Johanna och Behroz Yazdi vågade tack vare pandemin ta steget och lämna Stockholm i början på 2021, för att bosätta sig i Karlstad. Jobben behöll bägge på distans från Stockholm. Drygt två år senare bor de fortfarande kvar och stormtrivs, även om en del förändringar skett jobbmässigt.

– Jag har kvar mitt gamla jobb som riskanalytiker i finansbranschen och åker till Stockholm några gånger i månaden. Resten av tiden arbetar jag på distans, vilket fungerar fint för både mig och min arbetsgivare, säger Behroz.

Johanna jobbade tidigare som affärsutvecklare på H&M, men efter att familjen fått sitt tredje barn valde hon att söka ett nytt jobb på plats i Karlstad.

– Vi som fått okej med att jobba på distans under pandemin fick fortsätta med det efter att rekommendationen om hemmajobb hävts. Samtidigt befann sig H&M i en omorganisation, vilket såklart kan innebära förändringar. Jag kände att jag ville kunna cykla till jobbet och tyckte det var kul att jobba på plats. Så numera jobbar jag på Karlstad kommun med verksamhetsutveckling och digitalisering, säger hon.

Ändrad syn på arbetsmarknaden 

Behroz Yazdi tror att hela synen på arbetsmarknaden har förändrats efter pandemin, och att erbjuda distans och flex är viktiga faktorer för företag som vill vara en attraktiv arbetsgivare.

– En stor del av hela min arbetskarriär har varit på distans och jag tycker att det fungerar utmärkt. Kanske beror det på att mina universitetsstudier påminner mycket om hemmaarbete där det var viktigt att ha en bra studieteknik och självdisciplin mellan de lärarledda föreläsningarna. Nu tappar jag nästan mer fokus när jag är på kontoret som definitivt har blivit en plats för det sociala.

Arbete och fritid flyter lätt ihop vid distansjobb

Calle Rosengren är docent i arbetsmiljöteknik på Lunds universitet forskar om digitalisering och arbetsmiljö. Han håller med om att distansarbetet är här för att stanna. Däremot anser han att den sociala interaktionen är viktig för individers välmående.

– Det vi har sett vid distansarbete är att de kreativa mötena och mikropauserna, småsnacket vid kaffeautomaten försvinner. Det är lätt att bli sittande hela dagen och gränserna mellan privatliv och arbete flyter gärna ihop, vilket har visat sig att vara problematiskt för många.

Han tror att arbetshubbar, så kallade co-working spaces, kan vara en del av lösningen i framtiden. Själva konceptet finns både i flera europeiska storstäder och på landsbygden. Där kan anställda från olika företag hyra in sig för att jobba på distans utan att sitta hemma.

– Det kan vara ett sätt att lyckas etablera rutiner och få en tydlig gränsdragning mellan arbete och fritid. Och en möjlighet att få småsnacka med andra jobb-hubbare. Oftast finns det även en bristande ergonomi i hemmet.

Calle Rosengren ser framför allt arbetshubbarna som ett möjliggörande för folk att bo längre från städerna och tror att logiken i att dela ytor kommer växa fram allt mer.

– Nu finns lantliga co-workers först och främst i turist-attraktiva områden. I framtiden kan vi förhoppningsvis befolka även andra delar av glesbygden. En annan vision är att engagera samhället, låta kommunen och lokala företag skapa nätverk och tillhandahålla lokaler, något som skulle minska både bilpendling och arbetslöshet.

Började jobba hemifrån - flyttade direkt

När Pernilla Skeppström skickades hem från kontoret i början av pandemin, gick flytten nästan omedelbart från Stockholm till Undersåker. Där hon kunde ägna sig åt sin största hobby skidåkning. Sedan dess har det blivit tre flyttar mellan storstaden och Jämtland.

– Efter att rekommendationerna om hemarbete släppts i februari 2022 ville min dåvarande uppdragsgivare att vi skulle vara tillbaka på kontoret två dagar i veckan, så det var bara att pallra sig tillbaka till Stockholm och kontoret.

Pernilla Skeppström, som arbetar som konsult inom IT, menar att det är högst ologiskt att transportera nästan två miljoner människor genom en storstad för att alla måste ses i fysisk form på ett kontor två dagar i veckan.

– I min bransch är det uppdragsgivarna som sätter villkoren, så det är bara att rätta sig efter det som efterfrågas. För de uppdrag som ligger ute just nu vill de flesta uppdragsgivare att man ska vara på plats några dagar i veckan, vilket jag tycker är ytterst märkligt då allt samarbete ändå måste ske via Teams eftersom det nästan alltid är någon som är på distans.

 Varför tror du att det är så?

– Många chefer vet inte hur de ska leda personalen på distans, de känner sig tryggare om de har sina medarbetare på plats. Dessutom tror jag att många chefer inte orkar ta den individuella dialog som distansarbete kräver, därför säger de nej.

För tillfället har Pernilla Skeppström ett uppdrag där uppdragsgivaren godtar att hon arbetar på distans, så nu befinner hon sig i Jämtland igen.

– Jag har uppdragskontrakt till och med juni, därefter vet jag inte vad som händer. Det mest troliga är att jag skaffar mig ett helt nytt yrke för att kunna bo kvar här. Självklart kommer jag försöka få ett uppdrag på distans i första hand. I värsta fall får jag flytta tillbaka till Stockholm igen, jag måste ju försörja mig.

 Lisa Westerlund och hennes man Claes bestämde sig strax före pandemin att lämna lägenheten i Göteborg och bosätta sig i en prästgård vid Höga kusten. Paret är friluftsmänniskor och en önskan om att ha naturen in på knuten var en bidragande orsak till flytten.

– Jag är civilingenjör och Claes är läkare, så vi båda kunde få jobb i princip var som helst. Claes hade aldrig varit i Härnösand innan vi flyttade hit, men vi tänkte att det är väl bara att flytta tillbaka ifall vi inte trivs, säger Lisa Westerlund.

Lisa säger att hon redan innan flytten fått tre jobberbjudanden i Härnösand och att teknikbranschen skriker efter folk norröver. Det anordnas jobbmässor och event där arbetsgivare inom olika branscher presenterar sig.

– Det finns många jobb att söka söderut också, men samtidigt är det fler sökande där som konkurrerar om jobben. Det finns betydligt fler spännande och innovativa teknikjobb här i norr än vad folk söderöver förstår.