Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt första quiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt första quiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Det finns buller och buller. Och det är inte alltid antalet decibel som avgör hur störande det är. Ett klassiskt exempel är att flygtrafik upplevs som mer störande än tågtrafik, även om det inte bullrar mer. Ett annat exempel är att ljudet från grannens borr är betydligt värre att uthärda än om man håller i borren själv.
Det finns alltså en psykologisk faktor när det gäller störningar. I det första fallet handlar det kanske om att vi har en mer positiv inställning till tåg än till flyg. I det andra fallet är det en fråga om kontroll. Kan vi själva kontrollera källan till störningen är vi också mer toleranta.
Även i kontorsmiljön finns ett antal olika ljud som kan störa. Och det gör de. För några år sedan visade till exempel en undersökning att över hälften av alla som jobbar i öppna kontorslandskap tycker att ljudmiljön är besvärande. Men det är inte i första hand buller från kopieringsmaskiner och fläktanordningar som ställer till det för oss.
– Nej, de mest störande ljuden är de som är meningsbärande – allra mest distraherande är andra människors röster, säger Patrik Sörqvist, professor i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle.
Det beror, menar han, på att vi har svårt att strunta i vad kollegorna pratar om. Ju mer vi hör dem, desto större blir störningen. Paradoxalt nog är det just detta som ofta förs fram som en av de stora fördelarna med öppna kontorslösningar: man har inte bara lättare att kommunicera med kollegorna, man har också lättare att bli delaktig i vad de håller på med. Därför är det också smart att placera anställda som jobbar med samma saker intill varandra.
För den som blir störd behöver det dock inte handla om ett aktivt lyssnande, att man följer ett mer eller mindre intressant samtal i närheten. Det kan lika gärna röra sig om ett passivt lyssnande, att en del av ens hjärna sysselsätter sig med vad andra säger trots att man ägnar sig åt något helt annat. På så vis blir koncentrationskrävande arbetsuppgifter svårare att utföra.
– Det passiva lyssnandet går inte att förhindra, även om man försöker. Det är ljud som både stör koncentrationen och minskar prestationsförmågan, säger Patrik Sörqvist.
Allra mest distraherande är andra människors röster
Men buller och störningar är framför allt negativt för de drabbade. Hur många de är är osäkert. Det enda som går att säga med säkerhet är att de är många. Olika undersökningar talar om att mellan en fjärdedel och hälften av alla kontorsanställda lider av buller.
Enligt Patrik Sörqvist finns det ett tydligt samband mellan de senaste årens trend att allt fler jobbar i öppna kontorslandskap och de ökande sjukskrivningstalen. Det handlar dels om sjukdomar som beror på att bakterier sprids lättare i en sådan miljö, dels om psykosocial ohälsa som beror på försämrade arbetsförhållanden.
Men det är inte bara ljud som kan ha negativa hälsoeffekter i öppna kontorslandskap. Bara det faktum att man känner sig övervakad och iakttagen kan vara stressande, påpekar Patrik Sörqvist. Därför kan det vara svårt att säkert veta orsakerna bakom vissa sjukdomar.
– Det man med säkerhet kan säga är att det är väldigt påfrestande att gång på gång bli avbruten i sitt arbete. Att ständigt tvingas börja om med en uppgift är en mycket större påfrestning än man kanske skulle tro.
Hur störd man blir beror inte bara på omgivningen, utan också på vem man är. Medan vissa blir störda av minsta viskning kan andra utan problem sitta i bullriga kontorslokaler eller på ett kafé och arbeta. Ljudkänslighet är till en del en personlig egenskap som inte hänger samman med att man har en bättre hörsel utan snarare med att man har svårare att stänga ute distraherande ljud.
Graden av störning varierar också dag för dag och beror exempelvis på hur vi har sovit eller hur vi mår i övrigt. Den som har en hörselskada kan dessutom uppleva ljud som betydligt mer störande än andra. Samtidigt är vi anpassningsbara, vi vänjer oss vid den miljö som vi tvingas vistas i. Säg att man sitter i en arbetsmiljö med en brummande fläkt. Efter ett tag tänker man inte längre på den, det är först när den slås av som man lägger märke till förändringen.
Det betyder dock inte att vi inte påverkas. Även buller som vi inte tänker på kan göra oss sjuka. Kroppens nedärvda reaktioner är svåra att förhindra.
– Även om man har vant sig så finns en fysiologisk aktivering som är hälsofarlig, säger Patrik Sörqvist.
Man kan bli sjuk av att bli störd, men man kan bli sjuk även om man inte anser sig bli störd.
Hur ska man då bära sig åt för att inte drabbas?
– Det allra viktigaste måste vara att trivas på sin arbetsplats. Så länge man gör det behöver man inte gå runt och vara rädd för att bli sjuk.
Kaffet är självklart på jobbet. Så självklart att det finns anledning att fundera över de vanor och reaktioner som kaffekonsumtionen framkallar. Det menar Ingegerd Sigfridsson, som tidigare studerat ämnet i en avhandling vid Göteborgs universitet.
– Drycker är betydelsefulla i den sociala samvaron. Gör du likadant som de övriga är det en signal om att du är delaktig. Du står inte utanför, säger hon.
Väljer man till exempel att dricka vatten i stället för kaffe när man sitter vid samma bord kan någon uppfatta att du tar avstånd från den övriga gruppen.
Är det många som dricker kaffe på jobbet utan att egentligen tycka om det?
– Ja, så kan det vara. Ibland väljer vi kaffe för att det är enklast.
Ett tillfälle då det är klokt att tacka ja till kaffe är vid anställningsintervjuer. Ingegerd Sigfridsson har egen erfarenhet av vilka konsekvenserna kan bli av att tacka nej. När hon för många år sedan sökte ett jobb var hon mer sugen på te och avböjde därför erbjudandet om kaffe.
Den person som höll i intervjun följde dock aldrig upp med att fråga om hon i stället ville ha te och när Ingegerd senare inlett sitt arbete med avhandlingen tänkte hon att hon då och där kanske hade brutit mot en oskriven regel. Hon sökte upp den person som intervjuat henne för att få veta vilket intryck hon hade gjort.
– Han sa att han tyckte att jag verkade vara en kompromisslös person.
Ingegerd Sigfridsson fick ändå jobbet och hon tror inte att det är särskilt vanligt att folk nekas anställning på grund av sina kaffevanor.
– Det vore i så fall mycket illa. Men visst kan det bli problem om man ställer sig för mycket på sidan. Då kan man bli betraktad som lite motvalls, eller i värsta fall som en glädjedödare.
Ett lönesamtal är ett möte mellan två motparter och då ska man inte ens ha en kopp kaffe gemensamt
I dag har Ingegerd Sigfridsson lämnat forskningen och arbetar som systemförvaltare på Göteborgs universitet. Intresset för drycker i den sociala samvaron finns kvar och det hon ser i vardagen tyder på att många av hennes iakttagelser, som byggde på intervjuer med ett 40-tal personer, gäller även i dag.
Är det något jobbsammanhang när det ändå kan vara bra att tacka nej till kaffe?
– Dricker man kaffe under lönesamtalet kan det ge en signal om att man är överens, även om man inte är det. Ett lönesamtal är ett möte mellan två motparter och då ska man inte ha någonting gemensamt, inte ens en kopp kaffe, säger Ingegerd Sigfridsson.
Sverige hör till de länder i världen med högst kaffekonsumtion per capita. Exakt hur hög är svårt att slå fast då olika källor ger olika uppgifter, men enligt webbplatsen cafely.com beräknas den genomsnittlige svensken hinna dricka 58 612 koppar kaffe under sin livstid.
Kaffe är ett av de livsmedel som ökat mest i pris de senaste åren. Siffror från SCB visar att kaffepriset i Sverige var 17,1 procent högre i december 2024 jämfört med samma månad 2023.
Blir det långa dagar vid skrivbordet? Det är inte alltid lång skärmtid ger bättre resultat. Vår kognition kräver både variation och vila under arbetsdagen. Sissela Nutley, hjärnforskare vid Karolinska institutet, tipsar om hur du jobbar hjärnsmart.
Din bästa tid för kognitivt komplicerade jobbuppgifter är på förmiddagen då vi har ett kortisolpåslag som hjälper hjärnans koncentration.
På eftermiddagen passar det bäst att ha möten, mejlkorgstid och jobba med rutinuppgifter som inte kräver samma starka fokus. Planera för mindre skärmtid på eftermiddagen.
Sätt in standardläget för ett möte på 45 minuter eller bara 25 och ta sedan en rörelsepaus innan ni fortsätter. Avsätt inte en timme av bara farten.
Var tjugonde minut ska du lyfta blicken minst 20 sekunder från skärmen för ögonens skull. Koncentrationsförmågan är bara på topp i högst 25 minuter i taget för något lite tråkigt. Res dig en gång i halvtimmen, titta ut och gör några tåhävningar.
Ta inte en paus från jobbet genom att kolla i din privata telefon, i alla fall inte jämt. För att det ska vara en bra paus för hjärnan ska aktiviteten vara en motsats till det du gjorde nyss. Som rörelse, vila eller social gemenskap.
Lägg alltid in paus mellan möten. Under pandemin såg hjärnforskare att digitala möten utan paus emellan ökade stressen, vilket syntes i hjärnaktivitet och lägre engagemang. Men med bara tio minuters mindfulness-paus mellan mötena neutraliserades stressen.
Stäng av program och notiser du inte behöver när du ska koncentrera dig på en uppgift. Planera in när du ska använda vilka program. Våga stänga av och vara otillgänglig periodvis.
Prata om hur det digitala arbetssättet och systemen påverkar arbetet och din hälsa. Fyll på med kunskap om hur arbetsplatsen kan förebygga hjärnstress och sjukskrivningar.
Mötet ska starta men alla medarbetare är inte på plats. Kan det börja ändå?
Ofta beror det på vem som saknas.
– Så kan den sociala maktordningen på jobbet visa sig, säger Susanne Andersson, forskare vid Stockholms universitet med inriktning på organisationspedagogik.
Hon har studerat informella maktstrukturer genom att följa ett femtontal mellanchefer och se hur de och deras medarbetare agerar på vanliga jobbmöten. Iakttagelserna är en del av det forskningsprojekt hon driver tillsammans med privata och offentliga arbetsgivare och där hon utgår från mellanchefers arbetssituation.
– De beteenden och mönster jag såg skiljde sig inte särskilt mycket mellan offentliga och privata arbetsplatser. Det är den möteskultur som utvecklats i arbetsgruppen som är avgörande, inte om det är en privat eller offentlig arbetsgivare, säger Susanne Andersson.
Hon följde cheferna i deras vardag, satt med på möten och följde upp med intervjuer där hon prövade sina tolkningar av vad hon sett och hört under mötet.
– Syftet var att cheferna skulle börja reflektera över sin vardag för att få syn på det som inte är bra och sedan arbeta för att förändra det.
Mötet är en arena där det blir extra tydligt vilka medarbetare som inte får bekräftelse.
– Sker det återkommande under längre tid så finns det ett ord för det och det är mobbning, säger hon.
Den som utsätts har ofta svårt att bryta mönstret.
– Att någon ska behöva uppleva att ingen lyssnar på vad han eller hon säger får bara inte förekomma på en arbetsplats. Det är något chefen måste ta tag i.
Andra blir bekräftade och får mycket mer uppmärksamhet, trots att de inte alltid har något vettigt att säga.
– Många tänker att den som pratar mycket har social makt och får stort inflytande, men det är inte alls säkert. Istället kan det vara den som sitter tyst hela mötet och sedan säger något som alla håller med om.
Placeringen vid sammanträdesbordet är ett annat laddat område. Om bordet är rektangulärt förväntar sig alla att den som sätter sig vid kortändan ska leda mötet.
– Ska du inte leda mötet blir det konstigt om du sätter dig där, särskilt om det inte anlänt så många andra och flera platser är lediga. Är bordet däremot fullt och det sitter någon vid ena kortsidan kan du sätta sig vid den andra. Då är det inte lika laddat.
Dagordningen är ett maktvapen för chefen. Beroende på vilken ordning frågorna hamnar i kan de få olika tyngd.
– Vill du som chef skapa en arbetsgrupp där människor ges likvärdiga villkor bör du vara medveten om hur de här mönstren ser ut på din arbetsplats. Vilka har mest inflytande och kan räknas som informella ledare? Vilka har lägre status?
Susanne Andersson framhåller vikten av att skapa möten där alla får komma till tals och bidra med idéer. Det gynnar inte bara arbetsgruppen utan hela organisationen.
– Att ha fokus på bekräftelsemönstren kan vara ett sätt att få syn på hur vi fungerar tillsammans. Om det fungerar dåligt har vi alla ett ansvar att förändra kulturen, men det är chefen som har det formella ansvaret.
Susanne Andersson ser också könsskillnader i möteskulturen.
– Idag är kvinnor högutbildade, oerhört kompetenta, vältaliga och kan ta för sig på möten. Men vilket inflytande en enskild kvinna får beror på hur de andra mottar de idéer hon kommer med.
Marginaliseringen sker inte alltid med hjälp av en tydlig härskarteknik.
– Ofta sker det här mer subtilt. Den som har ordet kan få mycket eller lite gehör.
Facket kan spela en viktig roll i att motverka destruktiva bekräftelsemönster på arbetsplatserna, framhåller Susanne Andersson.
– I grunden är det här en arbetsmiljöfråga. Men kulturen sitter inte i väggarna. Den skapas när vi människor samspelar och det är där i samspelet den också kan förändras, säger hon.
Susanne Andersson gjorde sin studie före pandemin, när de flesta möten fortfarande var fysiska. I dag är många möten digitala, eller hybrider där några sitter tillsammans på arbetsplatsen och andra deltar från hemmet. Hur den digitala formen påverkar maktrelationer och det sociala spelet har Susanne Andersson inte själv studerat, men det har däremot en av hennes masterstudenter gjort.
– Han fann att mötena blev mer formaliserade i betydelsen att chefen pratar mer. Det blev inte samma spelrum för bekräftelse, men på bekostnad av att mötena blev stelare och mindre kreativa.
Säga rakt ut att man inte håller med.
Negativ, osaklig och okunstruktiv kritik om det som en kollega framför.
Inte lyssna aktivt.
Titta på mobilen eller kolla på klockan.
Skriva på datorn.
Himla med ögonen, stöna eller sucka.
Instämma, eller berömma ett förslag.
Eventuell kritik som framförs är konstruktiv.
Nicka, le eller se glad ut. Visar att man håller med
Lyssna aktivt och fokusera på den som talar.
Nicka, eller humma gillande.
Vem kommer först till mötet.
Vem kommer i sällskap med vem. Har de pratat ihop sig?
Vem väntar man på innan att mötet börjar.
Vem bryr man sig inte om ifall hen kommer i tid eller inte till mötet? Man startar ändå.
Vem bekräftar vem?