Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

IT-branschen inifrån - ur tjejernas synvinkel

Varför är det så få kvinnor som söker in till tekniska utbildningar? Vart tar de vägen efter sin examen? Får de jobb som de är kvalificerade för eller hamnar de på andra positioner? Vi har träffat några kvinnor inom IT-branschen och bett dem dela med sig av sina erfarenheter och sin syn på branschen.
Linnea Andersson, Gabriella Westberg Publicerad
José Figueroa
Under utbildningen träffade jag kvinnor i branschen som sa att jag kunde förvänta mig att stöta på dåliga attityder i arbetslivet, säger Monika Hansson, Head of Innovation Viaplay/MTG. José Figueroa

De sa att jag kunde förvänta mig att stöta på dåliga attityder i arbetslivet.

Namn: Monika Hansson
Yrke: Produktansvarig och Head of Innovation Viaplay /MTG
Utbildning: Civilingenjörsexamen i medieteknik från KTH
 
"Jag visste redan när jag var i 12-årsåldern att jag ville jobba med teknik. Jag var nog lite lillgammal. I medietekniken kan jag kombinera mina kreativa intressen för bild och form med naturvetenskapliga ämnen. Med teknik kan man förändra världen och hitta lösningar på problem som människor har. Jag gillar att spåna fram nya idéer och att inte bara stanna i det utan att få förverkliga idéerna och se dem komma ut på riktigt.

Jag upplever att många ibland inte vet vad jag gör i min roll. Det är viktigt att synliggöra vad min roll innebär och hur jag bedöms utefter resultat. Min utbildning, som var mixad mellan könen, var också inriktad på resultat.

Det var skönt med betyg för att det är mätbart och baseras på hur du presterar på tentan och där klarade sig tjejerna absolut inte sämre än killarna. Snarare tvärtom. Under utbildningen träffade jag kvinnor i branschen som sa att kunde förvänta mig att stöta på dåliga attityder i arbetslivet.

Jag skrev mitt ex-jobb på Ericsson och började sedan jobba för min handledare. Det var mitt drömjobb och jag var väldigt stolt. I dag har jag en arbetsledande roll som produktägare och Head of Innovation, och på så sätt bestämmer jag vad utvecklingsteamet ska jobba med. Man kan säga att jag är vd för min produkt. Men jag har inget personalansvar.

Inom MTGx som företag är könsfördelningen jämn men det är helt klart fler män som jobbar med produktutveckling och teknik. Jag tycker att det är en fördel att det är mixat på företaget, även om det inte var anledningen till att jag sökte mig hit. Det är roligast att jobba när det är jämnt, oavsett om det gäller kön, bakgrund, ålder eller människor från olika länder och kulturer."

Klyftan är för stor mellan teknologer och humanister.

Namn: Emilott Lantz
Yrke: Kommunikatör på IT-konsultbolaget Codemill. Driver även Geek Girl Meetup, en IT-konferens för kvinnor på ideell basis.

"Jag ville jobba med partikelfysik på Cern i Schweiz. Vi var där på studieresa i gymnasiet och då insåg jag att det där vill jag göra. Därför ville jag plugga teknisk fysik, på universitetet i Umeå. Men det är ju modern fysik de håller på med där nere, och för att komma dit var jag tvungen att först läsa klassisk fysik.

Vi var fyra tjejer och 40 killar i klassen. Det blev mycket lumpenhistorier… Och inte en enda kvinnlig lärare eller föreläsare under hela första året. Det kändes jättetråkigt och inte alls särskilt peppande.

När vi åkte på studiebesök åkte vi till Hägglunds (underleverantör till BAE Systems). Där satt män och berättade glatt att de bara lekte på dagarna, när de visade upp de styrsystem de producerar. Och det var ju styrsystem till pansarvagnar som de satt och ”lekte” med. Man blir ju helt tokig. Sådant där kan inte jag hålla på med.

Jag hoppade av teknisk fysik efter ett och ett halvt år. Jag engagerade mig i kårstyrelsen istället. Det var där jag började jobba med kommunikation. Jag startade en jämställdhetsgrupp i kåren. Sedan insåg jag att jag behövde någon utbildning ändå, så då läste jag matematik och filosofi, ha ha... Praktiska ämnen...

Ärligt talat, klyftan är för stor mellan teknologer och humanister inom akademin.

Jag är nog lite envis. Men jämställdhet är viktiga grejer! En sak jag har lärt mig av Lina Thomsgård (Rättviseförmedlingens grundare) är: räkna! Räkna, räkna, alltid. Det är det som behövs, då blir det tydligt. Numer tittar jag alltid på könsfördelningen i alla sammanhang. Även om jag går på konsert och lyssnar på musik på fritiden. Ofta går jag ju ändå, eftersom det är något jag vill, men då kanske jag twittrar: ”Det här är skevt!” För att göra någonting åt saken.

Det är jätteviktigt att det kommer in fler tjejer i IT-branschen. Men det handlar ju inte bara om tjejer heller. Det handlar om diversitet. Ingenjörer är ofta vita, medelålders, priviligierade män. Vill man ha diversitet ska man inkludera alla diskrimineringsgrunderna. Då kan man få mångfald. Och så handlar det inte om att ta bort killarna. Det handlar om att inkludera, lägga till.

Codemill startades av en man och en kvinna. De har en tydlig eko-policy och ett bra helhetstänk kring etik, jämställdhet och hållbarhet. Jag pratade länge med grundarna innan jag skulle anställas – som människor. Vi hade personliga samtal och pratade politiska värderingar. Det visade sig att de var humanister, feminister och vegetarianer. Fanns inte de värderingarna där hade jag aldrig kunnat börja jobba där.

Just nu är vi inne i en expansionsfas och anställer många. Mycket går via tips och nätverk. Universiteten är en stor rekryteringsbas.

För att lyckas locka fler kvinnor till teknik och IT-jobb tror jag att det behövs en uttalad strategi för hur man ska uppnå ökad mångfald.

På Codemill försöker vi alltid peppa tjejerna att ta tillfällen att föreläsa och synas utåt. Alla utvecklarna är lika bra, men det är viktigare att tjejerna syns. Vi vill visa att på det här företaget finns det kvinnliga utvecklare. Av 30 anställda är sex-sju stycken tjejer.

Särskilda initiativ som Geek Girl Meetup – en IT-konferens för, av och med kvinnor – behövs för att lyfta de kvinnliga förebilder som finns och skapa nya nätverk. Det behövs en zon där man för en gångs skull inte måste känna sig som en minoritet. Därför var jag med och startade Geek Girl Meetup i Umeå. Nu är Codemill engagerade i Geek Girl också."

kommunikations-avdelningen är det mycket tjejer.

Namn: Susanne Lindblom
Yrke: SEO-ansvarig på Atlas Copco
Utbildning: Fil. kand. i Media, Pedagogik och Teknik, ett tvärvetenskapligt program på KTH och Stockholms Universitet, vid institutionen Människa dator-interaktion

"När jag valde utbildningen visste jag inte riktigt vilket slags jobb jag ville ha. Jag lockades av digitala medier och webben generellt. Jag sökte in på kursen 2006, tror det var en ganska ny kurs då.

Utbildningen gav en bra inblick i både det tekniska och, vad ska man säga, det mjukare. Jag fick en bra grund, tycker jag.

Vi hade ganska bra könsfördelning i vår klass. Säkert eftersom det ingick både pedagogik och teknik. Vi hade blandade åldrar i klassen också. Från de som just gått ut gymnasiet till äldre kvinnor och män som ville börja om med något nytt.

Jag fick mitt första jobb på Loppi.se direkt efter examen via kontakter. Det började som ett sommarjobb och där stannade jag i ett år, sedan sökte jag ett jobb på Atlas Copco.

För den som är ingenjör och konstruktör finns goda karriär möjligheter på Atlas Copco. När det gäller webb är det mer begränsat. Det kan ibland vara svårt att visa värdet av att satsa på webben och digital media och jag tror att det är ganska vanligt bland ingenjörsdrivna industribolag, särskilt inom B2B.

På kommunikationsavdelningar inom vårt bolag är det oftast fler kvinnor än män men jag har en känsla av att det håller på att ändras.

I framtiden hoppas jag få fortsätta arbeta med webben och digital media och ser fram mot att se utvecklingen av hur webben kan komma att användas i fortsättningen i stora globala industribolag såsom Atlas Copco, jag tror att det finns en enorm potential här som det än så länge inte pratas så mycket om.

Kvinnor har mjukare approach.

Namn: Emma Hedlund
Yrke: fd VD för mindre IT-bolag
Utbildning: Civilekonom

"Jag har alltid sett mig i en ledande position. Inte nödvändigtvis VD, men jag vill leda andra till framgång. Att få chansen att göra det på ett litet bolag var spännande.

Jag var ensam kvinna på bolaget. Men det var inget problem! Det skulle jag gärna vara igen.

Jag tror att det är viktigt med fler kvinnor i IT-branschen och i ledningsgrupper för att kvinnor tänker nytt och har en mjukare approach. Det är sådant jag tar med i förhandlingssituationer. Män går mer rakt på pengarna. Även om jag är en hård förhandlare, tar jag en mjukare väg dit. Det blir liksom lite trevligare."

Vem är ingenjör?

Se Emilott Lantz föreläsning på temat ”Vem är ingenjör”, från Geek Girl Meetup Umeå, april 2014.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.

Till vänster en hög med mynt, till höger en föräldraledig mamma med sitt barn.
Jämställt var det - inte - här. Var tredje kvinna upplever lönemässig diskriminering i samband med föräldraledighet. Det visar en undersökning från Unionen och Novus. Foto: Colourbox/Martina Holmberg/TT.

Vad krävs egentligen för att ett arbetsliv ska vara föräldravänligt? Den frågan har Unionen, med hjälp av Novus, ställt till drygt 1 000 tjänstemän i privat sektor som har barn mellan 0–11 år. Svaren visar att det mest avgörande för att arbetslivet ska fungera med att vara förälder är en chef som har förståelse och en positiv inställning till föräldraskap och arbetsliv.

Undersökningen visar att jämställdheten på svensk arbetsmarknad har en bit kvar. Var tredje kvinnlig tjänsteman uppger att hon på något sätt ha blivit missgynnad av sin arbetsgivare under sin föräldraledighet. 
Många anser vidare att de inte fått tillräcklig kompetensutveckling, att de gått miste om chans till befordran eller att man blivit tilldelad sämre arbetsuppgifter på grund av sin föräldraledighet. 

Lönekartläggning nyckel till jämställdhet

Svaren visar även att många av de tillfrågade kvinnorna inte ingått i den årliga lönerevisionen. Det är allvarligt, anser Unionens förbundsordförande Peter Hellberg.

− Vi har haft ett förbud mot missgynnande av föräldralediga i snart 20 år, men fortfarande är det här något som drabbar tjänstemän, det är inte okej, säger han och fortsätter:

− Många känner sig missgynnade lönemässigt, att man har halkat efter i löneutvecklingen I många av våra kollektivavtalsskrivningar är det bestämt att man ska ingå i lönerevisionen. Om det är under ett sådant avtal, då bryter man mot det,

Enligt Unionens är de årliga lönekartläggningarna en viktig nyckel för att komma till rätta med oskäliga löneskillnader.

− Det är alldeles för många arbetsgivare som inte gör de här årliga lönekartläggningarna som det faktiskt finns lagkrav på. En tredjedel av lönekartläggningarna visar på osakliga löneskillnader som då rättas till. Vår erfarenhet visar att när man väl upptäcker löneskillnaderna och får diskutera det så brukar det faktiskt rättas till. Lönekartläggningar gör verkligen skillnad, säger Peter Hellberg.

Unionen arbetar aktivt för att det måste bli tydligare konsekvenser för företag som inte genomför lönekartläggningar.

− Idag är uppföljningen från myndigheter och Diskrimineringsombudsmannen för sällan förekommande, och sanktionerna för små. Då blir det inte några incitament för arbetsgivarna att följa lagen som vi ser det, och det måste det bli en förändring på, säger Peter Hellberg.

Text: Sylvester Löfström