Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Vanligare att kvinnor tömmer diskmaskinen

Kvinnor gör betydligt mer osynligt arbete än män på jobbet. Det leder till sjukskrivningar och sämre trivsel. Listor, samtal och tydliga rutiner kan lösa problemet.
David Österberg Publicerad 12 januari 2023, kl 06:00
Person tömmer diskmaskin.
Vem tar hand på disken på arbetsplatsen? I de flesta fall är det kvinnor, enligt Ida Östensson, författare till boken "Allt vi inte ser". Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns många arbetsuppgifter som behöver utföras men inte ingår i någons arbetsbeskrivning. Det kan till exempel handla om att ta anteckningar vid möten, introducera nya kollegor, köpa fika, tömma diskmaskinen eller vattna blommor. Majoriteten av den här typen av osynligt arbete utförs av kvinnor, enligt boken ”Allt vi inte ser”.

– Den danska professorn Lise Vesterlund kallar det icke-meriterande arbete. Hennes forskning visar att kvinnor lägger upp till 200 fler timmar per år på sådant arbete jämfört med män. Det är dessutom 50 procents större risk att en kvinna blir tillfrågad att utföra icke-meriterande arbete och 50 procents större chans att hon tackar ja, säger Ida Östensson, en av bokens två författare och ordförande i organisationen Make equal.

Leder till sjukskrivningar

Att kvinnor lägger mer av sin arbetstid på osynligt arbete än män får stora konsekvenser.

– Det leder till ojämlika löner och karriärmöjligheter. Det ökar också risken för kvinnor att drabbas av utmattning och sjukskrivningar, säger Ida Östensson.

Trots att det finns stora vinster för företag att jobba med frågan verkar de flesta inte ta den på allvar. Enligt en Sifo-undersökning som Make equal beställt är det bara 17 procent av arbetsgivarna som arbetar med att fördela det osynliga arbetet jämnt.

– Det handlar om att kartlägga vilken typ av osynligt arbete som finns på en arbetsplats och hur det ska fördelas så att det blir rättvist. Det går att ha rutiner för vem som tar hand om köket eller vem som för anteckningar. Om de uppgifterna ska ligga på en viss person ska de vara meriterande och ingå i arbetsbeskrivningen, säger Ida Östensson.

Värre med slimmade organisationer

Peter Tai Christensen är jämställdhetsexpert på Unionen. Han delar bilden att kvinnor gör mer osynligt arbete än män. En anledning är att vi riskerar att reproducera könsmönster om vi inte aktivt arbetar med att bryta dem.

– Osynligt arbete är en jämställdhetsutmaning, men samtidigt är frågan förhållandevis okontroversiell, jämfört med exempelvis metoo. Det handlar om att börja diskutera vilka uppgifter som behöver göras och hur de uppgifterna ska fördelas på ett jämställt sätt. Om man tar itu med frågan utan att skuldbelägga tror jag att man kan lösa problemet utan konflikter. Det är också viktigt att man som chef är medveten om vem man ber om att göra olika uppgifter.

Går utvecklingen åt rätt håll?

– Jag tror att problemet på ett sätt har förvärrats i takt med att företagen har slimmats. Tidigare fanns det ofta anställda som bland annat hade till uppgift att fixa fika, köpa avtackningspresenter eller vattna blommorna. Men jag tror också att det finns goda förutsättningar att hitta lösningar om vi bara börjar prata om problemet och komma överens om konkreta lösningar.

Så kan ni jobba med osynligt arbete

Vill ni minska risken för att vissa personer alltid får göra det osynliga arbetet? Gör en lista på sysslor som behöver utföras och fundera på vem som gör dem och om fördelningen borde vara annorlunda.

Här är några exempel från sajten osynligtarbete.se:

  • Fixar insamlingar till födelsedagar.
  • Ser till så att alla kommer in i gruppen.
  • Hjälper kollegor med strulande teknik.
  • Rengör toaletten efter andras besök.
  • Vattnar blommor.
  • Fyller på papper i kopieringsmaskinen.
  • Plockar i diskmaskinen.
  • Tar anteckningar.
  • Introducerar nya medarbetare.
  • Ställer i ordning mötesrum inför möten.
Jämställdhet

De ska säkra mensskydden

Alla trodde att det redan fanns. Men det saknas en standard som kvalitetssäkrar mensskydd som säljs handeln. Det ska svenska experter ändra på.
David Österberg Publicerad 13 februari 2023, kl 06:00
Gerda Mazi Larsson och Jenny Acaralp
Internationella standarder finns för nästan allt - men inte för mensskydd. Något som Gerda Mazi Larsson och Jenny Acaralp jobbar för att ändra på. Peter Knutson

 

Det finns över 22 000 globala standarder. Bakom dem står den internationella organisationen ISO*, som har 165 medlemsländer. ISO har standarder för allt från pappersformat och skostorlekar till laboratorier och varningsskyltar. Men för mensskydd finns ingen.

– Det är lite märkligt eftersom det är produkter som riktar sig till hälften av världens befolkning. För många andra kroppsnära produkter – blöjor, inkontinensskydd och sexleksaker – finns ISO-standarder, säger Gerda Mazi Larsson.

Under många år var hon vd på det filantropiska investmentbolaget The Case for Her, som investerar i menstruell hälsa, sexuell hälsa och njutning samt säkra aborter. Nu är hon ordförande för den internationella kommitté som ska ta fram en standard för mensskydd.

Till sin hjälp har hon bland andra Jenny Acaralp. Hon är projektledare på Svenska institutet för standarder, SIS.

– Gerda sitter på sakkunskapen. Jag har kunskapen kring att skriva standarder, känna till regelverk, se till att olika parter är representerade, planera möten och resor och göra budgetprognoser, säger hon.

"Mens är ett tabubelagt ämne"

I projektet deltar experter, branschföreträdare, forskare, organisationer och ISO-personal från 36 länder. Tillsammans har de omkring tre år på sig att enas om en internationell standard för mensskydd.

– Det är en utmaning att leda möten med så många människor från så många olika länder. Det är viktigt att alla känner sig delaktiga och får komma till tals. Vårt första möte var digitalt och efteråt fick alla deltagare svara på en enkät om hur jag hade skött mig. Det var lite nervöst med den typen av direktfeedback, men det verkar som att jag klarade det, säger Gerda Mazi Larsson.

Varför finns det inte redan en standard för mensskydd?

– En förklaring är att alla har förutsatt att standarden redan fanns. Menstruation är dessutom en kvinnofråga och ett tabubelagt ämne som vi inte pratar om så mycket.

Kan dagens produkter vara hälsofarliga?

– Det behöver de inte vara. Men en standard kommer att öka kunskapen om och kvaliteten på mensskydd. Den som använder tamponger vid varje menstruation har haft en tampong i kroppen mellan sex och åtta år när menstruationen upphör vid klimakteriet. I kroppens mest absorberande organ. Då ska det finnas bevis för att det inte är skadligt. En standard ökar också konsumentmakten, eftersom den gör det lättare att jämföra produkter, säger Gerda Mazi Larsson.

Lättare att importera mensskydd

Branschen kan också dra nytta av en standard. Om en produkt är ISO-certifierad underlättar det import och export. Och företag som utvecklar nya mensskyddsprodukter har lättare att förstå vilka krav som gäller.

– Det är dock inte ett lagkrav att följa en ISO-standard. Det är frivilligt att använda standarder och det är frivilligt att delta. Men det finns flera fördelar med att använda en internationell standard och därför väljer de flesta att göra det, säger Jenny Acaralp.

*ISO står för International organization for standardization.