Det finns många arbetsuppgifter som behöver utföras men inte ingår i någons arbetsbeskrivning. Det kan till exempel handla om att ta anteckningar vid möten, introducera nya kollegor, köpa fika, tömma diskmaskinen eller vattna blommor. Majoriteten av den här typen av osynligt arbete utförs av kvinnor, enligt boken ”Allt vi inte ser”.
– Den danska professorn Lise Vesterlund kallar det icke-meriterande arbete. Hennes forskning visar att kvinnor lägger upp till 200 fler timmar per år på sådant arbete jämfört med män. Det är dessutom 50 procents större risk att en kvinna blir tillfrågad att utföra icke-meriterande arbete och 50 procents större chans att hon tackar ja, säger Ida Östensson, en av bokens två författare och ordförande i organisationen Make equal.
Leder till sjukskrivningar
Att kvinnor lägger mer av sin arbetstid på osynligt arbete än män får stora konsekvenser.
– Det leder till ojämlika löner och karriärmöjligheter. Det ökar också risken för kvinnor att drabbas av utmattning och sjukskrivningar, säger Ida Östensson.
Trots att det finns stora vinster för företag att jobba med frågan verkar de flesta inte ta den på allvar. Enligt en Sifo-undersökning som Make equal beställt är det bara 17 procent av arbetsgivarna som arbetar med att fördela det osynliga arbetet jämnt.
– Det handlar om att kartlägga vilken typ av osynligt arbete som finns på en arbetsplats och hur det ska fördelas så att det blir rättvist. Det går att ha rutiner för vem som tar hand om köket eller vem som för anteckningar. Om de uppgifterna ska ligga på en viss person ska de vara meriterande och ingå i arbetsbeskrivningen, säger Ida Östensson.
Värre med slimmade organisationer
Peter Tai Christensen är jämställdhetsexpert på Unionen. Han delar bilden att kvinnor gör mer osynligt arbete än män. En anledning är att vi riskerar att reproducera könsmönster om vi inte aktivt arbetar med att bryta dem.
– Osynligt arbete är en jämställdhetsutmaning, men samtidigt är frågan förhållandevis okontroversiell, jämfört med exempelvis metoo. Det handlar om att börja diskutera vilka uppgifter som behöver göras och hur de uppgifterna ska fördelas på ett jämställt sätt. Om man tar itu med frågan utan att skuldbelägga tror jag att man kan lösa problemet utan konflikter. Det är också viktigt att man som chef är medveten om vem man ber om att göra olika uppgifter.
Går utvecklingen åt rätt håll?
– Jag tror att problemet på ett sätt har förvärrats i takt med att företagen har slimmats. Tidigare fanns det ofta anställda som bland annat hade till uppgift att fixa fika, köpa avtackningspresenter eller vattna blommorna. Men jag tror också att det finns goda förutsättningar att hitta lösningar om vi bara börjar prata om problemet och komma överens om konkreta lösningar.
Så kan ni jobba med osynligt arbete
Vill ni minska risken för att vissa personer alltid får göra det osynliga arbetet? Gör en lista på sysslor som behöver utföras och fundera på vem som gör dem och om fördelningen borde vara annorlunda.
Här är några exempel från sajten osynligtarbete.se:
- Fixar insamlingar till födelsedagar.
- Ser till så att alla kommer in i gruppen.
- Hjälper kollegor med strulande teknik.
- Rengör toaletten efter andras besök.
- Vattnar blommor.
- Fyller på papper i kopieringsmaskinen.
- Plockar i diskmaskinen.
- Tar anteckningar.
- Introducerar nya medarbetare.
- Ställer i ordning mötesrum inför möten.
