
David Österberg Publicerad
Person på Apoteas lager sorterar paket med Apotea-text.
I början av januari lämnade arbetsmiljöombuden på Apotea in en begäran om ingripande från Arbetsmiljöverket. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Kollega har tidigare skrivit om dålig arbetsmiljö på nätapoteket Apotea. Och problemen är fortsatt stora, enligt arbetsmiljöombuden där. I början av januari lämnade de en begäran om ingripande från Arbetsmiljöverket.

I begäran skriver de bland annat att arbetsgivaren brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet och saknar tillräckliga resurser för det. Ombuden kräver också skyddsronder, förbättrad brandsäkerhet, fler sittplatser och bättre rutiner vid olyckor. De vill också ändra systemet med så kallade spärrar. Systemet innebär att delar av produktionen stängs av om ett arbetsmoment av någon anledning inte kan utföras i tid. Då blir arbetet försenat och medarbetarna tvingas till övertid.

– Det största problemet är övertiden. Vi har ett övertidsuttag som motsvarar mellan 27 och 29 heltidsanställda varje månad. Det höga övertidsuttaget leder också till höga sjukskrivningstal och av det blir det en ond cirkel, säger Minna Blom, ett av Apoteas arbetsmiljöombud.

"Stoppar huvudet i sanden"

Hon anser också att Apotea vid schemaläggningen inte tar hänsyn till att medarbetarna har ett liv utanför arbetsplatsen.

– Bemanningsplaneringen tar inte hänsyn till medarbetarnas privatliv. Medarbetarna har inga möjligheter att påverka sina arbetstider. En del har fått sina scheman ändrade så mycket att de inte längre kan arbeta kvar.

Apotea har svarat Arbetsmiljöverket. Företaget anser att kritiken är orättvis och att ledningen arbetar med samtliga punkter som arbetsmiljöombuden lyfter. Minna Blom håller inte med.

– En del av de åtgärder som arbetsgivaren hänvisar till i sitt svar till Arbetsmiljöverket existerar enbart som pappersprodukter. Jag tycker att arbetsgivaren stoppar huvudet i sanden och vägrar se de problem som finns.

Stefan Eriksson, vice vd på Apotea, skriver i ett mejl till Kollega att företaget inte brister i sitt arbetsmiljöarbete: ”Vi är förvånade att skyddsombuden lämnat in en begäran till Arbetsmiljöverket. Vi delar inte anmälarnas uppfattning om att vi brister i vårt arbetsmiljöarbete, och har därför inlett en dialog med Arbetsmiljöverket. Innan denna är avslutad har vi inga ytterligare kommentarer.”

6:6 a-anmälan

Arbetsgivaren har ansvar för arbetsmiljön. Om en medarbetare eller ett arbetsmiljöombud (kan också kallas skyddsombud) upptäcker risker i arbetsmiljön ska arbetsgivaren informeras så att bristerna kan åtgärdas. Om det inte sker får ombudet använda sin rätt att begära åtgärder, vilket görs med stöd av kapitel 6, paragraf 6a i arbetsmiljölagen. Om arbetsgivaren sedan ändå inte åtgärdar bristerna kan ombudet vända sig till Arbetsmiljöverket som efter en inspektion kan tvinga arbetsgivaren att genomföra åtgärderna eller tvinga arbetsgivaren att sluta med något som inte är tillåtet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.