Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Det finns många arbetsuppgifter som behöver utföras men inte ingår i någons arbetsbeskrivning. Det kan till exempel handla om att ta anteckningar vid möten, introducera nya kollegor, köpa fika, tömma diskmaskinen eller vattna blommor. Majoriteten av den här typen av osynligt arbete utförs av kvinnor, enligt boken ”Allt vi inte ser”.
– Den danska professorn Lise Vesterlund kallar det icke-meriterande arbete. Hennes forskning visar att kvinnor lägger upp till 200 fler timmar per år på sådant arbete jämfört med män. Det är dessutom 50 procents större risk att en kvinna blir tillfrågad att utföra icke-meriterande arbete och 50 procents större chans att hon tackar ja, säger Ida Östensson, en av bokens två författare och ordförande i organisationen Make equal.
Att kvinnor lägger mer av sin arbetstid på osynligt arbete än män får stora konsekvenser.
– Det leder till ojämlika löner och karriärmöjligheter. Det ökar också risken för kvinnor att drabbas av utmattning och sjukskrivningar, säger Ida Östensson.
Trots att det finns stora vinster för företag att jobba med frågan verkar de flesta inte ta den på allvar. Enligt en Sifo-undersökning som Make equal beställt är det bara 17 procent av arbetsgivarna som arbetar med att fördela det osynliga arbetet jämnt.
– Det handlar om att kartlägga vilken typ av osynligt arbete som finns på en arbetsplats och hur det ska fördelas så att det blir rättvist. Det går att ha rutiner för vem som tar hand om köket eller vem som för anteckningar. Om de uppgifterna ska ligga på en viss person ska de vara meriterande och ingå i arbetsbeskrivningen, säger Ida Östensson.
Peter Tai Christensen är jämställdhetsexpert på Unionen. Han delar bilden att kvinnor gör mer osynligt arbete än män. En anledning är att vi riskerar att reproducera könsmönster om vi inte aktivt arbetar med att bryta dem.
– Osynligt arbete är en jämställdhetsutmaning, men samtidigt är frågan förhållandevis okontroversiell, jämfört med exempelvis metoo. Det handlar om att börja diskutera vilka uppgifter som behöver göras och hur de uppgifterna ska fördelas på ett jämställt sätt. Om man tar itu med frågan utan att skuldbelägga tror jag att man kan lösa problemet utan konflikter. Det är också viktigt att man som chef är medveten om vem man ber om att göra olika uppgifter.
Går utvecklingen åt rätt håll?
– Jag tror att problemet på ett sätt har förvärrats i takt med att företagen har slimmats. Tidigare fanns det ofta anställda som bland annat hade till uppgift att fixa fika, köpa avtackningspresenter eller vattna blommorna. Men jag tror också att det finns goda förutsättningar att hitta lösningar om vi bara börjar prata om problemet och komma överens om konkreta lösningar.
Vill ni minska risken för att vissa personer alltid får göra det osynliga arbetet? Gör en lista på sysslor som behöver utföras och fundera på vem som gör dem och om fördelningen borde vara annorlunda.
Här är några exempel från sajten osynligtarbete.se:
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.