Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Det tog sex år för LO, Svenskt näringsliv, Unionen och staten att diskutera klart för att få ut den få den stora reformen som skulle få långtidsarbetslösa och nyanlända i arbete.
Etableringsjobben skulle finnas på arbetsplatser med kollektivavtal, vilket inte är ett krav för andra statligt subventionerade anställningar.
Den första januari 2024 blev reformen till verklighet. Det skulle bli tusentals jobb.
Under första året fattades 29 beslut om etableringsjobb av Arbetsförmedlingen.
Fram till och med sista oktober i år: 73.
Om man vill snälltolka är det en högprocentig ökning.
Men i antal blir det totalt 102 beslut när snart två år har gått med reformen i skarpt läge. Och då har några lämnat.
Så just nu, det vill säga fram till och med oktober, är det 84 individer som har ett etableringsjobb enligt statistik som Kollega begärt ut av Arbetsförmedlingen.
Det fackförbund som tecknat den stora delen av branschavtalen som ska till innan någon kan få ett etableringsjobb är Unionen.
– Jag känner ett ansvar och skyldighet, vi ska göra allt vi kan för att det här ska fungera. Det är klart ett problem när bara knappt hundra får möjligheten, när gruppen fortfarande är runt 100 000. Den stora bristen är att det inte är tillräckligt tydligt hur matchningen ska fungera, säger Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef.
Arbetsförmedlingen ska informera om etableringsjobb och även kontrollera att villkoren följs, men inte direkt anvisa arbetslösa dit. Du ska alltså i stort sett hitta en arbetsgivare som vill anställa själv.
Enligt Martin Wästfelt pågår nu diskussion mellan parterna, Arbetsförmedlingen och Regeringskansliet om att åtgärda bristerna.
Staten står för den större delen av ersättningen till den som har ett etableringsjobb, som betalas ut via Försäkringskassan.
I våras var dåvarande arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) ute i medier och krävde att kravet på ett lokalt kollektivavtal för etableringsjobb var för mycket krångel.
Men enligt regeringens höstbudget och en ny arbetsmarknadsminister på plats kommer reformen fortsätta satsas på: nästa år får den 11 miljoner kronor, därefter 84 miljoner kronor för år 2027 och 196 miljoner kronor år 2028.
Kollega har sökt nuvarande arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) som inte återkommit. Enligt Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, har man en bra dialog med Regeringskansliet.
– Min bild är att alla gör vad vi kan för att komma åt bristerna. Det finns ingen prestige här. Vi behöver ompröva för att komma åt ett stort samhällsproblem.
Från Arbetsförmedlingens håll ser man också att något måste göras.
– Vi är inte nöjda med antalet beslut. Myndigheten vidtar just nu aktiviteter för att stärka vår förmåga att använda etableringsjobb i kontakten med arbetsgivare, säger Emil Johansson som är enhetschef på Arbetsförmedlingen.
Han säger att myndigheten nu ”stärker sitt arbetsgivararbete i stort”.
– Vi prioriterar att identifiera och möta arbetsgivare som vill rekrytera bredare, genom att anställa arbetssökande som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Vi ser över hur arbetsgivare via platsannonser och i intresseanmälningarna aktivt ska kunna visa intresse för etableringsjobb.
Enligt statistiken från Arbetsförmedlingen är ett apotek den vanligaste arbetsgivaren som provar etableringsjobb. Särskilt Kronans Apotek som har 21 människor i reformen. Apoteket Hjärtat har två.
Branschvis finns majoriteten av etableringsjobb inom handel, vård och omsorg.
Eftersom ett etableringsjobb pågår i 24 månader är det först vid årsskiftet man kan se om det finns någon som faktiskt får en tillsvidareanställning efter.
Så än så länge kan Arbetsförmedlingen inte säga om reformen varit lyckad.
– I förlängningen kan vi utläsa om etableringsjobb haft effekt. Men det låga nyttjandet av stödet kan göra att det dröjer innan det är möjligt att dra den typen av slutsatser, säger Emil Johansson på Arbetsförmedlingen.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.