Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet

Åtta år efter metoo, revolutionen som skulle förändra allt, blir fortfarande var sjunde yrkesverksam sexuellt trakasserad på jobbet. Clas Lundstedt, pressansvarig på myndigheten DO, uppmanar alla som råkat ut för trakasserier att anmäla.
Petra Rendik Publicerad
Anmälningarna om sexuella trakasserier har minskat något på senare år. Men mörkertalet tros vara stort. Det är jobbigt att anmäla en kollega eller en chef och det finns ofta en rädsla att inte bli trodd. Illustration: Jenny Svenberg Bunnel

Närgångna blickar. Grabbiga jargonger. En kommentar om hur sexig du är dina kläder. Sms du inte vill ha. En hand på ditt lår.

Sexuella trakasserier kan uttrycka sig på olika sätt, de kan vara både verbala och fysiska. Ibland kan det ta tid att förstå vad som sker.

Amanda och Sofie som intervjuats i Kollega  är långt ifrån ensamma – var sjunde yrkesverksam blev utsatt för sexuella trakasserier på sina arbetsplatser förra året, enligt Trakasseribarometern (2024).

Mest utsatta är unga mellan 18 och 29 år, personer med utländsk bakgrund eller annan sexuell läggning än heterosexuell och personer med osäkra anställningar.

Samtidigt visar statistik från Diskrimineringsombudsmannen, DO, att anmälningarna om sexuella trakasserier har minskat något de senaste åren.

DO: Fortsatt stort problem

Clas Lundstedt
Clas Lundstedt. Foto: DO

– Men anmälningarna återspeglar inte den faktiska förekomsten av sexuella trakasserier. Tvärtom, utifrån andra undersökningar kan vi se att det inte har gått ner utan att det fortsatt är ett stort problem på våra arbetsplatser, säger Clas Lundstedt, pressansvarig på DO.

Varför anmälningarna har minskat har han inget svar på, men Clas Lundstedt uppmanar alla som råkat ut för trakasserier att anmäla.

Om det är en kollega som utsätter ska chefen informeras så fort som möjligt. Först då träder arbetsgivarens skyldighet in att skyndsamt utreda och åtgärda.

– Är det chefen som utsätter – prata med facket. Är du inte medlem, kontakta oss på DO, säger Clas Lundstedt.

Men många vågar inte berätta att de har blivit utsatta. Det är jobbigt att anmäla en kollega eller en chef. Man vill inte framstå som känslig eller besvärlig. I många fall står ord mot ord och det finns en rädsla för att inte bli trodd.

Unionen: Stor börda på den som utsätts

Karl Hägg, förbundsjurist på Unionen, uppmanar ändå att man ska vända sig till sin chef om det är en kollega som utsätter en annan kollega. För diskrimineringslagstiftningen är tydlig – det är du som är utsatt som avgör vad som är oönskat eller kränkande beteende.

– Det är din upplevelse som gäller, men det är här det kan bli knepigt. För om det inte är uppenbart att det är ett kränkande beteende och om den som utsätter dig inte har förstått att beteendet är ovälkommet så kan det ligga på offret att klargöra det. Det läggs en stor börda på den som utsätts, säger Karl Hägg.

”Berättar man inget händer inget”

Majoriteten vet att det är högst olämpligt, i vissa fall även brottsligt eftersom det kan röra sig om sexuellt ofredande att tafsa på en kollega. Men när det kommer till det mer subtila – som blickar eller inviter – måste den som utsätts snabbt säga stopp. Vågar man inte säga det direkt till personen så bör man vända sig till chefen som är skyldig att reda ut vad som har hänt.

– Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt, men berättar man inte så händer heller inget, säger Karl Hägg.

Från markering till varning, avsked och polisanmälan

Vilka åtgärder som vidtas beror på hur allvarlig händelsen är. Ofta räcker det med en markering och beteendet upphör. Men sexuella trakasserier kan leda till varningar och i vissa fall avsked. Även polisen kan kopplas in om det rör sig om ett brott.

– Arbetsdomstolen ser mycket allvarligt på brott som sker på arbetsplatsen och det är ofta en grund till avsked. Men mitt råd är att också alltid informera arbetsgivaren, säger Karl Hägg.

I den bästa av världar sker inte sexuella trakasserier på jobbet. För att minska förekomsten ska arbetsgivaren jobba förebyggande. Det allra bästa, enligt Karl Hägg, är att prata om ämnet.

– Det ligger på arbetsgivaren att frågan finns i allas medvetande. Då kanske många börjar reflektera över sitt eget beteende.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Nekades intervju på grund av ålder – får ersättning

En 60-årig kvinna sökte jobb som marknadsansvarig. Företaget svarade att de sökte någon som befann sig ”där hon var 1994”. Nu får hon 50 000 kronor i ersättning.
David Österberg Publicerad 26 oktober 2026, kl 06:00
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.
Diskriminering

Myndigheten utan uppgifter – fem ärenden på 17 år

Nämnden mot diskriminering ska pröva frågor om vitesförelägganden på initiativ av DO. Men på 17 år har DO aldrig utnyttjat möjligheten. Nämnden har bara haft fem ärenden, varav tre har återkallats.
David Österberg Publicerad 20 oktober 2026, kl 06:00
Upplyst skylt med DO:s logotyp och texten Diskrimineringsombudsmannen på en mörk husfasad.
DO kan anmäla arbetsgivare som struntar i att arbeta förebyggande mot diskriminering. Men det händer aldrig. Fredrik Sandberg/TT

Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Det kan till exempel handla om att göra lönekartläggningar, ha rutiner mot trakasserier, främja jämn könsfördelning eller se över hur lokalerna är utformade.

I diskrimineringslagen kallas arbetet för aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som har tillsyn över att arbetsgivarna följer lagen.

Vanlig med brister vid tillsyn

När DO gör sin tillsyn upptäcker de nästan alltid brister. Förra året granskades till exempel tolv statligt ägda bolag. Bara två av dem levde upp till lagens krav. 

2022 inleddes tillsynen av tio statliga myndigheter. En av dem följde lagen.

När DO upptäcker brister uppmanar de arbetsgivarna att rätta till bristerna – och följer sedan upp arbetet. Då brukar arbetsgivarna ha bättrat sig.

Om en arbetsgivare struntar i DO:s uppmaningar att arbeta med aktiva åtgärder kan DO anmäla arbetsgivaren till den statliga myndigheten Nämnden mot diskriminering. Efter utredning kan nämnden förelägga arbetsgivaren att, med hot om vite, arbeta med aktiva åtgärder. 

Nämnden används dock inte av DO. 

De senaste tio åren har den inte tagit emot en enda framställan om vitesföreläggande från DO. 

Sedan 2009, när nämnden bildades, har Nämnden mot diskriminering endast haft fem ärenden, varav tre återkallats.

”Skulle kräva väldigt mycket resurser”

Enligt Karin Ahlstrand Oxhamre, chef för rättsenheten på DO, beror det på DO:s sätt att arbeta.

– När vi har konstaterat en brist gör vi en uppföljande tillsyn. Då ser vi att arbetsgivarna rättar sig efter våra beslut och har ett fullgott arbete med aktiva åtgärder. Att arbeta med ett vitesföreläggande för något som redan har hänt skulle kräva väldigt mycket resurser, säger hon.

Dessutom finns runt 300 000 arbetsgivare i Sverige. Att granska allas arbete med aktiva åtgärder skulle vara en omöjlighet. Karin Ahlstrand Oxhamre tycker att det vore bättre att DO hade rätt att utfärda sanktionsavgifter.

Det behövs strängare sanktioner

– Det finns stora brister i arbetet med aktiva åtgärder. Men lagen kan inte upprätthållas genom att vi gör tillsyn hos alla arbetsgivare i Sverige. Det behövs strängare sanktioner för att arbetsgivare ska förstå allvaret i att man inte arbetar med aktiva åtgärder. 

– Man kan exempelvis jämföra med de sanktionsavgifter som finns för arbetsgivare som bryter mot GDPR eller konkurrenslagstiftningen, säger hon.

Behövs inte Nämnden mot diskriminering?

– Det är inte upp till mig att uttala mig om nämnden behövs eller inte, men jag kan konstatera att vi inte ser skäl att använda oss av den.

Ineffektivt att ha en instans som inte används

Att Nämnden mot diskriminering inte har något att göra uppmärksammades i en statlig utredning redan för sex år sedan. 

Utredaren ansåg att nämnden inte bidrog till att minska risken för diskriminering: ”Eftersom nämnden så sällan prövar ärenden framstår det också som rent allmänt ineffektivt att ha en instans som inte används. En sådan ordning innebär att en organisation måste hållas i gång utan att i någon högre grad kunna bidra till de mål som lagstiftningen har.”

Utredningen föreslog ändå att nämnden skulle vara kvar eftersom alternativen ansågs sämre.

Kostade drygt 300 000 kronor

Myndigheten har en liten budget och saknar lokal. I årsredogörelsen för 2025 står att nämnden inte har tagit emot något ärende om vitesföreläggande, men att ledamöterna har ”besvarat brev och telefonsamtal från allmänheten.” 

Kammarkollegiet sköter nämndens bokföring. Enligt den kostade nämnden skattebetalarna 327 000 kronor förra året. Av dem gick 250 000 kronor till ledamöternas arvoden och sociala avgifter. Resten är kostnader som Kammarkollegiet har haft för att utföra nämndens administrativa uppgifter.

Kollega har sökt Nämnden mot diskriminering. Nämnden har avböjt kommentar. 

Så säger diskrimineringslagen

  • Alla arbetsgivare ska undersöka, analysera, vidta åtgärder och följa upp och utvärdera arbetet för att förebygga diskriminering.
  • DO är ansvarig för tillsynen.
  • DO kan anmäla en arbetsgivare som bryter mot lagen till myndigheten Nämnden mot diskriminering. Nämnden kan sedan utfärda ett vitesföreläggande.
  • Även fackförbunden kan anmäla arbetsgivare dit. Liksom den som fått ett vitesföreläggande riktat mot sig av DO.
  • Nämnden består av 13 ledamöter.