I höstas fick de fackligt förtroendevalda i Unionens riksklubb på Apotek Hjärtat nog av medlemmarnas pressade arbetssituation. De slog larm till ledningen, i hopp om att få till en snabb förändring.

Läs Apotek Hjärtats svar: "Anställda får visst sitta"

Då hade de exempelvis fått veta att en ensamarbetande och stressad farmaceut så länge känt sig tvungen att avstå från ett toalettbesök att hon sedan inte kunde kissa utan måste ”tömmas” på akuten.

Ungefär samtidigt hade en annan farmaceut blivit så utmattad av de långa köerna att hon ville stänga ett apotek, eftersom hon inte längre kände sig skärpt nog att riskfritt lämna ut receptbelagd medicin.

Dessutom hade en enkät bland riksklubbens 1 100 medlemmar visat att det fanns ett stort utbrett missnöje med arbetssituationen.

Arbetsmiljön har absolut blivit sämre

De främsta orsakerna som uppgavs i enkäten var underbemanning och en schemaläggning som gör att man inte längre har tid och ork för ett privatliv. Dåligt samvete när man stannar hemma och är sjuk eftersom kollegorna drabbas, var en annan orsak.

– Avregleringen i kombination med att många har sagt upp sig, samtidigt som det råder en stor brist på farmaceuter, gör att det inte längre finns några marginaler, säger ordföranden för riksklubben på Apotek Hjärtat, Lena Svensson.

– Så alla får springa fortare och många mår dåligt. Värst är det för våra farmaceuter som bara står och trycker fram recept hela tiden. En del får panikattacker på grund av det.

En stor förändring sedan avregleringen 2009, när en stor del av det statliga Apoteket AB såldes till riskkapitalister, är det säljtänk som råder på alla apotek. Något som långt ifrån alla apoteksanställda känner sig bekväma med.

Tina Sannestål, ledamot i Unionens riksklubb på Apotek Hjärtat, är medveten om att varje kundbesök får ta max fem minuter, vilket är en av många orsaker till stress. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Vi får hela tiden veta att vi måste sälja, sälja, sälja. Men jag vägrar att pracka på någon veckans vara. Däremot kan jag exempelvis tipsa en kund som får antibiotika mot halsfluss om att byta tandborste, för att inte få halsfluss igen. Fast var kunden köper tandborsten får den faktiskt avgöra själv, säger Tina Sannestål, receptarie på Apotek Hjärtat på Ica Maxi i Alingsås.

– Det värsta är att sådant kan tas upp och straffa sig vid lönesamtalet.

Lena Svensson, riksklubbens ordförande, som är apotekstekniker på Apotek Hjärtat, upplever att det blivit en stor skillnad på jobbet sedan Ica köpte apotekskedjan för några år sedan. Inte minst på de apotek som ligger i Ica:s stora Maxibutiker, där apotekens öppettider har utökats till mellan sju på morgonen och tio på kvällen.

– Arbetsklimatet har definitivt blivit mycket tuffare. Ibland jobbar man upp till tio timmar utan pauser. I bästa fall kan man ha en halvtimme på hela dagen. Och med de villkoren, där man också kan få jobba tre helger av fyra, är det också många som säger upp sig, säger Lena Svensson.

Apotek Hjärtats anställda är även styrda när det gäller kundbemötandet.

Exempelvis ska varje kund hälsas välkommen inom 30 sekunder och varje kundmöte får ta max fem minuter. På en del apotek finns inte heller stolar där personalen kan vila en stund, något chefer har motiverat med att företagets policy är att ingen ska sitta på jobbet.

För att kontrollera att reglerna efterlevs besöker så kallade mystery shoppers regelbundet apoteken. Om dessa noterar några avvikelser leder det, enligt de förtroendevalda, till minuspoäng och utebliven bonus på försäljningen, liksom en åtgärdsplan.

Vissa apotek har inte heller något eget kök eller en toalett. Tanken är att apotekspersonalen ska använda samma som övriga anställda i Ica-anläggningarna. Men eftersom dessa kan ligga långt bort från apoteken upplever personalen ofta att man inte har tid att gå dit och kan då i stället äta sittande på en stol i varulagret.

I grunden älskar vi ändå våra jobb

Enligt Lena Svensson har den oro för situationen som man framförde till ledningen för Apotek Hjärtat i höstas ännu inte lett till någon förbättring.

– Vi har haft ett möte med vår vd och HR-chef men de verkade inte förstå situationen, trots att medlemmarna tycker att det är förfärligt nu. Vi i riksklubben har alltid tyckt att vi och arbetsgivarna ska gå samma väg och att Hjärtat ska vara en attraktiv arbetsgivare. Men vi har nog blivit för stora med Ica, som inte riktigt verkar förstå vår verksamhet, säger hon.

– Man kan ju tycka att när man är ett hälsofrämjande företag som ska måna om kunderna, så borde man också måna om personalen. Men det gör man inte.

Hur går ni vidare?
– Vi får fortsätta kämpa för en bättre arbetsmiljö genom att ha en dialog med ledningen och kalla till möten. Om det behövs kommer vi att kalla till förhandling där vi tar hjälp av vårt huvudskyddsombud.

Lena Svensson, ordförande för riksklubben på Apotek Hjärtat. Foto: Johan Bävman

Att en majoritet av de anställda, arbetsförhållandena till trots, ändå stannar kvar på Apotek Hjärtat beror till största delen på kunderna, menar Lena Svensson.

– I grunden älskar vi ändå våra jobb och känner att vi gör skillnad för varje kund. Och de ger oss mycket uppskattning, vilket ändå känns bra.

Situationen inom Apotek Hjärtat är inte unik. Bilden bekräftas av förtroendevalda i landets andra två stora apotekskedjor, Apoteket AB och Kronans Apotek. Även de pekar ut avregleringen av Apoteket som en grundorsak till att det i dag ser ut som det gör.

Avregleringens konsekvenser, som de förtroendevalda upplever det, har i mångt och mycket bekräftat den oro som fanns redan innan utförsäljningen av det statsägda Apoteket till privata aktörer.

– Problemet var att när det kommer in profit vill ju också ägaren tjäna pengar. Då var ett orosmoment för mig att man kanske skulle dra ned mycket på personalen för ekonomins skull, säger receptarien Gunilla Andersson, ordförande för Unionens riksklubb på Kronans Apotek.

Men mycket har också hänt som de inte kunde förutse, påtalar Gunilla Andersson.

– Det vi ser i dag är exempelvis att apotekschefer inte följer vårt arbetstidsavtal eller arbetstidslagen och då blir medarbetarna lidande. De vågar inte heller alltid ifrågasätta det. Att de anställda får ta lunch och inte enbart måltidsuppehåll får vi i facket hålla under uppsikt hela tiden. För man kan inte jobba åtta timmar utan uppehåll, samtidigt som man ska ha fokus och göra rätt.

Gunilla Andersson påpekar att hon inte har full koll på hur det ser ut på alla Kronans apotek.

– Tyvärr har vi få förtroendevalda på apoteken, eftersom många är för trötta för att också orka med det.

– Men jag vet ändå att även vi exempelvis har apotek där det saknas stolar för personalen att sitta på. Och på flera apotek har vi fått veta att man inte får ta paus eller dricka kaffe.

Andra signaler hon får från medlemmarna är att många, oavsett åldersgrupp, numera är helt utmattade när de kommer hem från jobbet, på grund av den tajta bemanningen. Liksom att många mår dåligt av press och stress.

Eftersom priserna på receptbelagd medicin är styrda av staten och inte ger några större vinster avgörs apotekskedjornas överlevnad och vinstmarginaler främst av försäljningen av receptfri medicin och egenvårdsprodukter.

Det är något som ökar stressen bland de anställda, som är starkt medvetna om att deras jobb hänger på att de säljer tillräckligt mycket av sådant som receptfria hostmediciner och hudkrämer.

– Vi får hela tiden höra att vi ska sälja en extra vara till en kund och att vi ska peppa varandra till det, säger receptarien Tiina Declercq, ledamot i Unionens riksklubb på Apoteket AB.

Nytt är också att man numera även kan ha en e-handel där beställda varor ska plockas ihop och lämnas ut inom en bestämd tid – samtidigt som man hjälper kunderna på apoteken.

Ofta behöver också farmaceuter resa till andra apotek för att lösa av en ensamjobbande farmaceut som behöver äta eller om någon har blivit sjuk. Det innebär samtidigt att de kollegor man lämnar utsätts för mer stress. På landsbygden kan det också betyda långa resor.

Även inom Apoteket AB har många farit illa efter avregleringen, enligt Tiina Declercq.

– Arbetsmiljön har absolut blivit sämre och många mår dåligt. Vi har ju fler apotek men inte mer personal. Samtidigt som vi också ska sälja mer, och har piskan på oss vad gäller kötider och annat. Sedan har vi tyvärr även många apotekschefer som inte verkar bry sig om lagar och avtal vad gäller arbetstiderna vid schemaläggningen, säger hon.

– Att vår arbetsmiljö har försämrats visar även de många rehabärenden vi har och som ständigt ökar. Så var det inte tidigare.

Den ansträngda situationen på apoteken framkommer också i en undersökning som Unionen gjorde bland medlemmarna i branschen våren 2019. Av nästan 1 500 svarande uppgav 76 procent av farmaceuterna och 71 procent av apoteksteknikerna att de har för hög arbetsbelastning.

Efter avregleringen har antalet apotek, öppettider, mängden kundbesök och försäljning ökat kraftigt.

Antalet heltidstjänster har samtidigt ökat med 1 300. Utslaget på varje apotek innebär det i snitt nära 1,5 färre heltidstjänster.

– Här finns dock en ”utspädningseffekt” att ta hänsyn till, säger Björn Falkenhall, chefsekonom på Apoteksföreningen.

– När det blir över 50 procent fler apotek delar ju fler apotek också på det totala antalet kundbesök och receptexpedieringar, liksom den totala försäljningen. Då behövs också mindre personal per apotek.

Men med tanke på den kraftiga ökningen av kundbesök och försäljning: Har ni räknat på hur många de anställda borde vara i dag för att ha samma belastning som innan avregleringen?
– Nej. Men ett syfte med avregleringen var ju att man skulle effektivisera verksamheten och på dagens konkurrensutsatta marknad kanske man är bättre på att schemalägga och bemanna, säger Björn Falkenhall.

– När man måste titta på lönsamheten så behöver man utnyttja personalen bättre och kan exempelvis inte ha slack i en organisation på så vis att några personer är overksamma under arbetsdagen. Ett sådant tryck kanske inte riktigt fanns på det gamla Apoteket AB där man inte hade samma vinsttänk som i dag, och det kan ju en del kanske uppleva som att det blir mer stressfyllt.