Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Apotea: Arbetsmiljön fortsatt tuff

Apoteas arbetsmiljöproblem är långt ifrån lösta. Anställda vittnar om att ingen förbättring märkts av och att medlemmar känner sig svikna av Unionen.
Johanna Rovira, Linnea Andersson Publicerad
Apoteakartong med varor på rullande band.
Arbetsmiljön på Apotea är fortfarande dålig, enligt en anställd som Kollega pratat med. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Kollektiv bestraffning, kameraövervakning, och blockerade utgångar. Anklagelserna som riktades mot arbetsmiljön på Apoteas lager i Morgongåva, först i tidningen Dagens ETC, var många – och orättvisa enligt arbetsgivaren Pär Svärdson.

Unionen undersökte anklagelserna och många anställda bekräftade den bild som medierna återgav. En anställd på Apotea, som vill vara anonym, säger nu till Kollega att medarbetarna inte märkt av någon förbättring sedan missförhållandena på lagret uppmärksammades, vare sig när det gäller ledarskapet eller arbetsmiljön i stort.

– Vi får inte sitta ner när vi jobbar, trots att vi arbetar 12-timmarspass. Pär (Svärdson reds. anm.) vill ha koll på allt och ser om vi sätter oss ner och vilar, säger Unionenmedlemmen som Kollega varit i kontakt med och hänvisar till de uppgifter om kameraövervakning som tidigare framkommit.

Apoteas vd Pär Svärdson svarar att den kritiken inte har nått honom.

Pär Svärdson.

– Det är ju svårt att sitta ner medan man plockar varor, men vi har raster med jämna mellanrum då anställda kan vila, säger Pär Svärdsson som känner sig bedrövad över att anställda upplever att det inte skett förbättringar på Apotea.

– Vi har ett oerhört ambitiöst program med 116 punkter som vi som bäst håller på att implementera och min uppfattning är att vi har löpande avstämning hur långt vi kommit. Men vi får väl öka takten ytterligare. Jag hoppas att vi inom några månader ska ha betat av alla punkter.

Kollektivavtal med Unionen

Trots att Apotea har kollektivavtal med Unionen har de anställda, enligt medlemmen Kollega talat med, varken haft lönesamtal eller utvecklingssamtal på tre år och de anställda vet inte hur deras löner sätts. Arbetsgivaren har heller inte bedrivit något systematiskt arbetsmiljöarbete och arbetsförhållandena har mycket att önska. De anställda efterfrågar därför mer stöd från Unionen.

– Det är klart att det kanske är saker som sker som vi inte vet om men det känns som att Unionen skiter i oss, vi kan inte se några förbättringar. Vi skulle vilja se en blockad eller liknande men även om Unionen har information om vår situation så upplever vi att de tassar på tå för arbetsgivaren. Hur länge då? Och på vems bekostnad? säger medlemmen.

Markus Wiberg, regionchef för Unionen Uppland säger att det ibland kan vara svårt att synliggöra vad Unionen faktiskt gör.

– Vi vet att det finns kritiska medlemmar som tycker att vi gör för lite, ofta syns det inte vad vi gör eftersom lösningarna när vi gör upp är konfidentiella, säger han.

Bland annat ska en tvist, som rör arbetstid och brott mot kollektivavtal, vara löst. Andra ärenden har gått till central förhandling, enligt Markus Wiberg.

– Vi vet hur dåligt det har fungerat på Apotea och att det finns saker kvar att lösa, och vi fortsätter jobba för att allt ska bli bättre både vad gäller arbetsmiljö, inflytande och medbestämmande, säger han.

Fackklubb på gång på Apotea

En av de saker Unionen jobbat på sedan i höstas är att få till en fackklubb på Apotea. Nästa vecka ska man ha ett möte för att bilda klubb, meddelar Markus Wiberg, som tror att arbetsgivaren kommer att skärpa sig.  

– Vad jag vet har vi fått rätt i våra tvister hittills och det borde påverka arbetsgivaren att sköta sig bättre för att slippa nya tvister.

Medlemmen som Kollega pratat med har dock små förhoppningar på vad en fackklubb kan åstadkomma.

– Jag tror inte på någon förändring om inte Unionen sätter ner foten, säger hen och påpekar att eftersom många lageranställda är nyanlända har de svårt att förstå informationen som går ut från facket. En stor del av medarbetarna är dessutom unga och ”vet inte ens att de ska ha lönesamtal”.

Drabbar hela apoteksbranschen

Medlemmen menar även att villkoren på Apotea drabbar andra apoteksanställda medlemmar inom Unionen.

– Det blir ju en väldigt ohållbar situation för andra apoteksföretag att rätta prissättningen efter Apotea som kan hålla priserna nere på bekostnad av personalen.

Foto på Pär Svärdson: Karl Nordlund

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek