Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Stressen kan ta livet av dig

Långvarig stress kan vara livsfarlig. Det försämrar immunförsvaret och höjer blodtrycket – och kan i värsta fall leda till hjärtinfarkt.
David Österberg Publicerad
Illustration: Linnea Blixt

Långa arbetsdagar, övertid och arbete i hemmet under kvällar och helger. Det är vardagen för många chefer. Enligt en färsk undersökning från Unionen är sju av tio chefer så stressade att de prioriterar sina medarbetares arbetssituation framför sin egen.

Varannan chef känner sig stressad under en normal arbetsvecka, ofta på grund av för många arbetsuppgifter. Bara en av fyra kan vara hemma och vila när de är sjuka, enligt undersökningen.

Men att jobba hårt, länge och utan återhämtning är farligt. Töres Theorell är professor emeritus vid Stressforskningsinstitutet och har sedan 1960-talet studerat hur stressen påverkar oss. Han säger att det i dag finns ”ett massivt stöd i forskningen” för kopplingen mellan stress och hjärtsjukdomar.

– Värst är att arbeta med höga krav och samtidigt ha låg kontroll. Det är också skadligt att ha väldigt långa arbetstider och att uppleva att man anstränger sig mycket för liten belöning. En grupp som ofta är utsatt för press både uppifrån och nerifrån – ibland med små mandat att påverka – är mellanchefer. Arbetstempot är ofta högt och kraven höga.

Att under kortare perioder ha mycket att göra är inte farligt. Men långvarig stress utan möjligheter till återhämtning påverkar kroppen negativt.

– Vid långvarig stress kan vi få blodfettsrubbningar och förändringar i immunsystemet. Det har i sin tur effekt för åderförkalkning, med ökad risk för stroke och förträngningar i hjärtats kranskärl, säger Töres Theorell.

Ledaren: Mördande stress

Många studier pekar alltså på att långvarig stress kan ge hjärt-kärlsjukdomar. Men hittills har det varit omöjligt att objektivt mäta hur stressad en person har varit. Via exempelvis salivprov kan man visserligen mäta stresshormonet kortisol, men det visar bara hur stressad en person är för tillfället. Just nu pågår dock ett femårigt forskningsprojekt vid Linköpings universitet, finansierat av AFA försäkring, för att ta reda på hur långvarig stress påverkar risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Värst är att arbeta med höga krav och samtidigt ha låg kontroll

Projektet leds av Tomas Faresjö, professor i medicinsk sociologi. Forskarna studerar hårstrån från de 5 000 deltagarna i studien för att mäta kortisolnivåer. Kortisol lagras nämligen i hår, vilket gör det möjligt att mäta långvarig stress.

– Kortisol är ett livsviktigt stresshormon i människors liv. Utan det kan vi inte leva. Det får oss att gasa när något händer. Det är en stenåldersreaktion och halterna ökar ganska dramatiskt vid stress. Samtidigt går andra delar av kroppens system ner, immunförsvaret sänks, matsmältningen går ner, kroppen läker inte sår och så vidare.

Kan långtidsstress ge hjärt-kärlsjukdomar?
– Ja, vi tror det. Men det finns få studier som verkligen visar det. Vi vet att riktigt allvarlig, akut stress kan ge hjärtinfarkt. Men forskningen kring långvarig stress är mer oklar. Det finns många faktorer som påverkar risken för hjärtsjukdom. Fyra av de starkaste är högt blodtryck, höga blodfetter, rökning och fetma. Det är inte otroligt att långvarig stress kan vara ytterligare en sådan faktor. Dels för att stress har effekter på kroppen som vi inte känner till, dels för att stress i sig kan leda till högt blodtryck, blodfetter, rökning och ohälsosamma ätvanor.

Att bara fråga människor om de är stressade fungerar inte alltid så bra, enligt Tomas Faresjö.

– Vi har sett människor med självupplevd stress vars kroppar inte visar några som helst symptom på det. Riktigt varför det är så vet vi inte. Man kan också ha höga kortisolnivåer utan att känna sig stressad. Men man kan å andra sidan inte alltid känna att man har högt blodtryck heller.

Är det ofarligt att känna sig stressad om kroppen inte är stressad?
– Rent mentalt kan ju stressen påverka ändå, men fysiologiskt är det inte farligt, kroppen påverkas inte.

TUSENTALS DÖDSFALL I JAPAN

Japan är ökänt för sina långa arbetsdagar. Att jobba 100 timmar övertid i månaden är inte ovanligt, trots att myndigheterna de senaste åren ansträngt sig för att korta arbetsdagarna. Varje år dör mängder av japaner av hjärtinfarkter, hjärnblödningar och självmord med direkt koppling till hårt arbete. Redan på 80-talet var fenomenet så vanligt att det fick ett eget namn: karoshi (karo betyder ”jobba för mycket” och shi betyder ”död”).

Läs mer: Japans arbetsliv leder till döden

Det är svårt att säga exakt hur stort problemet är. De senaste åren har efterlevande till runt 200 personer per år fått ersättning från den japanska myndighet som arbetar med frågan. Men mörkertalet är förmodligen enormt. Enligt uppskattningar från japanska forskare kan de karoshi-relaterade dödsfallen vara så många som 10 000 per år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.