Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Spotifys anställda riskerar utvisning

Just nu hotas 15 medarbetare på Spotify att utvisas från Sverige. Anledningen är att företaget missat att betala försäkringar.
"Det är hål i huvudet att frivilligt kasta ut den här kompetensen som andra skriker efter", säger Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare.
Niklas Hallstedt Publicerad
Fredrik Sandberg/TT
En miss från Spotifys sida riskerar att drabba anställda som kan komma att utvisas. Fredrik Sandberg/TT

Bakgrunden är att den som ansöker om förlängt arbetstillstånd måste ha haft en anställning som uppfyller samtliga krav under tiden i Sverige. Bland annat ska man ha haft en lön som är bruklig inom branschen och olika försäkringar. Skulle företaget ha klantat sig är det individen som råkar illa ut och förlorar sitt arbetstillstånd.

En situation som nu drabbar 15 anställda på Spotify berättar företaget i ett remissvar på en utredning om hur arbetskraftsinvandrarnas ställning ska stärkas. Enligt Dagens Industri Digital missade Spotify under en period före 2013 att teckna tjänstepension eller sjukförsäkring åt ett antal anställda.

Läs mer: Avtal hade kunnat hjälpa Spotify

De 15 anställda uppges må väldigt dåligt på grund av det som hänt.

”Ingen av dem orkar arbeta 100 procent just nu”, skriver Spotify som anser att företaget inte kommer att kunna rekrytera utländsk spetskompens i framtiden om inte lagen ändras.

”De får sina arbetstillstånd indragna på grund av teknikaliteter och tvingas lämna Sverige. Detta är orimligt och utgör en betydande risk för vår verksamhet i Sverige”.

De Spotifyanställda är långt ifrån ensamma om att råka illa ut på grund av regelverket. Enligt Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare, har samma problem drabbat ett stort antal företag och anställda.

– Det mest uppmärksammade fallet är det som drabbade en pakistansk programmerare då en tidigare arbetsgivare hade gjort ett oavsiktligt fel med pensionsinbetalningar. När arbetstillståndet skulle förnyas avslogs det trots att inte rådde någon tvekan om att felet varit oavsiktligt och att man varit beredd att retroaktivt rätta till det. När jag första gången hörde om det fallet i höstas tänkte jag att det var ett undantag, men tyvärr kommer det sådana här beslut på löpande band.

Maria Rankka påpekar att det är stor brist på bland annat programmerare. Det är svårt för alla att rekrytera, konkurrensen om de här talangerna är knivskarp. När man kastar ut den kompetensen sänker man vår konkurrenskraft, vilket slår mot jobb och tillväxt i Sverige.

– Folk kastas ut för petitesser, det finns ingen rim och reson i detta, säger Maria Rankka som menar att Migrationsverket har möjlighet att tolka lagen på ett annat vis.

Det tillbakavisar Alexandra Elias, presskommunikatör på Migrationsverket.

– Det finns en vägledande dom från Migrationsöverdomstolen om hur vi ska se på sådana här fall. Tyvärr är lagen sådan, det finns inget utrymme att korrigera felaktigheter som kan uppstå, därför drabbas enskilda individer väldigt hårt av detta.

Varken Stockholms Handelskammare eller Spotify är nöjda med de förändringar som utredningen föreslår för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden föreslår. Spotify säger sig stå helt bakom en lag som skyddar arbetskraftsinvandrare från att bli utnyttjade. Men lagen måste också, anser man, skydda de arbetskraftsinvandrare som har en stark ställning på arbetsmarknaden.

Enligt Spotify tog de själva hjälp av en expert i ämnet som var certifierad av Migrationsverket. Trots det blev det fel:

”Tillstånd både beviljades och förlängdes baserat på korrekt information. Inte ens Migrationsverket identifierade alltså dessa villkor som bristfälliga förrän vid den andra förlängningsrundan”.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.