Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

NYTT AVTAL – så fördelas pengarna

Fack och arbetsgivare inom industrin har enats om ett nytt löneavtal på 7,4 procent fördelat på två år. Nu ska löneökningarna fördelas på miljontals arbetstagare. Det här behöver du veta för att ha koll på din nya lön.
Ola Rennstam Publicerad
Presskonferens med representanterna för facken inom industrin.
Det tvååriga avtalet som blev klart under fredagen innebär att lönerna höjs med 4,1 procent år ett och 3,3 procent år två. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Det tvååriga avtalet som blev klart under fredagen innebär att lönerna höjs med  4,1 procent första året och 3,3 procent andra året. Förutom löneökningar har avtalet även avsättningar till deltids och flexpension och satsning på lägstalöner med 1 350 kronor det första året. Avtalet gäller från den 1 april i år. 

Märket:

Facken inom industrin och arbetsgivarsidan förhandlar fram vilken löneökningstakt som ska gälla för den internationellt konkurrensutsatta industrin. Denna procentsats brukar kallas Märket och sätter nivån för löneökningarna på den svenska arbetsmarknaden.

Unionen har över 80 centrala kollektivavtal som bland annat styr hur lönerna ska sättas på företagen i respektive bransch. Alla avtal ser olika ut men utgår alla från nivån i Märket. På Unionens hemsida kan du se vad som gäller i just ditt avtal.
 

Två modeller är vanligast:

CENTRALT AVTAL UTAN BESTÄMT LÖNEUTRYMME
I dessa avtal lämnas det till Unionens lokala klubb och arbetsgivaren att förhandla fram de löneökningar som passar just det bolaget.

Skulle parterna inte komma överens finns en så kallad stupstock, vilket innebär att löneökningar följer nivån på Märket.
 

CENTRALT AVTAL MED BESTÄMT LÖNEUTRYMME – LÖNEPOTT
I dessa avtal finns en fastslagen procentsats, som utgår från Märket, om hur mycket lönerna ska öka. Löneutrymmet, eller lönepotten, är den summa som ska fördelas mellan de löntagare som omfattas av lönerevisionen.

Observera att pottens storlek inte säger något om hur stor just din löneökning kommer att bli. Fördelningen sker genom förhandlingar mellan företaget och den lokala fackklubben. Det innebär att medlemmarna får olika individuella lönepåslag utifrån prestation och lönekriterier.
 

När det saknas fackklubb

Då förhandlar arbetsgivaren lönepåslaget med varje enskild medarbetare på arbetsplatsen. Som Unionenmedlem kan du få råd och stöd från förbundet inför din förhandling.

 

Individgaranti

I vissa av Unionens löneavtal finns det en lägsta lönehöjning som alla medlemmar är garanterade när potten fördelas. Alla centrala löneavtal medger att lönepåslaget kan vara större än vad som anges i avtalet – dock inte lägre.

Kollektivavtal saknas - varning!

Om din arbetsgivare inte har tecknat kollektivavtal bör du vara lite extra uppmärksam – då är du nämligen inte garanterad någon årlig löneökning. För att attrahera och behålla personal följer dock dessa företag i regel den nivå på löneökningar som fack och arbetsgivare enats om centralt.

Källa: Unionen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.