Svenska Curlingförbundet bildades 1916, men då hade sporten redan 70 år på nacken. Från norr till söder finns ett helt gäng klubbar för den som är sugen på att utöva den idrott som, enligt generalsekreteraren Sara Carlsson, har ”allt”.

– Det är mycket gemenskap, spel över generationsgränser, lagom med motion för den som är ovan och hård träning för den som vill satsa. Du kan lägga dig helt på den nivå som passar dig, säger hon.

Och vill man bli bra så finns det många förebilder i landet. På herrsidan har lag Edin kammat hem flertalet medaljer, på damsidan känner de flesta till lag Norberg och Hasselborg. Klubbarna har också lite draghjälp av de svenska framgångarna.

– Vi märker att intresset ökar efter till exempel en olympiad. Det är roligt eftersom vi haft det kämpigt de senaste åren, framför allt under pandemin, säger Sara Carlsson.

Kommunikation är ett måste

I en curlingmatch är inget slag det andra likt och förutsättningarna förändras ständigt. Att tänka taktik och fler steg framåt är därför ett måste, egenskaper som är bra att öva på om du vill klättra i seriesystemet.

– Du behöver kunna kommunicera. I ett lag är man fyra personer och den som spelar stenen har ansvar för den i några sekunder, sedan tar nästa över. Det är hög precision så det gäller att hålla nerverna i styr.

Många varianter

För den som vill testa på sporten finns flera varianter att välja mellan: Figurspel för singelspelare, den mest traditionella med fyra spelare, mixade lag eller stickcurling, där du i stället för att glida fram på knä, använder en pinne för att fösa fram stenen.

– Träningen går att anpassa helt efter hur din kropp mår. Vill du ha mycket träning kan du lära dig att sopa hårt, om du vill undvika belastning så tar du det lugnare. Du kan komma ensam eller som lag, det finns alltid någon att spela med. Och som motionärspelare behöver du inte tänka på material, bara klä dig för vinterväder.

I bastun råder som bekant sanningen. För om det är någonstans det är svårt att dölja saker är det väl där. Och kanske var det just det som den tidigare finske presidenten Urho Kekkonen hade i åtanke när han utövade framgångsrik bastudiplomati med makthavare från hela världen.

Bastumissionären Tommy Rauhala från Kiruna har kanske inte löst några världskonflikter, men väl fått sina bästa, och ibland, erkänner han, sämsta idéer när han kopplat av i bastun.

En av de bättre var när han kom att starta Bastufolket, som med sina nu 15 300 medlemmar är landets största bastugrupp på Facebook. Att folk gillar att basta är tydligt, precis som målet för Tommy Rauhala med gruppen.

– Jag vill sprida god bastukultur, som jag har fått lära mig sedan barnsben, förklarar han.

Ritualen är viktig

Vad han menar med god bastukultur återkommer vi till. Men helt klart är att det här med bastubadandet sitter i hans gener. Föräldrarna flyttade på 60-talet från Finland till Svappavaara i Norrbotten och bastukulturen tog man med sig hemifrån. Ett av Tommy Rauhalas första minnen är när han som sexåring satt i bastun med sin farmor. Hon hade en egen ritual när hon kastade vatten på stenarna och väggarna och sedan svepte med en handduk åt olika håll.

– Alla har sina egna ritualer. För mig är det inte bara själva bastandet som är viktigt, det är hela upplevelsen av att fylla vatten, bära ved och tända elden.

För Tommy Rauhala, som bastar runt nio gånger i veckan, är det ett sätt att ta ansvar för hälsan, såväl den fysiska som den psykiska. Badandet ger honom djup avkoppling och återhämtning, men också en kickstart, särskilt när han bastar på morgnarna.

Och det är ju något med den där värmen som många upplever som helande, både kropp och sinne liksom mjuknar. Det finns också en hel del forskning som visar på hälsovinster med att basta, framför allt om du gör det regelbundet.

De vita blodkropparna blir fler och immunförsvaret stärks. Blodtryck och kolesterolhalt sjunker och risken för hjärt-kärlsjukdomar minskar, särskilt om du som medelålders man bastar regelbundet, enligt en finsk studie. Bastande kan också lindra smärta, stress och ångest.

Men att basta handlar också om gemenskap, som uppstår i bastun om man är fler, tycker Tommy Rauhala. Han bastar nästan varje dag innan och efter jobbdagen på LKAB i Kiruna där han arbetar. Ibland ensam, men rätt ofta med kollegor.

– I bastun är vi alla lika inför varandra. Man pratar och löser problem ihop.

Äger tre bastur

Han själv har tre bastur i sin ägo. En hemma i huset, en i stugan och så favoriten, bastukälken, en mobil vedbastu som rymmer fyra personer. Den kan han dra efter skotern ut på isen och basta var han vill.

Som den gången han ställde den utanför stadshuset i Kiruna och bjöd den som ville på en stund i värmen. En annan gång stod han på Snöfestivalen i Kiruna. Därifrån minns han särskilt ett möte med en ung sydkoreansk tjej. Hennes far där hemma hade googlat ordet bastu och fått upp att Tommy skulle vara på festivalen med sin bastu. Dottern, som befann sig i Nordnorge, åkte till Kiruna.

– Hon hade aldrig bastat och var lite orolig för att bränna sig. Men jag sa åt henne att blunda och lyssna till knastret från kaminen. Hon bastade nästan meditativt i två timmar. Det var otroligt att se.

– Dessutom bjöd Kiruna på norrsken den kvällen.

Hur varm ska en bastu vara och när på året är det bäst att basta?

– Det är en smaksak, men jag tycker om när det är 70–80 grader och fuktigt. Basta kan du göra året runt, men jag föredrar vintern. Du vet, när man kliver ut i 20–30 minusgrader från en varm bastu och knappt ser kroppen av all ånga.

Och så var det det där med god bastukultur. Det finns inget som är rätt eller fel i hur man bastar, så länge man mår bra. Men Tommy Rauhala har inte mycket till övers för den machostämning som ibland kan uppstå i hans favorittillhåll. Att sitta i en bastu tills skinnet nästan lossnar från kroppen är bara dumt.

– Tävla inte i vem som står ut längst i maxvärme. Det ska vara skönt för alla om ni är flera i bastun. Man anpassar sig efter den som klarar minst. För vi vill ju inte slänga ut någon från bastun, man vill få in alla.