Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Så gick det sen för pandemiflyttarna
Under pandemin ökade intresset för att flytta från storstäderna ut på landsbygden - men fortsätta jobba på distans. Kollega har pratat med några av utflyttarna som lämnade stan. Hur gick det egentligen?
Johanna och Behroz Yazdi vågade tack vare pandemin ta steget och lämna Stockholm i början på 2021, för att bosätta sig i Karlstad. Jobben behöll bägge på distans från Stockholm. Drygt två år senare bor de fortfarande kvar och stormtrivs, även om en del förändringar skett jobbmässigt.
– Jag har kvar mitt gamla jobb som riskanalytiker i finansbranschen och åker till Stockholm några gånger i månaden. Resten av tiden arbetar jag på distans, vilket fungerar fint för både mig och min arbetsgivare, säger Behroz.
Johanna jobbade tidigare som affärsutvecklare på H&M, men efter att familjen fått sitt tredje barn valde hon att söka ett nytt jobb på plats i Karlstad.
– Vi som fått okej med att jobba på distans under pandemin fick fortsätta med det efter att rekommendationen om hemmajobb hävts. Samtidigt befann sig H&M i en omorganisation, vilket såklart kan innebära förändringar. Jag kände att jag ville kunna cykla till jobbet och tyckte det var kul att jobba på plats. Så numera jobbar jag på Karlstad kommun med verksamhetsutveckling och digitalisering, säger hon.
Ändrad syn på arbetsmarknaden
Behroz Yazdi tror att hela synen på arbetsmarknaden har förändrats efter pandemin, och att erbjuda distans och flex är viktiga faktorer för företag som vill vara en attraktiv arbetsgivare.
– En stor del av hela min arbetskarriär har varit på distans och jag tycker att det fungerar utmärkt. Kanske beror det på att mina universitetsstudier påminner mycket om hemmaarbete där det var viktigt att ha en bra studieteknik och självdisciplin mellan de lärarledda föreläsningarna. Nu tappar jag nästan mer fokus när jag är på kontoret som definitivt har blivit en plats för det sociala.
Arbete och fritid flyter lätt ihop vid distansjobb
Calle Rosengren är docent i arbetsmiljöteknik på Lunds universitet forskar om digitalisering och arbetsmiljö. Han håller med om att distansarbetet är här för att stanna. Däremot anser han att den sociala interaktionen är viktig för individers välmående.
– Det vi har sett vid distansarbete är att de kreativa mötena och mikropauserna, småsnacket vid kaffeautomaten försvinner. Det är lätt att bli sittande hela dagen och gränserna mellan privatliv och arbete flyter gärna ihop, vilket har visat sig att vara problematiskt för många.
Han tror att arbetshubbar, så kallade co-working spaces, kan vara en del av lösningen i framtiden. Själva konceptet finns både i flera europeiska storstäder och på landsbygden. Där kan anställda från olika företag hyra in sig för att jobba på distans utan att sitta hemma.
Oftast finns det en bristande ergonomi i hemmet
– Det kan vara ett sätt att lyckas etablera rutiner och få en tydlig gränsdragning mellan arbete och fritid. Och en möjlighet att få småsnacka med andra jobb-hubbare. Oftast finns det även en bristande ergonomi i hemmet.
Calle Rosengren ser framför allt arbetshubbarna som ett möjliggörande för folk att bo längre från städerna och tror att logiken i att dela ytor kommer växa fram allt mer.
– Nu finns lantliga co-workers först och främst i turist-attraktiva områden. I framtiden kan vi förhoppningsvis befolka även andra delar av glesbygden. En annan vision är att engagera samhället, låta kommunen och lokala företag skapa nätverk och tillhandahålla lokaler, något som skulle minska både bilpendling och arbetslöshet.
Började jobba hemifrån - flyttade direkt
När Pernilla Skeppström skickades hem från kontoret i början av pandemin, gick flytten nästan omedelbart från Stockholm till Undersåker. Där hon kunde ägna sig åt sin största hobby skidåkning. Sedan dess har det blivit tre flyttar mellan storstaden och Jämtland.
– Efter att rekommendationerna om hemarbete släppts i februari 2022 ville min dåvarande uppdragsgivare att vi skulle vara tillbaka på kontoret två dagar i veckan, så det var bara att pallra sig tillbaka till Stockholm och kontoret.
Pernilla Skeppström, som arbetar som konsult inom IT, menar att det är högst ologiskt att transportera nästan två miljoner människor genom en storstad för att alla måste ses i fysisk form på ett kontor två dagar i veckan.
– I min bransch är det uppdragsgivarna som sätter villkoren, så det är bara att rätta sig efter det som efterfrågas. För de uppdrag som ligger ute just nu vill de flesta uppdragsgivare att man ska vara på plats några dagar i veckan, vilket jag tycker är ytterst märkligt då allt samarbete ändå måste ske via Teams eftersom det nästan alltid är någon som är på distans.
Varför tror du att det är så?
– Många chefer vet inte hur de ska leda personalen på distans, de känner sig tryggare om de har sina medarbetare på plats. Dessutom tror jag att många chefer inte orkar ta den individuella dialog som distansarbete kräver, därför säger de nej.
För tillfället har Pernilla Skeppström ett uppdrag där uppdragsgivaren godtar att hon arbetar på distans, så nu befinner hon sig i Jämtland igen.
– Jag har uppdragskontrakt till och med juni, därefter vet jag inte vad som händer. Det mest troliga är att jag skaffar mig ett helt nytt yrke för att kunna bo kvar här. Självklart kommer jag försöka få ett uppdrag på distans i första hand. I värsta fall får jag flytta tillbaka till Stockholm igen, jag måste ju försörja mig.
Vi båda kunde få jobb i princip var som helst
Lisa Westerlund och hennes man Claes bestämde sig strax före pandemin att lämna lägenheten i Göteborg och bosätta sig i en prästgård vid Höga kusten. Paret är friluftsmänniskor och en önskan om att ha naturen in på knuten var en bidragande orsak till flytten.
– Jag är civilingenjör och Claes är läkare, så vi båda kunde få jobb i princip var som helst. Claes hade aldrig varit i Härnösand innan vi flyttade hit, men vi tänkte att det är väl bara att flytta tillbaka ifall vi inte trivs, säger Lisa Westerlund.
Lisa säger att hon redan innan flytten fått tre jobberbjudanden i Härnösand och att teknikbranschen skriker efter folk norröver. Det anordnas jobbmässor och event där arbetsgivare inom olika branscher presenterar sig.
– Det finns många jobb att söka söderut också, men samtidigt är det fler sökande där som konkurrerar om jobben. Det finns betydligt fler spännande och innovativa teknikjobb här i norr än vad folk söderöver förstår.
Distansarbete påverkar flyttbeteende
En flyttstudie utförd av Region Stockholm förra året visar att Stockholmsregionen sedan 2018 haft ett negativt inrikes flyttnetto, fler har lämnat länet än flyttat in.
Studien visar att de senaste årens möjlighet till distansarbete har haft effekt på flyttarnas beteende. En tredjedel av utflyttare som arbetar anger att möjligheten till distansarbete påverkat beslutet att flytta i stor utsträckning.
De utflyttare som kunde arbeta 50 procent på distans, eller mer behöll sina jobb i Stockholms län efter flytten i högre utsträckning, än andra utflyttare.
Enligt undersökningen så var möjligheten att flytta längre men behålla sitt gamla jobb, i högre grad gällande för en grupp egenföretagare och högutbildade, som kunde utföra sina arbetsuppgifter på distans.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
